Stadsvandring bland sälskinn

Jag var nere i stan en lördag för två veckor sedan och det var så fint. Julstämning och förväntan hängde tung i luften, folk log och vi tog det lugnt och det var bara roligt besöka olika specialaffärer för att inhandla de få varor som inte går att få tag på i förortens varuhus samt slå sig ner och ta en fika. 

Idag tog jag bussen ner till stan igen för att göra om den roliga utflykten, men där bedrog jag mig. För nu är festen över och taklamporna har tänts och vi är som städpersonalen som försöker röja upp. Julglittret i ögonen är utbytt mot trötta blickar som spejar efter det nya arbetsårets ankomst. I klädaffärerna trängs trasorna i ställningarna och försöker lura i folk att de faktiskt har kostat dubbelt så mycket en gång i tiden och att de  funnits i affären även innan det så kallade mellandagsreat. Ingen ler. Plötsligt möter jag en sälskinnspäls i gången mellan två varuhusavdelningar och jag tänker automatiskt: en danska. Det vill säga, en annorlunda varelse. Och integrationen känns alltmer avlägsen.

Vi blir inte integrerade för att vi föses över till varandra i ungefär lika stora skaror i den så kallade arbetspendlingen över sundet. Inte heller för att vi arbetar sida vid sida, gör samma sak, men upptäcker vi gör det på helt andra villkor när det gäller lön, skatt, föräldraförsäkring, sjukvård och liknande. Integrerade tror jag vi blir först den dag vi börjar förstå varandras tankesätt och attityder och liknande. Till dess är bron i det avseendet en överloppsgärning och det hade nog varit bättre för miljön om vi istället hade haft en bil- och tågtunnel under Öresund mellan Helsingör och Helsingborg.

Det behövs ett avstånd för att jag ska begripa mig på damen med sälskinnet. Det vill säga först när jag uppfattar att närheten till dansken är en illusion blir jag nyfiken att ta mig över det blottlagda diket. Det skulle här behövas en satsning på mentala aktiviteter. När läste du en dansk dagstidning senast? Eller en roman av en dansk författare? Och när det gäller det sistnämnda så menade jag inte ens ett oöversatt verk…

This entry was posted in Malmö and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s