Quizen i onsdags 21 januari 2009

Egentligen kan jag bara hänvisa till The Spitfire Psychopaths hemsida för att berätta om frågorna. Vi var lika usla som TSP i de frågor de berättar om. Utom när det gäller Route 66, den visste vi gick till Los Angeles, och att kokosmjölk användes under andra världskriget som ersättning för blod vid transfusioner. Men sedan var vi i stort sett säkra på svaren. Givetvis får vi ändå ingen eloge på TSP:s quiz-logg om att vi var bättre än dem och med 27 poäng hamnade på andra plats! Heja oss!

TSP skriver dock gulligt om vårt lags namnändring och jag vill bara säga ett stort Grattis till tillökningen i konkurrentlaget! Till dopet av “vår” bebis hade vi i laget så klart med oss ett startpaket (absolut inte bitar av pubens inredning) för att vänja den nya medlemmen vid den framtida arbetsmiljön. Om 23 år på grund av åldersgränsen. Vi tänker vägleda henne genom skoltiden för här gäller det att kompensera vissa luckor: flaggor, latin (jag tänker på Megans fobi-frågor) och Nya Zeeland vore det bra om vi andra gagghöns fick hjälp med. Och trapporna, för om 23 år kan även de utgöra hinder…

Den upplösta journalistrollen

Vem är journalist? Årets rubrik på Södra Journalistföreningens återkommande etikseminarium för journalister samlade flocken. Alltid på en lördag i januari och hittills alltid med intressanta föredragshållare och dito paneldebatter inför en tjockhövdad murvelpublik. Heldagsarrangemang med sedvanligt god middag efteråt. Snacka ändå om att yrket är ett kall eftersom alla kommer på sin fritid. Lite ur programmet:

Gunnar Nygren pratade om relativiseringen av journalistrollen på grund av nät och teknik som utmanar oss genom att lösa upp normerna. Han tipsade om sin rapport: Yrke på glid.

Därefter Anna Sahlström som gav en skräckskildring av hur SVT utnyttjar produktionsbolag som i sin tur utnyttjar sina anställda till utpressningens nivå. En kille i publiken efterlyste ett kvalitetssäkringssystem för media i stil med ISO 9000. En certifiering för att kunna visa att till exempel SVT bara köper program gjorda av bolag som har kollektivavtal och organiserade anställda. Ingen dum idé. Eller för att visa att frilansare alltid får betalt efter SJF-rekommendationerna, men dithän kommer vi nog aldrig, det ligger i sakens natur. Villkoren behöver heller inte vara usla för det.

Nils Funcke från Riksdag & Departement höll ett roligt anförande om att journalister måste kunna röra, rota, reta och roa och så tipsade han om Goda nyheter, en antologi med 37 utmärkta reportage.

Jan Axelsson från SVT gick vidare på hoten mot journalistrollen och pekade på fragmentiseringen av media och nätets utveckling. Men det sistnämnda kunde också innebära hoppet för journalistiken där det handlade om vår förmåga att jobba sammanhangsskapande, om jag nu fattade rätt. Jan Axelsson pekade också på vikten av underhållning i media för att den vägen få in publiken/läsarna, etc, till det seriösa materialet.

Sveriges största trumpetträd finns i Kvarnby

Köpte praktverket Träd i Malmö på ett antikvariat förra veckan. En annorlunda guide till stan producerad av Malmö stad och ABF vilken gör en nyfiken på stan och bildad om den på ett nytt sätt.
Som sist när jag körde förbi Beijers park saktade jag ner och spanade in och där stod de mycket riktigt: en tjock klunga väldiga svarttallar (pinus nigra). Och det mer uppseendeväckande annorlunda jätteträdet i Kvarnby som står på en tomt vid Råkritegatan är enligt boken Sveriges förmodligen största trumpetträd (catalpa bignonioides). Trädet böljar ut mot trottoaren och går inte att missa. Det här exemplaret fyller 70 år i år och verkar ha klarat sig bra. För trädet hör egentligen hemma i östra USA; det kan få svåra frostskador om vintern blir för sträng. Vi håller väl tummarna? (18 januari 2009)

P.S. Malmö stad har lagt upp boken på webben.

P.P.S. Bilder här! Fotograferade trädet när det blommade i juli!

Tre bra filmer och två biografer

Jag såg tre filmer på bio i fjol: Maggie vaknar på balkongen, Maria Larssons eviga ögonblick och Ljusår. De två första har fått fina priser nu i vinter och jag är övertygad om att den tredje filmen röner samma öde. Den första såg jag på Pandora i Malmö, de två senare på Spegeln i samma stad. Två små så kallat smala biografer för kvalitetsfilm eller om det nu heter små kvalitetsbiografer för smala filmer. Det är i varje fall inte mycket konkurrens när det gäller seriös filmkonst. Kul att ha prickat rätt i utbudet i varje fall. Och att två av filmerna utspelar sig i Malmö och den tredje i Skåne – om jag nu ska vara provinsiell. De tre skulle kunna utgöra ett paket kallat “Att leva sitt liv trots allt”, de har allt mer gemensamt ju mer jag tänker på dem.

Quizen i onsdags 14 januari 2009

Förra veckan gav en glimt av gamla tider i puben, men i går onsdag var man tillbaka i tjocksmockan; knöfullt, ingenstans att sitta och inget hopp. Vi tillbringade vår trevliga krogkväll i korridoren ut mot trappen ner till toaletterna där vi också kunde stå till tjänst med att öppna och stänga en nödutgång jämte oss för dem som ville ut och röka, på köpet fick vi in så kallat härlig frisk luft. Vi bar upp lite stolar från källaren och satt på rad likt toalettvakter i det forna öst-europa. Därtill utan dricka för det gick liksom inte att hantera ifall vi skulle klara av att både hålla undan för dem som rusade förbi med sikte på toaletterna och dem med andra behov som vi fick öppna och stänga dörren efter. Suck.

Men vi genomförde quizen! Och höll oss till reglerna till skillnad från ett skränarlag bredvid oss som vrålade ut svaren under hands-outfrågorna och som därtill fick en voucher för rätt svar en gång. Men hallå, alltså!

Det var Slaktaren från Skottland som var quizmaster och tävlingen inleddes med att hela Pickwick sjöng Happy Birthday för honom; han har nu gått över till döhalvan av livet, grattis Brian! Personalen kom med tårta.

Vi vann inte. Av det vi inte klarade så till exempel trodde vi Jultomten kunde vara en av två i filmvärlden mest porträtterade fiktiva eller verkliga figurer. Men icke, det är Dracula och Sherlock Holmes som har flest gestaltningar. Intressant är ordningen på de länder som har flest kärnkraftsverk: Frankrike, Ryssland, Indien och på fjärde plats Kina. Filmvärldens mest betalda manliga skådis är varken Harrison Ford, Clintan eller Travolta utan Samuel L. Jackson av de fyra man fick välja mellan. Och vattendjup mäts inte i famnar utan -ja var det inte meter? Man börjar liksom redan förtränga för idag känns det uppenbart att det måste vara meter. Bäst att sluta. Och det får mig att tänka på ytterligare en fråga vi inte heller kunde: vilken roman börjar med In the begining was the Word and the Word was with God, and the Word was God? (Umberto Ecos I rosens namn).

P.S. Vi har bytt namn! Bye bye TLA som såklart stod för Three Letter Acronym. Numer ska vi försöka spöa de andra under namnet Team Stella!

Sanslöst gott!

När barnet flyttat hemifrån behöver man inte vara så näringsriktig och präktig längre. Utan ikväll har jag gjort det igen: värmt en bit djupfryst prinsesstårta i micron och haft till kvällsmat. Sjukt gott! Prinsesstårta är den enda tårta jag gillar, är inte svag för kakor och sött, äter det sällan. Men prinsesstårta och varm sådan! Helt sanslöst gott! Den omvandlas till något annat, du måste prova! En minut i micron räcker för att tårtbiten ska tina, halvsmälta och bli ljummen. Ursprungligen är det en hemfixad prinsesstårta gjord på sockerkaksbottnar, sylt, vaniljsås, vispgrädde och marsipantäcke (köper färdigt på rulle). Men det skulle vara kul att höra ifall andra bakelser också vinner på att värmas?

Quizen i onsdags 7 januari 2009

Så var quizen i gång igen! Årets första! Jag störtade in en timme innan det skulle börja i syfte att åtminstone försöka knö mig fram till ståplats åt laget; för sittplats krävdes det i höstas att om man var på Pickwick två timmar innan tävlingsstarten halv nio så kunde man ha tur… Men igår höll jag på att springa rakt igenom puben, så lite folk var där och jag kunde välja vilken soffa som skulle bli TLAs. Okey: med sittplatsen gick det bra, med tävlingsplaceringen gick det mindre bra.

Steve höll en omväxlande quiz, nästan seriös, men ändå omisskännligt lite Steve-tråkig. Vad har Karl den store, Julius Ceasar, Alexander den store och Kung David gemensamt? Inte det vi trodde i allafall, men titta närmare på dina spelkorts kungar nästa gång. Förra året var Potatisens år och där blev vi blockerade, kan man säga, av att det skulle handla om vilken grönsak det var; för mycket kan man säga om potatisar, men inte att de är grönsaker. Vilket år är det i år? Vi krånglade till det och sa inte bara rätt upp och ner Astronomins år. Och vi satt alla djupt frustrerade av att vi hade det rätta svaret inom oss av vad Judy Foster och Julianne Moore hade gemensamt. Vi visste att båda hade spelat polisen i När lammen tystnar-serien, men vad heter vederbörande? Clarice Starling! – vilket är lätt att säga efteråt. Sedan gissade vi på att det var den 15:e dennes som Obama ska hålla sitt installationstal, men det var några dagar senare, etc.

Nära skjuter ingen hare, men General Mortars prickade hem segern med 22 poäng, tätt följda av psykopaterna och ett lag till vilka båda med ett poäng mindre hamnade på delad tredjeplats.

Den vanligaste har försvunnit!

Att säga “gråsparvarna på marken” är som att peka på småfåglarna i allmänhet, de förra har kommit att få representera de senare, eller hur? För gråsparvarna är ju de vanligaste, och sedan finns det lite andra typer därute också, men mer sparsmakat. Som fyllningen på pizzan eller blandningen i muslin. Vi vet ju vad det finns mest av och vad det i bästa fall hamnar några enstaka flarn av. Men i Sydsvenskan idag stod det i ett fågelskådarreportage att gråsparven har blivit sällsynt. Kvack?

Tittar noga i trädgården och inventerar arterna runt fröautomaten: pilfink och åter pilfink. Sedan några talgoxar, blåmesar, koltrastar och bofinkar. Samt en rödhake och en större hackspett. Men ingen gråsparv alls! Havregrynen har definitivt gett sig av från fågelblandningen.

Stadsvandring bland sälskinn

Jag var nere i stan en lördag för två veckor sedan och det var så fint. Julstämning och förväntan hängde tung i luften, folk log och vi tog det lugnt och det var bara roligt besöka olika specialaffärer för att inhandla de få varor som inte går att få tag på i förortens varuhus samt slå sig ner och ta en fika. 

Idag tog jag bussen ner till stan igen för att göra om den roliga utflykten, men där bedrog jag mig. För nu är festen över och taklamporna har tänts och vi är som städpersonalen som försöker röja upp. Julglittret i ögonen är utbytt mot trötta blickar som spejar efter det nya arbetsårets ankomst. I klädaffärerna trängs trasorna i ställningarna och försöker lura i folk att de faktiskt har kostat dubbelt så mycket en gång i tiden och att de  funnits i affären även innan det så kallade mellandagsreat. Ingen ler. Plötsligt möter jag en sälskinnspäls i gången mellan två varuhusavdelningar och jag tänker automatiskt: en danska. Det vill säga, en annorlunda varelse. Och integrationen känns alltmer avlägsen.

Vi blir inte integrerade för att vi föses över till varandra i ungefär lika stora skaror i den så kallade arbetspendlingen över sundet. Inte heller för att vi arbetar sida vid sida, gör samma sak, men upptäcker vi gör det på helt andra villkor när det gäller lön, skatt, föräldraförsäkring, sjukvård och liknande. Integrerade tror jag vi blir först den dag vi börjar förstå varandras tankesätt och attityder och liknande. Till dess är bron i det avseendet en överloppsgärning och det hade nog varit bättre för miljön om vi istället hade haft en bil- och tågtunnel under Öresund mellan Helsingör och Helsingborg.

Det behövs ett avstånd för att jag ska begripa mig på damen med sälskinnet. Det vill säga först när jag uppfattar att närheten till dansken är en illusion blir jag nyfiken att ta mig över det blottlagda diket. Det skulle här behövas en satsning på mentala aktiviteter. När läste du en dansk dagstidning senast? Eller en roman av en dansk författare? Och när det gäller det sistnämnda så menade jag inte ens ett oöversatt verk…

Nyårdsdag 2009

Tittar som vanligt på julafton på Kalle Anka – ett måste. Men upptäcker att det är det enda program jag sett på teve under året och nästan likadant var det 2007. “Det är rubbat att betala 2000 kronor om året för att en gång varje år titta på ett femtio år gammalt teveprogram”, sa jag till min son. “Nu epostar jag Radiotjänst och säger upp abonnemanget.” Sagt och gjort. Och den lilla extrateve min son en gång fått och som han lämnade kvar i garderoben när han flyttade åkte igår ut i förrådet i carporten i väntan på att han ska hämta den.

Vad gör jag idag? Jo kollar om SVT i likhet med SR har någonting på internet. Jag lyssnar mycket på webbradio, speciellt radioteater och tycker det är suveränt. Idag upptäcker jag att teve har en liknande funktion på webben där det kan förekomma att mer reflekterande inslag läggs upp. Idag har jag sett två teveprogram på raken vilket är mer än vad jag kollat på teve på flera år: Ett om hur nationen Sverige bildades, ett roligt vinklat historieprogram med Fredrik Lindström, samt ett minnesprogram över Ernst-Hugo Järegård.

Helt gratis kan jag alltså vid min dator på tider som passar mig ta del av program som verkar intressanta. Och jag har tillgång till både nygjord produktion och arkiverad sådan från förr. Kan även snabbspola mig fram till just bara de passager jag eventuellt vill ta del av. Suveränt. Sedan kan jag använda 2000 kronor om året till bio, konserter, teater och liknande om jag bara giter. Ett mycket bättre val på alla sätt.

God fortsättning på det nya året!