Magnifika jordfärger och formationer en söndag i februari. Som ett inre landskap. Vad vi har att konfronteras med när tillvaron går sönder. När det ofattbara händer. Och det enda man kan göra är att hålla om varandra och gråta.

Det kan vara oerhört smärtsamt och ta lång tid innan det går att möta en annan upplevelse, internalisera mörkret och bära det med sig istället för att vara i det. Kunna se årets första vintergäck som skör bänglar sig upp genom den svarta hårda jorden och säger Liv! Men till slut går det, fast om det är någon mening med nånting, det verkar det finnas liten anledning tro. (19/2 2012)