Här står Frans Nilsson med ett gevär på väg till Gyllins…

Jag har fått mig tillhanda några synnerligen intressanta bilder och ljuvliga texter av Britta Ternrud i Malmö för benägen publicering. Det första kortet visar Britta Ternruds morfar Frans Nilsson på väg att gå på jakt i omgivningarna. Läs och se mer på sidan: Frans Nilsson hade ett jaktgevär. Kanske känner du igen vilka personer vi ser på de andra bilderna? (Har du egna bilder från Kvarnby med omnejd du vill visa? Hör av dig!)

Frans Nilsson på jakt

“Tullstorp. På den här bilden ser du min morfar Frans Nilsson, bilden bör vara tagen omkring år 1942 och morfar är omkring 50 år då. Han står i sin trädgård på Tullstorpsvägen pl 233 och har ett gevär i handen. Förmodligen var han på väg ut att jaga på bilden eftersom han inte har något byte i handen. Troligtvis är det höst för då brukade morfar jaga och skjuta hare, fasan, kanin och duvor m fl smådjur.” Läs mer om Frans Nilsson hade ett jaktgevär.

Använde fler handelsträdgårdar i Husie gifter?

Hösten 2013 kunde vi läsa om säckar med DDT som påträffades, sprack och spred sitt röda stoft över mark och mänskor borta vid Gyllins bostadstomt på Tullstorpsvägen. Giftet hade använts i verksamheten och nu är i alla fall min fråga: Använde fler handelsträdgårdar i Husie gifter?

Jag har varit i kontakt med Länsstyrelsens Miljötillsynsenhet samt med Miljöförvaltningen vid Malmö stad och min förhoppning att frågan lätt skulle kunna gå att besvara har kommit på skam. Det verkar inte ens med möda kunna gå att klarlägga vad som eventuellt har använts var och när. Det finns helt enkelt inga särskilda register som upptar giftförteckningar hos odlare i Malmö. Det som finns är följande, enligt svar från myndigheterna:

“Informationen du söker kan eventuellt finnas i Yrkesinspektionens arkiv som ingår i Landsarkivet i Lund.

Om arkivet har inspektionsprotokoll från verksamheten du är intresserad av, kommer arkivet att sekretesspröva handlingen innan den ev. kan lämnas ut.

Tipset bör alltså ses som en möjlighet, ingen garanti.”

Det verkar inte heller ha undersökts om det fanns gifter i jordarna när odlingsmarkerna skulle bebyggas med småhus istället.

Jag tycker det här är jättekonstigt, som om BT Kemi-skandalen aldrig har inträffat. Jag känner en man som arbetat på Tripasinfabriken i Malmö. Han säger att det var självklart för honom att den tomten inte skulle klara några miljökrav för nybyggnation, och han är rätt chockad över att byggnadslov för en förskola där kunde slarvas igenom så som skedde.

Men hur är det med all bebyggelse från Husie Kyrkoväg och ut till Yttre Ringvägen, den har uppstått på mark som till största delen tillhörde växthusägare och odlare, vad fanns och finns det i jordarna här?

Ett litet hopp om att få veta mer tänds här i de avslutande raderna från länsstyrelsen:

“Det finns olika alternativ för finansiering av en miljöteknisk markundersökning. Det är vanligt att jurister gör den bedömningen. Privatpersoner kan välja att bekosta undersökningar. Vid markundersökningar utgör en sammanställd verksamhetshistorik den orientering som hjälper provtagaren att sätta sina provtagningspunkter vid ev. hotspots. Jag kan inte ge ett mer tillfredsställande svar i dagsläget.

De människor som har information om de nedlagda plantskolorna är välkomna att kontakta mig.

Vänligen,
LOVISA TANG
Miljöhandläggare, Miljötillsynsenheten
Inventering av förorenade områden
010 – 224 16 70
lovisa.tang@lansstyrelsen.se ”

Det är jag som svärtat en mening här ovan. Verkligen angeläget om den som till exempel arbetat här ute och vet kan kontakta miljöenheten ovan. Det går också bra att lämna kommentarer på den här sidan så kan jag vidarebefordra svaren.

Med hopp om att det är hälsan som tiger still!

Ses vi på bibblan den 8 oktober?

Husiebiblioteket bjuder in oss till ett nytt samkväm om Husie historia: den 8 oktober klockan 18 hoppas jag få träffa dig för en timmes underhållande möte om bland annat en legendarisk olympiabrottare från Kvarnby, Anders Ahlgren, och om nestorn till den lokala historieforskningen, Helge Andersson, och vad han bland annat grävt fram. Du vet kanske fler idrottsmän och kvinnor från trakten vi inte får glömma? Och kan kanske berätta mer om Helge Anderssons forskning? I vilket fall hoppas jag du kan komma! Anmäl dig på Husiebibliotekets hemsida, det är begränsade platser.

Det var väldigt roligt på evenemanget Farfars Husie tidigare i år. Själv hade jag förmånen, förutom att få hålla låda inför fulltalig och jättetrevlig publik, att även få löst ett mysterium! Nämligen: Huset på bilden som en gång var hem för mina närmaste, framlidna, anhöriga. De flyttade på 30-talet in i sitt nybyggda hus som enligt familjefotoalbumet stod i Hohög, men var? När jag flyttade ut från innerstan för 21 år sedan för att ta mitt hus i Kvarnby i besittning erinrade jag mig efter ett tag att jag kände igen det där med Hohög som dök upp som namn här och var… Jag hittade fotot och med det i hand tog jag mig runt en gång, för att se om jag kunde hitta huset. Jag trodde det skulle vara tämligen enkelt med tanke på den särpräglade fasaden på huset i bakgrunden, men icke!

På Husiedagen hade jag med mig fotografiet och visade det för några som stannat kvar efter mitt lilla anförande. Vi pratade om ditten och datten och sedan skiljdes vi åt. Trodde jag. Men när jag lite senare är på väg ut från den gamla Hohögsskolan – som min mamma bör ha gått i som liten och som det var väldigt roligt att få komma in i för första gången- så kommer ett par springande mot mig och med andan i halsen säger att de har hittat mina morföräldrars hus! Helt otroligt! De hade gått förbi det på sin väg hem och känt igen det från bilden. Ett fotografi taget på 30- eller 40-talet och som paret sa: “Det ser precis likadant ut idag, till och med grindstolparna är kvar.”

Vi tog oss dit tillsammans och allt stämmer. (Huset i bakgrunden står också kvar, men med ny fasadbeklädnad!) Vi knackade på, men huset verkade obebott. Väl vid ytterdörren gick det dock att försiktigt titta in på trädgården. En lustig trekantig trädgård med några gamla päronträd runt om. “De träden har nog din morfar planterat” sa paret. Då lipade jag lite lätt.

Det var så gulligt alltsammans. Nu känns det som om jag fått mina anfäder till grannar och jag har blivit ännu mer husiebo än tidigare. Tack kära okända par för att ni gjorde er möda för min skull, det betyder jättemycket för mig! Och det är väl det historien är till för: att skapa gemenskap och möten mellan oss som lever här och nu och föra handlingen vidare så att säga. Så kom nu den 8 oktober! 🙂

Vägar till Kvarnby

Vägar till Kvarnby skrev jag under julen 2011 på beställning av Husiebiblioteket. Biblioteket länkar till min bloggavdelning om det gamla Kvarnby, men det ville kunna låna ut något om Kvarnbys historia på papper också. Tydligen är besökarna på Husiebiblioteket mycket intresserade av vår bygd. Jättekul! Självklart ville jag komma mitt kära stadsdelsbibliotek till mötes i ärendet, en ära!

Och det har blivit en berättelse där jag låter min lilla familjs tid i Kvarnby korsas av spåren efter dem som gått här före oss. Historien är så uppenbar i Kvarnby, bara man vet vad man ska leta efter, eller hur?

Här kan du ladda ner berättelsen som pdf om du vill. Men annars går det nu alltså att låna den på stadsdelsbiblioteket som gjort iordning två ex för det. Hör gärna av dig med synpunkter på det jag skrivit! Och har du själv berättelser och bilder vore det jätteroligt att få ta del av ditt material!

Vägar till Kvarnby, en liten trevlig introduktion till nutid, dåtid och forntid i Kvarnby med omnejd.

Möt Belinda, arkeolog i Husie

“Det som fascinerar mig är att historien och avtrycken från förr finns överallt omkring oss, bara vi kan läsa dess spår.  Det finns något magiskt i sådant som har överlevt tidens tand. Men spår finns inte bara efter forntiden utan även vi idag kommer att lämna efter oss spår till framtidens arkeologer. Vad kommer dessa spår berätta om oss?”

Belinda L. Nilsson funderar i sin gästkrönika här på Kvarnbybloggen om forntid och nutid. Du hittar henne säkert i Gyllins Trädgård också där hon försöker tyda spåren efter både handelsträdgård och från dem som gick här långt före oss. Läs hennes berättelse i Belinda, arkeolog i Husie, på jakt efter forntiden i Gyllins

Har du ätit Tvåkilosbrödet?

Här står Bernt Eriksson, bagare i Malmö bredvid ett ställ wienerbröd. Bilden är tagen på 80-talet. Idag minns Bernt tillbaka på ett långt yrkesliv i brödets tjänst. Och det på Kvarnby Bageriet! Har du varit i kontakt med det bageriet själv? Minns du Tvåkilosbrödet? Det gick att köpa på marknader runt om i Skåne och på Tempo i Landskrona! Eller Kvarnbylimpan?
Möt bagaren som bakade bröden och som minns hur det var förr i Husie, Malmö: Läs intervjun med Bernt här i bloggens avdelning om det gamla Kvarnby.
Det är någonting att sätta tänderna i! 🙂

Inringda fakta om flygbilden över Virentofta

Världens bästa stadsdelsbibliotek, Husiebiblioteket, förmedlade ju häromdagen en önskan från en person som ville veta lite mer om flygbilden över Virentofta jag har i avdelningen Kort från det gamla Kvarnby.
Biblioteket hade hittat bilden på nätet när besökaren undrat om det fanns något om gamla Virentofta; vederbörande hade arbetat på Kvarnbybageriet under 50-talet. Bageriet, visste jag, hade börjat ute i Kvarnby i nuvarande Palmgården vid rondellen på Klågerupsvägen men 1943 flyttat ner till en industrifastighet vid Pyrusgatan/Sorbusgatan vilken fortfarande finns kvar.
Jag  gav mitt visitkort till bibblan att förmedla till den frågande för jag ville gärna veta hur det var på Kvarnbybageriet på sin tid. Och så gick jag hem och skrev det jag kunde om fotot som jag återpublicerade på bloggen, se inlägget innan det här.
I går ringde låntagaren i fråga. För det första visste han dubbelt så mycket som jag om vad vi ser på bilden. För det andra ska jag få träffa honom på bibblan nu på måndag 29 september och intervjua honom om hur det var att arbeta på Kvarnbybageriet och vad han minns för övrigt om Husie på den tiden. Spännande! Har du några frågor så ställ dem här och nu! Eller kom dit vid 18-snåret du också! Blir vi inte för högljudda låter nog personalen oss hållas…

I vilket fall så kan jag tillägga till bilden nedan att det rejäla hus vi ser i i bildens övre kant till vänster i korsningen av dåvarande Sallerupsvägen-Granbacksgatan det inhyste på uppgiftslämnarens tid i Virentofta såväl posten som bibliotek. Och att det stora hus som ligger med långsidan ut mot Klågerupsvägen på vänster sida och som idag är målat ljusblått det inhyste förr Solidar. Efter det huset kommer ju Virentofta Livs, som jag fortfarande säger fastän affären är nerlagd. Där har tidigare bland annat varit cykelaffär, Cykel Bengtsson. Och snett över gatan, där en muslimsk församling nu håller till fanns tidigare en annan livsmedelsaffär, Evert Svenssons. Det fanns fler livsmedelsaffärer och bagerier, som till exempel Anna Pålssons hembageri i hörnet av Sorbusgatan och Krokusgatan.
Och på Bellisgatan vid hörnet mot Hallstorpsvägen, där ett ålderdomshem är sammanbyggt med en äldre byggnad för skol- och fritidsverksamhet,  visar det sig att det senare huset – som också syns på flygfotot- varit en frikyrka: Sikem-kyrkan.
På nätet hittar jag efter telefonsamtalet en intressant uppsats av Eva Palm Eriksson med bilder om den religiösa aktiviteten som var igång mellan 1929 och 1989.
Författaren tar bland annat upp frikyrkans förhållningsorder på kvinnors klädsel och hår och visar på likheter med en helt annan religon…

Alltså, man kan få ut hur mycket som helst av bara ett enda fotografi!

Till sist: Utanför bilden uppe i Kvarnby fick jag veta om att det har funnits ytterligare en handelsträdgård med växthus förutom de femtielva som redan fanns här: Erik Cederholms växthus vid nuvarande Sallerupsvägen där Kvarnbyvägen mynnar ut. Det växthuset har överlevt fram till nu där det låg/ligger vid djurkliniken. Brodern Sture Cederholm bedrev fruktodling i anslutning bredvid mot Nummertolvsvägen.

Det är jättekul att få kontakt med vänliga människor som vill berätta för mig hur det var här förr! Jag gör vad jag kan för att samla och skriva, men jag måste hålla mig inom Kvarnbys gränser, tror jag. Fast de senare kan ju vara flytande… Dock: har även du fakta och foto så kontakta mig! Eller berätta för Husiebiblioteket! 🙂

 

 

Vilket år är bilden tagen?

Jag fick en fråga: När är fotografiet ovan taget?
Spännande!
Jag tänkte: Vad vet jag? Jo, att järnvägen mellan Malmö och Genarp var i drift fram till 1948 och på bilden ser den intakt ut där den löper diagonalt i vänstra övre hörnet. Och att Husieskolan med utedasslängan baktill invigdes 1924. Då har vi satt ner tidspålarna. Däremellan, men när, är då bilden tagen?
Jag plockade fram Gator i Malmö, och för den delen för känslans skull även förlagan Leif Ljungbergs Gatunamnen i Malmö. För jag tänkte att med ledning av vilka gator vi ser respektive inte ser så kan fotot närmare tidsbestämmas.

Videdalsgatan är ju inte anlagd på bilden, till exempel, men den drogs inte fram förrän 1951 så det gav ingen hjälp. Granbackegatan med allén som syns vandra högerut i bildens ovankant fram till gården Granbacken i nuvarande Bulltoftaparken, flygfältet i fjärran fond (1923) eller att det dröjer till 1992 innan det finns en Sallerupsväg till höger ger heller inga ledtrådar.
Det fanns dock en Sallerupsväg i alla fall i Kvarnby på fotografiets tid:  det som idag är Klågerupsvägen hette förut Sallerupsvägen. På bilden ringlar den sig obruten ända in i stan också. Senare skulle vägen dels läggas om en aning, dels knipsas av vid Videdalsvägen, men det är då det. Nu anar den ingenting om att inte få vara en av stadens äldsta infartsvägar som går ända in till Den Lange Adelgade…

Jaha, vad kan då vara till hjälp? Jag fortsätter jaga bland alla smågator som syns i triangeln mellan nuvarande Klågerupsvägen till vänster och åkermarken till höger där Sallerupsvägen ska anläggas senare. Upptäcker ett lustigt fenomen: alla smågator finns enligt de tryckta källorna sedan tidigare, men byter namn 1935. Vad hände 1935? Jo Husie inkorporeras med Malmö.
Då först tittar jag på vykortets text på framsidan: “Flygfoto av Virentofta”. När kostar man på en sådan bild? När staden fått en ny stadsdel? Det är min gissning i varje fall.
Jag hittar två stödjande detaljer till den hypotesen:
Bland småhusvimlet rakt in i bilden skymtar en renlagd fyrkant: Fagusplan. Den anläggs 1935. Plätten finns utlagd på bilden åtminstone. Samt 30-talshuset i bildens vänstra nederkant: Om det huset är byggt före 1935 så kan bilden ändå på grund av Fagusplan inte vara tagen tidigare. Men om huset är byggt senare reviderar det så klart årtalet. Men jag tror det knappast, för då skulle det se trevligare ut på Fagusplan, jämför med hur uppväxt och fint det hunnit bli runt Husieskolan.

Eller? Vet du något om byggnadsåret för funkishuset på Ilexgatan 2 eller kan berätta om något annat hus vi ser på bilden kan du väl göra en kommentar? Den som spanar i området, inte minst längs Klågerupsvägen kan se att husen på fotografiet finns kvar!

Kvarnby AK Brottarklubb säger skål

Kvarnby AK Brottarklubb säger snarare “pokal” ser jag när jag tittar närmare efter. Bilden har jag fått av Larry Rosengren, gammal brottare, ständig kvarnbybo och nutida bildleverantör till bloggen. Jag har fått fler foton från honom vilka så småningom kommer upp på egen sida under bloggens avdelning Kort från det gamla Kvarnby. Men till dess kan vi väl hjälpa till och identifiera grabbarna! Känner du igen någon så hör av dig! Och berätta mer om Kvarnbys Brottarklubb som vad malicen förtäljer lades ner efter ett årsmöte Malmöpolisen fick komma ut och skingra…

Bo Olsson in memoriam

Jag nåddes för en tid sedan av budet att Bo Olsson avlidit, han gick bort den 30 december i sitt hem i Täby. En gång i tiden hade han sitt hem i Kvarnby: på Bjällbygatan 3 närmare bestämt. Hans pappa, farbror och farfar drev Olssons Karosseri- och Vagnfabrik som än idag finns till som bilverkstad under delvis ändrat namn på Klågerupsvägen i höjd med Bjällbygatan.

Jag startade den här bloggen för några år sedan för att dokumentera hur det ser ut här nu och fundera lite sådär i allmänhet om tillvaron som bloggare gör, det är ett trevligt sätt att uttrycka sig på och få kontakt med andra genom. Tycker jag åtminstone. Och en dag i början av förra året fick jag en kommentar på min blogg av en man som skrev att det var roligt att någon brydde sig om hans gamla barndomsby och här fick jag några bilder från hur det såg ut förr. Jag blev eld och lågor som det heter. Och började genast bombardera Bo Olsson som avsändaren hette med frågor om vad fotografierna visade och om han hade fler bilder och om han visste något om ditten och datten? Jodå, Bo visste mycket och han började gräva fram fler bilder. Och jag började arrangera foto och upplysningar systematiskt i en egen avdelning här på bloggen: Kort från det gamla Kvarnby.

Samtidigt blev jag den 1 mars plötsligt arbetslös, förlaget jag arbetade på som redaktionschef tvingades säga upp en större del av personalstyrkan och det fanns inte många kvar att vara chef för så jag kunde inte säga något om det. Nu gällde det att ladda om! Jag var inte ett dugg inställd på att flytta vilket Arbetsförmedlingen kunde kräva så jag måste få ett nytt jobb innan min arbetsbefriade uppsägningstid tog slut och jag skulle behöva börja stämpla.  Att syssla med det gamla Kvarnby var att göra något vettigt under tiden och må bra vilket man behöver som arbetssökande. Samtidigt sjönk jag djupare ner i att känna mig tillhörig där jag bodde. Och det stressade mig på sätt och vis för om inte Arbetsförmedlingen tvingade mig att flytta så skulle jag vid långvarig arbetslöshet ändå tvingas bryta upp och lämna samhörigheten här och det fick bara inte ske!

Förutom att arbeta med bloggens Kvarnbyhistoriska avdelning, fick jag genom Bos försorg träffa människor som kunde berätta ännu mer om byn förr. Jag kom också i fjol att kommunicera en hel del med Malmös Gatukontor med anledning av planerna för Gyllins trädgård. Jag kände mig riktigt Kvarnby-nördig. Bo Olsson hejade på från sitt utflyttade perspektiv och utan honom hade det här ovan aldrig kommit igång eller blivit till någonting alls. Frågan är om jag annars också fått den där energin som behövdes för att finna en ny utkomst så jag slapp flytta härifrån? I mitten av augusti tog jag i vilket fall första klivet in på  nuvarande arbetsplats. Och jag kan lyckligt bo kvar!

Genom Bo har jag fått insikter och vänskap som rotat mig ännu mer i den här byn vilket jag är fruktansvärt glad för. Jag är också tacksam för att jag fick förvalta Bos foton på min blogg. Lika sorgligt är det att jag var bortrest när han i somras besökte Kvarnby och att jag aldrig mer kan få prata med honom. Han ringde mig en eller ett par gånger i fjol, minns inte för antingen var det ett megalångt samtal eller så  var det två stycken. 🙂 Vi pratade om det gamla Kvarnby, något vi båda var intresserade av: Han för att dela med sig av en svunnen tid, jag för att jag ville lära mig mer om den by jag bor i sedan 20 år tillbaka.

Nu finns minnena om Kvarnby kvar och vi är tydligen många som vill ta del av dem: antal besökande på min blogg har stundtals dubblerats, från 500 i månaden till 1000. Och träffarna gäller i mångt och mycket avdelningen om det gamla Kvarnby.

Hågkomster och bilder från Kvarnby hålls tillgängliga genom digital teknik och så kallat sociala medier, men själv kommer jag alltid att helt analogt och med värme minnas Bo Olsson.