Av penséerna som jag planterade i april i kruka och låda på uteplatsen och som jag bloggade om i september finns det ännu en blomma kvar. När jag gick närmare mötte jag den här passionerade synen: en av kyla paralyserad Romeo som valt att möta döden i Julias famn. Eller nått. Rörande.

Mer om teaterdöd bjuder Malmö Stadsteater på i höst genom Åke Catos pjäsdebut Sova på marmorgolv, på Intiman. Gå och se den för Hjalmar Gullbergs skull, och för skådespelarprestationerna. Den är rolig och rörande, men sentimental på det vis som Sydsvenskans recensent anger 9/10, jag håller med: med lite hjälp hade pjäsen kunnat ta ut svängarna lite mer och stagat upp om det ska vara burleskt eller inte. De två manliga patienterna är tydliga, medan sjuksköterskan är platt och tillför ingenting. Egentligen. Tänk om hon (givetvis) hade varit invandrare åtminstone och därmed satt gubbarnas värld helt på spel? Men gå och se den ändå, det är en fin liten pjäs, och fundera på vad som fattas. Det är också dramatik.

Tredje scenen: Den här lilla röda plaststolen står under ett likaledes litet fruktträd i Bulltoftaparken i Malmö. Det känns som om Star Wars-eposets Yoda har suttit där och funderat, kanske tänkt på sina egna ord: “Do or not do, there is no try” och rest sig upp. 🙂