Gyllins trädgård i händerna på postkolonialismen

Informationsmöte igår om framtiden för Gyllins trädgård. Det var viktigt att höra vad vi som bor i Kvarnby tycker, samtidigt var allting klart. Broschyr delades ut där omgörningen redogjordes in i minsta detalj. Men vi kunde påverka och komma med egna förslag. När vi var flera som sa att vi inte ville ha deras naturpark utan fortsätta ströva omkring i området som det var, så gick det inte. Naturparken är så klart inte vår, utan det ska kunna komma folk från hela Malmö till denna unika naturpark som ska innehålla mängder av saker och möjligheter den saknar idag. Naturparken kommer att bli platsen för upplevelser! Idag finns här ju bara en igenväxt handelsträdgård som barn och vuxna älskar för vi fattar väl inte bättre.
Två landskapsarkitekter har därför sett till att jag aldrig ska glömma var jag befinner mig om jag sätter min fot i den blivande naturparken efter att ha anträtt den genom en av de  två ingångar som ska ordnas. I deras förtänkta och noga uträknade naturpark ska jag kunna inse vad de anser att jag bör uppleva i varje kvadratmeter.
Förlåt att jag tjatar om naturpark, men det gjorde de själva i går. Bort, bort med Gyllins trädgård, nu ska det heta naturpark. Och det förstår man ju själv att i en sådan måste det finns lekplatser och evenemangsplatser av olika slag, naturen i sig räcker ju inte. Och bänkar så klart, för sitta på marken eller på nerfallna träd går ju inte för sig. De nerfallna träden kommer hädanefter att fraktas bort också, förstod jag det som. Däremot var det osäkert om det även i fortsättningen skulle vara tillåtet att plocka med sig fläderblommor hem för att göra egen saft.
Hela naturparken måste också vara bättre tillgänglig så det kommer att anläggas en annan typ av gångbanor där så behövs. Etc.
Det var väl så här det gick till när Afrika koloniserades; rita upp gränserna på kartan, använd natur, djur och infödingar till högre ändamål, det som finns där är bara råmaterial som den vita människan har oinskränkt fullmakt att göra som hon vill med.
Naturparken måste bli mer tillgänglig, tjatades det också om. Jag tror att rådjuren och vildsvinet och alla fåglarna som häckar tycker strövområdet är alldeles lagom tillgängligt som det är.
Är det här bra budskap att lära barnen i alla de skolor som gränsar till naturparken: här fanns en oordnad natur befolkad och genomströvad hur som helst, vad folk tänkte och använde området till fanns det ingen som hade full koll på. Men nu har det vildvuxna tillrättalagts så du ska veta både hur du ska bete dig och vad du kan förvänta dig. Och du kan vara alldeles lugn: allt är utträknat på förhand. Vi pratar ju om stad och civilisation!

Det kommer att bli jättefina och trevliga saker i naturparken. Det är inte det. Utan: varför Gyllins Trädgård? Det finns andra områden i Malmö som en sådan här anläggning skulle innebära ett lyft för. Och inte en nermontering av sådant livsrum som en stad också behöver inhysa. Men det krävs ett annat synsätt än det postkoloniala då.

Söndagspromenad 11 april 2010

Hemkommen från en timslång promenad i Bulltoftaparken bortom den vanliga Bulltoftaparken. Här finns snåriga stigar, en än så länge tom, men välbevuxen, kohage, stans högsta och bredaste ängsbacke, en avskild damm med smygande träbro över och en liten ö. Riktigt exotiskt!
Bulltoftaparken fungerar fint med att  både tillhandahålla slingor och banor för olika aktiviteter och låta andra kunna gå och skrota i sina egna stråk. Här finns inga stadsrabatter och ett vält träd ligger där det ligger i snåren.
Jag tror det är viktigt att en park, eller ett grönområde, i en stad står i förhållande till var någonstans den är placerad. Hade Bulltoftaparken och Kungsparken bytt plats hade ingen av dem “fungerat” som mentalt asylum för besökaren, tror jag. Alieneringen hade varit för stor, parkerna skulle nog bara kännas konstiga och just “felplacerade”.
Det är därför det inte ser klokt ut, i mitt tycke,  när hus långt ute på landet, eller på strandnära sandområden, etc, har en tomt som verkar utklippt från ett hårt hållet villakvarter i ett medelklassghetto.

Fyll i enkäten om Gyllins Naturpark!

Boende runt Gyllins gamla trädgårdsanläggning i Kvarnby har fått en enkät att fylla i på nätet av Malmö stad: Hur vill vi att naturparken ska omhändertas? 
På informationskvällen i april ska ämnet  diskuteras vidare och i maj får vinnande förslag en picknickkorg. Den kan bättre avnjutas i parken om den får fortsätta att vara ett tyst och lugnt ställe för naturupplevelse och avkoppling. För om det som enkäten ger som alternativ genomförs tappar naturområdet sin poäng, anser jag. Det vill säga att här ges plats för allehanda sociala aktiviteter och andra organiserade upplevelser. För då försvinner dagens naturpark: ett oplanerat strövområde där var och en kan gå i sina tankar och inte i någon annans för-tänkta spår.
Jag tycker vi ska vara rädda om det som finns omkring oss av övergivet, överblivet, lämnat därhän-områden, etc. Barn brukar dras till sådana ytor för att där kan de leka fritt. 
Ju fler köpcentrum en stad angrips av desto viktigare tror jag också de icke-kommersiella och de icke-konstruerade ytorna blir där en människa kan få lov att definiera sig utifrån andra kriterier än köpstyrkan och var hon befinner sig i stadens sociala konstruktionsmönster.
Gå in och rösta och skriv vad du tycker, gärna som jag så klart! 🙂

Lördagspromenad 6 februari 2010

södra sallerups kyrkaVi är nästan lika långa, Tippen och jag. Det är så här det ska se ut: tjockt med ren vit snö! Inte som nere i city: grått, brunt, svart, moddigt, sörjigt, oljigt, äckligt, äckligt, äckligt. Förstår varför de klagar där inne. Här ute är det underbart!

russin i badet

Såg och hörde den pensionerade fågelvårdaren “Silvertärnan” intervjuas i sydsvenskan.se idag. Han berättade att koltrastar gillar russin.
Jag har ett paket över efter glöggkoket första advent så jag strödde ut innehållet i fågelbadet. Det är gott om koltrastar i trädgården, men än ratar de russinen. Hallå: bäst-före-datum är inte passerat!
Fågelmaten ska annars vara så fet som möjligt så solrosfrön och jordnötter är bäst just nu enligt specialisten.

Quizen i onsdags 20 januari 2010

Spitfires är så positiva: på deras blogg skriver de att de hade nästan alla rätt på hands-outen och det framstår hos dem som jättebra. Vi hade ett fel och är skitirriterade! Vi hade handomröstning ifall en sköldpadda var en reptil eller amfibiedjur. Vi valde det sistnämnda. Och så röstade vi om ifall det inte spontant uppkomna svaret på vad IBM stod för ändå var fel; inte var det International där i början som vi svarat, det måste vara Intelligente och så ändrade vi. Och så tvingades vi sitta och lyssna på Too late for a tables apvrål över att de vann med två poäng över oss…

Hade vi svarat rätt på det vi felat av ovannämnda hade vi ändå bara fått 21,5 i och för sig vilket var ett halvt poäng mindre än vinnargänget. De andra felsvaren vi angav hade vi inte diskuterat några alternativ till vilka varit bättre så där grämer man sig inte lika mycket. Det var väl mest bara vilken komiker som varit kom-fram-och-säg på Golden Globe som vi inte kunde förstås.

Fyrdelad föreställning på Malmöoperan

Såg Stravinskijs opera Rucklarens väg på Malmöoperan igår. Och funderar över skillnaden mellan radioteater och scenisk opera -de måste vara varandras ytterligheter: I ena ringhörnan röster som regisserat framför en text, basta!, i andra tillkommer scenografi, rekvisita, kostymering, ljussättning, musik, orkestralt framförande, sång, kroppsligt agerande, etc.
Radioteater framkallar bilder som sätter sig som minnen av föreställningen, opera på plats skapar andra ljud- och synupplevelser delvis förbundet med att konsumenten är upplyft från sitt eget torftiga tjäll där den förra kulturformen oftast inmundigas.
Men i båda fallen eftersträvas, inbillar jag mig i allafall, likt för all scenisk konst att innehåll och framförande harmoniskt ska smälta samman. Att musiken stöder sångerna som framförs av rätt karaktärsgestaltningar i ett rum som är deras. Eller att rösterna i radions mörker ger mig upplevelsen av att de tillhör just de personer de säger sig vara  i den kontext som jag invaggas i “finns”.
Därför är Rucklarens väg i Malmöoperans framställning tankeväckande. För här bryts det mönster jag beskriver ovan. Och jag funderar mycket på vad det är som gör att föreställningen faller sönder i fyra disparata delar: librettot, scenografin, sångarna och orkestern.
Ögat vandrar på textdisplayen i taket ner till kitschen på scengolvet upp till sångarna som inte hörs på grund av musikerna i diket vilka kör sitt race så det ryker. Stravinskijs märkliga musik sitter som gjutet och operaorkestern visar än en gång vilken klass de håller, heja dem! Men nu är det ju inte konsert utan opera… Och då borde musikerna tyvärr dämpas på något sätt, kanske få över sig det där halvlocket som finns över gropen ibland. Eller så borde sångarna få mikrofoner. Kören klarar sig dock.
Alltså: orkestern spelar på i sin värld, texten rullar fram i taket, men mellan de här två instanserna utspelar sig till dem oberoende disparata sceniska lösningar sångarna lösligt förhåller sig till. Man vet liksom inte var man ska fästa blicken eller vad man ska ta fasta på för att få ihop det.
Som när jag för hundra år sedan gick in i en svart kub på järnvägsstationen i Genève för att se film i väntan på ett tåg. De visade Tjuven med Jean Gabin. Den är på franska, men eftersom Schweiz är trespråkigt var filmen textad på både tyska och italienska vilket betydde två textrader för varje idiom = fyra rader. Det tog halva höjden av filmbilden. Jag kan ingen tyska eller italienska alls, men min franska behövde understödjas så jag sprang med ögonen likt en fälthare över raderna för att se om det fanns något matnyttigt att förstärka hörförståelsen med vilket filmbilden så klart inte tog hänsyn till utan den bara gick på där bakom gallerna. Jag kom att tänka på den bioupplevelsen igår.

Nyårsafton 2009

fullmåne över KvarnbyJag är inte mycket för att fira att det blir nytt år, tycker det är rätt jobbigt ärligt talat att ta hänsyn till kalendernoteringen. Den står ju inte för någonting egentligen mer än en konstruktion att så ska vi räkna tiden…

Det fina är dock att månen, som just nu lyser fet och grann över Kvarnby, en sådan här kväll snart får sällskap av fyrverkerier. Sådant är häftigt och i år har verkligen folk och glyttar legat lågt med att i otid skjuta sönder trivseln här ute. Det har varit så tyst och lugnt hela december så nu ser en fram emot att det ska smälla!
Jag ser också fram emot att få tillbringa kvällen i verkligt goda vänners lag, det är väl det som är meningen i stort: att vara med dem man tycker om. Så kan det mesta av prylar och reor dra dit pepparn växer istället.

Julafton 2009

Julafton klockan 12 på dagenJulafton klockan 12 på dagen och blåsarna har just börjat klämma i med julpsalmerna från rådhusets balkong på Stortorget i Malmö. Om några minuter ska kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, kliva ut iförd den lybska vänortskraschanen och sedvanligt inleda sitt julaftonstal med Kära Malmöbor! Därefter ska han först uppehålla sig vid händelser under det begångna året, häribland en del sportprestationer Malmö varit inblandad i, och sedan övergå till att sätta in vår stad i andra aktuella sammanhang. I år fokuserade vår borgmästare på att vi ska vara stolta över vår stad och fortsättas bygga ett bra samhälle med livskraftig gemenskap. Visst ska vi vara det, men jag misstänker att det är valår nästa år… F´låt om jag var taskig så här på självaste julfredsinblåsningsdagen! 😳

Håll temperaturen på badhusen!

Se signaturen Johans kommentar under mitt tidigare inlägg  Jämförelse av tre badhus i Malmö och Burlöv: Badvattnet är för kallt på Aq-va-kul just nu på grund av trasiga reglage. Jag måste tillägga att duschrummet på åtminstone damernas avdelning i Burlövsbadet inte är särskilt go att tas med heller! Och det gäller både kylan i själva lokalen och att det inte är tillräckligt hett vatten i duscharna. Det sistnämnda är anmärkningsvärt med tanke på risken för legionella. Burlöv hade också en lindrig, men dock, anmärkning från, jag tror det var, hälsovårdsinspektören vid mätning i år.
Jag har bara badat på Burlöv sedan ett halvt år tillbaka, men aldrig att det varit särskilt varmt i vattnet från duschstrilen. Det blev bättre med varmvattnet efter sommarens renovering av anläggningen, men det höll bara kort tid och det är så onödigt att snåla här! Speciellt som det badet är min favorit annars!
Fortsätt att rapportera du som läser om min badhusjämförelse. Den senare är en av de populäraste sökträffarna för min blogg!

P.S Om Tant Gretas kommentar under det här inlägget är lite obegripligt så är det för att hon svarar på en kommentar jag gjorde på hennes blogg. Den senare är väldigt läsvärd: Greta-Stina är biståndsarbetare i Mocambique och när man läser hennes blogg får man perspektiv på sina egna I-landsproblem…

Lösa hundar 2

Tekniska nämnden i Malmö bestämde i veckan att inget kopplingstvång ska råda för hundar i staden. Gatukontoret har velat ha det, men politikerna i förstnämnda nämnd bestämde njet. Jag förstår inte vad en teknisk nämnd har med saken att göra? Den senare menar att den nuvarande ordningsstadgan räcker. I den sägs det att att kommunens hundägare måste ha sina hundar kopplade i stadens centrala delar och rekreationsområdena i Bulltofta och Husie mosse.

Det sistnämnda är skrattretande. Jag har inte vågat gå till Husie mosse på flera år på grund av lösspringande hundar. Eller Gyllins trädgård. Båda naturplatserna har varit favoritplatser att vandra i med hunden tidigare. Men risken för hundöverfall verkar vara som störst där och jag orkar bara inte utsätta mig för mer av den varan. Det är illa nog som det är.