Snön är borta och det är tyvärr skönt för då kan man promenera obehindrat igen. Utkanten av Malmö skiftar mer drastiskt vilka villkor som gäller på väg- och gångbanor än inne i stan så fort det kommit lite nederbörd och frusit till… Livet här ute på kanten är mer dramatiskt överhuvudtaget så klart! Men plötsligt har Gränsen flyttat på sig: för inte fanns det en Malmöskylt här för två veckor sedan då jag gick här sist? (Förra lördagen rådde oframkomlighet.) Jag vet i alla fall att när jag flyttade till Kvarnby 1991 fanns skylten längre in mot stan, men minns inte var. Nu är det något skumt igen. Men spelar det någon roll? Antagligen inte.

Snövitt och kritbruk passar ihop. Vädret ändrades dramatiskt igår, snön föll i flera omgångar och la sig! Längst till vänster skymtar det lilla gamla huset jag tidigare bekymrat skrivit om enär det verkade förfalla vilket verkade synd för det ser ut att ha något att göra med kritbrukens historia här ute i Kvarnby. Men sedan en tid tillbaka pågår renoveringsarbete med nytt tak också, tror jag. Fint! Jag borde ha spelat in ljuden som hördes när jag gick förbi backen utanför bild till vänster för de är så sällsynta här nere: barn som skriker av skratt när de åker pulka och de senares dova läte när plast  skär genom snön.

En som också tycker om snön är Tippen som även denna gång verkar mer alert av att ha blivit klippt. All päls åkte av i onsdags på det fantastiska trimmet jag anlitar där damerna med en fast och kärleksfull hand får Tippen att ställa upp på saker han aldrig skulle acceptera att jag gjorde… Jag trodde den lille spinken dock skulle vägra gå ut i den hastigt påkomna vinterkylan eller i varje fall bete sig som om han frös, för jag har bara låtit klippa honom på försommaren tidigare. Men icke. Tippen verkar närmast posera när vi är ute av lättnad att slippa pälsen.