Här fanns en gång en handelsträdgård, det var Gyllins som drev den. Sedan upphörde verksamheten och trädgården blev förvildad och spännande att vandra omkring i.
Nu finns här en skylt istället…
Precis så här gick det till när Kvarnby ängar försvann. Annonsen i Sydsvenskan berättade att det, och jag minns ordalydelsen på bokstaven när, “på natursköna Kvarnby ängar” skulle uppföras ett antal hus. Och det gjorde det också. Det finns inte en kvadratmillimeter kvar av den ängen…
Mina bästa Kvarnby-vänner ska flytta, tradigt! De bor i det här fina huset som varit lanthandel i Kvarnby. Bredvid finns en bilverkstad som en gång hette Olssons Karosseri&Vagnfabrik. Den byggde brandbilar till hela södra Sverige. Och på nästa bild…
…ses på höger sida den gamla telegrafstationen (den står precis till vänster om bilfabriken på ovan bild) där angöringsfästena för telegraftrådarna finns bevarade på omstående gavel. Snett över gatan ses det gula hus som inrymmer cykel- och tevehandlarens verksamhet, en bastion i bygden. Bredvid därefter först bilhandlaren och sedan Tillysborgs Värdshus. Det senare har tyvärr stängt verksamheten, men den trevliga innehaverskan bor kvar. Och så längst bort Rondellen i Kvarnby! Ett oslagbart landmärke när man ska förklara för folk hur de ska hitta i Kvarnby. Så bilden sammanfattar väl hur det ser ut i Centrum av Byn. För att finna ett trafikljus får man ta sig en 2-3 kilometer inåt stan…
Den sedvanliga söndagspromenaden till Riseberga innebar den här gången ett sorts möte med en strandskata också. Vill inte säga att strandskator är sällsynta, men så här långt från vattendrag eller i Riseberga har jag aldrig sett någon sådan förut. Usel bild, jag vet, men iallafall!
Utsikt från cykelstigen till Torup mot Fårabäcksvägen som går på tvären i bilden och kan anas. Närmast en grundvattensdamm. Och så det där gula i fonden. Kan inte vara finare.
Blodlönnen vid Prästgården är en av mina favoriter.
Vid Södra Sallerups kyrka, bredvid Klågerupsvägen, slingrar sig den här personligheten.
Gångstigen vid före detta Kvarnby ängar. Adressen för att hitta blommande träd kan annars vara: se-dig-omkring. Naturen har närmast exploderat. I onsdags hade vi också varmast i Europa: 25 grader. Say no more. Det behöver ju inte vara mer komplicerat än så här egentligen.
Men så var det det där med svininfluensan. Konstigt, det dör folk hela tiden i svält och sjukdomar, speciellt i Afrika. Och i krig och terror, särskilt i Asien. Men när USA och Europa hotas, då klämtar domedagsklockorna i våra massmedia som aldrig annars. Helt utan proportioner; enligt de senaste rapporterna ska – förutom Mexiko som drabbats värst med 15 döda- inte fler än 10 personer ha dött runt om i övriga världen där folk har smittats i sammanlagt elva olika länder. Jag önskar inte att fler ska dö, så klart. Men en mer global värdering av läget får gärna ta över det journalistiska anslaget.
Bättre hållplatsnamn får man ju leta efter i tider som dessa. (Klicka på bilden så ser du vad jag menar) Det är det allting handlar om: tajming! Nu har skylten sina femton minuter i rampljuset för nu stämmer allting, i november kan den hälsa hem. Undrar om man själv har haft sin kvart…
Äntligen blommar vitsipporna och det på samma ställe som jag fångade dem på bild i fjol, men två veckor senare i år! Går man på Tullstorpsstigen längs med Gyllins trädgård ser man dem.
Bredvid blommade slån, lite tidigt kanske.
Så här kunde det nästan se ut på senare år på cykelstigen mot bokskogen och då var det mördarsniglar som krälade. De försvann i fjol, häpp!, och det är tydligen så att fåglar lärt sig tycka om dem. Nu är marken istället på liknande sätt täckt av någonting jag borde kunna namnet på och veta vilket träd det är som kastar ut dem, men icke! Någon som inte sov på biologilektionerna?
Ta gärna hand om det här fenomenet också som blommar i Tullstorp just nu på en gammal öppen soldattorpstomt.
På min egen tomt i Kvarnby blommar kejsarkronan så här vackert, den är inte riktigt riktigt utslagen än. Växten kom till Skåne på okända vägar på 1870-talet och härstammar från västra Himalaja. De ser lite tibetanbuddhistiska ut, tycker jag.
Solen skiner, humlorna surrar, våren blommar och grönskar allt mer, en härlig påsk med andra ord. På bilden den lilla oansenliga skogsbingeln, skåda de motstående sågade bladen och blommorna som skjuter ut på långa skaft i några av växterna. De här växer i kanten av Gyllins trädgård längs med Tullstorpsstigen. Här har jag travat år ut och år in och aldrig sett dem förut förrän idag. Och det beror på att jag inte visste att de fanns och hade ett namn. Eller som det också kan vara: inte visste att de hade ett namn och därför fanns.
Det är skogsbingeln som med sina olika han- och honblommor är avbildade jämte Carl von Linné på de svenska hundrakronorssedlarna. Jag har innan tyckt det varit något sympatiskt med ett land som har gråsparvar (eller om det nu är pilfinkar) på sina sedlar (och det har eller hade vilket land?), men nu tycker jag det är minst lika charmigt att den här lilla växten hamnat på våra sedlar.
P.S. Bingel? Slog upp det i ne.se och fick läsa ren och grön poesi!
Svalörten blommar i Kvarnby, och det fenomenet fotograferade jag i fjol den 20 april. Här blommar den tillsammans med vårstjärna, nedan, i en grässträng mellan cykelstigen mot Torup och Dahlqvists bilverkstad som är inrymt i ett jättestort trevånings rött trähus, väl hundra år gammalt.
Jag har ännu inte sett att det från Sandbys horisont noterats några motsvarande blomningar, men den därifrån utsände har ju redan noterat vitsippor i Dalby Söderskog. Och de lyser fortfarande med sin frånvaro här nere. Så det står kanske ett-ett. 🙂
I Dalby Hage lär vitsipporna redan vara marktäckande, se Joachims naturblogg Från Sandbys horisont, länk i listan till höger. I Kvarnby har de ännu inte ens börjat tänka tanken att titta upp. Men det har de här blommorna gjort. Och hjälp mig Joachim: är det violer? Vilken sort? I fjol kunde jag fotografera dem redan 16 mars på antagligen samma ställe: längs med Tullstorpsstigen vid kanten av Gyllins trädgård.
Gårdagens varma väder definierade om vad man behövde ha på sig och inte var det handskar, jag räknade till fyra övergivna sådana på marken under långpromenaden i Kvarnby och Riseberga. Dagens omslag till mulet, kyla och vind föranleder dock kanske en känsla av saknad. Men som sagt: handsken är kastad.
Blåsipporna blommar vid det enda stället i Kvarnby som jag känner till: bredvid cykelstigen mot Torup precis efter fästet av bron över Yttre Ringvägen. Längs slänten upp mot golfbanan där, snett emot Wovragården. I fjol såg jag den lilla skaran första gången 12 april så de är en vecka tidigare i år. Motsatsen till tussilagon alltså för den som hängt med. 🙂
Scillorna bildar mattor både här och där, de ser ut att sväva över ytan tycker jag. Nu är allt som bäst: det är fräscht och fyllt av förväntan ute, man blir glad bara man slipper mössa och vantar. Inga pretentioner på någonting utan bara förnöjsamhet, eller hur?
De nyhalmade pilarna ser ut som knutna nävar mot skyn, eller hur? De står vid en lekplats bredvid Risebergabäcken vid Trollstigen ut mot Kvarnby. Minner om att när de planterades fanns här antagligen ett jordbruk. Sök trädet och det säger något utanför sig självt!
Precis som här där vattnet “skrävlar” mot stenarna, ett ljudhärmande ord som en gång, på typ 1200-talet, gav byn bredvid, Östra Skrävlinge, sitt namn. Här gick de över på bronsåldern, våra förfäder, som är ungefär som grannarna eller killen på sätet bredvid dig i bussen, när de kom från handelsplatsen i Hököpinge på väg upp mot kultplatsen i Uppåkra. Vandringsleden gick tidvis i våtmark där det gällde att hitta torra korridorer. Det byggdes vägar under bronsåldern också varav en lär ha löpt där Husie Kyrkoväg går nu. Den ska sedan ha fortsatt över nuvarande Klågerupsvägen, genom Östra Skrävlinge (kanske delvis där byns bygata ännu går), över Risebergabäcken in i Gyllins trädgård, och där ska en nutida vandringsstig ha anor, och så vidare norrut. En annan väg gick längre österut över golfbanan i Kvarnby. En bit av den vägen finns på Malmö Muséer nu. Det nutida stenpartiet på bilden ligger vid vattenleken vid Bäckagårdsskolan vilket är strax söder om det ursprungliga vadstället, vad jag förstår.
Ytterligare ett vårtecken. Men jag tycker mig ha sett dem hela vintern här ute i Kvarnby, eller?
Kort från Kvarnby 