Söndagspromenad 23 november 2008

Posted on by
Reply

img_0757-large

Finns det något mer vemodigt än en kvarlämnad solstol i ett koloniområde i Bulltoftaparken när vi skriver november och det kortvariga ljuset är blått och solen strax efter två redan är på väg i en rosa neråtrörelse under horisonten. Ingen frågar någon om lov till någonting, allting bara pågår bäst det kan i den tid som finns, om den nu finns.

img_0760-large

Hemma i trädgården räcker det med att varannan dag hälla i några nävar frön i en foderautomat för att dra till sig befjädrat vinterliv: gråsparv, pilfink, talgoxe, blåmes, koltrast, gärdsmyg samt herr och fru bofink; de är stamgäster. Men idag kom en mer sällsynt gynnare på besök: ett exemplar av den så kallade större hackspetten. Notera gärna att syrenen redan förberett nästa års grönliv och att rosorna hänger med än också. Kameran förstorade bilden bortom sans och vett så den närmade sig en annan konstform. Också en resa. Huvudsaken är att vara i rörelse.

Lördagspromenad 22 november 2008

Posted on by
Reply

img_0749-large
Snövitt och kritbruk passar ihop. Vädret ändrades dramatiskt igår, snön föll i flera omgångar och la sig! Längst till vänster skymtar det lilla gamla huset jag tidigare bekymrat skrivit om enär det verkade förfalla vilket verkade synd för det ser ut att ha något att göra med kritbrukens historia här ute i Kvarnby. Men sedan en tid tillbaka pågår renoveringsarbete med nytt tak också, tror jag. Fint! Jag borde ha spelat in ljuden som hördes när jag gick förbi backen utanför bild till vänster för de är så sällsynta här nere: barn som skriker av skratt när de åker pulka och de senares dova läte när plast  skär genom snön.

img_0752-large
En som också tycker om snön är Tippen som även denna gång verkar mer alert av att ha blivit klippt. All päls åkte av i onsdags på det fantastiska trimmet jag anlitar där damerna med en fast och kärleksfull hand får Tippen att ställa upp på saker han aldrig skulle acceptera att jag gjorde… Jag trodde den lille spinken dock skulle vägra gå ut i den hastigt påkomna vinterkylan eller i varje fall bete sig som om han frös, för jag har bara låtit klippa honom på försommaren tidigare. Men icke. Tippen verkar närmast posera när vi är ute av lättnad att slippa pälsen.

Quizen 19 november

Posted on by
Reply

Kommer ni ihåg när Svenska Akademien tilldelade två av sina egna ledamöter Nobelpriset i litteratur? Ramaskri och skandal. Samma igår tydligen på Pickwick där ett lag bestående av pubpersonal, varav åtminstone en understundom också fungerar som quizmaster, förklarades som segrare i tävlingen. Åtminstone en skällde ut tjänstgörande quizmastern i går. Jag var inte där, men hade jag varit hade jag sällat mig till kören. För nån stil och hyfs får det väl vara? Och att lämna över en vinnarvoucher giltig för middag till fyra personer på restaurang Elysée (som ingår i samma bolag som Pickwick) till sina egna arbetskamrater tillhör inte den vett och etikett jag tycker det är någon stil och hyfs på. Det blir ju inte bättre av att pubpersonalen vann med över 21 poäng medan tvåan som bestod av vanlig allmoge hade 16. Fi donc!

Ska du bo kvar där ute?

Posted on by
Reply

Nu när din son flyttat hemifrån ska du bo kvar därute då? frågar mina väninnor mig, vänligt. För de bor ju inne i stan. Och de tycks bara mena väl i att antyda att det kan ju jag också göra. För så vill väl alla ha det? Så kan ju jag också sitta där i en lägenhet man inte kan öppna fönsterna i på grund av avgaser och buller, och ha portkoder och flera entrédörrar och trappor att ta mig genom och uppför innan jag når min egen dörr. Men jag befinner mig ju i så fall i händelsernas centrum i alla fall! Där alla är blanka och oseende i ansiktet när de passerar varandra på trottoaren och där alla vägar leder till shopping. Istället för att bo här ute i Kvarnby, i ett radhus åtminstone en kilometer från närmsta affär, där nätterna är tysta och svarta eller stjärnklara, där man delar sin lilla trädgård med allehanda flygfän och andra små djur och där främlingar nickar och hälsar på varandra vid möten på gångbanor eller i strövområden. (Tänk om man skulle hälsa på okända man mötte på Triangeln.) Jag tycker jag bor bra. Jag tycker till och med jag bor bättre än mina väninnor som frågar om jag ska bo kvar här ute. Jag frågar aldrig dem om de ska bo kvar därinne.

Quizen den 12 november

Posted on by
Reply

Jag har inte skrivit om de senaste tävlingsgångerna, men de har varit som den sista: vi vinner inte, vi är inte ens nära, vi är skitsura för vi måste komma jättetidigt utan att ändå få en sittplats, knappt ens ståplats. (Fast den här gången fick vi dock sitta.) Quizfrågorna muntrar inte längre upp oss och vi är för få för att orka hetsa upp oss till underhållande praktgräl om vad vi ska svara eller tycka det är lönt att ens köra handuppräckning på svarsalternativen. Nu hankar vi som trashankar oss fast kring vrakdelarna av det fordom så stolta, nåja, TLA för att hålla oss kvar på vår finalplats. Vi säger: Nämen skriv det du kom på om du tror det, jag har inget förslag -och andra osannolika flatheter. Vi saknar han som brukade gasta i tid och otid att vi andra skulle fokusera och vi saknar hon som brukade hålla den förra fokuserad. Det enda som kan trösta oss just nu är den nya maträtten på Pickwick: spenatfyllda cannelloni i ostsås. Enormt gott!

Lördagspromenad 8 november i nytt ljus

Posted on by
Reply

En dag av promenader. Hundpromenad i rena vårsolsljus och dito värme ut mot backlandskapet österut. Sedan inomhusspankulerande på Arbetarrörelsens Arkiv på Porslinsgatan i Malmö med anledning av det årliga novemberevenemanget Arkivens Dag, som för första gången inte sedvanligt höll till på Stadsarkivet. I magasinet i källaren ligger fanorna i högar sen fornstora dagar jämte sekelgamla protokoll från hetlevrade medlemsmöten i olika fackförbund, här är material att gräva i för mången forskning.

En trappa upp hölls bildsatt föredrag om hur malmöborna roade sig på 1800-talet och så fick man titta på porslin som tillverkats i den fabrik som på 1870-talet fanns på samma plats som dagens arkiv. Fabriken gick dock i konkurs efter bara två år, tror jag. Det enda det senare verkar ha varit en bra affär för är dagens antikhandlare som kan ta 400 kronor för en kaffekopp från Malmö Porslinsfabrik…

Efter mörkrets inbrott var det dags att “Se natten i nytt ljus” eller :by light som evenemanget heter. Från förra helgen och till och med den här lyser olika sorters ljus- och ljudinstallationer upp Mariedalsparken, Slottsparken och slottet Malmöhus. (Hade ingen aning om att parkområdet mellan Kung Oscars väg och Regementsgatan/Mariedalsvägen inte också hette Slottsparken utan fått ett eget namn. När hände detta?)

Riktigt roligt inte bara att uppleva de här aparta fenomenen utan också att parkområdet, som vanligtvis en novemberkväll är en synnerligen enslig plats, var uppfyllt av glada människor i alla åldrar som vallfärdade från ljuspunkt till ljuspunkt. Mycket tråkigt ljusshowerna liksom bara flammade upp en kort stund i höstmörkret. Imorgon söndag sista chansen alltså!

Fnissigast: Till synes klassiska ljuskronor som hängde på rad i en liten allé nära Stadsbiblioteket. Först när man gick under dem syntes det vad prismorna var gjorda av… Har tyvärr ingen bild. 🙂

Bättre med spårburen trafik

Posted on by
3

En enig politisk styrgrupp ska enligt Sydsvenskan idag ha kommit fram till att Malmö behöver spårburen trafik (fast Sydis kallar det spårbunden) för att klara av kollektivtrafiken. Det blir bra, det lärde jag mig på den uppsats om Malmö och kollektivtrafiken som jag skrev på Malmö Högskola i våras i kursen som jag följde då om Malmö stads historia. Jag fick god hjälp av en mycket initierad utredare på Skånetrafiken, bland annat, och det var väldigt spännande se hur stadens framväxt förhöll sig till kollektivtrafikens dito. 1887 års spårvägstrafik var snarast klockren medan omläggningen hundra år senare snarast var en katastrof. Nu verkar man vara på rätt väg igen och den något lustiga slutsats som jag drog i mitt arbete var att spårburen kollektivtrafik i högre grad banar väg för ökad rörlighet och smidigare lösningar gentemot vad enbart busstrafik kan erbjuda. Det är därför man ska kalla det spårburen och inte spårbunden. Heja på!

Min uppsats går att låna på stadsbiblioteket om någon är intresserad. 🙂

Söndagspromenad 19 oktober 2008

Posted on by
Reply

img_0723-large
En bra utflykt karaktäriseras av fyra nödvändiga, men tillräckliga, ingredienser: 1) En god vän att dela och skapa upplevelsen med, en som man kan prata med om allt det som dyker upp i huvudet utan struktur bara för att man är på utflykt. 2) En färd med bil eller kollektivtransportmedel som tar så lång tid och till sådana trakter att man känner att man har tagit sig nånvart bortom det dagliga scenariot, men kortare än en riktig resa. 3) Ett mål för färden som innebär att man ser något man tidigare inte sett. 4) Fika. Alla fyra lika viktiga.

Min bästa utflyktskompis M. (1) och jag tog tåget (2) idag till Pompejiutställningen (3) i Hässleholm. Fin. Vi gick och tittade på roliga skulpturer i kommunen efteråt, (fotot visar Grimaserande flicka av Lena Cronqvist, stenläggning och tegelvägg kompletterar fint) men konstaterade att moment 4 inte gick att uppfylla på orten. Så vi åkte hem till Malmö igen och åt världens godaste macka på fiket inne på centralstationen: jättestor rågbrödbulle med ishockeypucktjock skiva chèvreost, mosad avocado, fikonmarmelad, groddar och lite sallad. En utflykt som hade allt. När vi en annan gång tog tåget runt Öresund och hoppade av på Louisiana åt vi en megastor bit bautagod äpplekaka med nötter och kola i på Hard Rock Café i Köpenhamn efteråt. Jag tycker nog dagens utflykt är i höjd med just den gången, eller vad tycker du M.?

img_0726-large
Den här måste med också: Speak out av Åsa Herrgård (återigen en fin stenläggning) och en notering om att en bra utflykt ska ge så oväntade möten som möjligt också. Som på Hässleholms Kulturhus som var invaderat av Täcklebo Broderiakademi som hade tvådagars-konvent där. En massa glada damer med handbroderade textila namnbrickor vällde runt i lokalen. Full pott även på inkvalade moment fem alltså.

Lördagspromenad 18 oktober 2008

Posted on by
Reply

img_0719-large
Nu har det hänt igen! Precis allt jag fyllde tvättmaskinen med två och en halv timme tidigare befann sig, när jag öppnade luckan efter den avslutande centrifugeringen, inuti påslakanet. Hur tar sig alla dessa handdukar, örngott och stora lakan in i ett påslakan under pågående tvätt? Hur lite vet vi egentligen om universums fysiska lagar? Den mörka materian, finns svaret i den? Jag tycker det är lite kusligt…

Och så går man ut den sedvanliga lördagspromenaden för att lugna ner sig, men då står plötsligt Snöpinnen där, nerkörd vid vägkanten framför dammen vid Södra Sallerups prästgård! Hjälp, vem satte dit den, är det samma som hängde upp skylten på Coop Forum där jag idag kunde läsa att “här röjer vi nu för att sätta upp ett jultorg vecka 43”. Vecka 43 infaller två månader innan det är julveckan – den riktiga alltså.

Varför kan vi inte ta en tid i taget och till exempel leva i nuet?

Quizen 15 oktober

Posted on by
2

Läser på Spitfires blogg att de gillade Steves quiz i går, men det gjorde inte vi, eller rättare sagt de jag kunde prata med i laget igår. För vi stod på en rad längs bardisken och hade dålig kommunikation och låg gruppkänsla på grund av arbetsbetingelserna. Det enda riktigt roliga var att vår gamla alfahanne N. dök upp och var på sitt vanliga småputtriga humör. Kom nästa onsdag också!

Vi hade fel på för mycket: satte årtalet till 1987 när det var 1990 som Dansar med vargar hade premiär, fixade hälften av de andra årtalen som 1887 för Sherlock Holmes debut, men hallå sa inte Steve att FBI hade upprättats 1904 när Nationalencyklopedin anger 1908? Att SOS inte står för Save Our Souls hade vi lärt oss från tidigare quiz (och kommit ihåg), den här gången kanske vi kommer ihåg att behå, bra,  är det rätta svaret på vad det franska kortnamnet för “armprotector” är?  Näe, Spitfires, det var ingen kul quiz igår!