Att säga “gråsparvarna på marken” är som att peka på småfåglarna i allmänhet, de förra har kommit att få representera de senare, eller hur? För gråsparvarna är ju de vanligaste, och sedan finns det lite andra typer därute också, men mer sparsmakat. Som fyllningen på pizzan eller blandningen i muslin. Vi vet ju vad det finns mest av och vad det i bästa fall hamnar några enstaka flarn av. Men i Sydsvenskan idag stod det i ett fågelskådarreportage att gråsparven har blivit sällsynt. Kvack?
Tittar noga i trädgården och inventerar arterna runt fröautomaten: pilfink och åter pilfink. Sedan några talgoxar, blåmesar, koltrastar och bofinkar. Samt en rödhake och en större hackspett. Men ingen gråsparv alls! Havregrynen har definitivt gett sig av från fågelblandningen.
Utanför mitt fönster är det en mur och ovanpå den har grannarna byggt på med en vägg till en sorts uthus. Översta raden av cementbocken har stora håligheter som vänts inåt mot min gård. FULT men intressant. Fåglarna har nämligen gjort om raden av hål till “hyreslänga”. Så nu studerar jag fågellivet varje gång jag äter fukost eller lunch. En familj har dessutom slagit sig ner i mitt ventilationsrör i väggen, vilket leder till att en hel del små fjädrar trillar in i rummet när familjen rumsterar om i “kammaren” Inte är man ensam precis.