Lösa hundar 1

Som sagt: att be en hundägare koppla sin lösa hanhund är att kränka vederbörandes fri- och rättigheter, verkar det som. Som senast när en hund störtade över ett öppet fält mot oss och jag gastade (för jag tänkte att jag ska kanske inte måla fan på väggen som ren standard): “är det en tik” (för det går alltid bra)? “Nej, det är en hanne”, skrek ägaren tillbaka, “men det är inga problem”, hann han få ur sig också  innan hundarna rök ihop och jag försökte hålla undan för att inte själv bli biten i benen. Jag drog min hund åt mitt håll medan ägaren till den andre kallade på sin hund som till slut gav upp och stack till husse som ropade: “Jag kan bara be så mycket om ursäkt”.

Det är ett märkligt svar, tycker jag. För han skulle kunna säga och göra något annat. Men det är det ingen av dessa, nästan alltid manliga, ägare till hanhundar som ser som alternativ. För de fortsätter gå med sina hanhundar lösa. Och jag är rädd varenda dag och gång som jag ska ut med min hund. Och känner mig kränkt.

Jag tycker det är den som inte har den lösa hanhunden som ska ha tolkningsföreträde. Att det är den med den lösa hanhunden som ska fråga om det är okey att hunden springer fram för att hälsa, etc. Men det har jag bara varit med om när det varit en matte som vallat sin tik.

En gång skrek dock en kvinna när hon såg hur jag ryggade tillbaka för hennes framstörtande stora hund att “Han vill bara hälsa, han är så snäll”. “Men jag är kanske inte snäll och jag vill inte hälsa”, fick jag ur mig varvid hon ropade tillbaka sin hund, kopplade den och såg väldigt förvånad ut.

“Har du problem med din hund” sa en karl när jag bad honom koppla sin hund och så tog han bara ett avmätt grepp om halsbandet och gick förbi.

En man står och kastar pinne till sin stora hanhund i mörkret vid en grässlänt bredvid trottoaren där jag kommer och ser så klart inte mig och min hund. Men hans hund gör så i stället för att springa efter pinnen springar han rakt på oss och slåss. “Jag såg dig inte”, säger ägaren. Nej, det förstår jag, men det kunde han väl ha räknat ut från början att han inte skulle ha sin hund lös där då? Han har självklart fortsatt ha sin hund lös efter detta också. Fast han kopplar sin hund på anmodan numer.

Hussen till två hanhundar som alltid är lösgående sa: “mina hundar har aldrig anfallit någon”, men han kopplade dem ändå på min begäran och gick förbi, tack för det. Häromdagen attackerade så de här hundarna  min hund. Matte, som var den som var ute med dem då (lösgående), skällde på dem och sa att det var dumheter de höll på med och att så där har de väl aldrig gjort tidigare, etc. Hon pratade alltså med hundarna – inte med mig. Först efter att jag har börjat gå därifrån och vänder mig om för att se om faran är över kommer det ett: “Jag är ledsen”. 

Överfallen förvånar inte mig när det gäller hundarnas beteenden, en hund är ingen trädgårdstomte. Ägarnas beteenden däremot chockar mig lika mycket som det mycket starka obehag och ibland ren skräck som jag känner vid de här överfallen. 

Är det en förlängare eller förhöjare av någonting att tvunget behöva gå med sin hanhund lös. Eller?

Lösa hundar, prolog

Jag tänker införa en ny kategori: Lösa hundar. Och fortlöpande skriva om vad jag och min hund får vara med om på våra promenader: överfall av lösa hanhundar. Frekvensen har innan varit typ ett i kvartalet, men den här veckan har två hundar överfallit min hund en gång och för två veckor sedan var det två andra.

Jag läser i morogntidningen att koppeltvång på hundar i Malmö är ett ärende som dragits i långbänk under 12 år. Jag undrar om det beror på att politiker och tjänstemän själva är hundägare? Är de det och i så fall i hur hög grad? Hur många har hanhundar? Hur många brukar gå med hunden lös?

Jag tänker berätta om attackerna, först en del om dem som varit och sedan så fort en ny inträffar. Jag tänker redogöra för vad hundägare säger till mig och det dels när jag i förväg bett om att vederbörande ska koppla sin hund (“Det tänker jag fan i mig inte göra”), dels vad hundägare sagt efter slagsmålet mellan min kopplade hund och den lösspringande vännen (“Det brukar aldrig gå någon här”). Och lite andra kommentarer jag fått som “Ska du döda min hund” vilket för ovanlighetens skull en kvinnlig hundägare ropade då jag inte ville möta hennes okopplade stora jycke utan gick över gatan. Det började hennes hund också göra och det fanns ju trafik, det stackars djuret kunde ju bli påkört. Verkligen upprörande att jag ville byta trottoar, eller hur?

Malmö stad har ny hemsida

Malmö stad har ny hemsida och därför har en del länkar ballat ur. Som den till Malmös Ljus som jag bloggade om häromveckan. Vad gör man då? Jo epostar Malmö stad som både fixar adresserna och skriver trevligt svar tillbaka:

Hej!
Angående din fråga om var du hittar Malmös ljusguidningar på webben malmo.se. Som du kanske sett så har Malmö stads hemsidor helt och hållet byggts om. Den nya malmo.se såg dagens ljus för mindre än en vecka sedan. Direktadresserna har inte fungerat förrän precis nu och vissa adresser fungerar inte längre eftersom de så att säga “pekar fel” när de är länkade till en sida som inte längre finns. Men jag har ringt Gatukontoret som svarar för ljusguidningarna och adressen till dem numera är:

www.malmo.se/ljusimalmo

Bästa hälsningar
Eva Klamméus, informatör, Malmö stad,Kulturförvaltningen

En lördagkväll i Malmös parker…

Malmö ljussätter här och där broar, skulpturer, fastigheter, gångstråk, etc på lite mer spektakulära sätt än att bara ge ledljus i mörkret. Jag tror det började med broarna längs inre ringvägen på 90-talet. Sedan har det tillkommit mer och mer och igår kväll bjöd staden på guidad promenad i de centrala parkerna.

Vi var många som på sista lördagkvällen i oktober slöt upp och en del var säkert med i fjol på evenemanget :by light som gick i samma tema och som var en mycket lyckad vandring i samma parkmiljö. Så icke årets!

Guiden körde powerwalk-tempo från ljusfenomen till ljusfenomen och började omedelbart prata så fort hon var framme vid en station varvid bara de först anlända fick höra någonting. Och vi var många i går kväll: en lång orm av intresserade slingrade sig fram i parkgångarna. Eftersom guiden var, måste jag tyvärr säga, förbluffande okunnig om saker och ting hade hon inte så mycket att säga utan när alla hunnit fram gick hon raskt vidare till nästa ljussättning. Det här med att uppleva ljussättningen och se sig omkring kunde man glömma…

Däremot kan den intresserade gå in på Malmö stads hemsida och lyssna i fåtöljen eller ladda ner till mp3-spelare och höra på plats en mer omfattande  inspelad guidning som täcker stora delar av innerstadens alla upplysningar. Gör det!

Gerhard Henning, Liggende pige

Avslutar med en bild jag tog EFTER språngmarschen: Liggende pige av Gerhard Henning. Verket står/ligger i Slottsparken och den blir häftigt dramatiserad av blixten rätt ut i nattmörkret. En detalj är att man även ser vad den taktila upplevelsen har fokuserat på, om man säger så…

Gästbloggare Ulf R Johansson tycker till om Sevedsplans elskåp!

bildtwo“Löshästarna inom vänstern har alltför länge ockuperat elskåpen i centrala Malmö. Efter en tid (jag menar, 1 maj är faktiskt bara en dag om året!) ser det för jäkligt ut med flagiga och fladdrande rester av käcka klasskampsparoller men nu händer något vid och på Sevedsplan i Malmö – ett kvarter som  behöver få ny och positiv aura. Elskåpen sniffas upp av konstnärer och även fasaderna på husen mitt på torget  fräschas upp.

bildettMycket bra, bra eller mindre bra?
* Bra är att något görs för att hålla det gamla vanliga idiotklottret borta, för med det klottret följer alltför ofta en krossad ruta, sen en kanyl, sen är nedgångsspiralen igång.

 
mime-attachment* Mindre bra att en del av Sevedskonsten (den jag såg i dag 5 oktober) alltför mycket påminner om graffitikonstens ABC – googla på street art/gatukonst och se hur häftigt och överraskande det KAN se ut! Även den konst som smyckar parkeringshuset Anna mitt i Malmö är för mycket mainstream, den överraskar inte längre. Ser oftast ut som en hälsning till likasinnade. Vi andra bara står där och gapar.  De kan väl mejla i stället?

* Mycket bra att så många Malmöbor är engagerade för att lyfta Sevedsområdet. En av dem är Lasse Flygare, gamle sjukhusclownen. Engagerad sosse, som inte nöjer sig med att prata. Kepsen av för Lasse!”
Ulf R Johansson

Söndagspromenad 4 oktober 2009

Bajstunna med textVärldens äldsta graffiti i modern tappning; sprajburk på bajstunna. En installation i Kvarnby, vid gångvägen som går under Kvarnbyvägen mellan Hörlanders gata och Nummertrevägen. Kan vara samma konstnär som även sprajat “Röv” vid en närliggande viadukt under Sallerupsvägen. Det sistnämnda ordet har jag aldrig sett som graffiti innan.

Igår målades en del elskåp i Malmö med elbolagets goda minne. Lokala konstnärer smyckade sådana anläggningar runt Sevedsplan. Istället för “gråa och trista” uppenbarelser gjordes de om till konstnärliga uttrycksplattformar.

Frågan är om det finns en skillnad mellan de båda ovannämnda fenomenen och i så fall till vems fördel i alla lägena? Klotter-konst, förstörelse-försköning, kraftuttryck-menlöst, på rätt plats – på fel plats.

Den offentliga konsten kan knappast ha det sämre än nu. Inga anslag jämte att reklambudskap fullständigt ohämmat har tagit över stadsbilden. Att upplåta byggnader, som är avsedda för annan funktion med därtill anpassad arkitektur, till att utgöra plats för målerisk utsmyckning är att göra konsten en björntjänst. Det offentliga rummet dignar under alla intryck. Rensa upp istället så den konst och arkitektur som finns, och det på rätt plats i rummet, kan få framföra sina budskap med starkare kraft. Montera hellre ner reklamen där det går än att börja upplåta fler ytor till tillfällighetsövningar.

Lördagspromenad 26 september 2009

häger i prästgårdens damm i södra sallerup Så fastnade han till slut på bild, hägern. Här i prästgårdens damm i Södra Sallerup. Finns det något samband med någonting eller är all tid en räcka självständiga händelser?

I vilket fall så fortsatte lördagen med gallerinatt inne i Malmö vilket som vanligt betydde att gamlingarna reclaimed  the streets från fjortisarna som flydde in på mackadonalds medan rullatorgänget skränande lät sig ledas av lockande marschaller till nästa konstställe. Heja!

Lördagspromenad 19 september

Dianas kogerPå utflykt med Malmö Kulturhistoriska Förening. Först åker vi buss ovan jord längs Citytunnelns sträckning, hela vägen från Centralen till brofästet, guidade av arkitekt Tyke Tykesson som jobbar på Stadsbyggnadskontoret i stan och som kan allt om Malmös arkitekturhistoria, sedan promenerar vi med en landskapsarkitekt jag missade namnet på mellan stadens slutna och öppna rum. Bilden från Dianas tappade koger i Ernst Billgrens skulpturgrupp i Kungsparken. Kan rekommendera föreningen och dess utflykter: perspektiven på vad Malmö är både djupnar och breddas.

Malmö

Sedan tar jag min vanliga lördagspromenad hemma i Kvarnby med hunden. Beundrar nya skylten vid femmans ändhållplats. Och funderar på de ilskna försvarare av det som jag tycker illa om i Lund vilka kommenterade det jag bloggade om i ämnet. Jag var inte ute efter utövarna personligen, det var deras seder och kommunalpolitiken jag kritiserade. Men de tre svaren skrämmer mig och gör att jag börjar undra vad det är för människor som sysslar med  det där dravlet jag ryser inför. Avståndet ökar…

Sonic Youth på Konsthallen

Länge sedan jag så försjönk i en utställning som i den som pågår på Malmö Konsthall till den 20 dennes: Sonic Youth etc.: Sensational Fix. Ett gitarrband  hemmahörande i punkrytmer vilket redan från början för 30 år sedan experimenterade med utsvävningar i andra konstformer. Och som med New York som hemmabas genomgående kunnat samarbeta med andra intressanta kulturutövare: Cindy Sherman, Allen Ginsburg och William S. Burroughs, bland annat.
Resultatet har bland annat blivit den här vandringsutställningen som åtminstone jag fick stor behållning av. Här redovisas de spretiga utflykterna i video, installationer, bild, teater, prosa och poesi, etc, jämte att man i hörlurar kan lyssna på bandets egen musik också. Sonic Youth är still going strong och de spelade tydligen på vernissaget.

Malmö konsthall ser ut som vindskontoret hos en excentriker med gott om utrymme, men så ska jag inte säga för det är en elitistisk hängning, mycket fin. Men myllret, hjärnvindlingarna, associationerna, etc, var upplyftande och inspirerande: det finns alltid ett nu att ta nytt avstamp från. Såg på ett bord där Gender Trouble av Judith Butler från 1990, bara en sån sak!
Funderar på hur mycket mitt gillande av utställningen beror på att deras 70-tal var mitt. Tänker att utställningen kanske är platt för någon yngre. Inser då att alla ser allting genom sitt eget perspektiv och att ingenting finns i sig. Härligt!

Lördag 29 augusti 2009 mitt i livet

Vaknar tidigt, ingen tidning, haveri i tryckeriet. Får två timmar mer att skriva på  istället. Tidningsläsning tar för lång tid. Tar en promenad i ett välmående landskap. Äter lunch och bloggar receptet. Får en bloggkommentar av vad dricker man till? Jag drack ingenting alls, men ett gott rödvin sitter säkert inte fel. Åker in till stan och ser en fin film på Panora om italienska gamla mammor och deras medelålders söner: Augustilunch i Rom. Rörande rolig. Tar ett glas vin på stamkrogen och tjuvlyssnar på omgivningen. Kommer hem och läser signaturen A:s senaste kommentar till min blogg om de autonoma gruppernas aktiviteter.  (Kolla det hysteriskt parodiska filmklippet A länkar till i kommentaren!)

Jag var också ett sådant barn A skriver om. Som såg orättvisorna och ville eliminera dem. Drogs till rörelser jag trodde hade verktygen, blev besviken och värnar därefter andra värden istället. Och det är säkert bra och moget. Men det finns en fara i att befinna sig långt innanför gränserna hela tiden och att inte sätta något på spel längre. Så tack A för att du skriver till mig på det sätt som du gör, du hjälper mig att inte stelna fullständigt i ett skyddande fördömande. Du får mig att minnas. Och kanske leva lite bättre!
P.S. Vår brevväxling är ett intressant tidsdokument på flera sätt, fortsätter vi kan vi kanske ge ut den…