Blomsterängen är Gatukontorets skapelse, deras landskapsarkitekter håller ett kreativt öga och en varsam hand över Gyllins Trädgård. Jag var orolig och negativ för några år sedan inför kommunens planer, men allt har kommit på skam. Hittills i varje fall. Den gamla handelsträdgården inte bara tåler ingreppen utan verka behöva dem för att bevara sin själ av mystiskt rofyllt och vildvuxet strövområde. Jag ser var haren har sin gång och jag gillar det! Som här:

Ser du den anlagda stigen som vindlar sig in i snåren? Den går inte att motstå. Och det finns fler som tar en med på nya vyer av ett område jag trodde jag sett allt av… Gyllins har aldrig varit så spännande att ströva i som nu, tänk att det ibland behövs så lite utanverk för att fixa det. Men det kräver desto mer innanverk/tankekraft hos de ansvariga!

Årstidens praktfulla utstyrslar hjälper så klart till att förgylla promenaden. Och man kan äta sig fram genom Gyllins. 🙂 Äpplen, björnbär och en till synes ny våg av blåhallon som verkar välla upp ur underjorden överallt. Nypon i övermaga riklig mängd samt till och med kvarvarande hallon bedårar skog och sinne. Kan det vara finare?

Vissa skyltar har en mer omedelbar effekt på psyket, eller hur? Som den här öster om Hyby vid en möjlig ingång till den åt söder sträckandes Hyby hage där mången rar pippi sägs kvittra och dito blommor lär blomstra. Men det får de göra utan min vetskap i ärendet.

Jag tog istället och gick norrut på den gamla banvallen för järnvägen Lund-Trelleborg vilken stryker förbi hagen. Efter den utmärkta fågelexkursionen häromveckan, se tidigare inlägg, visste jag nu att det var en drös svarthättor som stod för musikunderhållningen under vandringen.

Raskt vidare till nästa skylt. Halvvägs när jag cykelpendlar på den gamla landsvägen mellan Kvarnby och jobbet i Lund ligger Tottarp. Och sedan i våras står en skylt utanför byns yttersta hus och gör reklam för isländskt godis. Är det Sveriges enda reklamskylt med det innehållet? I varje fall så gick jag idag för första gången in och köpte med mig en kasse av den typiska specialiteten för öriket i fråga: lakrits med choklad. Eller om det nu är choklad med lakrits. Smask!

Ett rejält åskväder under dagen blev slutet för ett i våra trakter sällsynt träd: ett Mammutträd, Sequoiadendron giganteum. De växer i Kalifornien, särskilt i den nationalpark nära Fresno som bär trädens namn och där just gigantiska exemplar kan ses. Den här var med sina 25 år blygsam i jämförelse så klart, men på god väg. Ägaren är intervjuad i dagens webbtidning där han berättar mer om trädets historia.

Trädresterna finns vid en tvärgata till Hohögsgatan i Husie så jag styrde stegen dit. Det doftade skog runt den fallne hjälten och jag fattar inte varför blixten just knep det här trädet. Det var högre än huset, men detsamma gäller för säkert tusentalet träd i Husie. Och det var verkligen inte särskilt högt i jämförelse med hundratals sanna giganter i stadsdelen. Varför ta ett av Husies tre för landet sällsynta träd? Själv bor jag granne med ett annat av dem som därtill är Sveriges största av sitt slag: en Catalpa Bignonioides. Jag har bloggat om det trädet tidigare. Det är stort! Inne i Gyllins trädgård bredvid den nya förskolan står det tredje: Amerikansk svartpoppel. Också remarkabelt i storlek. Ge fanken i dem!

Så här fint är det annars i Gyllins just nu. Och samma gäller för vädret hela den här helgen också, förutom det kortvariga intensiva åskvädret då. September verkar vara den augusti vi aldrig fick.

Det här är Galeopsis speciosa, allmänt kallad Hampdån. Den liknar Pipdån, men den senare har helt lila blommor. Var får växterna sina namn ifrån? Sjökort och flora-böcker uppvisar de knasigaste namn på kobbar och arter, de slår adelskalendrarna med hästlängder.

Enligt min gamla klassiska Bolin och von Post: Floran i färg ska Hampdån blomma allmänt först i juli. Men den här våren och sommaren har ju hittills öst ut allt rekordtidigt. Vad blir kvar när nu kaprifoler och pioner håller på att blomma färdigt och rosorna gör allt för att hänga med? Kanske kommer allting en gång till? I Bulltoftaparken, där bilden är hämtad, går det i varje fall att med råge fylla famnen med minst fjorton olika sorters blommor att ha under huvudkudden till midsommar, det lär dock bli en blöt bukett för kyliga vindar och regn är utlovat för hela veckan. Mina cykelplaner vacklar, men jag hoppas få draghjälp av någon som läser tidigare inlägg!

På väg till Husie mosse, den nya hundvandringsrundan! Det är ett par år sedan jag gick här för det var inget kul att bara gå och vänta på nästa överfall från lös hanhund och så kallat samtal med dito ägare. Men efter den guidade turen runt mossen med Gatukontoret i förra månaden vilken gick bra så har jag tagit modet till mig och börjat gå här igen. Peppar, peppar.

Det är väldigt vackert runt mossen och en fin promenad bland sländor, fjärilar, sjöfågel, svalor, grodor och sothöns som klapprar ikapp samt, givetvis, sjöarnas motsvarighet till trädgårdstomten: hägern! Han står mitt fram på bilden, klicka så båda blir större!

Nu blommar de vilda kinesiska rosorna och de flesta midsommarblommor. Det har som vanligt gått alldeles för fort…