Fler glimtar från Mårtenssons handelsträdgård på Klågerupsvägen

Jag gjorde för en del år sen en trevlig promenad längs Klågerupsvägen med Birgitta Olsson som växt upp här i samband med att hennes morfar Axel Mårtensson var en av trädgårdsmästarna. Här har du vår vandring med allt som Birgitta berättade! 

Birgitta gav mig även möjlighet att publicera några ljuvliga foton på människor i fest och vardag på några trädgårdsmästerier i Kvarnby för hundra år sen, vilka du ser här: Handelsträdgårdar i Kvarnby

Det finns några foton till i Birgittas samling vilka jag visar här nedan nu. Har du som ser detta egna bilder du vill publicera eller har kommentarer så hör hemskt gärna av dig!

Mårtenssons trädgårdsmästeri vid Klågerupsvägen omfattade ett antal växthus vid vägens nordsida. Kullen i fonden till vänster torde vara Frillingahögen…

…och står man på Frillingahögen och blickar söderut ser man växthusen och fastigheterna längs Klågerupsvägen som skär genom bilden från vänster till höger. Fotot från 1930.

Ibland såg man inte så mycket för man kunde vara rejält insnöad. Så här såg det ut vintern 1929.

  “Sommarsöndag hos Johannes Persson”. Den sistnämnde var liksom sin bror Anders trädgårdsmästare i Kvarnby runt förra sekelskiftet.  I Johannes trädgårdsmästeri, som med tiden kom att heta Kvarnby Handelsträdgård, arbetade en tös som hette Selma. Och hos Anders var en påg vid namn Axel anställd. De tu möttes på en gemensam personalfest, gifte sig och startade eget trädgårdsmästeri i Kvarnby: Mårtenssons!

 

Posted in Bilder | Tagged | Leave a comment

Tankar om min tid i Malmö, 1

Jag har nu inte varit i Malmö på fem månader, alltså sen jag flyttade. När våren kom längtade jag efter att få se blommande rapsfält och fick tack och lov hjälp i en lokal facebookgrupp för Åkersberga med vilken buss jag skulle ta vart för att få se ett av de vackraste fenomen som finns: gula hav som möter blå himmel! I min nya blogg, Kort från Åkersberga, jämför jag ibland gamla och nya hemorten utifrån olika aspekter, hundlivet sköter sig bättre här medan sopsorteringen kommit mycket längre i Malmö, etc. Men nu har jag även börjat titta bakåt på mina 37 år i Malmö och mina upplevelser där överhuvudtaget och här kommer mitt första inslag. Det handlar om hur grymt besviken jag blev på Möllevången när det var dit jag flyttade från Göteborg och mitt älskade Haga sommaren 1983.
Jag trodde Möllevången var Malmös Haga: en stadsdel i bostadsmässig fattigdom, men rikedom i folkliv. En stadsdel där människor umgicks utan kommersiella förpliktelser och där det fanns en hemmahörighet, det var hagabo man var och hemma var hela stadsdelen som alla där relaterade sig till och på olika sätt skapade gemenskap.

Jag fick tag på en lägenhet i det röda tegelhuset på hörnan av Ängelholmsgatan-Simrishamnsgatan, jag bodde högst upp med ingång från gården. Jag delade trapp med restaurangen på bottenplanet. De använde avsatsen som sitt skafferi. Överbliven mat och vidbrända grytor etc hälldes ner i soptunnorna på gården och kastrullerna skakades av mot kanten varvid en del rann ner på utsidan. Den varma sommaren gav effekten av stank och flugor på gården. Jag hade aldrig tidigare mött sådant svinaktigt beteende. Jag fick spika igen ventilationshålet i mitt kök för restaurangens matos tog den vägen och just det var nog inte deras fel. Lägenheterna var som många under den här tiden sådana som blivit fördärvade av det då pågående statliga renoveringsprogrammet för gamla hus, omgörningarna for fram som bulldozers inomhus och rev allt genuint och ersatte med plast och fusk. Jag försökte dock prata med restauranginnehavaren om problemen men rönte ingen framgång.

Det fanns även en köttbutik, de slaktade själva och behövde då tvätta sina vita rockar ibland. Detta gjorde de i de boendes tvättstuga. När jag skulle tvätta tog jag som vana att alltid först med handen rotera tvättmaskinens trumma så jag kunde samla ihop de slamsor av inälvor och liknande som låg kvar. Jag hade aldrig hittat köttslamsor i en tvättmaskin innan, jag ringde hälsovårdsnämnden för åtgärd och jag tycker mig minnas att just det svineriet upphörde.

Något som fortsatte under de tre år jag vantrivdes i denna överreklamerade stadsdel, var att portens dörr in till fastigheten understundom när jag kom hem var insparkad, nerpissad och fullspydd. Ursäkta beskrivningen men verkligheten var lika äcklig. Jag hade aldrig varit med om sådana här beteenden där jag bott tidigare.

Men torghandeln då, var det inte charmigt att bo bredvid den och kunna se den folkliga kommersen varje dag? Nä, inte ett dugg, den torghandeln var ju bara en enda bluff -sånär som på honungsförsäljaren som sålde sin egen produkt. För på morgnarna anlände stora lastbilar från grossistföretag med varor från olika länder vilka lastades ur och fördelades på olika stånd som om det var fråga om olika handlare. De som sålde var anställda nånstans för detta. Men någon likhet med barndomens torghandel i Trelleborg där lokala odlare kom och sålde sina egna varor fanns det inte här.

På kvällarna kunde jag studera ett annat liv på gatan nedanför. Slagsmål med och utan tillhygge som stolar eller knivar, polisnertagningar med eller utan dragna pistoler och vanliga hämtningar av folk från lägenheter och restaurangerna. Jag hade numret till polisen uppskriven på en lapp bredvid telefonen. Jag hade aldrig sett pistoler i verkligheten innan eller ett sådant frekvent gatuvåld överhuvudtaget.

Det var förfärligt från början till slut alltihop och det blev inte bättre av att jag mötte en helt annan bild av Möllevången i de malmöitiska dagstidningarna. Det pratades där enbart om pittoreska hus, myllrande folkliv, internationella inslag och en härlig torghandel. Suck. Jag skrev till slut en artikel och gick i svaromål mot hyllningen och menade att det var väl en sorts omvänd rasism att mena att det som också var vardag i Möllevången skulle man dels inte prata om, dels se som utslag av mångkultur och sådant måste man acceptera. Som tydligen då att använda en port som toalett. (Jag skiter i om den som kräks i min trapp är från Eslöv eller Turkiet, man gör inte så!) Jag fick veta att problemen var övergående, och man fick inte vara intolerant. Suck.

Det var med den förhärskande uppfattningen på 1980-talet som det för lång tid gick fel med integrationen tror jag. Den som behövde stöd komma ur mångkulturalism fick inte det medan de från andra länder som inte levde upp till vanliga samhällskrav slapp sanktioner. Vänsterintellektuella debattörer och dito socialarbetare och liknande tog invandrargrupper som gisslan i sina klasskrig. Här kunde en polarisering göras mellan de besuttna svenskarna och den utanförstående “svage”. Här kunde en politisk kamp föras och rastret lades ut av “där mångkultur finns ska det bejakas”. Allting sågs genom detta mönster. På det här viset sveks människor, som till exempel flickor från folkgrupper där det inte ansågs nödvändigt att dessa gick i skolan efter pubertetens intåg. Suck.

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Ett sista vårtecken sen flyttar jag från Kvarnby, men bloggen kan väl leva kvar?

Igår den 12 januari tog jag rekordtidigt foto på snödroppar som kommit upp ur marken här i Kvarnby. Jag tror frånvaron av snö gör att den lilla rara blomman kunde ge sig till känna redan nu. Fyndplatsen är den vanliga för Kvarnbys sedvanligt första snödroppar: vid rondellen på Klågerupsvägen så får ni själva leta närmare.

Med detta vårtecken säger jag tack för min tid i Kvarnby, 29 år har jag bott här, men nästa månad, februari 2020, flyttar jag till barn och barnbarn i Åkersberga. Det ska bli jättespännande ta mig fram i en ny bygd. Och jag vill gärna fotografera och rapportera därifrån. På en ny blogg som jag nu grunnar på vad den ska heta. När jag bestämt mig länkar jag in den i menyraden överst på den här bloggen.

Kort från Kvarnby får gärna fortsätta, så länge jag ser att det finns besökare hit i varje fall. Och du kära besökare är så välkommen att skicka mig foto och berättelser från det gamla Husie, det publicerar jag så gärna. Om jag själv kommer att kunna bidra med något i fortsättningen får tiden utvisa. Tack för mig!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Med regnet växte öron och gullkrös till sig!

När regnet drog in förra veckan mjuknade trädsvamparna och växte till sig. Överst gullkrös som nog kan fortsätta bre ut sig, men judasöra har inte jag sett större exemplar av. Svamparna fotograferade i Gyllins trädgård, Husie, Malmö, på fläderstammar som växer i en glipa i den långa syrenhäcken som löper längs gång- och cykelbanan som går där bronsåldersvägen en gång gick från syd och upp till Uppåkra. Hittar du?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Svampflukt i Gyllins trädgård

Man behöver inte gå långt, om man bor i Kvarnby, för att hitta märkliga livsformer. Här tre svampar som växer på tre trädstammar vid den långa syrenallen i Gyllins trädgård. I nedan ordning: Gullkrös, Judasöra och en mussling av något slag. Judasöronen var vid fotograferingen häromdagen stenhårda och gullkrös pytteliten och även synlig i några ännu mindre och röda exemplar vilket syns på bilden. De här fenomenen beror på torr väderlek. Klicka på fotona för förstoring.
Gullkrös (Tremella mesenterica)
Judasöra (Auricularia auricula-judae)

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Här sitter August och Elna Persson

Östra Kattarpsvägen 1

“Det här paret sitter utanför sitt hus på Östra Kattarpsvägen 1 i Kvarnby by. Fotot har beredvilligt ställts till bloggens förfogande av de nuvarande invånarna. Huset stod klart 1896. Det var inte det första på platsen utan det lär inuti finnas bevarade väggar från ett tidigare bostadshus. Men mannen och kvinnan som sitter så fint framför vad som väl var deras bostad en gång, vem var de?” (Frågade jag för en tid sen här på bloggen.)

Jo det vet vi nu för besökaren Dan Persson skrev in till bloggen och berättade att paret på bilden är hans farmors föräldrar! Väldigt roligt att få veta lite om dem också!
Läs om vad Dan Persson skriver i bloggens avdelning Vem/Vad ser vi på bilden?

Och du som läser detta har kanske själv ett foto från det gamla Husie vilket du vill veta mer om? Skicka in det till Kort från Kvarnby: anna-mi.wendel(@)telia.com

P.S. Nu kom det ännu en fin kommentar som berättar om personerna på fotot:

“Hej! Jag som skriver är släkt med ovan. August hade 4 syskon varav den ena brodern Karl Albert född 18 augusti 1876 och är min anfader. Min son som också heter August Persson bor även han i Husie församling. Jag hittade denna sidan för jag försöker reda ut hur det såg ut i Kvarnby och om något av husen fanns kvar. Karl Albert och den andra brodern Hans flyttade båda till Oxie och bytte efternamn till Thulin.August och Elna bodde 1890 på Kvarnby no 15 ,Prestgård.enligt Riksarkivet.1900 står det endast Kvarnbyby men 1910 står det Qvarnby no 10. August står nämnd som Kritbruksarbetare. Jag har släktforskning bakåt till åtminstone 1775.
Vänligen Monika Nilsson”

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hans farfar träffade August Palm och själv fikade han hos Anders Ahlgren!

Jag fick ett väldigt trevligt brev från Anders Dahlström som berättar om sin farfars respektive sitt eget möte med två mer kända personer, båda från Södra Sallerup/Husie:

Palm.jpg

”Det här fotot är ett av de sista fotona med August Palm. Fotot är tagit i Torna Hällestads  Folkets Park, någon gång 1921.  Männen på bilden engagerade sig i Sveriges första folkomröstning gällande förbudsfrågan. Han med vita skägget, tredje från vänster, är August Palm och mannen längst till vänster är min farfar, Carl-August Dahlström.

Farfar tillhörde ´Nej´-sidan. Det är nog enda gången han engagerade sig politiskt,  vad jag vet. Har tyvärr aldrig träffat honom, han fanns inte då jag kom till världen.  Rovan (klockan) han har i fickan, den hänger idag på väggen i mitt kök.

Några månader efter att kortet togs, den 14 mars 1922, avled August Palm.  Så han fick inte vara med då folkomröstningen genomfördes i augusti samma år.”

Anders Dahlström har ett minne till som han här delar med sig av:

AA.jpg”Känner ni till Anders Ahlgren?
En man som jag träffat live för längesedan.
I min barndom spelade vi kula, samlade på filmstjärnor och autografer med mera.

I början av 1960-talet fick jag höra av min far att det fanns en brottare från Malmö som var världsmästare och som brottats i nio timmar i en final i Stockholmsolympiaden 1912. Min far kände hans bror, så adressen vi fick var Klågerupsvägen 453. Jag och några kompisar cyklade hela vägen från Lorensborg till Södra Sallerup. Ringde på och berättade att vi så gärna  ville ha en autograf. Han verkade förvarnad (brodern hade nog sladdrat).

AA tyckte säkert det var kul att han inte var bortglömd, det var ju cirka 50 år sedan han var aktiv.  AA dukade upp med bullar och saft, visade alla sina medaljer och berättade om just den berömda niotimmars-matchen mot finnen Ivar Böhling.  AA var något över 70 år då vi besökte honom. Inte så kraftig som jag trodde, han hade ju vägt 140 kg. Han hade ganska stora öron, men inga blomkålsöron som var vanligt på brottare. Han var en mycket snäll och trevlig man. Läste senare i SDS för cirka 10-15 år sedan att alla hans medaljer stulits från Idrottsmuseet i Baltiska hallen. Tror inte de återfunnits?

I OS-finalen 1912 gick det inte att skilja de två kämparna åt, så efter 9 timmar bröts matchen. Det egendomligaste beslut som fattats i olympiska sammanhang var att brottarna endast  tilldelades silvermedaljer fast de var olympiasegrare. På Stockholms stadion på Vallhallavägen finns  en stentavla där jag läst namnen på samtliga segrare.

Här står bland andra Anders Ahlgrens och Ivar Böhlings namn. Troligvis är de de enda olympiasegrarna genom alla tider, som endast erhållit silvermedaljer. Hade det varit idag hade de självklart fått guldmedaljer, då trean fick brons. Men brottarna hade väl ingen hög status på den tiden.
Autografen har jag fortfarande kvar.AAautograf.jpg
Hälsningar
Anders Dahlström”

Läs mer här om Anders Ahlgren, kraftkarlen från Kvarnby.

Posted in Malmö | Tagged | Leave a comment

Timmergatan, min plats i Malmö

Stadsarkivet utlyste hösten 2019 en uppmaning att få in berättelser om Min plats i Malmö. Jag hörsammade, skrev och skickade in. Stadsarkivet har nu genomfört en mycket trevlig kaféstund då alla bidrag lästes upp och där vi som kom fick ett kompendium med allas alster fint redigerat med bilder också. Jag kunde efter min uppläsning komplettera med vad min text lett till så jag vill tacka Stadsarkivet för kreativt samarbete här!
Läs min berättelse om varför Timmergatan är mig särskilt kär!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu är det 375 år sen Christian IV slog läger vid Hohögarna med 15 000 soldater…

Den 6 september är det 375 år sen Danmarks kung Christian IV kom över från Köpenhamn till Malmö för att mota iväg det svenska härlägret. Då hade Gustaf Horn med 10 000 soldater och dito större tross tältat i Västra Skrävlinge och byarna runt om sen försommaren. De väntade på att en annan fältherre, Lennart Torstensson, skulle kunna ta sig med en lika stor här från Jylland till Själland för att därmed med Gustaf Horns armé på andra sidan kunna sätta press på dansken likt en rävsax runt Malmö och den danska huvudstaden. Anledningen till fälttåget var att Sverige ville bli av med Öresundstullen som Danmark upprätthållit sen 1429 och som var en kostsam tullavgift för varje skepp som ville ta sig genom Öresund.

Det svenska härlägret väntade och väntade, men Torstensson kom aldrig loss från Jylland och till slut tröttnade Christian IV på svenskarnas belägring så den 6 september 1644 steg han iland i Malmö med 10 000 fotsoldater och 5000 rytteri, så förtäljer historien, och slog läger runt Hohögarna vid nuvarande Sallerupsvägen och Östra kyrkogården. Hur det gick kan man läsa om, bland annat i de böcker jag tipsar om på min sida “Källor till 1600-talets krig som utspelade sig i Malmö med omnejd”. Ikväll, den 4 september, ska jag förstås hålla föredrag om det här också i Husie Församlingshem för Husie Lekmannakår, ska bli skoj!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kommer du ihåg telegrambuden?

Kommer du ihåg telegrambuden? Som ringde på och överlämnade vanliga telegram eller lyxbetonade för gratulationer av jubilarer, etc. Mina morföräldrar skickade alltid den senare sortens telegram till nära vänner och morfar brukade rimma något i meddelandet, det hörde liksom till. Den som överlämnade telegrammet hade uniform och färdades på en orange moped som det stod Televerket på. Jag har haft äran att få intervjua en man som började sitt yrkesliv som telegrambärare i Malmö på 1960-talet. Artikeln är publicerad i Malmö Kulturhistoriska Förenings årsbok Elbogen för 2018. Den går att läsa på bibliotek i Malmö eller på Malmö Stadsarkiv. Gå gärna med i föreningen, för 125 kronor per år får du årsboken samt möjlighet vara med på utflykter och föredrag, etc.

telegrambud.jpg
När jag skrev artikeln letade jag frenetiskt efter bilder på telegrambärare och deras mopeder, men fann inga sådana foton. Ulf Adelstam som jag intervjuade hade inga foton och det hade inte heller Telia, som jag nog tyckte kunde haft inte bara historiska foton utan även en moped kvar från gamla tiden. Så illustrationerna blev därefter i artikeln, några gamla telegram, se exempel till höger, samt bilder från Televerkets hus i Malmö, men fotot på Ulf blev bra i alla fall!

Men du som läser detta kanske har bilder från Televerkets telegramverksamhet under 1900-talet? Någon som med båtmössa och skinnpaj susar fram på en orange moped? Det vore kanonskoj att få se och kanske få publicera här på bloggen, jag tror mitt intervjuoffer skulle tycka det vore kul också! Så kontakta mig om du vill och skicka en bild eller två: anna-mi.wendel@telia.com

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment