Så var det dags! Lika överraskande varje år. I fjol var den på plats först den 12 december, medan 2008 års snöpinne var på plats vid lördagspromenaden den 18 oktober. I år mittemellan. Den har också flyttat tvärsöver Fårabäcksvägen, se tidigare dokumentation.
Vad säger pinnen egentligen? Jo att det finns en instans som har koll på läget, ser framåt och sköter sina åtaganden. Och det utan mutor eller skottlossning, så allt är inte oregerligt i staden Malmö med omnejd. Men det är mer än vägsidesvalet som nu avviker:

50 meter längre fram vid vägkröken Klågerupsvägen-Fårabäcksvägen finns för första gången en pinne till… (Ni fattar varför jag lagt ut bilderna va? För att det i sin frid och anspråkslöshet är så himla vackert här ute!)

…se stilstudie från andra hållet. Mycket information samlad på liten yta om se upp för Prästgård, annalkande återvändsväg och kommande lavinfara, eller nått.

Sedan kommer pinnarna slag i slag, jag räknade till fem nerkörda längs en sträcka av 75 meter. Därefter, precis som innan man kommer fram till första pinnen, inte ett tecken. En förtätning utan like och så säger de att det inte händer någonting på landsbygden. Här ska det tydligen bli en sällan skådad snöstorm, väldigt lokal, men dock.

Skönt att vara inne i storstan, här finns inga varningspinnar samlade utan tvärtom!

Vad är det som ligger där på asfalten? En avblåst gren med några blad som övergått till lövstadiet? Eller ett tecken som pekar på något bortom sig självt? Det går inte att titta på bilden utan att tänka: Höst! Eller hur?
Det här är den mest hotade årstiden, hösten får allt kortare tid på sig. Först nafsar de utsträckta värmeböljorna i sig början och sedan stryper kommersialismens alltmer tidigarelagda julperversiteter (vilket förstör både höst och jul) den efter bara några veckor. Så titta och njut! Bättre än så här blir det inte!

Visst är det nästan sjukt vackert? Bara drygt en halvtimmes cykling från Malmö centrum möts du av en helt annan omgivning till dina tankar. Här i Kvarnby faller världens oro, landets valrörelse och frågan vad man ska ha till middag undan i skallen som fylls med utsikten istället. Nya strukturer möblerar om gamla tankespår och hemma från lördagsrundan har något “hänt” utan att man ansträngt sig. Det är väl därför stora beslut ska fattas först efter att man har så kallat sovit på saken.
Trevlig helg!

Blåhallonen svämmar över Gyllins gamla trädgård i Kvarnby som aldrig förr! Man äter sig igenom strövområdet och kommer ut med blåa händer. Bären är perfekt mogna nu medan björnbären, som växer i mindre populationer, fortfarande är lite sura.
Jag ser fram emot att på måndag få ha premiär för världens finaste cykelväg till nya jobbet: Genom Gyllins naturpark till hållplatsen på Toftanäs där nya snabbussen till Lund stannar. Från dörr till dörr bör resan gå på runt 30 minuter.
Lustigt det där med att det fysiska avståndet mellan  Malmö och Lund går att erövra snabbare än nästan vart man än ska inom Malmö, men att få städerna att känna samhörighet kommer aldrig att ske, det psykiska avståndet ligger där det ligger…