Lördagspromenad 13 september

Funderar under min sedvanliga lördagspromenad Kvarnby – Södra Sallerup tur och retur på vad Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström skrivit i dagens tidning. Han anser frihet kräver ansvar, det här med anledning av att The Pirate Bay länkat till en allmän handling. TPB må ha juridiskt på fötterna, menar Sandström, “men ur ett moraliskt perspektiv är bristen på hänsyn helt oacceptabel. Liksom bristen på ansvar.”. Det här för att TPB medverkat till att sprida materialet genom att länka till det.

Filen det handlar om är åklagarens förundersökningsmaterial inför rättegången rörande mordet på två barn. I materialet förekommer obduktionsbilder. TPB lär enligt Sydsvenskan försvara sin vägran  att fimpa länken med att det var upp till åklagaren att sekretessbelägga handlingarna. Eftersom detta inte gjordes så bör man inte skjuta budbäraren, verkar TPB mena. Alltså att källan till informationen är det som bör diskuteras inte spridningssättet.

Mot ovanstående resonemang vänder sig då Sydsvenskans nye chefredaktör och säger vidare: Det är vår skyldighet att se till att vi har en etik som är i takt med tiden. Därför påbörjar vi nu ett policyarbete som ska göra oss redo att möta de utmaningar som internet ställer oss inför.

Inte ett ord om den grundlagsfästa yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Inte ett ord om att ifall inte journalister värnar om det öppna samhället, vem ska då göra det? Inte ett ord om att skilja mellan subjektiva moraliska värderingar om vad som passar sig och en lag som är lika för alla. Inte ett ord om att en dagstidning i en demokrati är, om den fullföljer det journalistiska uppdraget, både en förutsättning och en upprätthållare av ett öppet samhälle. Däri ingår att bevaka de grundlagsfästa fri- och rättigheterna. Inte att hjälpa till att krympa dem eller lägga moraliska värderingar på dem som inte har samma goda smak som en själv.

När Daniel Sandström skriver att “ur ett moraliskt perspektiv är bristen på hänsyn helt oacceptabel” så ger han sig tolkningsföreträde för vad som går an att publicera och låter den diskussionen följa ett helt annat sammanhang än vad som rör journalistik och tryckfrihetsförordning. Och är det vad Sydsvenskans inre policyarbete ska handla om är det enbart att beklaga.

Quizen 10 september

Jag var inte med förra veckan, men fick ett sms till Klippiga Bergen om snöplig placering en halv poäng efter vinnaren. I kväll skruvade Megan fram en knepig quiz som inte blev bättre av att TLA var reducerat till tre personer. De andra hade fött barn, somnat på soffan eller flytt till Sydafrika. Vi gjorde några rejäla magplask och påstod i likhet med ett annat lag att det var solar plexus som styrde andningen och inte diafragman och sedan, också i likhet med det andra laget, kunde vi svära på att vi hört Megan fråga efter vilken princess som råkade illa ut i Troja. Varvid vi skrev Helena, men rätta svaret var Hektor. Vidare skulle figment vara det rätta svaret på vad som på latin betyder to form och avser att konstruera i fantasin eller nått. Min tur att sms:a ett “fruktansvärt” till lagkamrat i förskingringen. Och vinnaren den här gången var ett lag som tog sin andra delseger för i år, vilket är lite hotande: nu är vi sex lag med två segrar eller fler. Hur många lag får plats i biblioteket för finalen?

Läser på Spitfires blogg att de inte hade framgång heller varvid de spekulerar i dålig intern kommunikation som orsak. (Vi klarade också 1961 som utgivningsår för Catch 22 och KLM som världens äldsta ännu fungerande flygbolag, förresten). Men hallå: puben var ju sällsynt full av skränande människor som inte var engagerade i tävlingen, usla spelvillkor, skulle jag vilja säga.

Söndagspromenad 7 september 2008

img_0682-large
Söndagspromenad i Calgary där skatorna har andra läten än de här hemma. Men karlar är sig lika och bara tror de har rätt hela tiden oavsett om de är gamla, tjocka eller gjutna. Kvinnor har mycket att göra för att rätta till obalansen mellan dem som har överdrivet gott självförtroende och dem som underskattar sig själva.

img_0686-large
Städer har sina fenomen lika aparta på sitt sätt som det är lätt att tycka att allt i naturen hör ihop.

Lördagspromenad 6 september

 började vackert med Calgary Det började redan tidigare i veckan när min japanska väninna och jag tog en promenad i Calgary. Jag tog en resa dit i tisdags om man säger så. Väldigt fint här, eller hur, sa Miyuki. Men vänta tills vi kommer ner till nationalparkerna vi ska till: Glacier National Park i Montana, USA och Waterton National Park i Alberta, Kanada. Har vi tur får vi se björn…

Canmore och Klippiga Bergen Vi körde upp till Klippiga Bergen och Canmore senare i veckan och det var ju ännu vackrare!

hu! Men så råkade jag läsa skylten på containern, Miyuki jag vill hem!

en riktig björnbild ett No way utan raka vägen ner till nationalparkerna skulle vi på fredagen. Skylten drog på ett konstigt sätt också.

 hej hå hej hå Och vi gick samma dag på en stig som ledde från bergspensionatet Many Glacier Hotel rätt ut i björnlandet. Fast först mötte vi en älg. Den står där i sjön i bakgrunden och äter från något på botten.

   gå du först Hör du hur alla vi möter bara pratar om vi har sett björn och om vi känner till att det finns en aggressiv grizzly bortom Red Rock Fall dit vi är på väg, myste Bill från USA. Och vi kan inte vika av och börja gå på några av de två andra stigarna för de är avstängda på grund av “bearactivities”, hä-hä. Andra vandrare hade pinglor på vandringsstavarna för att hålla björnarna borta. Det behövde inte vi påstod en så kallad vän hemma i Malmö på grund av min “flabbaktivitet”. Humpf!

alla bara pratade om den aggressiva grizzlyn Vi gick hit, men inte längre för det verkade dumdristigt. Hela idén att lämna hotellet verkade ogenomtänkt. Tidigt på kvällen reser sig en gäst upp i matsalen och tar upp sin kikare varvid all förtäring stannar av och alla rusar till de enorma fönsterna som vetter mot en liten sjö med en höjd bakom. Där uppe lunsade rastlöst fram och tillbaka en grizzly. Det var på riktigt. Alla pratade hysteriskt om björnar de sett, den de just nu såg och björnar de ville se. Jag var omgiven av fullständiga maniacs, freaks, whatever. Samtidigt förfasade sig alla över den lilla klunga människor som stod 25 meter nedanför björnen. Den senare verkade lika stor som människohopen som verkade hindra den förra från att ta sig ner till sjön. Hur skulle det gå? Jo: grizzlyn bara la av och vi återgick till maten, inte ens köttbitarna var blodiga, f´låt. Jag var dock helt övertygad om att de andra hotellgästerna var grymt avundsjuka på dem de just pratat skit om och gladeligen skulle göra samma sak om de bara fick chansen, inte kloka någon av dem.

 Plötsligt var den där! När vi på lördagen skulle åka norrut igen kunde vi inte låta bli att lite slött först ta bilen förbi där björnen hade synts. Och där var den! Bilden gör den inte rättvisa. Men försök själv att plåta en grizzly! Känslor man inte visste man hade tumlar runt i en.

 vägen norrut från Glacier National Park till Waterton National Park Vi korsade gränsen återigen och körde mot Waterton. Vi fortsatte se fler djur av olika slag, men av sådana upplevelser kunde inget slå bärätaren.

Vatten vid Waterton Fridens rike i Waterton där vi vandrade under lördagen. Sanslöst vackert, tycker jag och är glad för mina vänner där borta som gjorde resan möjlig. Hur känner ni varandra, frågade den amerikanske gränspolisen oss varvid en något invecklad historia reddes ut. På kvällarna fnissade vi alla tre åt Kanada. 🙂

hotellet var fullsatt Tyvärr fullsatt på hotellet där så rådjuren fick stanna utanför.

Lördagspromenad 30 augusti 2008

natur-ren
Länge sedan det var så här varmt och soligt och vindstilla. Bikini i trädgården där det gick att lyssna till tystnaden! Inga elektriska trädgårdsapparater från Helvetet, eller var nu skiten kommer ifrån, var igång inom hörbart avstånd i alla fall. En kollektiv frid. Landskapet föll in och vid Södra Sallerup dansade den vidare i sakta mak österut.

Läste ut Mats Ödeens Dramatiskt berättande, Om konsten att strukturera ett drama. Han påtalar att i skriftlösa kulturer är inre röster inget tecken på att man är rubbad utan mer att man minns sin historia. Det muntliga berättandet talar om en tid när världen upplevdes mer tredimensionellt genom att både det taktila, det auditiva och det visuella upplevandet strukturerade rumtiden medan synen idag har tagit över. Vi läser och läser. Det dramatiska berättandet kan på så vis ses som ett sätt att återskapa och på nytt framkalla uråldriga inre dramer vi annars tappat kontakten med. En intressant bok (sic!)!

Quizen 27 augusti

Eric quizmaster och han följer traditionen med att ta upp frågor redan ställda. Och lika traditionsenligt mindes vi vad vi hade svarat förra gången det gällde att rangordna från snabbast till långsammast de fyra simsätten fjäril, ryggsim, bröstsim och crawl. Men, sedan inträffade något nytt: Vi visste att vårt svar då hade varit fel! Och än mer kusligt var att vi också kom ihåg hur den rätta följden skulle lyda: crawl, fjäril, ryggsim och bröstsim.

Vi satsade på rätt ABBA-låt till John McCain: Take a chance on me, men vi fixade inte titeln på Dale Carnegies storsäljare på 30-talet: How To Win Friends and Influence People. Det fick inte General Mortars heller rätt på, de surade dock för att jag därmed gav dem noll poäng. De ville ha credit för att de faktiskt hade rätt ord med i titeln, det var “bara” fel ordning på orden. Humpf! sa jag och så rusade vi alla efter rättningen till Eric och beklagade oss. Han gav dem 1/2 poäng till… Det går inte att bli putt på Eric så okey då, GM fick ändå inte mer än 20,5 och vi hade 21,5. Psykopaterna, the real scary ones, hade 23. Varken de eller vi klarade en knäpp hästfråga, de klarade dock segern även denna gången och det är ju så att The winner takes it all.

Quizen 20 augusti

Delad tredjeplats med TSP och 20 poäng. Vinnande laget, som vann efter utslagsfråga för tre, hade 23. Det känns som om vi slarvade bort några poäng. Undertecknad stod för åtminstone en miss: vilken färg tänker folk mest på vid en förfrågan om att just bara tänka på en färg. Jag erinrade mig ett epostbaserat kedjebrev som mynnade ut i detta. Först fick man tänka på ett valfritt verktyg och sedan en dito färg. Och sedan skulle man gå några turer till för att sluligen bli förvånad över att kedjebrevet kände till att man valt att tänka på en röd hammare, för det var vad de flesta gjorde i ett sådant läge, statistiskt sett. Jag erinrade mig det vid gårdagens quiz-rättning. För när Steve ställde frågan sa jag att rätt svar var blått. För det var vad jag svarat på det där kedjebrevets formulär: en blå skruvmejsel…

Det är ofta så att vi kommer ihåg vad vi svarat förra gången en fråga varit uppe, men det är aldrig någon som kommer ihåg om det svaret var rätt. Steve frågade också något snarlikt om vad man säger om jellyfishes, maneter alltså, när de är många. En liknande fråga hade varit uppe vid ett tidigare tillfälle och det är på sätt och vis filosofiskt intressant att vi skiljer mellan mängdbegreppet beroende på om det är en flock apor, ett stim fiskar, ett gäng tonåringar, etc. I alla fall så missade vi här också. Maneter kommer i blooms (eller swarms enligt wikipedia och det låter vettigare, men det andra är ockå rätt.)

Steve brukar ha sitt hemland som svar på en fråga, men inte denna gång!

Lördagspromenad 16 augusti 2008

img_0580-large
Blåhallon och björnbär om vartannat kantar cykelstigen till Bokskogen och mognar likt popcorn verkar det som: plötsligt är de bara där i massor. Jag går en vemodig promenad och känner mig som sista potatisen i skålen, sista lediga platsen i biosalongen vilket brukar vara den sämsta, etc. Jag är med andra ord den som är kvar när min son idag flyttade hemifrån. Jag vet inte vad jag ska hålla mig till överhuvudtaget, men det kan ju vara en bra början till något nytt även för mig.

Quizen 13 augusti

Megan körde en sprituell omväxlande quiz med slagsida/företräde, beroende på ens eget intresse, för historiska/kulturella frågor. Tänk att vi aldrig kom på vad Konstantinopel ursprungligen, eller rättare sagt: vad föregångaren på platsen, hette på grekiska, det var en sant bysantinsk fråga! Trodde K. alltid hade hetat K. fram till det blev Istanbul och att det bara var riket det låg i som skiftat namn och hetat Östromerska riket, Bysans, etc.  Irland har en harpa i vapnet vilket vi inte heller kom på. Däremot så tog jag mitt livs första sportfråga, tror jag. Hur många OS-guld hade simmaren Michael Phelps plaskat hem? Jo elva. Och det kunde jag bara för att jag läst om det samma dag i världens bästa dagstidning El País. De världshändelser som står där dyker upp i Sydsvenskan först två-tre dagar senare. Jag läser El País på nätet för att upprätthålla och förbättra min spanska och då läser jag allt möjligt bara för att se om jag begriper. Reportaget om Phelps fattade jag tydligen rätt!

Och vi vann inte, enda trösten är att det förhoppningsvis var en one-night-stand som gjorde det…

Söndagspromenad 10 augusti 2008

img_0574-large
Det märkliga med den här bilden är det som den visar inte finns där. Mördarsniglar. De är borta i år.  Även nu när det har regnat större delen av dygnet kunde man ju tänka sig att de hasade sig fram (eller vad de nu gör) ur buskarna med ett Surprise. Men cykelstigen till Bokskogen – vilken här i Kvarnby brukar vara översållad med slemmisarna – är som synes alldels tom på den typen av liv. Ett under?

Tippen på bilden är till en sjättedel schnauzer och det tror jag är det som gör honom till den personlighet han är. Jag har i blogglänklistan till höger precis lagt in länken till den blogg som drivs av en fulblodsschnauzer, en riktig lama med andra ord för att tala med de, hmm, damer som bor ihop med honom. Lyckolamans blogg är efterlängtad!