Sonic Youth på Konsthallen

Länge sedan jag så försjönk i en utställning som i den som pågår på Malmö Konsthall till den 20 dennes: Sonic Youth etc.: Sensational Fix. Ett gitarrband  hemmahörande i punkrytmer vilket redan från början för 30 år sedan experimenterade med utsvävningar i andra konstformer. Och som med New York som hemmabas genomgående kunnat samarbeta med andra intressanta kulturutövare: Cindy Sherman, Allen Ginsburg och William S. Burroughs, bland annat.
Resultatet har bland annat blivit den här vandringsutställningen som åtminstone jag fick stor behållning av. Här redovisas de spretiga utflykterna i video, installationer, bild, teater, prosa och poesi, etc, jämte att man i hörlurar kan lyssna på bandets egen musik också. Sonic Youth är still going strong och de spelade tydligen på vernissaget.

Malmö konsthall ser ut som vindskontoret hos en excentriker med gott om utrymme, men så ska jag inte säga för det är en elitistisk hängning, mycket fin. Men myllret, hjärnvindlingarna, associationerna, etc, var upplyftande och inspirerande: det finns alltid ett nu att ta nytt avstamp från. Såg på ett bord där Gender Trouble av Judith Butler från 1990, bara en sån sak!
Funderar på hur mycket mitt gillande av utställningen beror på att deras 70-tal var mitt. Tänker att utställningen kanske är platt för någon yngre. Inser då att alla ser allting genom sitt eget perspektiv och att ingenting finns i sig. Härligt!

This entry was posted in Kultur, Malmö and tagged , . Bookmark the permalink.

1 Response to Sonic Youth på Konsthallen

  1. A says:

    Jag instämmer, ålder har nog mindre med saken att göra. Men jag föreställer mig att utställningen kanske ändå är ännu roligare för någon som upplevde den tiden “live” än för mig som var ungdom i skarven mellan 80- och 90-talet. Min första stora musikförälskelse var Nirvana och sedan snabbt vidare till bla Sonic Youth, Pixies, L7, Bikini Kill, Beat Happening….
    Sonic Youth var ett väldigt “matigt” band och jag kikade nyfiket in genom de dörrar till ännu outforskad konst som bandet via referenser, citat och albumomslag öppnade. Det var kul att den här utställningen tog ett samlande grepp om mycket av det där som varit så utspritt i tid och rum för mig tidigare.
    Det var några månader sedan jag såg utställningen men jag minns att jag rusade hem och återupptäckte Patti Smith, hade helt glömt bort henne under en massa år, hur det nu kan vara möjligt 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s