Eric quizmaster och han följer traditionen med att ta upp frågor redan ställda. Och lika traditionsenligt mindes vi vad vi hade svarat förra gången det gällde att rangordna från snabbast till långsammast de fyra simsätten fjäril, ryggsim, bröstsim och crawl. Men, sedan inträffade något nytt: Vi visste att vårt svar då hade varit fel! Och än mer kusligt var att vi också kom ihåg hur den rätta följden skulle lyda: crawl, fjäril, ryggsim och bröstsim.

Vi satsade på rätt ABBA-låt till John McCain: Take a chance on me, men vi fixade inte titeln på Dale Carnegies storsäljare på 30-talet: How To Win Friends and Influence People. Det fick inte General Mortars heller rätt på, de surade dock för att jag därmed gav dem noll poäng. De ville ha credit för att de faktiskt hade rätt ord med i titeln, det var “bara” fel ordning på orden. Humpf! sa jag och så rusade vi alla efter rättningen till Eric och beklagade oss. Han gav dem 1/2 poäng till… Det går inte att bli putt på Eric så okey då, GM fick ändå inte mer än 20,5 och vi hade 21,5. Psykopaterna, the real scary ones, hade 23. Varken de eller vi klarade en knäpp hästfråga, de klarade dock segern även denna gången och det är ju så att The winner takes it all.

Delad tredjeplats med TSP och 20 poäng. Vinnande laget, som vann efter utslagsfråga för tre, hade 23. Det känns som om vi slarvade bort några poäng. Undertecknad stod för åtminstone en miss: vilken färg tänker folk mest på vid en förfrågan om att just bara tänka på en färg. Jag erinrade mig ett epostbaserat kedjebrev som mynnade ut i detta. Först fick man tänka på ett valfritt verktyg och sedan en dito färg. Och sedan skulle man gå några turer till för att sluligen bli förvånad över att kedjebrevet kände till att man valt att tänka på en röd hammare, för det var vad de flesta gjorde i ett sådant läge, statistiskt sett. Jag erinrade mig det vid gårdagens quiz-rättning. För när Steve ställde frågan sa jag att rätt svar var blått. För det var vad jag svarat på det där kedjebrevets formulär: en blå skruvmejsel…

Det är ofta så att vi kommer ihåg vad vi svarat förra gången en fråga varit uppe, men det är aldrig någon som kommer ihåg om det svaret var rätt. Steve frågade också något snarlikt om vad man säger om jellyfishes, maneter alltså, när de är många. En liknande fråga hade varit uppe vid ett tidigare tillfälle och det är på sätt och vis filosofiskt intressant att vi skiljer mellan mängdbegreppet beroende på om det är en flock apor, ett stim fiskar, ett gäng tonåringar, etc. I alla fall så missade vi här också. Maneter kommer i blooms (eller swarms enligt wikipedia och det låter vettigare, men det andra är ockå rätt.)

Steve brukar ha sitt hemland som svar på en fråga, men inte denna gång!

Megan körde en sprituell omväxlande quiz med slagsida/företräde, beroende på ens eget intresse, för historiska/kulturella frågor. Tänk att vi aldrig kom på vad Konstantinopel ursprungligen, eller rättare sagt: vad föregångaren på platsen, hette på grekiska, det var en sant bysantinsk fråga! Trodde K. alltid hade hetat K. fram till det blev Istanbul och att det bara var riket det låg i som skiftat namn och hetat Östromerska riket, Bysans, etc.  Irland har en harpa i vapnet vilket vi inte heller kom på. Däremot så tog jag mitt livs första sportfråga, tror jag. Hur många OS-guld hade simmaren Michael Phelps plaskat hem? Jo elva. Och det kunde jag bara för att jag läst om det samma dag i världens bästa dagstidning El País. De världshändelser som står där dyker upp i Sydsvenskan först två-tre dagar senare. Jag läser El País på nätet för att upprätthålla och förbättra min spanska och då läser jag allt möjligt bara för att se om jag begriper. Reportaget om Phelps fattade jag tydligen rätt!

Och vi vann inte, enda trösten är att det förhoppningsvis var en one-night-stand som gjorde det…

Brian quizmaster som i rasande tempo smulade allas självförtroende till knäckebrödsflagor i ett paket kvarglömt i en sommarstuga ingen bott i sedan kriget. Eller nått. När vinnarna har 17 poäng så kan inte mycket vara värre. Skulle väl vara de riktiga problemen på den här planeten i så fall. TLA hade 13. Vi kunde första halvan av valspråket för de olympiska spelen: One world One dream. Den falskaste floskel jag läst, tror jag. Vi kunde den första av de två dyraste kryddorna som finns: saffran och vanilj. Etc.

TLA utgjordes av två envetna som var bra på mycket, men nära skjuter ingen hare. 16,5 poäng vilket var långt från Psykopaternas 23,5. De senare slöt upp med ett halvt dussin medarbetare och hade dessutom avlösning i halvlek -borde inte vara tillåtet, precis som om det här var en sällskapslek! Både psykona och vi fick fel på Parthenon Sculptures som svar på vilken skulpturgrupp som till Greklands förtret fortfarande befann sig på British Museum. Det rätta svaret enligt Eric skulle vara the Elgin Marbles, men enligt BM:s hemsida är det bara vad en del av skulpturerna ibland kallas. Namnet kommer efter den brittiske ambassadören i England på 1800-talet, Lord Elgin, som tog sig före att sno de antika verken hem till England.

Men Montevideo ligger verkligen så fruktansvärt långt söder om Bangkok att vi borde skämmas som inte klarade det. Däremot visste vi, dvs inte jag, att Kung Lear var pappa till Cordelia, Goneril och Regan, men sedan lyckades jag övertala min stackars lagkamrat att 1983 var året för den ryska ubåtens tripp till Blekinge… Så det var ömsom upp ömsom ner.

Megan quizmaster i ett glest befolkat Pickwick. Que pasa? Spitfires och General Noleg måste ju så klart alltid vara där för att bevaka sina positioner vilket den här gången betydde delad tredjeplats med oss i TLA. Vinnarduell mellan Albatrosses och nått nytt okänt lag som vann. Eller om det nu var en superkonstellation av medlemmar från olika stammis-lag. Väldigt tätt: vi hade 18 och de som vann bara nått halvannat poäng mer. Men hade vi klämt att det var Duran Duran som var det första band att spela i Louvren och nån annan idiotfråga så hade vi nog inte vunnit ändå för då hade nått annat lag klarat vad de nu missat. Men det är lätt att fabulera att om bara, etc. Och så tänker man sig förändringen kontrollerbar. Ruggig tanke, egentligen.

Steve körde en quiz där Nya Zeeland inte var svaret på någon fråga! Annars typisk för att vara hans stuk. Vi gick bet på att plommonstop, som heter bowlerhat på engelska, heter derbyhat på amerikansk engelska. Men vi klarade att det var Salman Rushdies Midnight´s children som röstats fram som världens bästa engelska bok. Den borde man kanske läsa. Vi hade 21, 5 poäng och om nu Spitfires för en gångs skull inte driver med mig när jag frågar om deras poäng så hade de bara 21 vilket ju är väldigt trevligt och glädjande. Men in från uteserveringen kom en dam med ett papper där det stod både vinnande 24 poäng och nått nytt lagnamn så säg den lycka som varar beständigt.

Brian visade sin mästarklass och det var en quiz som hade allt. Fast han snålar fortfarande med kluriga rebusar och liknande, det var bättre förr! Dock fanns ett anagram vilket Patrik knäckte: vilket är det enda andra ord som i engelskan går att bilda av de bokstäver som ingår i monday? TLA trea och med ni-vet-vilka som vinnare har vi inte föräsmrat våra chanser till finalplats åtminstone.

Eric quizmaster och han påstår det är en myt att SOS står för Save Our Souls, SOS ska inte stå för någonting. Kvack? Massa andra knepiga frågor gjorde inte saken bättre utan TLA har fortfarande bara 2 inteckningar så finalplatsen är inte säkert i hamn. En vinst till vore bra. Men då måste vi kunna sådant som vilka två andra dog också  i samma flygplansolycka som Buddie Holliday (Ritchie Valens, and the Big Bopper) eller vad heter de sju romanerna av C S Lewis om Narnia. Eller vilken kung slogs Braveheart med: Edward Longhshanks. Etc. Suck. Spitfires vann vilket är rätt bra i sammanhanget.

Megan närmade sig, med ett bekymrat anletsdrag, mitt bord i går på Pickwick där jag satt och säkrade bordet för laget. Vi har ett dilemma, sa hon. Det är bara du som kommit till quizen, de andra du ser här har kommit för att se fotbollsmatchen. Jag vågade inte fråga henne vilken fotbollsmatch, och ville inte inse vad som var problemet. Alltså, fortsatte hon, jag kan göra så att kommer det fler lag så kan jag samla er i biblioteket och sedan får vi sänka ljudet på teveapparaterna. Det lät bra så jag fortsatte hugga in på den uppdaterade Guanamana-rätten. Eftersom Pickwick ändå fuskade med guacamolen till kycklingburgaren så kunde de lika bra byta till en annan röra. Riktigt trevligt.

Megan kom tillbaka och sa att det såg inte bra ut, det hade fortfarande inte kommit fler lag så snart var hon tvungen att fatta ett beslut. Menar du, sa jag. Ja, svarade hon. Men det har väl aldrig hänt tidigare. Nä, aldrig, sa hon.

Vid drygt 20.00 var T.L.A. komplett med de fem deltagare som ingick i finalistgruppen och vi fick vara med om det osannolika: Megan ställer in quizen! Vi var de enda quiztävlare överhuvudtaget som anlänt och det att vi alla fem tillhörde ett och samma lag gjorde inte saken bättre. Vi erbjöd oss att tävla i fem olika lag. Hon skrattade. Vi sa att då måste hon ge oss segern på ren walk-over. Hon skrattade än mer rått. Desperat erbjöd vi oss att åtminstone få lägga beslag på de fem voucherna som quizmastern brukar dela ut. Då viftade hon med armarna i luften och lämnade oss. Vi var ensamma på en pub omgivna av fotbollstokiga och beslöt att bli likadana. Det var skitkul. Jag lärde mig fort att Sverige spelade mot Ryssland och att de senare hade röda tröjor. Efter 28 sekunder hörde jag mig skrika att de skulle passa för helvete, så det var lätt att komma in i matchen.

När bollen till 99 procent hade spelats på den svenska planhalvan en bra stund och  det var spännande som fan om målvakten verkligen skulle lyckas rädda hela tiden och om inte utbrytningen snart var nära kom Megan tillbaka och sa att personalen tyckte vi var tappra som kommit och stannat kvar trots allt så vi fick välja vad vi ville att dricka på pubens bekostnad. Vi väntade till halvlek för att inte missa några dribblingar som kunde vara avgörande och vända hela spelet sedan gick jag fram och rabblade upp några drinkar som vant vevades ihop. Fast egentligen borde jag vägra att göra de här två, sa hon med håruppsättningen. Ni borde skämmas i laget: att en kväll som denna beställa Black Russian!