Söndagspromenad 15 februari 2009

img_0887-largeSöndagspromenaderna har de senaste gångerna förlagts till Bulltoftaparken som drar olika kategorier människor: flanörer, hundägare, joggare, rullskideåkare och frisbeeutövare. Parken har kanske Malmös enda frisbeebana? Idag infann sig även skridskoåkare så änderna fick flytta på sig.

 

img_0888-large

Finns det något vackrare än en skir björkskog? (Här en dunge i Bulltoftaparken.)

 

 

 

canadianbirchDet skulle möjligen vara en enstaka maginifik björk som växer utanför min väninna Miyukis hus i Calgary i Kanada. De är lite annorlunda de björkarna, när jag var där i höstas var skillnaden till de kanadensiskas nackdel, barken var smutsgrå och tjock utan poetiskt skimmer som våra. Nu i  vinter är det bara att göra en reverens för de förra. Thank you for the picture, Miyuki, from your new house and the beautiful birch, it is a really amazing view!

Söndagspromenad 7 december 2008

img_0768-large

Andra advent och julen kan komma när den vill, allt är klart. Hade som vanligt öppet hus med hembakt första advent, en bra tillställning för att få julstädningen avklarad. Och få träffa alla goa vänner på ett bräde, som det heter. Och slippa gåbortspresenter, men göra en liten liten vettig sak: Mina gäster informeras i förväg att tar de med sig något kommer jag omedelbart att lägga presenterna i en stor sopsäck i hallen. 🙂

I år kunde jag, precis som i fjol, dagarna efter kaffekalaset köra till Stadsmissionen med en handfull kassar med synnerligen vettigt innehåll. En av mina få bra idéer: Folk vill ge, jag vill inte ha någonting (gå-bort-presenter är, trots artigheten, ta inte illa upp, oftast som de flesta souvenirer: mer eller mindre smaklösa och opersonliga och gjorda av barnarbetare i Taiwan), men Stadsmissionen behöver få in värmande klädesplagg för deras klienter.

Så blir julen kanske lite lite bättre för några fler. Annars har Stadsmissionen Gåvobankgiro 900-3252, och deras klädintag på Korsgatan 2 har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, se www.stadsmissionen.nu. Men ta inte bilen en och en, bjud hem dina vänner och samla ihop byltena där så en kör iväg med dem istället. Både trevligt och miljöbesparande.

Nu ska jag ut och ta min söndagspromenad!

Söndagspromenad 23 november 2008

img_0757-large

Finns det något mer vemodigt än en kvarlämnad solstol i ett koloniområde i Bulltoftaparken när vi skriver november och det kortvariga ljuset är blått och solen strax efter två redan är på väg i en rosa neråtrörelse under horisonten. Ingen frågar någon om lov till någonting, allting bara pågår bäst det kan i den tid som finns, om den nu finns.

img_0760-large

Hemma i trädgården räcker det med att varannan dag hälla i några nävar frön i en foderautomat för att dra till sig befjädrat vinterliv: gråsparv, pilfink, talgoxe, blåmes, koltrast, gärdsmyg samt herr och fru bofink; de är stamgäster. Men idag kom en mer sällsynt gynnare på besök: ett exemplar av den så kallade större hackspetten. Notera gärna att syrenen redan förberett nästa års grönliv och att rosorna hänger med än också. Kameran förstorade bilden bortom sans och vett så den närmade sig en annan konstform. Också en resa. Huvudsaken är att vara i rörelse.

Söndagspromenad 19 oktober 2008

img_0723-large
En bra utflykt karaktäriseras av fyra nödvändiga, men tillräckliga, ingredienser: 1) En god vän att dela och skapa upplevelsen med, en som man kan prata med om allt det som dyker upp i huvudet utan struktur bara för att man är på utflykt. 2) En färd med bil eller kollektivtransportmedel som tar så lång tid och till sådana trakter att man känner att man har tagit sig nånvart bortom det dagliga scenariot, men kortare än en riktig resa. 3) Ett mål för färden som innebär att man ser något man tidigare inte sett. 4) Fika. Alla fyra lika viktiga.

Min bästa utflyktskompis M. (1) och jag tog tåget (2) idag till Pompejiutställningen (3) i Hässleholm. Fin. Vi gick och tittade på roliga skulpturer i kommunen efteråt, (fotot visar Grimaserande flicka av Lena Cronqvist, stenläggning och tegelvägg kompletterar fint) men konstaterade att moment 4 inte gick att uppfylla på orten. Så vi åkte hem till Malmö igen och åt världens godaste macka på fiket inne på centralstationen: jättestor rågbrödbulle med ishockeypucktjock skiva chèvreost, mosad avocado, fikonmarmelad, groddar och lite sallad. En utflykt som hade allt. När vi en annan gång tog tåget runt Öresund och hoppade av på Louisiana åt vi en megastor bit bautagod äpplekaka med nötter och kola i på Hard Rock Café i Köpenhamn efteråt. Jag tycker nog dagens utflykt är i höjd med just den gången, eller vad tycker du M.?

img_0726-large
Den här måste med också: Speak out av Åsa Herrgård (återigen en fin stenläggning) och en notering om att en bra utflykt ska ge så oväntade möten som möjligt också. Som på Hässleholms Kulturhus som var invaderat av Täcklebo Broderiakademi som hade tvådagars-konvent där. En massa glada damer med handbroderade textila namnbrickor vällde runt i lokalen. Full pott även på inkvalade moment fem alltså.

Söndagspromenad 5 oktober 2008

img_0705-large
Ett annat hösttecken är att så fort jag tittar ut genom fönstret för att kolla vädret flyger några småfåglar lystet fram, dvs det är dags att skriva upp fågelfrö på inköpslistan. Men att vallmon börjat blomma igen, här vid ett nybygge i Tullstorp, det är väl lite ovanligt.Har lyssnat på Radioteatern hela dagen medan jag sysslat med annat och äntligen kan man lyssna när man vill på pjäserna genom Radioteaterns webbplats, just nu medan jag skriver detta genomför Krister Henriksson en fantastisk Doktor Glas. Det lustiga är inte bara att radioteater brukar skapa bildminne utan också att jag brukar minnas vad jag lyssnade på när jag sydde de där gardinerna, målade den bilden eller gjorde något annat som så att säga stannar kvar.

Söndagspromenad 21 september 2008

img_0702-large
Behöver bara titta ut genom köksfönstret för att bevittna en sorts söndagspromenad. Den enes död den andres bröd. Klicka på bilden den gör sig bäst förstorad! Raka rör där rollerna är givna från början och inget att göra något åt. Till skillnad från i vår värld där rollerna är sociala konstruktioner vi har allt att vinna på att ständigt ompröva. Men där ojämlikheten ändå aldrig verkar ta slut eftersom män fortfarande slentrianmässigt kan ses välja män utan andra skäl än att de är just män. Eller går nedanstående man att byta ut mot en kvinna? Har någon hört en kvinna kunna berätta en likadan historia? Träffade nämligen nyligen på en man som blivit chef med fin lön därefter. Grattis sa jag, men han snarast suckade och sa att han inte ville bli chef, det var ledningen som tryckte på trots att han uppvisade motstånd, han tyckte inte han passade och hade heller inte efter utnämningen tagit på sig allt det som förväntades av honom som chef. Men han hade fortsatt få ha kvar både titel och lön…

Suck. Är övertygad om att det bakom mer eller mindre inkompetenta manliga chefer finns mången frustrerad kvinna som antingen i praktiken gör ett chefsjobb hon aldrig blir bekräftad för eller som aldrig får jobba i nivå med sin kompetens ens. Det vill säga jag tror att det fortfarande är så att det är svårare för en kvinna att bli chef än en man och att det inte har något med hennes kvalifikationer att göra.  Men rätta mig gärna om jag har fel och vidarebefordrar förlegade fakta och moderna myter!

Kan det vara så att män är rädda för kvinnor fastän vi inte är som en del spindelhonor vilka äter upp hanen efter parningen. Men vi borde kanske…

Söndagspromenad 7 september 2008

img_0682-large
Söndagspromenad i Calgary där skatorna har andra läten än de här hemma. Men karlar är sig lika och bara tror de har rätt hela tiden oavsett om de är gamla, tjocka eller gjutna. Kvinnor har mycket att göra för att rätta till obalansen mellan dem som har överdrivet gott självförtroende och dem som underskattar sig själva.

img_0686-large
Städer har sina fenomen lika aparta på sitt sätt som det är lätt att tycka att allt i naturen hör ihop.

Söndagspromenad 10 augusti 2008

img_0574-large
Det märkliga med den här bilden är det som den visar inte finns där. Mördarsniglar. De är borta i år.  Även nu när det har regnat större delen av dygnet kunde man ju tänka sig att de hasade sig fram (eller vad de nu gör) ur buskarna med ett Surprise. Men cykelstigen till Bokskogen – vilken här i Kvarnby brukar vara översållad med slemmisarna – är som synes alldels tom på den typen av liv. Ett under?

Tippen på bilden är till en sjättedel schnauzer och det tror jag är det som gör honom till den personlighet han är. Jag har i blogglänklistan till höger precis lagt in länken till den blogg som drivs av en fulblodsschnauzer, en riktig lama med andra ord för att tala med de, hmm, damer som bor ihop med honom. Lyckolamans blogg är efterlängtad!

Söndagspromenad 20 juli 2008

anpassning och tolerans
Anpassning och tolerans, visst ser det fint ut? Ett samhälle där sånt kan hända måste vara ett bra samhälle. Nu är det tyvärr bara ett träd och ett staket. Och imorgon är min semester slut…

antagligen snart frostnupna
… och det är väl lika bra att inse att om rönnbären är tidiga så är det för att jag ska fatta att tiden alltid bara rinner genom fingrarna som sand och att det bästa jag kan göra är att sluta stirra på klockan hela tiden. Och det har jag gjort! Det är vad den här semestern gett mig mest av allt.

Söndagspromenad 6 juli 2008

Tjuren från Mecklenburg
Mick Jagger? La vache qui rit? Nä, huset Mecklenburgs vapensköld. En del av den. Och det är en tjur. Finns bland fler roliga hieraldiska bilder i Kronborgs slottskapell på Själland.

 

Magnus Erikssons kronor
Även tre guldkronor på blå botten syns på en sköld och det på grund av Albrekt av Mecklenburg, kung i Sverige i slutet av 1300-talet, som tyckte morbroderns, och den förre regenten Magnus Erikssons, vapen för Sverige var fint. Så det införlivades med Mecklenburgarnas. Och stannade kvar även efter det att någon Mecklenburg inte längre satt på Sveriges tron. Som en historicism eller provokation, ett tydligen vanligt beteende. Fredrik II, som var gift med Sofia av Mecklenburg, lät bygga Kronborgs slott på 1500-talet; det brann dock ner, men återuppfördes på 1600-talet. Kapellet ska ha klarat sig, så vapensköldarna är kanske original från 1500-talet.