Jag har tre gånger försökt ta en bild på dammen med de blommande näckrosorna vid Södra Sallerups prästgård, men på varje omgång bilder har de vita näckrosorna ätits upp av ljuset, tradigt. Fast ljus ska tydligen vara allt som är så nu får det vara så också då: varde!
Husie mosse sedd från söder. Tidigare dränerad svacka i åkerlandskapet, men sedan drygt tio år tillbaka, tror jag, återlagd som våtmark. Gott om sjöfågel av olika slag.
Riktigt hett i dag. Stigen går väster om mossen, uppe till vänster går Husie kyrkoväg och vi är ungefär 25 minuter från Gustav.
Svanpar med ungar. Såg även sothöns, gräsand, häger och grodor.
Dammen vid Södra Sallerups prästgård har jag hört tjänade som vattenreservoar för ångloken som gick på banan mellan Malmö och Genarp. I vilket fall så är det här det närmaste naturen kan komma ett engelskt trädgårdspussel. Tar en ny bild när näckrosorna blommar. (31/5 2008)
Kvarnby Handelsträdgård startade 1907. Under 35 år var den Sveriges största odlare av fresior. Nu har köparnas intresse övergått till ranunkel varvid fjärde generationen ägare av handelsträdgården har följt efter. Det här har jag läst i min kurskamrat Christinas uppsats om trädgårdsmästarna i Husie (en jordnära historia, som hon kallar det). De uppsatser som produceras i Malmö Högskolas kurs om Malmö stads historia införlivas i Stadsbibliotekets Malmösamling och är sökbara i Malin.
Bronsåldershög vid Nummertolvsvägen.
Nu har viadukten under Kvarnbyvägen öppnats, 15 år eller mer efter att den anlagts. Nu fattas det inte mycket för att gång- och cykelbanestråken ska vara fullständigt iordningsställda och sammanlänkade från Videdalsvägen och ut till Riseberga och Kvarnby. Det öppnar för helt nya hundpromenader!
Ytterligare en planta att ta reda på namnet för. I trädgården till f.d. Tillysborgs café och jag frågade min granne om lov!
Skuggnäva är vad jag tror att de här blommorna heter vilka plötsligt slagit ut de också. Vid Utflyktsstigen i Kvarnby.
Gullregn, den bild-onomatopoetiska växten.
Utflyktsstigen möter infartsvägen till Kvarnby golfklubb, dammolnet till höger är fartspåren efter en motordriven golfvagn.
Prydesholm, en gård med anor.
Det behövs inte mycket för att tillskriva träd sinnlighet, eller hur?
Rondellen vid Klågerupsvägen. Förr hette den korsande vägen Kvarnbyvägen och åt vänster ledde den i förlängningen ner till Trelleborg och åt höger upp till Lund. För ännu längre sedan så var Kvarnby och Husie genomgångsort för dem som gick mellan Hököpinge och Uppåkra. Från handelsplats till kultplats. Då tog de sig bland annat tydligen över Risebergabäcken nere vid bildens fond där Östra Skrävlinge ligger. Skrävla är det ljudhärmande ordet för när vatten rinner över sten, ett bra vadställe så klart. Arkeologerna har hittat delar av riktiga vägar från bronsåldern här också.
Vid rondellen har sedan 1800-talet Tillysborgs värdshus legat och hållit öppet för alla vägfarande. Men nu har ägarinnan upphört med den verksamheten.
Den här bilden sammanfattar väldigt väl vad den amerikanske filosofen John Searle skriver om när det gäller hur vår sociala verklighet är konstruerad. En boulebana finns till så länge vi kommer överens om att den är fallet: vi tilldelar ett stycke fysisk mark funktionen att vara boulebana och vi betecknar platsen därefter. Ponera att skylten blir än mer oläslig och att ingen längre känner till vare sig spelet boule eller att den här platsen var dedicerad för något som heter boule. Då finns inte boulebanan till längre, eller hur?
På samma sätt är det nog med det mesta som vi är så övertygade om “finns i sig”…
Blodlönnen vid prästgårdens damm i Södra Sallerup är ett av mina favoritträd. Sägnen förtäljer att dammen tjänade som vattenreservoar för ångloken som gick mellan Malmö Östra och Genarp.
Fler skyltar. And cherry tree in blossom för Miyuki as well!
Södra Sallerups kyrka stammar från 1100-talet och är därmed Malmös nuvarande näst äldsta kyrka. (Oxies är äldre, 😦 ) S:t Petri påbörjades först på 1300-talet.
Häggen blommar…
…precis som syrenerna. Och de förra slog ut högst två-tre dagar innan de senare så ledigheten blir ju inte lång för den skomakare som sätter upp en skylt att det är stängt mellan hägg och syren.
I vår serie moderna hundbajstunnor i östra Malmö har turen kommit till den här vid andra änden av Kvarnby ängar än den enhet som hamnade på pixlar vid en tidigare lördagspromenad. And Miyuki: it looks like some kind of cherry tree, but I do not think so, sorry.
I write this to my japanese sister Miyuki who now lives in Calgary, Canada. Everytime I see cherry tree in blossom I think of you and the first time I visited Japan 28 years ago. When I have a Lovely Rita at some Hard Rock Café I think of you and the second time I went to Japan and met you again 26 years later in 2006. And now I am so excited that we in september are going to meet again only two years later.
Milstenar har funnits i Sverige sedan 1600-talet och avståndet de mäter torde vara något annat än angivet i mil. Fjärding kanske? Den här står vid hörnet av Husie Kyrkoväg och Klågerupsvägen. Det torde vara en sex kilometer till Stortorget därifrån och en fjärding är en fjärdedels mil drygt. Betyder märkningen att det är två fjärdingsväg till stadens mittpunkt så har jag kanske fattat rätt.
Ett blommande körsbärsträd att förlora sig i. Jag tänker på krypet nere till vänster.
Innan jag och hunden gick ut på vår sedvanliga lördagspromenad till Södra Sallerup tömde jag tvättmaskinen. Och jag möttes då av ett av universums gåtor: Om du även knör med ett påslakan när du fyller en tvättmaskin med smutstvätt så kan du ett överväldigande antal gånger upptäcka när du ska ta ut den rena tvätten ur maskin att det mesta nu befinner sig inuti påslakanet!
Hur är det möjligt? Och varför? Universum består till största delen av mörk materia varom vi inget vet. Jag tror det finns ett samband här.
Nässlorna blomma var den tråkigaste bok jag läste som tonåring. Och det var den för att skolan tvingade oss att läsa den. Hade de förbjudit oss istället…
Skyltar gör verkligheten mer glamorös, eller metalik. Är svag för dem.
Här skulle jag inte protestera om den långa Trollstigen mellan Risebergabäcken och Trollängen formgavs som den beordrade rekreationsbana jag rynkade på näsan åt den 6 april.
Den ena är en lagligt anbringad samhällsinformation, den andra är en olaglig utsmyckning. Den bakre gör anspråk på något jag tycker den främre är bättre på: autenticitet, närvaro och att bemästra rummet. Särskilt det röda krysset på den gröna gräsmattan är häftig.
Kunde inte låta bli att avsluta söndagspromenaden med en bild från min egen trädgård där den grekiske guden Atlas stadigt bär upp såväl himlavalvet som håller koll på tidens gång.
Kort från Kvarnby 