Världens äldsta graffiti i modern tappning; sprajburk på bajstunna. En installation i Kvarnby, vid gångvägen som går under Kvarnbyvägen mellan Hörlanders gata och Nummertrevägen. Kan vara samma konstnär som även sprajat “Röv” vid en närliggande viadukt under Sallerupsvägen. Det sistnämnda ordet har jag aldrig sett som graffiti innan.

Igår målades en del elskåp i Malmö med elbolagets goda minne. Lokala konstnärer smyckade sådana anläggningar runt Sevedsplan. Istället för “gråa och trista” uppenbarelser gjordes de om till konstnärliga uttrycksplattformar.

Frågan är om det finns en skillnad mellan de båda ovannämnda fenomenen och i så fall till vems fördel i alla lägena? Klotter-konst, förstörelse-försköning, kraftuttryck-menlöst, på rätt plats – på fel plats.

Den offentliga konsten kan knappast ha det sämre än nu. Inga anslag jämte att reklambudskap fullständigt ohämmat har tagit över stadsbilden. Att upplåta byggnader, som är avsedda för annan funktion med därtill anpassad arkitektur, till att utgöra plats för målerisk utsmyckning är att göra konsten en björntjänst. Det offentliga rummet dignar under alla intryck. Rensa upp istället så den konst och arkitektur som finns, och det på rätt plats i rummet, kan få framföra sina budskap med starkare kraft. Montera hellre ner reklamen där det går än att börja upplåta fler ytor till tillfällighetsövningar.