Gick en timme med hunden längs Malmös strand mot Öresund och njöt av blåsten och de mörka molnen. Det laddar otvetydigt mot höst. Den cykeln får gärna upprepa sig, dvs det är ju inget att göra åt eländet. Men det finns andra återkommande fenomen som bara kan existera så länge de tillskrivs ett berättigande i att så göra och att folk tror på det meningsfulla i att framskapa och efterfölja vad det nu är. Det finns alltid någon som tjänar på den upprätthållna ruljangsen av vad det nu är också.
Som staden Lund, en av de få platser jag tycker genuint illa om. Inkrökt och hyllandes halvfascistoida akademiska och studentikosa riter. En segregerad stad amatörmässigt skött; det hade varit lyteskomik om den blivit kulturhuvudstad 2014. Just nu håller vuxna människor där på med traditionella regressionsriter av sexistisk natur: teknologernas nollningsprocedurer. I den och alla de andra omfattande efterföljande studentaktivteterna legitimeras en asocialitet med övriga samhället som aldrig skulle accepteras eller påhejas om den skedde inom någon annan gruppering, tvärtom. Hade det varit invandrargrupper eller religiösa sekter hade polisen gjort razzia för länge sedan och tidningarna hade skrivit skakande avslöjande reportage från livet “inifrån”.
Det traditionella studentlivet i Lunds tappning utgör också en av de bredaste inkörsportarna till alkoholism, vilket ingen heller opponerar sig särskilt kraftfullt mot utan tvärtom även här. Det sups ju inte, det heter ju något helt annat och klädseln är ju så mycket bättre!
Jag vänder mig bort i förakt för det eländet och njuter av den friska vinden som blåser i Malmö istället, den här staden kommer att fixa sina problem, det är jag helt övertygad om! För här behöver vi att unga människor beter sig som vuxna individer istället…