Jag har fått mig tillhanda några synnerligen intressanta bilder och ljuvliga texter av Britta Ternrud i Malmö för benägen publicering. Det första kortet visar Britta Ternruds morfar Frans Nilsson på väg att gå på jakt i omgivningarna. Läs och se mer på sidan: Frans Nilsson hade ett jaktgevär. Kanske känner du igen vilka personer vi ser på de andra bilderna? (Har du egna bilder från Kvarnby med omnejd du vill visa? Hör av dig!)

“Tullstorp. På den här bilden ser du min morfar Frans Nilsson, bilden bör vara tagen omkring år 1942 och morfar är omkring 50 år då. Han står i sin trädgård på Tullstorpsvägen pl 233 och har ett gevär i handen. Förmodligen var han på väg ut att jaga på bilden eftersom han inte har något byte i handen. Troligtvis är det höst för då brukade morfar jaga och skjuta hare, fasan, kanin och duvor m fl smådjur.” Läs mer om Frans Nilsson hade ett jaktgevär.

“Det som fascinerar mig är att historien och avtrycken från förr finns överallt omkring oss, bara vi kan läsa dess spår.  Det finns något magiskt i sådant som har överlevt tidens tand. Men spår finns inte bara efter forntiden utan även vi idag kommer att lämna efter oss spår till framtidens arkeologer. Vad kommer dessa spår berätta om oss?”

Belinda L. Nilsson funderar i sin gästkrönika här på Kvarnbybloggen om forntid och nutid. Du hittar henne säkert i Gyllins Trädgård också där hon försöker tyda spåren efter både handelsträdgård och från dem som gick här långt före oss. Läs hennes berättelse i Belinda, arkeolog i Husie, på jakt efter forntiden i Gyllins

Världens bästa stadsdelsbibliotek, Husiebiblioteket, förmedlade ju häromdagen en önskan från en person som ville veta lite mer om flygbilden över Virentofta jag har i avdelningen Kort från det gamla Kvarnby.
Biblioteket hade hittat bilden på nätet när besökaren undrat om det fanns något om gamla Virentofta; vederbörande hade arbetat på Kvarnbybageriet under 50-talet. Bageriet, visste jag, hade börjat ute i Kvarnby i nuvarande Palmgården vid rondellen på Klågerupsvägen men 1943 flyttat ner till en industrifastighet vid Pyrusgatan/Sorbusgatan vilken fortfarande finns kvar.
Jag  gav mitt visitkort till bibblan att förmedla till den frågande för jag ville gärna veta hur det var på Kvarnbybageriet på sin tid. Och så gick jag hem och skrev det jag kunde om fotot som jag återpublicerade på bloggen, se inlägget innan det här.
I går ringde låntagaren i fråga. För det första visste han dubbelt så mycket som jag om vad vi ser på bilden. För det andra ska jag få träffa honom på bibblan nu på måndag 29 september och intervjua honom om hur det var att arbeta på Kvarnbybageriet och vad han minns för övrigt om Husie på den tiden. Spännande! Har du några frågor så ställ dem här och nu! Eller kom dit vid 18-snåret du också! Blir vi inte för högljudda låter nog personalen oss hållas…

I vilket fall så kan jag tillägga till bilden nedan att det rejäla hus vi ser i i bildens övre kant till vänster i korsningen av dåvarande Sallerupsvägen-Granbacksgatan det inhyste på uppgiftslämnarens tid i Virentofta såväl posten som bibliotek. Och att det stora hus som ligger med långsidan ut mot Klågerupsvägen på vänster sida och som idag är målat ljusblått det inhyste förr Solidar. Efter det huset kommer ju Virentofta Livs, som jag fortfarande säger fastän affären är nerlagd. Där har tidigare bland annat varit cykelaffär, Cykel Bengtsson. Och snett över gatan, där en muslimsk församling nu håller till fanns tidigare en annan livsmedelsaffär, Evert Svenssons. Det fanns fler livsmedelsaffärer och bagerier, som till exempel Anna Pålssons hembageri i hörnet av Sorbusgatan och Krokusgatan.
Och på Bellisgatan vid hörnet mot Hallstorpsvägen, där ett ålderdomshem är sammanbyggt med en äldre byggnad för skol- och fritidsverksamhet,  visar det sig att det senare huset – som också syns på flygfotot- varit en frikyrka: Sikem-kyrkan.
På nätet hittar jag efter telefonsamtalet en intressant uppsats av Eva Palm Eriksson med bilder om den religiösa aktiviteten som var igång mellan 1929 och 1989. Författaren tar bland annat upp frikyrkans förhållningsorder på kvinnors klädsel och hår och visar på likheter med en helt annan religon…

Alltså, man kan få ut hur mycket som helst av bara ett enda fotografi!

Till sist: Utanför bilden uppe i Kvarnby fick jag veta om att det har funnits ytterligare en handelsträdgård med växthus förutom de femtielva som redan fanns här: Erik Cederholms växthus vid nuvarande Sallerupsvägen där Kvarnbyvägen mynnar ut. Det växthuset har överlevt fram till nu där det låg/ligger vid djurkliniken. Brodern Sture Cederholm bedrev fruktodling i anslutning bredvid mot Nummertolvsvägen.

Det är jättekul att få kontakt med vänliga människor som vill berätta för mig hur det var här förr! Jag gör vad jag kan för att samla och skriva, men jag måste hålla mig inom Kvarnbys gränser, tror jag. Fast de senare kan ju vara flytande… Dock: har även du fakta och foto så kontakta mig! Eller berätta för Husiebiblioteket! 🙂

Jag nåddes för en tid sedan av budet att Bo Olsson avlidit, han gick bort den 30 december i sitt hem i Täby. En gång i tiden hade han sitt hem i Kvarnby: på Bjällbygatan 3 närmare bestämt. Hans pappa, farbror och farfar drev Olssons Karosseri- och Vagnfabrik som än idag finns till som bilverkstad under delvis ändrat namn på Klågerupsvägen i höjd med Bjällbygatan.

Jag startade den här bloggen för några år sedan för att dokumentera hur det ser ut här nu och fundera lite sådär i allmänhet om tillvaron som bloggare gör, det är ett trevligt sätt att uttrycka sig på och få kontakt med andra genom. Tycker jag åtminstone. Och en dag i början av förra året fick jag en kommentar på min blogg av en man som skrev att det var roligt att någon brydde sig om hans gamla barndomsby och här fick jag några bilder från hur det såg ut förr. Jag blev eld och lågor som det heter. Och började genast bombardera Bo Olsson som avsändaren hette med frågor om vad fotografierna visade och om han hade fler bilder och om han visste något om ditten och datten? Jodå, Bo visste mycket och han började gräva fram fler bilder. Och jag började arrangera foto och upplysningar systematiskt i en egen avdelning här på bloggen: Kort från det gamla Kvarnby.

Samtidigt blev jag den 1 mars plötsligt arbetslös, förlaget jag arbetade på som redaktionschef tvingades säga upp en större del av personalstyrkan och det fanns inte många kvar att vara chef för så jag kunde inte säga något om det. Nu gällde det att ladda om! Jag var inte ett dugg inställd på att flytta vilket Arbetsförmedlingen kunde kräva så jag måste få ett nytt jobb innan min arbetsbefriade uppsägningstid tog slut och jag skulle behöva börja stämpla.  Att syssla med det gamla Kvarnby var att göra något vettigt under tiden och må bra vilket man behöver som arbetssökande. Samtidigt sjönk jag djupare ner i att känna mig tillhörig där jag bodde. Och det stressade mig på sätt och vis för om inte Arbetsförmedlingen tvingade mig att flytta så skulle jag vid långvarig arbetslöshet ändå tvingas bryta upp och lämna samhörigheten här och det fick bara inte ske!

Förutom att arbeta med bloggens Kvarnbyhistoriska avdelning, fick jag genom Bos försorg träffa människor som kunde berätta ännu mer om byn förr. Jag kom också i fjol att kommunicera en hel del med Malmös Gatukontor med anledning av planerna för Gyllins trädgård. Jag kände mig riktigt Kvarnby-nördig. Bo Olsson hejade på från sitt utflyttade perspektiv och utan honom hade det här ovan aldrig kommit igång eller blivit till någonting alls. Frågan är om jag annars också fått den där energin som behövdes för att finna en ny utkomst så jag slapp flytta härifrån? I mitten av augusti tog jag i vilket fall första klivet in på  nuvarande arbetsplats. Och jag kan lyckligt bo kvar!

Genom Bo har jag fått insikter och vänskap som rotat mig ännu mer i den här byn vilket jag är fruktansvärt glad för. Jag är också tacksam för att jag fick förvalta Bos foton på min blogg. Lika sorgligt är det att jag var bortrest när han i somras besökte Kvarnby och att jag aldrig mer kan få prata med honom. Han ringde mig en eller ett par gånger i fjol, minns inte för antingen var det ett megalångt samtal eller så  var det två stycken. 🙂 Vi pratade om det gamla Kvarnby, något vi båda var intresserade av: Han för att dela med sig av en svunnen tid, jag för att jag ville lära mig mer om den by jag bor i sedan 20 år tillbaka.

Nu finns minnena om Kvarnby kvar och vi är tydligen många som vill ta del av dem: antal besökande på min blogg har stundtals dubblerats, från 500 i månaden till 1000. Och träffarna gäller i mångt och mycket avdelningen om det gamla Kvarnby.

Hågkomster och bilder från Kvarnby hålls tillgängliga genom digital teknik och så kallat sociala medier, men själv kommer jag alltid att helt analogt och med värme minnas Bo Olsson.