Oxie härads hembygdsförening håller hembygden levande

Ljuvlig! Det är vad jag tycker om senaste årsboken för Oxie Härads Hembygdsförening, utgåvan för 2023 alltså. Och nu knappas skillnaden in mellan OHH:s årliga alster och Malmö Kulturhistoriska Förenings annuella Elbogen! Förr var den förra mest en småputtrig samling skrönor och personliga bygdeminnen ibland skrivna hellre än så intressant för utomstående kanske om jag nu får vara lite rälig. Men sammantaget ändå en trevlig lässtund om livet förr på landet.
Medan MKF:s årsbok håller vetenskaplig verkshöjd där de medverkande författarnas påståenden nagelfars av professionella forskare, men som också ger varierad och underhållande läsning om det gamla Malmö, främst.

I senaste årsbok från OHH är det svårt att se vad som inte skulle platsa i fina stadsutgåvan! Faktamässigheten har ökat i uppsatserna och ämnena som tas upp håller större saklig bredd och djup än vad jag tidigare erfarit. Mycket intressant skrivet, till exempel, om byar och bygd, om allmogemannens klädsel på Söderslätt och om cykelns betydelse och förekomst i olika sammanhang förr.

Den längsta artikeln är den 60 sidor långa dagbokstexten av Gunnar Landgren som berättar om sitt och sina förfäders liv i främst Östra Grevie och Malmö från 1700-talet och framåt.

Han skriver så fint, denne Gunnar, om sitt långa strävsamma liv som hjälpreda, dräng, snickare, förnicklare, smedlärling, plåtslagare, elmontör och reparatör, för att nu inte nämna allt. Vi får följa med i vardag och särskilda episoder, vad han fick i lön och vad han åt, allt blir intressant i hans flyhänta prosa!

När han mitt i texten berättar han ska bli inkallad tror man inte riktigt på det -eftersom han fram till den uppgiften redan berättat om en diger arbetserfarenhet- tills man erinrar sig att Gunnar fick börja jobba, på allvar, redan vid 13 års ålder…

Gunnar Landgrens berättelse om sitt liv är en fin kulturgärning av hans efterlevande att ha ställt till hembygdsföreningens förfogande. Det är så här en hembygd hålls levande! Stort tack till Eva Landgren Ingelf och Jarl Ingelf samt Oxie Härads Hembygdsförening för att jag fick och kan läsa detta epos om stort och smått i en vardag som både känns väldigt länge sen och inte alls långt borta!

Årsboken är bara en av mycket goda anledningar till att vara medlem i den här hembygdsföreningen. För 170 kronor om året får man årsboken, medlemsblad med inbjudningar till föredrag, utflykter, guidade visningar och byavandringar, bland annat. Allt så trevligt!

Det är alltså bara toppen med den här föreningen. Fast jag kan inte låta bli att säga att varför döpte ni årets årsbok till “Cykeln var nyckeln till friheten”? Så pratar man här uppe i Stockholm där jag nu bor. Men i mitt gamla älskade Malmö och Skåne så säger vi ju (fårr hondan): Cykelen var nyckelen till friheten!

Oxie Härads Hembygdsförening, hemsida

Medlemsblad med alla aktiviteter våren 2024

Posted in Kultur | Tagged | Leave a comment

Det kom ett brev om liv och leverne i Kvarnby förr!

Det kom ett epost från Göran Dahlgren som bor i ett gathus högt uppe på Klågerupsvägen i Husie, Malmö, i nummer 459. Han hade hittat min avdelning texter och foto om gamla Kvarnby och Husie och han skrev så här:
“När min far gått bort hittade jag ett kuvert med min farfars betyg från bl. a Johannes Perssons Handelsträdgård. Min farmor och farfar träffades på den arbetsplatsen och gifte sig i S. Sallerup 1918. Inte omöjligt att de kände Axel och Selma då de verkade i samma område.”

Mer om Johannes Perssons Handelsträdgård

Axel och Selma är de som hade Mårtenssons handelsträdgård och vars barnbarn Birgitta Olsson jag gått på promenad med längs Klågerupsvägen och då fick veta mycket om vilka som bodde här förr.

På promenad med Birgitta

I huset bredvid Göran Dahlgrens, i nummer 457, bodde som sagt Axel och Selma Mårtensson samt barnbarnet Birgitta. De förfogade över övervåningen och halva nedervåningen. Birgitta hade gavelrum åt öster. Till vänster på bottenvåningen bodde Berta Grönvall som kom att bli 103 år gammal. Maken hennes hette Olof och var snickare. I 459 bodde då bland annat Axel Mårtenssons bror Oscar.

Så här ser intyget ut som Göran Dahlgrens farfar fick av sin arbetsgivare och det var väl fint skrivet? Klicka på det så förstoras texten! Jag tycker dessutom det är spännande att handelsträdgården så tidigt odlade tomater!

Brev: Eget brevpapper med tryckt text: Joh:s Persson, Handelsträdgård, Telefon 26, Kvarnby
“Trädgårdselefven Emil Dalgren som varit anställd hos mig sedan den 15 mars 1913 är härmed på egen begäran på grund av fullgörande af sin värnplikt ledig från sin anställning. Han har här delvis på egen hand skött såväl växthus som drifbänkar hufvudsak gurka och tomater samt för öfrigt deltagit i en handelsträdgård förekommande arbete. Han har denna tid med mycket intresse och flit utfört sitt arbete samt alltid visat ett nycktert och höfligt uppförande varför jag honom på det allra besta kan rekommendera.

S Sallerup pr Kvarnby
den 11 April 1914
Joh:s Persson”

Det gick bra för Görans farfar Emil efter militärtjänstgöringen. Göran skickar ett foto på sin farfar med familj och skriver så här:
“Hej, jag har fler betyg från Joh:s Perssons Trädgård för min farfar. Han flyttade ngr gånger men kom tillbaka igen. Sista gången han flyttade var 1948. Han har tydligen varit förman den mesta tiden. (…) Farfar kommer från Kristianstad och farmor från Hyllie. Farfar Emil G f. 1892 , farmor Anna f. 1893 och äldsta sonen Allan på översta raden. Min far Nils f. 1922 , yngsta sonen Yngve som var gift med Maj och bodde i samma område som du (Kvarnby station, min anmärkning). Längst ut näst yngsta sonen Hans. Är inte säker på de andras födelsedata.”

“Dahlgren har visat sig vara en god kultivatör av såväl blommor och snittgrönt”:
Läs fler arbetsintyg för Emil Dahlgren från Johannes Perssons Handelsträdgård.

Vi har ett foto till vilket Birgitta Olsson benäget tillhandahållit. Det visar ett gruppfoto taget utanför Klågerupsvägen 459 och det ska vara från Karolina Perssons (som då bodde i det huset) 80-årsdag. Vi ser från vänster: Axel Mårtensson, Berta Grönvall, Signe Olsson, Sigrid Olsson, Karolina Persson, Frida Olsson, Selma Mårtensson och Olof Grönvall. Sigrid Olsson ska ha arbetat i kyrkan tillsammans med Axel Mårtensson. Signe, Sigrid och Frida Olsson var systrar och döttrar till handelsmannen som hade affär och hem tvärsöver gatan i nummer 454, “TrölsOls” alias Truls Olsson (läs mer om honom och se det huset i vandringen med Birgitta):

Vet du mer om personerna på fotona eller om husen och vilka mer som har bott här? Hör hemskt gärna av dig till mig, Anna-Mi, som sköter den här bloggen. amwwendel@gmail.com

Vill du läsa mer om det gamla Husie och Kvarnby så sök i menyn överst eller klicka på länken nedan: “Husie hisoria”.

Posted in Uncategorized | Tagged | 2 Comments

Om konsten att åka tåg mellan Stockholm och Malmö

Jag har roat mig med att anteckna vad jag betalar varje gång jag tar tåget ner till Malmö. Jag flyttade därifrån i februari 2020 upp hit till Åkersberga och tågresorna har varit stabilt frekventa mellan orterna. Stabila kan man dock inte kalla prissättningen av de olika biljetterna. Det framstår snarast som att det är ett gäng stupfulla individer som spelar på chokladhjulet inför vad varje resa ska kosta.

Jag har nu kommit att förälska mig i att åka första klass och det finns ingen återvändo. Men jag behöver när det gäller dagtågen inte känna mig särskilt uppskörtad vad det gäller kostnaden. Ibland kostar andra klass lika mycket, eller rentav mer på alternativa avgångar. Nattågen är värre. Här är det mycket dyrare att resa första klass. En sådan kupé, se fotot, är för en person och är utrustad med sängbord, egen toa och dusch samt frukost när man är framme. Så härligt sova och vakna ostörd, kunna duscha och klä på sig i egen hytt, bara det. Sen väntar rejäl hotellfrukost.

Drygt 1800 kronor har under året varje sådan nattresa dock kostat mig mellan Stockholm och Malmö! Men senast tog jag ett konkurrerande bolag för återresan och den dagtidsresan från Malmö till Stockholm kostade bara 150 kronor vilket jämnade ut den totala resekostnaden. Fast jag fattar verkligen inte prissättningarna alls!

Förra sommaren behövde jag ta med mig min hund ner till Skåne. Utmärkt med första klass sovkupé, tänkte jag då, då drabbas ju ingen hundallergiker av oss för SJ har så klart sådana kupéer även för nattresor med hund. Perfekt! Men det tycker inte SJ. Utan nattresa med hund kan bara göras genom att man bokar en liggvagnskupé. Alltså man måste boka och betala för hela liggvagnskupén. Alla sex platserna. Dessa kostar typ 300 kronor styck, summa 1800, alltså lika mycket som en första klass sovkupé, men utan all komfort och service. (Ingen frukost till vare sig mig eller vovve. :-)) Samt att jag ockuperar sex sovplatser helt i onödan.

Okey, tänkte jag efter ett tag, jag kan ju höra med kompisar ifall någon skulle ha glädje av att kunna resa gratis mellan Malmö och Stockholm när jag har en sådan kupé på linjen tillgänglig. Men se det går inte! Jag ringde ju för säkerhets skull till SJ:s kundtjänst för jag tänkte att så här bra kan det nog inte vara…

Mycket riktigt. Ska andra åka i min liggvagnskupé måste de själva ha löst en egen liggvagnsbiljett och bokat egen plats någon annanstans i tåget… Att jag redan har betalat för alla sex platserna kvittar. Ska det vara på något annat sätt så måste allas biljetter köpas samtidigt i en och samma bokning så denna sker i samma kupé från början, då behöver jag bara betala för min brits och de av dessa som inte också bokas i kupén då.

Okey att man inte ska kunna boka in sig i kupéer med främmande hundar. Men att kunna åka med i en kupé där alla platserna redan är bokade och betalda av hundägaren, där den senare någonstans på SJ:s resebokningssida skulle kunna, typ, ladda ner en gratisbiljett för namngiven person till sin redan betalda kupé, det vore ju självklart!

Eller, för att avsluta där jag började: låta hund få åka första klass nattkupé. I varje sådan nattvagn finns ju särskild sovkupé anpassad för rullstolsburna vilken även kan bokas av andra. Kan det då inte finnas sovkupéer man får ta med hund i också? Detta måste ju vara det enklaste och trevligaste alternativet för alla! Och så anges det vid bokning att kupén är en som hundar får tas med i, så vet allergiker det också och kan välja en annan!

Suck. SJ är smidigt som ett godståg ibland.

Posted in Konsumtionssamhället | Tagged | Leave a comment

En skåning flyttar till Stockholm…

Det går bra att bo här uppe, jag har vant mig vid att folk säger va? när jag pratar med dem eller att de intelligent säger Du kommer från Skåne? Etc.

Men idag blev det lite väl tragikomiskt. Jag skulle fylla på mitt gröna plastkort med nya resebiljetter för SL, Stockholms Lokaltrafik. Man kan även betala med bankkort eller mobilapp när man reser och blippa dessa vid spärrar och betalstationer. Kommunikationerna är dessutom jättebra så allt är toppen inklusive att det går att åka kors och tvärs inom hela regionen med buss, tunnelbana, pendeltåg, etc, under 74 minuter för pensionärsrabatterade 26 kronor. Kan inte vara bättre!

Förutom användarkompetensen möjligen… För idag när jag i mobilappen skulle ladda mitt kort med nya resor så gjorde jag inte det. Utan jag knappade in och betalade för 20 resor, 520 kronor, vilka alla bara gällde de närmaste 74 minuterna… Biljetterna hade alltså inte laddats på kortet utan hamnat direkt i mobilappen.

Jag får panik och kastar mig på att ringa upp SL:s kundtjänst som tack och lov har öppet dygnet runt. Men vad möts jag av? Jo en robotröst som ber mig berätta mitt ärende. “Det blev fel när jag skulle ladda kortet”, säger jag. “Jag förstår inte”, svarar rösten, “kan du upprepa vad du behöver hjälp med?”. Jag känner mig maktlös och säger sammanbitet långsamt “Jag vill prata med en levande människa!”. Då utbrister roboten: “Jag förstår inte vad du säger, jag kopplar dig till en handläggare istället!”.

Yes, skånska är vägen till framgång! Äntligen fick jag prata med en synnerligen effektiv kundtjänstperson som på sekunden skyfflade över resorna till mitt kort! Det sista jag bad henne om var att inte säga något till min son, han tycker redan jag är gaggig och att inte kunna ladda sitt SL-kort på mobilen är säkert ytterligare en inteckning på det! Trevlig helg!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Möjligen kan föräldrarna skapa sig barndomsminnen…

Det är läskigt, skrev en väninna till mig, att man som förälder faktiskt skapar sitt barns barndom. Jag tror hon kände ansvar över följder och minnen inom barnet av tidiga upplevelser. Jag sa att så tänkte jag också fram till min son blev två och ett halvt, sen var jag med om en så omskakande upplevelse att jag bara släppte sådana ambitioner. Man kan inte ge sitt barn mer än kärlek, tid och rum, vad det minns får man släppa. För så här var det:

Jag var en hängiven ensamstående mamma som så klart ville mitt sons bästa. Och en ledig dag betydde det att han och jag skulle till Köpenhamn och se djuren på Zoo där. Jag kom på det under frukosten och här blev det brådis. För att vi skulle hinna med lämplig flygbåt fick vi ta en taxi. Jag hade när jag fick ett barn lämnat ett högt betalt nattjobb för ett mer modest dito på dagen så det där med taxi var undantag. Men här gällde det En Viktig Händelse!

Året var 1989 så någon bro var inte byggd mellan Malmö och vår gamla huvudstad utan det var flygbåtar som gällde. Väl nere i hamnen krånglade jag ombord oss med barnvagn och allt och så skumpade vi iväg över vågorna. Framme tror jag också vi tog taxi för att vinna tid, men så var vi slutligen på Zoo, efter att ha betalat en inträdesavgift av ett slag jag inte riktigt räknat med. Nåväl det här skulle ju bli En Fantastisk Upplevelse och värd sitt pris!

Jag rullade omkring mitt barn runt hela anläggningen och pekade var han kunde titta för att se de märkliga djuren. Vi passerade rastplatsställen danska barnfamiljer fyllt med glyttar och matpaket, jag förstod inte intresset att släpa med sig en massa förnödenheter när det nu fanns gott om matställen på Zoo. Men efter att ha besökt ett och där försett oss med nödvändigt näringsintag så förstod jag exakt -när jag kom till kassan- varför den enkla restaurangen hade så glest med matgäster. Medan jag hjälpte min son att därefter besöka en toalett började jag lite nervöst beräkna vad dagen hittills hade kostat och insåg att det fick bli budgetvariant hem.

Mitt barn satt lugnt i sin vagn medan jag frågade mig fram till rätt busshållplats och linje och sen blev det flygbåt igen. Vi kom nu att sitta med sonen mellan mig och en äldre dam som tittade nyfiket roat på honom och började prata lite med honom. Själv satt jag lite utschasat försjunken i summorna vi kommit upp i, men lystrade girigt när kvinnan efter att ha avhandlat vad gossebarnet hette och dylikt plötsligt frågar:

-Och vad har du gjort idag i Köpenhamn då?

Nu, tänkte jag, nu skulle det visa sig att jag gjort helt rätt, utgifterna var nödvändiga för att kunna skapa detta ovärderliga barndomsminne, jag skulle bara koppla av nu och lyssna på min sons förmodade rörande berättelse om allt som hans ömma moder gett honom tillfälle att få vara med om idag!

Chocken kunde inte blivit större! För på frågan vad han hade gjort idag, svarade barnet, logiskt och sanningsenligt:

-Kissat!

Det var allt han sa. Men så var det ju. Han hade ju mest bara suttit och blivit förevisad djur som uttråkat travade omkring i sina fållor, eller så hade han fått se ut genom fönster på buss och båt. Men gjort något? Ja vad skulle han svara annat!? Maten vi ätit hade ju inte varit något vidare heller så den hade även jag glömt. Förkrossad räknade jag igenom vad hans urinering kostat sammantaget. På vandringen genom Malmö hem till oss började jag dock skratta. Över mig själv och vad jag hade trott på morgonen att utflykten skulle ge av hågkomster. Jag gick inom kvartersaffären och köpte en stor påse havregryn. Vi åkte sen aldrig mer till Köpenhamns zoo, djurparken i Höör var trevligare för ett litet barn och den som hade fått ett barndomsminne för livet var jag. 🙂

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tavlan gav spännande spaning på fransk-tyska kriget!

Jag ärvde för 50 år sen en tavla som sades föreställa vapenstilleståndet i fransk-tyska kriget 1870-1871. Åren gick, men efter ett halvt århundrade ställde jag mig i år 2023 plötsligt frågan: Gör den? Läs min undersökning: Tavlan gav spännande spaning på fransk-tyska kriget

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Det här kan vara den viktigaste kursen för vår framtid!

Kursen jag här tänker tipsa om handlar inte om miljö och klimat utan om totalförsvar och krisberedskap och den går inte på en lantlig folkhögskola för växtodling utan på Försvarshögskolan i Stockholm. Och den är skrämmande högaktuell och informationsmässigt jättebra, jag vet för jag gick den i höstas.

Nu bor jag i och för sig en halvtimmes lokaltågsresa bort från skolan, men den här kursens rikliga antal av oerhört matnyttiga föreläsningar kan man alla följa i realtid på zoom eller som inspelat när man vill. Kursen, som tar fem veckor, har några obligatoriska seminarier, men dessa är sammanfösta till att pågå under tre dagar varvid den som bor långt ifrån förhoppningsvis kan ordna med ledigt och övernattning för de momenten. Gör det!

Kursen går under namnet Lagstiftning för kris och krig: krisberedskap och totalförsvar och är på 7,5 högskolepoäng, den betecknas som avancerad för man ska ha tagit en del poäng i andra ämnen innan. Sen är det bara att hålla tummarna för att man kommer in, trycket är stort för det här kan vara den viktigaste kursen som ges just nu för journalister och för alla som arbetar på våra myndigheter. För den här kursen lägger grunden till att förstå hur det svenska samhällets krisberedskap är uppbyggd och består av och dito när det gäller landets nya totalförsvar. Tyvärr högaktuellt.

Själv har jag aldrig läst så många lagtexter i hela mitt liv innan, men det gav många aha-upplevelser för mig som väl var katten bland hermelinerna på den här kursen: alla de andra var jurister i stort sett. Men vi hade alla att ta in hur Sveriges nya organisering från den 1 oktober i fjor av just krisberedskap ser ut. Landet är numer indelat i 6 geografiska civilområden, 10 beredskapssektorer och 60 beredskapsmyndigheter som alla har att samverka med varandra vilket är på gott och ont, kan man säga.

Beredskap ska finnas för att kunna ta hand om allt från naturkatastrofer till olika sorters hotbilder, såväl vid fredstida krissituationer som under höjd beredskap. Det senare anger att totalförsvaret aktiverats och ju mer eskalerad en krigsfara blir desto mer träder totalförsvaret in och tar över samhället och bestämmer vilken verksamhet som då ska bedrivas. Vansinnigt intressant!

Det är många nya begrepp som kan röra till det. Jag citerar MSB:s hemsida:
Krisberedskap handlar om förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer.
Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara och krig.
Civil beredskap är ett samlingsnamn för krisberedskap och civilt försvar.
Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap är totalförsvar all verksamhet som då ska bedrivas. Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret.

När det gäller beredskap finns nivåerna skärpt, högsta och krigsförklaring, alla ingår i höjd beredskap. Olika lagar frigörs vid olika lägen, etc. Och även här är det ingen annan organisation som ska ta hand om situationen utan det är vårt vanliga samhälle och myndigheter som med hjälp av särskilda lagar och regelverk har att samverka på tillämpligt sätt. På gott och ont.

Om detta handlade kursens seminarier, vi studenter delades in i tre grupper för att hantera ett antal olika tänkta scenarion. Och det var här det blev riktigt otäckt i höstas. För på Försvarshögskolan kunde jag då sitta i en grupp som skulle argumentera för att Sverige skulle införa höjd beredskap, en annan grupp skulle argumentera för att det inte var ett bra val medan en tredje grupp skulle leka regering och fatta beslut om vilket som skulle gälla och varför det. Scenarierna utgjordes av eskalerande rapporter om ett samhälle under sönderfall och tilltagande hotbild, det kunde börja med att elförsörjningen i landet strulade, sedan upptäcktes sabotage mot en viktig hamnanläggning vilket stoppade viss import, tågtrafiken var plötsligt lamslagen och ett grannland attackerades och invaderades av ett annat land vars krigsfartyg började närma sig Gotland… Hur skulle vi hantera detta? Införa höjd beredskap eller inte?

Det var jätteintressanta diskussioner då jag hörde mig själv svänga mig med lagtexter jag månaden innan inte hade haft en aning om att de existerade och jag blev på allvar sur när “regeringen” inte fattade samma beslut som min grupp, och dylikt. Men så kommer jag hem och slår på radion och får höra i stort sett det ha inträffat som vi hade som övningsscenarion… Då fick jag gåshud och insåg att allt jag lärde mig på kursen var på högsta allvar! Så sök kursen, gå den, förbered dig!

Försvarshögskolans kurs Lagstiftning för kris och krig: krisberedskap och totalförsvar.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ger här en bra introduktion och sammanfattning av Sveriges nya krisberedskap, civilt försvar samt totalförsvar. Vill du ha fler lagtexter så hör av dig! 🙂

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment

Därför behövs hembygdsföreningar

Är du med i någon hembygdsförening? Jag är med i två: Oxie Härads Hembygdsförening och Österåkers Hembygdsförening. Jag har flyttat från Malmö till Åkersberga därav urvalet. I min gamla förening, som jag gärna fortsätter att vara med i, får jag för 170 kronor per år en årsbok, som kostar 200 kronor ute i bokaffärer, och möjlighet att vara med på föreläsningar, guidade visningar av utställningar samt olika sorters vandringar. Sammankomsterna är väldigt trevliga, inte minst det goda hembakade som det bjuds på i pausen till föredragen på Kummingården i Oxie.
Nu, bosatt 60 mil därifrån, får jag nöja mig med årsboken, den skickas mig som medlem till portokostnad. Med den fortsätter jag hålla kontakt med min gamla hembygd. Välskrivna reportage och uppsatser lockar en att själv kanske få ihop något till nästa nummer…

I senaste årsboken, för 2022 som jag läst i jul, fascineras jag särskilt över artikeln “Allmogekvinnans klädsel på Söderslätt”, del 2, av Anna Månsson. Det här är en gedigen genomgång över flera årsböcker om något som självklart alltid kommit i skymundan i den vanliga historieundervisningen: vanligt folks liv och leverne förr. Det är därför hembygdsföreningar behövs. Den här gången får jag lära mig nya ord och begrepp gällande folkdräkter. Som: piglock, örnasvansar, opplöt, hankasärk och spedetröja.
Likväl som det är viktigt bevara och kunna visa äldre klädesplagg och föremål, lika viktigt är det att bevara uttryck och arbetstekniker för framtagandet av dessa saker. Nästa årsbok ska handla om allmogemannens klädsel på Söderslätt, det ser jag fram emot. Sen finns det massor mer av trevlig läsning rörande forna tiders Oxie Härad så den här föreningen kan rekommenderas av flera orsaker!

Min nya hembygdsförening har en annan inriktning och syfte. Här kostar det 300 kronor om året att vara med, det görs ingen årsbok, men som medlem får jag hem föreningens egen väggalmanacka, visserligen intressant, men jag kan köpa den i handeln för 50 kronor. Österåkers hembygdsförening erbjuder heller inga föredrag eller andra sammankomster för medlemmar utom två årsmöten. Den här föreningen kan väl snarast ses som en möjlighet att vara med i en studiecirkel till en bråkdel av vad det kostar att gå en ABF-kurs. Och då kan man välja mellan att gå med: i fotogruppen och hjälpa till med att organisera föreningens stora fotosamling som går att ta del av på nätet; i byggnadsvårdsgruppen och renovera föreningens gamla stugor; i torpgruppen och inventera och dokumentera sådana fastigheter i kommunen, etc. Föreningen bedriver viss informationsverksamhet i skolorna också jämte håller igång några små museer så medlemskap här får väl ses som att man stödjer de aktivas arbeten med att bevara imaginära och konkreta rester av hembygdens historia.

Sammantaget behövs hembygdsföreningar, både för att ta hand om och förmedla kunskap om “gamla saker” och dito sysslor, som för att bevaka samtiden utifrån sitt kulturhistoriska perspektiv. Heja på!

Oxie Härads Hembygdsförening

När jag själv höll föredrag i ovan förening: Om August Palms uppväxt i Husie

Österåkers Hembygdsförening

P.S. Utom tävlan har vi Malmö Kulturhistoriska Förening som är den urbana motsvarigheten till de båda ovannämnda. Jag är givetvis med här också och får för 125 kronor om året årsboken samt inbjudningar till föredrag, utflykter, guidade visningar och middagar, somt är här gratis annat kostar. Den här föreningen delar ut stipendier till sökanden, vanligtvis för bokprojekt om stadens historia.

Malmö Kulturhistoriska Förening

Mina artiklar i föreningens årsböcker

Posted in Kultur | Tagged , , | Leave a comment

Fick du höra något om första världskriget?

Fick du höra något om första världskriget när du var glytt? Av di gamle som kunde ha egna upplevelser och minnen? Jag fick. Morfar, född 1896, växte upp i Malmö, tog studenten 1918 och arbetade nog redan under skoltiden på posten och då på sjöposten, som det hette, och turade Trelleborg-Sassnitz under delar av 1910- och 1920-tal och sorterade brev och andra försändelser under färden. Morfar berättade om tyska fartyg som med släckta lanternor tog sig förbi dem på Östersjön innan kriget bröt ut, och om de hemska minorna! Mormor, född 1904, växte upp i Trelleborg och berättade om hur släktingar på landet kunde hjälpa tiobarnsfamiljen i stan med ägg och smör, ransoneringen var hård. Som barn, jag är född 1955, lekte jag affär med ransoneringskuponger från såväl första som andra världskriget.

Har du några sådana här upplevelser du också om just första världskriget? Det skulle vara jätteroligt om du ville berätta! Kommentera det här inlägget eller eposta mig direkt: amwwendel@gmail.com så kan jag kanske få publicera det du berättar?

I höst har jag gått en kurs på Linnéuniversitetet om första världskriget, jag är intresserad av militärhistoria, men jag tror det är vad jag fick höra som barn som gjort mig nyfiken att slutligen ta reda på mer om detta första världskrig. Fortfarande på 1960-tal åtminstone kunde namn och uttryck florera bland äldre människor vilka jag då inte riktigt förstod, men som jag nu i höst har fått mig förklarat. Och jag har blivit medveten igen om vad mina morföräldrar berättade när jag var liten. Skånes kuststäder låg ju mer drabbande till också än där jag nu bor, Åkersberga norr om Stockholm. Så det finns säkert fler bland mina bloggbesökare som har berättelser?!

Kursen gick på distans, föreläsningar via zoom, och examination genom uppsatsskrivande. Jag tog mig an skyttegravarna. De var tusen gånger mer fasansfulla än vad jag föreställt mig. Samtidigt som de kunde uppvisa klasskillnader och mänskliga beteendemönster av så groteska slag så bara Monty Python skulle kunna skoja om dem. Jag fick VG på min uppsats så jag dristar mig till att publicera den här, om inte annat så rekommenderar jag litteraturlistan. 🙂

Om första världskrigets skyttegravar

Posted in Krig | Tagged , , | Leave a comment

Det är i förskingringen man blir lokalpatriot!

Jag har alltid varit skåning så född i Småland som jag är. Men det är skåning som är min identitet vilket väl har sin grund i att det är här jag har bott mest och att alla mina anfäder kommer härifrån.. Det har varit så självklart att jag inte varit medveten om det. Knappt ens reflekterat att jag tyckt Sverige var det norr om Skåne, vårt landskap var liksom sig själv nock och jag menar inte att jag skulle vara dansk. Jag tänkte inte så om mig själv, förr i varje fall. Men nu börjar jag undra…

Jag bor sedan februari 2020 i Åkersberga i Österåkers kommun. Som nyinflyttad fick jag till slut googla för att se i vilket landskap kommunen låg i: Uppland. Jag har under mina nu 2 1/2 år aldrig hört eller läst att någon här sagt typ “vi upplänningar” eller: “här i Uppland”. Landskapet omnämns aldrig. Tydligen får man ta sig till Uppsala för att uppleva en landskapsidentitet. Här i Österåker är man bergabo eller stockholmare. Det är till den sistnämnda stan man syftar på när man i Åkersberga säger man ska till stan, när jag säger så menar jag Åkersberga centrum vilket kan väcka förvåning eftersom jag cyklar (tre mil till Stockholm) för ska jag till Stockholm så säger jag det. Jag tycker Stockholm är en av världens vackraste huvudstäder och det är en fröjd att åka dit och uppleva kulturlivet, men jag är inte imponerad av att de springer i tunnelbanans rulltrappor eller delar upp Sverige i Stockholm och “landsbygden”.

Än värre är det med detta tjat och hyllande av Gustav Vasa och den medföljande historieförsköning som dyker upp här och var i Tjockhult med omnejd. Som på Nordiska Museet där det också var en chock att uppleva hur Skåne liksom inte fanns eller betydde något. Jag skrev här på bloggen Skånes historia saknas i Stockholm…, och sen hittade jag något liknande trist på Gotland gällande Upppåkra, men där tänker de göra om, heja dem, se länk nederst till mina två blogginlägg om detta.

Det var efter det förstnämnda museibesöket som jag köpte mina bordsflaggor. Ett snyggt stativ på marmorplatta och tre åtföljande flaggor: en dansk, en skånsk och en svensk. Har aldrig ägt en flagga tidigare i mitt liv, trodde inte jag var den typen som ägnade mig åt sådant, och bordsflagga?! Men jag insåg jag hade blivit utlandsskåning och som sådan mer skåning än någonsin precis som alla utlandssvenskar blir dito.

Demonstrativt hissar jag inte den svenska flaggan den 6 juni, Gustav Vasa var aldrig min kung och jag beklagar att samma dag även är datum för antagandet av vår moderna författning, 1809 års regeringsform. Att hissa flaggan för att högtidlighålla demokratins intåg i ett land har jag ingenting emot, men den gesten ägnar jag dagen innan åt istället, den femte juni då motsvarande hände i Danmark 1849 genom att Danmarks första grundlag undertecknades då. (Danmark firar också något annat på sin nationaldag: Fars dag.) Och det är väl här någonstans jag tycker att det går lika bra att fira demokratin i Danmark som i Sverige. Och att det kanske är mer dansk än svensk jag är när jag nu bor norr om Skåne i landet Sverige och folk säger “va” när jag pratar, suck.

När hissar jag då den svenska flaggan? Sen jag köpte de här tingestarna sommaren 2021 har det bara blivit en gång och det var på Jussi Björlings födelsedag 5 februari. Men det kan säkert dyka upp fler anledningar. Den danska hissar jag som sagt på Grundlovsdagen, men även på den store Niels Juels födelsedag, 8 maj. Året var 1629 och av bebisen blev en amiral som 1677 utplånade hela den svenska huvudflottan i sjöslaget vid Köge bukt, danskarnas största seger över Sverige. (Heja…)

Den skånska flaggan hissar jag och ställer ett handritat födelsedagskort framför när det är läge att fotografera en sådan komposition och skicka till den som fyller år och som jag nämner på kortet. Det gäller då till mina vänner nere i Skåne. Bara som en kul grej när det nu är 60 mil mellan oss.

Länkar

Skånes historia saknas i Stockholm…

Sätt Uppåkra på kartan och låt fakta tala trots att den är skånsk…

Jussi Björling

Niels Juel

Sveriges nationaldag

Danmarks grundlagsdag

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment