Oktober funkar för det är fortfarande ljust och premiär för höstfärgerna som bäst avnjutes under långa promenader i lagom mak. Profylax för att inte bli deppig, sjuk eller stressad på jobbet. Jag drabbas sällan av det uppräknade i alla fall, men så beror det kanske också på, enligt nättidningen idag, att jag i hög grad har samma värderingar som Homer, klok karl. Men jag lider med dem som faller ifrån.

Sju veckor sedan min son flyttade hemifrån och i onsdags besökte jag en bebis som var fyra veckor. Minns hur jag själv omnämnde mitt barns ålder först med dagar sedan veckor sedan månader och halva år upptill jag tror han var en fyra – fem år då blev det nog bara hela år. Nu räknar jag mig ut ur den tiden på samma sätt, verkar det som. Och upplever tillvaron som oväntat helt satt ur riktning, eller rörelse. Det kallas säkert avkoppling, omstart, etc och det är skrattretande att jag aldrig fattade vad som väntade.

Klövern blommar igen jämte andra sommarblommor, de går väl efter temperatur snarare än almanackan. Finns större substansvärde i deras cykliska aktivitet än mången aktie i dag. Absurt hur sociala konstruktioner kan få ta överhanden så att de tas för snarast fysiska fakta.

Sov elva timmar, satte in trädgårdsmöblerna i förrådet och köpte fler tjocka strumpor; det är höst! Min skugga faller inte långt från äppleträdet och jag minns en tid när jag tog till vara på frukten. Minns även när val stod mellan två reella och motstående positioner. Numer uppfattar jag nog situationen mer som Anna själv tredje. Eller som Bill från Texas sa om presidentvalet att det står mellan två nobodies för hade de varit somebodies hade de aldrig fått alla med sig i sina respektive politiska grupperingar (den siste somebody enligt honom var Ronald Reagan).

Blåhallon och björnbär om vartannat kantar cykelstigen till Bokskogen och mognar likt popcorn verkar det som: plötsligt är de bara där i massor. Jag går en vemodig promenad och känner mig som sista potatisen i skålen, sista lediga platsen i biosalongen vilket brukar vara den sämsta, etc. Jag är med andra ord den som är kvar när min son idag flyttade hemifrån. Jag vet inte vad jag ska hålla mig till överhuvudtaget, men det kan ju vara en bra början till något nytt även för mig.

Träden dör och vi en smula med dem också. Det är inte så här hösten ska visa sig vara på väg…

…utan så här. Jag vet bilden är suddig, men det är det som gör den intressant, på något sätt.