Det är i förskingringen man blir lokalpatriot!

Jag har alltid varit skåning så född i Småland som jag är. Men det är skåning som är min identitet vilket väl har sin grund i att det är här jag har bott mest och att alla mina anfäder kommer härifrån.. Det har varit så självklart att jag inte varit medveten om det. Knappt ens reflekterat att jag tyckt Sverige var det norr om Skåne, vårt landskap var liksom sig själv nock och jag menar inte att jag skulle vara dansk. Jag tänkte inte så om mig själv, förr i varje fall. Men nu börjar jag undra…

Jag bor sedan februari 2020 i Åkersberga i Österåkers kommun. Som nyinflyttad fick jag till slut googla för att se i vilket landskap kommunen låg i: Uppland. Jag har under mina nu 2 1/2 år aldrig hört eller läst att någon här sagt typ “vi upplänningar” eller: “här i Uppland”. Landskapet omnämns aldrig. Tydligen får man ta sig till Uppsala för att uppleva en landskapsidentitet. Här i Österåker är man bergabo eller stockholmare. Det är till den sistnämnda stan man syftar på när man i Åkersberga säger man ska till stan, när jag säger så menar jag Åkersberga centrum vilket kan väcka förvåning eftersom jag cyklar (tre mil till Stockholm) för ska jag till Stockholm så säger jag det. Jag tycker Stockholm är en av världens vackraste huvudstäder och det är en fröjd att åka dit och uppleva kulturlivet, men jag är inte imponerad av att de springer i tunnelbanans rulltrappor eller delar upp Sverige i Stockholm och “landsbygden”.

Än värre är det med detta tjat och hyllande av Gustav Vasa och den medföljande historieförsköning som dyker upp här och var i Tjockhult med omnejd. Som på Nordiska Museet där det också var en chock att uppleva hur Skåne liksom inte fanns eller betydde något. Jag skrev här på bloggen Skånes historia saknas i Stockholm…, och sen hittade jag något liknande trist på Gotland gällande Upppåkra, men där tänker de göra om, heja dem, se länk nederst till mina två blogginlägg om detta.

Det var efter det förstnämnda museibesöket som jag köpte mina bordsflaggor. Ett snyggt stativ på marmorplatta och tre åtföljande flaggor: en dansk, en skånsk och en svensk. Har aldrig ägt en flagga tidigare i mitt liv, trodde inte jag var den typen som ägnade mig åt sådant, och bordsflagga?! Men jag insåg jag hade blivit utlandsskåning och som sådan mer skåning än någonsin precis som alla utlandssvenskar blir dito.

Demonstrativt hissar jag inte den svenska flaggan den 6 juni, Gustav Vasa var aldrig min kung och jag beklagar att samma dag även är datum för antagandet av vår moderna författning, 1809 års regeringsform. Att hissa flaggan för att högtidlighålla demokratins intåg i ett land har jag ingenting emot, men den gesten ägnar jag dagen innan åt istället, den femte juni då motsvarande hände i Danmark 1849 genom att Danmarks första grundlag undertecknades då. (Danmark firar också något annat på sin nationaldag: Fars dag.) Och det är väl här någonstans jag tycker att det går lika bra att fira demokratin i Danmark som i Sverige. Och att det kanske är mer dansk än svensk jag är när jag nu bor norr om Skåne i landet Sverige och folk säger “va” när jag pratar, suck.

När hissar jag då den svenska flaggan? Sen jag köpte de här tingestarna sommaren 2021 har det bara blivit en gång och det var på Jussi Björlings födelsedag 5 februari. Men det kan säkert dyka upp fler anledningar. Den danska hissar jag som sagt på Grundlovsdagen, men även på den store Niels Juels födelsedag, 8 maj. Året var 1629 och av bebisen blev en amiral som 1677 utplånade hela den svenska huvudflottan i sjöslaget vid Köge bukt, danskarnas största seger över Sverige. (Heja…)

Den skånska flaggan hissar jag och ställer ett handritat födelsedagskort framför när det är läge att fotografera en sådan komposition och skicka till den som fyller år och som jag nämner på kortet. Det gäller då till mina vänner nere i Skåne. Bara som en kul grej när det nu är 60 mil mellan oss.

Länkar

Skånes historia saknas i Stockholm…

Sätt Uppåkra på kartan och låt fakta tala trots att den är skånsk…

Jussi Björling

Niels Juel

Sveriges nationaldag

Danmarks grundlagsdag

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Sätt Uppåkra på kartan och låt fakta tala trots att den är skånsk…

EXTRA: Nu med svar från Gotlands Museum, se längst ner!

Besökte fina Gotland härom månaden och klev då också in på Gotlands Museum. Bland allt fint och intressant finns där också en stor karta. Den gjorde mig dock både ledsen och trött av att än en gång stöta på en historiesyn som alltjämt verkar få anslag och medhåll och aldrig upphör? Kolla bilden, vad ser du?

Titeln är Vikingarnas vägar. Och så är de sedvanliga tidiga järnåldershandelsplatserna utmärkta. Som Birka, 750-975, stor som ett dussin fotbollsplaner, typ (sju hektar). Och danska Ribe och Hedeby vilka anlades ungefär samtidigt, den sistnämnda brändes ner omkring 1050, den förra klarar sig än. Men. Den handels- och kultplats som Wikipedia beskriver som: “en av Skandinaviens största och mest långvariga järnåldersstäder”, den är inte utmärkt på kartan! Som vanligt alltså. Och innan det första arkeologiska fyndet gjordes är det inte så mycket att anmärka på, men nu är det! Enbart två promille av det 44 hektar stora området (som 80 fotbollsplaner) är utgrävt, men det räcker för att spela skjortan av alla andra vikingatida samhällen. Så när ska det ta slut, denna ignorans från Sverige gentemot vad som kommer att skriva om historien?

Jag syftar på Uppåkra strax söder om Lund, i Skåne och jag undrar om det är där skon klämmer? Skåne efter 1658 har försvunnit från den danska horisonten och landskapets historia dessförinnan är inget Sverige har premierat och gett forskningen anslag för. Uppåkra-forskningen har kämpat i motvind i decennier, men med Dick Harrison som torped och en stark arkeologisk centrumbildning som artilleri börjar det nu vända. Och vi som är intresserade av att resa framåt genom ett ökat historiskt vetande vi gläds! Järnålderns Uppåkra, c:a 100 f.Kr. – 1000-talet e.Kr., kommer att vända upp och ner på etablerade uppfattningar och skriva om Skandinaviens historia. En dag kanske man till och med tar ner kartan i Visby och skapar en Uppåkra-sal istället. Till dess får museet gärna åtminstone skriva ut orten vilket jag nu tänker skriva till dem om. Svar publiceras!

SVAR FRÅN GOTLANDS MUSEUM 17/6 2022:
“Ursäkta att du fått vänta på svar, det är hektiskt hos oss så här i början av sommaren. Du har helt rätt om att det inte är en uppdaterad karta som sitter i utställningen. Utställningen har nu många år på nacken (i sin grund mer än 50 år) där vissa uppdateringar gjort genom åren. Vi jobbar just nu med planering och projektering av en helt ny förhistorisk basutställning och rummet där kartan sitter kommer att stängas till hösten för att byggas helt om. Förhoppningen är att kunna presentera en ny basutställning om vikingatiden i detta rum under hösten 2023.
Du får gärna använda bilden på din blogg.
Med vänlig hälsning
Jenny Westfält
T f Museichef”

Jag skrev omedelbums tillbaka:
“Tack så jättemycket för fint svar!
Det låter bra det du skriver och med tanke på vad arkeologer hittills har hittat genom att enbart gräva i två promille av den vikingatida Uppåkras mark, så skulle det inte förvåna mig om du med tiden kommer att inte bara få bygga om sagda rum en gång till utan kanske även döpa om utrymmet till Uppåkrasalen. 🙂 I Skåne är vi väldigt begeistrade så klart!
Då lägger jag till ditt svar på min blogg och meddelar det även i Facebookgruppen “Den Skånska historien” där 132 har gillat vad jag skrivit om att sätta Uppåkra på kartan!
Happy End!
Glad sommar!
Anna-Mi”

Läs mer här:
Uppåkra Arkeologiska Center: “Uppåkra kom att bli en av de största bosättningarna Norra Europa.”, “Här möttes folk från när och fjärran för att utbyta varor och idéer.”, “…Uppåkra till en av de mest fyndrikaste fornlämningarna i Skandinavien. Framför allt var Uppåkra ett politiskt maktsäte för en härskande aristokrati.”  
Historiska berättelser, blogg av Daniel Pettersson: “Fynden i Uppåkra kommer från medelhavsområdet men även så långt bort som i Irak och Uzbekistan. Allt tyder på att södra Sverige hade ett utbyte under med kontinenten redan under de första århundradena efter Kristus. Uppåkra var inte enbart en plats för handel och hantverk. Det var också ett maktsäte för en härskande aristokrati. Om detta vittnar en imponerande hallbyggnad, ett träpalats där de styrande i Uppåkra kan ha bott.”
Debattartikel i Sydsvenskan av Thomas Småberg och Stefan Nyzell, 18/2 2018: “Det snäva, nationalistiska perspektivet som fortfarande i hög grad präglar synen på det förflutna måste bort.”

Posted in Religion och politik | Tagged | Leave a comment

Kära Husiebibliotek, hör ni ännu kanonerna?

Jag skrev ett brev till mitt gamla, världens bästa, stadsdelsbibliotek och skickade med två särtryck. Du kan väl gå in och fråga efter dem? 🙂

Kära Husiebibliotek!

Här kommer direkt från tryckeriet särtryck av min forskningsrapport om vad som hände nästan exakt där du står/sitter som nu läser detta: 1644 års krig mellan Danmark och Sverige när slagfältet låg i Rosengård och Husie!

Det kungliga svenska huvudlägret låg runt Västra Skrävlinge kyrka medan understödjande regementen hade slagit sig ner i Östra Skrävlinge by, vid Husie kyrka samt ute i Kvarnby, bland annat. Om du lägger örat till Videdalsvägen kan du kanske fortfarande höra hovarnas tramp när kurirerna red mellan lägren. Kanske det fortfarande vibrerar lite lätt i väggarna på biblioteket av kanonbeskjutningarna mellan svenskar och danskar, fronten gick typ längs linjen Vita Höja –Thomsons väg. Svenskarnas belägring av Danmarsks stolta andra stad Malmö behövde brytas tyckte vår kung Kristian IV som själv ryckte ut från Köpenhamn och hit till oss här. Han slog läger med sina 10 000 soldater nere vid Östra kyrkogården och hohögarna. Svenskarna hade lika många soldater och förmodligen därtill minst lika många familjemedlemmar och vad vi idag skulle kalla servicepersonal med sig från Sverige.

Sen när det inte hände mer, slaget var över det var dags att dra sig tillbaka till ett vinterläger, man gjorde ju så på den tiden att när vintern kom upphörde fältslagen och krigshärarna lade sig i ide, så betydde det i det här fallet att den stora svenska fälthären med sin väldiga tross drog sig med sina hästar, kanoner och övriga utrustningar, tält, förråd och matlagningsutensilier, etc, i ett långsamt lämmeltåg åt nordost, ni kunde nog ha sett dem när de var på väg mot Kvarnby och Östra Kattarp för att slutligen i Kvissle nå en bro över Sege å. Därefter väntade en bro till uppe i Önsvala innan de till slut kom fram till Uppåkra där vinterlägret etablerade sig.

Om ovan har jag ägnat några år att undersöka vissa saker om. Och nu är jag klar, forskningsuppsatsen finns i Malmö Kulturhistoriska Förenings Årsbok Elbogen 2021 som nu är klar och till tack för sin medverkan får artikelförfattarna ett antal särtryck. Varav jag skickar er två! Det här är ju synnerligen lokalhistoria! (Och tyvärr får ju inte skånska skolbarn lära sig något om den skånska historien när den tilldrog sig före 1658, det tycker jag är trist, men det är en annan historia, men jag kan ju bidra med att dra fram lite lokalhistoria i alla fall!)

Jag tänkte därför att jag skickar er två ex för det finns kanske intresse hos låntagarna att läsa om det här så alstret kanske passar på er hylla i Husiebiblioteket över lokalhistoria?!

Jättemånga hälsningar till er alla!
Anna-Mi

Posted in Malmö | Tagged , , | Leave a comment

Min morfars farfars morfar Ola föddes 1778 i Södra Sallerup

Jag har tagit en månads prenumeration på Arkiv Digital för jag blev nyfiken på min morfars föräldrar, var kom de ifrån, vilka var deras föräldrar i sin tur, och kan man läsa ut något hur deras liv vrkar ha varit? Jag ser nu att anfäderna och anmödrarna på grenarna bakåt när det gäller mormor, morfar och farfar alla kom från skånska landsbygden där det var ett ideliga flyttande hit och dit. Tills de under 1800-talet sipprade ner till Ystad, Trelleborg och Malmö. Det är väl bara farmor som singlar ut sig med att hennes anor långt tidigare är gediget stationerade i städerna främst då Malmö, men även Lund, Kristianstad och Stockholm finns där långt bak.
Men nu gällde det min morfars farfars morfar Ola Nilsson som jag enligt Fuglie husförhörslängd (M) A1:5 1838-1841 Bild 54/s.49 spårade till att vara född 1778 i Sallerup som byn och socknen hette då enbart. Jättekul, tycker jag eftersom min boplats under mina 37 år i Malmö i huvudsak var i Husie där jag från januari 1991 till februari 2020 bebodde ett radhus på Östra Stationsgatan som ju ligger i den gamla grannbyn till Södra Sallerup: Östra Skrävlinge. Fast alla som bor där säger ju att de bor i Kvarnby, men det är en annan historia. Ola är den enda i min släkt som har anknytning till Södra Sallerup så honom vill jag vara rädd om och ta reda på mer om!

Så jag vandrade bakåt i Arkiv Digital och fick fram Födelse- och dopbok för Sallerup 1740-1807. Och där i Södra Sallerup (M) CI:1 (1740-1807) Bild: 240/s.21 förstår jag att det är min anfader som en dag gammal döps den 22/11 1778. Men vad står det mer? Nånstans bör det stå att hans far heter Nils eftersom Ola heter Nilsson i efternamn. Men vilka fler namn och upplysningar kan man räta ut ur de snirkliga bokstäverna? Det verkar också som om prästen först skrev fel och fick stryka över “Nils” för att istället skriva Ola. Men ärligt talat så är detta nästan det enda jag kan läsa ut av texten också.
Så alla intresserade är jättevälkomna att hjälpa mig att tyda mer. Och har någon en Ola från Sallerup i sin släkttavla vore det spännande att få ta del av!

Posted in Malmö | Tagged , , | 1 Comment

Stadsarkivet vill veta mer om Thure och Elsa!

För nio år sedan, i januari 2013, hörde jag ett radioprogram om när människor som befriats från förintelselägren kommit till Malmö och bland annat inkvarterats på Solhagen i Husie! Jag skrev om detta här på bloggen: Solhagen var en gång paradiset.

Med åren har det trillat in lite kommentarer:

  1. Även jag söker information om Solhagen under denna period och är väldigt intresserad av att höra om du har fått fram mer information sedan detta inlägg gjordes. Min mormor var en av dem som huserades där. Mvh, Annette Holmberg Reply
    • annamiwendel says:August 5, 2018 at 8:02 am Jag har ärligt talat inte letat efter mer information. Men skulle jag göra det skulle jag absolut gå till Malmö Stadsarkiv på Bergsgatan och söka kontakt där med arkivarie Anette Sarnäs. Hon har forskat och skrivit böcker om vad som hände i Malmö under kriget såsom:
      Sarnäs, Anette och Sjöberg, Karin (redaktörer): På gränsen mellan krig och fred, Minnesbilder från Malmö 1939-1945, Malmö stadsarkiv, 2015,
      I ovan mycket intressanta bokverk (finns att låna på bibloteken eller köpa på Stadsarkivet) kan du på sidan 143 läsa följande: – Judisk lägerfånge berättar om befrielsen och transporten till Malmö: ”…Så blev vi stationerade på Solhagen, danspalatset. När vi kom dit var Lottakåren där i sina vita rockar. Halva salen var täckt av pappersmadrasser, fyllda med halm och papperslakan, örngott och militärfiltar. Det var precis som vi hade kommit upp till himlen med änglar i vita rockar.”
      Kanske kan Anette Sarnäs hjälpa dig vidare till mer information om hur det var för dem som kom till Solhagen!
  2. Stefan says:December 13, 2021 at 8:32 pm 
    Hej.
    Min far (född 1933) tillbringade tid där, då hans moster Elsa och hennes man Thure ägde och drev Solhagen. Min far har berättat om judinnor som bara var skinn och ben och det glömmer han aldrig. Det anordnades dans och samkväm i olika former. Min far är fortfarande i livet och han växte upp i Kvarnby. Han och några kompisar tog sig in på Bulltofta flygfält då några flygande fästningar hade fått nödlanda där. Efter hemkomst med några tomhylsor i fickan då blev det dagsedlar utdelade av min farfar Ove. Nästföljande dag blev det återtåg och överlämnande av tjyvgodset. Reply
    • Anna-Mi Wendel says:December 13, 2021 at 8:38 pm Tack så hemskt mycket för att du berättar! Jag undrar om inte Malmö Stadsarkiv eller Martin Andersson på Sydsvenskan skulle vara intresserade av att din far berättade mer för dem om dessa hans upplevelser? Finns det foto? Reply
  3. Karin Sjöberg says:January 28, 2022 at 1:31 pm Hej, jag heter Karin Sjöberg och arbetar vanligtvis på Stadsarkivet (men är för tillfälligt tjänstledig), vi skulle, precis som Anna-Mi Wendel säger, vara intresserade av att få veta mer om Solhagen och flyktingmottagandet. Var det så att denne Thure och Elsa ägde Solhagen 1945 och vad hette de i efternamn… finns det bilder osv. Reply

De två nedersta kommentatorerna måste ju bara få kontakt med varandra! Jag får som bloggföreståndare in kommentatorers epostadresser med deras inlägg så jag tror jag ska sammanföra dem! Spännande! Fortsättning kanske följer!

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment

Trevliga vårprogram för oss som vill gå i historiska spår i Malmö med omnejd

Oxie Härads Hembygdsförening går för våren 2022 ut med ett sedvanligt stort föredrags- och utflyktsprogram. Som i prepandemitider! Då är det bara vädret vi får hoppas inte sviker vid utomhusaktiviteterna och att kakorna är lika goda som vanligt vid sammankomsterna i Kummingården!
Kalendarium aktiviteter våren 2022 för Oxie Härads Hembygdsförening

Malmö Kulturhistoriska Förening har kanske ett något mindre utbud förlustelser i malmöhistoriens tecken, men det som ges i vår håller stilen: 8 mars besöks Malmö universitet för föredrag av Roger Johansson om pågående forskningsprojekt om stadens historia; 20 april är det årsmöte med samtal mellan Jeannette Rosengren och Kalle Lind om äldre tider och sist; 21 maj heldagsutflykt till Österlen.
Vårprogrammet 2022 för Malmö Kulturhistoriska Förening

Malmö Stadsarkiv satsar inte på några analoga sammankomster i vår enligt vad som syns på hemsidan. Men där upptas å andra sidan ett antal föredrag att avnjuta digitalt när man vill och det kan också vara bra i dessa fortsatta pandemitider!
Malmö stadsarkivs digitala föredrag, guidade vandringar och utställningar våren 2022.

Posted in Kultur | Tagged , , | Leave a comment

Klaga på pressen har vi gjort sen åtminstone 1644!

Det är häftigt när gamla handskrivna brev, eller i tysk frakturstil tryckta rapporter, från 1644 plötsligt börjar leva och bli angelägna för en! Jag har under några års tid nu tagit del av en värld vars existens jag dessförinnan hade väldigt vaga begrepp om: det svensk-danska kriget när det kom att utspela sig i Malmö 1644. Ett kungligt svenskt krigsläger belägrade under några sommar- och höstmånader staden i en båge söder därom från Hyllie i väster till Östra Skrävlinge i öster. Brev utväxlades mellan den svenske fältherren på plats, Gustaf Horn, och myndigheterna i Stockholm, dvs Axel Oxenstierna!

Sen jag 2018 blev nyfiken på att ta reda på mer har intresset fört mig till Krigsmuseet i Köpenhamn, Armémuseum, Kungliga Biblioteket, och Riksarkivet i Stockholm samt Krigsarkivet i Arninge. Jag har även kommit att införskaffa böcker, kartor och transkriberingshjälp av handskrivna brev från 1644. Så fascinerande. Och en dag måste jag skriva om skillnaderna mellan det danska Krigsmuseet och dess svenska motsvarighet Armémuseum. Från skrattretande synvinklar till förfärliga upplevelser! Nu, hösten 2021 har i vilket fall allt ovan lett till en färdig populärvetenskaplig uppsats som väntar på att få tryckas i nästa upplaga av Elbogen, Malmö Kulturhistoriska Förenings Årsbok. Till våren 2022 kommer Elbogen för 2021 ut och det ska bli så spännande!

Allt materiel som jag gått igenom har varit såå intressant, men bara en bråkdel kommer ju till direkt användning vid sådant här arbete. Det andra blir följeslagare vid den fortsatta läsningen och ökar ens förståelse för sammanhanget. Men det finns pärlor i spillveden jag bara måste få dela med mig av! Som vad det står i slutet av första stycket i krigsrapporten nedan! Foto: Kungliga Biblioteket.

För det här med att klaga på pressen, det har tydligen alltid gjorts. Vi finner kanske ett av de första och festligare uttrycken för det också i rapporten ovan som är från det kungliga svenska krigslägret den 7 oktober 1644. I kriget mellan Sverige och Danmark hade de svenska belägrarna just då förflyttat sig till Uppåkra. I närheten hade även Danmarks kung Christian IV följt efter med sina trupper varvid diverse mindre attacker härarna emellan understundom inträffade. Nesligt blev det också för svenskarna när de kom att luras av en svensktalande fiendesoldat att utföra, som det visade sig för dem, en mindre lämplig manöver. Men de återhämtade sig raskt. I rapporten, som skrevs ner på plats för omedelbar hästburen transport upp till Stockholm där den trycktes och delades ut och som idag kan läsas på mikrofilm på KB i Stockholm, omtalas det dock som: “Darauss aber die Dänischen Zeitungen ihrer Gewohnheit nach vermuthlich eiue grosse Sach machen werden.” (Men enligt deras sed kommer de danska tidningarna förmodligen att göra en stor grej av detta.)

Anmärkning: Värt att notera är att Sveriges första och äldsta tidning, Ordinarij Post Tijdender började komma ut 1645 och i ett av de första numren finns en annan krigskommuniké av Gustaf Horn från det svensk-danska kriget som tog slut då. Tidningen bytte 1821 namn till Post- och Inrikes Tidningar och tidningen gavs på något sätt ut fram till 2009 då utgivningsbeviset upphörde att gälla.

Posted in Journalistik och massmedia, Malmö | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Inget är som Husie mosse!

Sen jag flyttade till Åkersberga i februari fjor har jag åkt till Malmö två gånger. Varje gång har jag tagit buss 35 till Husie Kyrkoväg för att vandra runt Husie mosse. Mossen och det omgivande odlingslandskapet och himlen som känns så stor och välvd just där ger mig sådan frid och lycka. För att inte tala om fågellivet, det här är en fantastisk biotop! Jag har sett allt möjligt här genom åren. Så njut du som bor i Malmö och har mossen nära, själv bor jag 60 mil bort.

Här uppe i Stockholm pratar man stolt om Angarnssjön och dess strandängar, bla bla. Följde med Naturskyddsföreningen på utflykt dit, Vi gick runt, men kom aldrig närmare vattnet än på bilden nedan. Stort och ödsligt om du frågar mig. Givande för fåglarna antagligen och för såna som gillar att stå still och titta i tubkikare. För oss andra är det som en lite enahanda lång vandring runt en sjö, men fåglarna kan man glömma, de lurar i vassen. 🙂

Posted in Bilder, Fåglar | Tagged | Leave a comment

Kvarnbys blåsippor mig kärast är

Foto: M. Karlsson

Har ni sett så fina de är, Kvarnbys enda blåsippebestånd (vad jag upptäckte i varje fall under mina 29 år där). Den lilla skaran växer vid brofästet för cykelbanan över yttre ringvägen, vid den sydliga backen på ostsidan. Man får leta… Och det gjorde min kompis åt mig i år eftersom jag numer bor i Åkersberga. I fjor blev både hon och jag ledsna för det syntes aldrig några blommor, någon hade kanske grävt upp dem? Men häromdagen kunde hon skicka mig fotot, blåsipporna var tillbaka! I denna kyliga vår behövs det inte mycket för att man ska bli glad och få hopp om mer blommor och värme, eller hur?!
Ha en fin Valborg och skicka mig hemskt gärna foton du också från nya och historiska Kvarnby!

Posted in Bilder | Tagged | Leave a comment

Skånes historia saknas i Stockholm…

Det börjar redan vid trappan upp till det pampiga huset, besökaren har att passera Karl X:s häst i jämnhöjd med ”ballarna” och har sockelns text, stolta rader om tågandet över Lilla och Stora Bält i ögonhöjd. Väl inne möts man av en jättestaty av Gustav Vasa. Och där fick jag nog. Nordiska museet är inget nordiskt museum, det är en hymn till storsvenskheten. Det finns inte en monter som berättar en annan historia. Ja, det förstås, samerna har en hel sal , det är ju politiskt korrekt numer att få med deras tragiska historia. Jag förnekar inte gräsligheterna den gruppen har utsatts för, men nu känns de bara som gisslan för att museet därefter ska slippa lyfta blicken i såväl rum som tid.

Jag trodde ett nordiskt museum skulle visa på gemensamma och särskiljande drag över hur folk levde förr i Norden. Och att en uppgift där kunde vara att inkludera de landskap som för inte så länge sedan var danska, hur skiljer de sig åt idag såväl från dagens Danmark som dito Sverige, hur syns rötterna? Jättespännande uppgift för vilket nordiskt museum som helst som inte ser Stockholm och Sverige som huvudsaken allting ska filtreras genom.

Nu är det som att besöka ett museum i en stormakt som vill visa vad infödingarna ute i kolonierna kunde åstadkomma av hantverk vilket likgiltigt ställts ut i dammiga samlingar; en väldigt tydlig von oben-syn härskar även här på Djurgården. Jättepalatsets innandöme leder en genom tre våningar fyllda av fula saker. Jag saknar helt en nyfikenhet över vad fint och intressant som har gjorts utanför Stockholm med närliggande landskap. Malmö Museer vid Malmöhus slott i Malmö har en bråkdel av yta till förfogande i jämförelse, men de lyckas skapa sammanhängande bilder av hur folk levde förr och vilken fin formgivning som åstadkommits inom brukskonsten i Norden.

Jag är jättebesviken och snarast chockad. Jag flyttade till Stockholm för ett år sen från Malmö. Jag har flyttat från Skåne till Sverige, det är helt klart. Här är vad som hände före 1658 i rikets nuvarande olika delar helt utan intresse. Och massakrerna på civila under 1600-talets svensk-danska krig i Skåne, hur folk försökte klara sig och leva sina liv: dessa händelser verkar ingen heller ta till vara. För Skånes del innebär det således att landskapets danska historia är utan intresse i Sverige och dess svenska historia dito i Danmark. 1600-talet då vågen vände och allt hände har fallit mellan stolarna. Men Skånes samlade historia ”från början till slut” får bara inte vara negligerat i historieskrivning och museiverksamhet och ett nordiskt museum kan inte vara mer passande för uppgiften att förvalta det arvet. 1600-talet är inte långt borta heller, men det kan komma ännu närmare om vad som hände lyftes fram, det tycker jag Sverige och dess museer och utbildningsväsende är skyldiga åtminstone Skånes historia.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment