I väntan på värmen växer det som det vill ändå…

Värmen tar sannerligen tid på sig för att bli fallet i år! Och inte vet jag om den tar sig fram i snigelfart eller om den aldrig tänker ha vägarna förbi i år? Våren är svinkall och så kan sommaren också bli. Men fåglar och växtliv bekymrar sig tydligen inte utan snarare tvärtom: Jag hör fler näktergalar än vad jag någonsin gjort tidigare här i Kvarnby; ett par stycken mot Husie mosse, några längs cykelstigen till bokskogen och åtminstone en i Gyllins trädgård stämmer upp de karaktäristiska högljudda vansinnestrudeluttarna. Och de träd och buskar som blommar på våren har kunnat göra det ovanligt länge på grund av kylan. Så det finns väl fördelar med att inte klaga…

Jag tänker på det när jag ser fjällklematisen slingra sig stark runt uteplatsen. Jag vet inte hur många klematis jag en gång försökte mig på, jag planterade dem vid rätt vägg med rätt skötsel, etc och de dog alla. En dag började istället den här på bilden växa upp av sig självt, frösådd av vinden, rotad i den mylla som enbart består av sand under plattorna och endast omskött av myrorna som bor där…

Tre aspekter på väg


Gyllins övergivna handelsträdgård i Husie i Malmö, en stig genom skir bokskogsgrönska, livet är här och nu, ingenting  pågår utanför.

Samma dag, samma trädgård. Utanförskapet slår ner i gruset och sprätter räta linjer rakt in i vegetationen. Syrenhäcken plåstrar marken med ett läkande broderi.

 

 

 

 

Detta har hänt: Tiden har gått, platsen har stannat. Nu ska trädgården förändras så att kvaliteterna kan bevaras. Ett arboretum för mystik och hemligheter!

Att förändra för att kunna bevara

Än har jag inte mött någon här i Kvarnby som uttryckligen vill ha en förändring av Gyllins trädgård till den naturpark Malmö stads gatukontor projekterar. Argumenten emot är att vi vill bevara området som det är, förändring från nuvarande status är onödig. Jag har själv tyckt det också, mycket bestämt.
Men idag har jag haft ett givande samtal med landskapsarkitekterna i fråga och upptäckt att båda parter vill bevara områdets kvaliteter lika mycket, vi ser bara lite olika på dessa värdens manifestationer. Är de två – det fysiska fenomenet respektive upplevelsen av detsamma – oskiljaktiga eller inte? Det vill säga är det stigen och snåret som måste bevaras exakt som de ser ut eller är det upplevelsen av att jag rör mig i en lite mystisk miljö som är det värdefulla?
Vi som menar att bevarandet betyder att dagens fysiska Gyllins trädgård inte får förändras vi riskerar att krama ihjäl de värden vi ser här. För det kan vara så att en fysisk förändring är nödvändig för att kunna bibehålla ett värde, en kvalitet, ett områdes funktion, etc. Det är lätt att sammanblanda fenomenen. Naturen känner heller inte till den antikvariska principen utan rör sig enligt sina lagar också.
Och när omgivningen drastiskt ska förändras för den gamla handelsträdgården behövs antagligen en poängtering av det särpräglade området genom olika nya konstruktioner -annars försvinner antagligen poängen med strövområdet. Det vill säga att som idag bara glida genom det vildvuxna som en oreflekterad utövning av frid och avkoppling, det kommer inte att låta sig göras när de omkringliggande bostadsområdena är befolkade. Ska charmen med Gyllins trädgård och dess närmast totemaktiga funktion överleva måste nog området rent fysiskt stärkas genom en del förändringar.
Just nu är jag väldigt positiv till den varsamma omvandlingen mot naturpark och ser att området kan få en ännu större betydelse och det som “mötesplats”. I Husie tjänar mossen på Valborgsmässoafton, cykelbanan till bokskogen och stadsdelsbiblioteket  som mötesplatser, men Gyllins trädgård skulle kunna bli en kombination av alla tre…

En annan ekonomi är möjlig?

Det var i går terminsavslutning i föreläsningsserien Tredje rummet, Vilken framtid? som håller till i nedre plan av restaurang La Couronne i Malmö. Det var knökfullt. Och precis som på stadsbibliotekets filmvisningar bestod publiken till 90 procent av damer och folk över 50. Därför anses inte sådana här aktiviteter för lika folkliga i jämförelse med sport där de flesta är yngre och manligare (sic!).

Anders Wijkmark var föredragshållare under rubriken En annan ekonomi och han började med var han skulle göra halt: hur man ekonomiskt kan organisera ett samhälle som är hållbart för både människor och planet. Det är där det börjar bli intressant i och för sig, men den förre moderate påläggskalven, generalskreteraren i Röda Korset, medlemmen av Europaparlamentet och biträdande generalsekreteraren i FN höll ändå en givande utläggning om sakernas tillstånd.

Tillväxtsamhället är inte hållbart för planeten, men nerväxtsamhället är inte hållbart för människan. Så hur mötas i något hålbart för båda? Anders Wijkmark lämnade alltså den frågan öppen, men gick igenom förutsättningarna: 2/3 av livsviktiga ekosystem är utnyttjade bortom sin kapacitet och ett allt surare hav absorberar allt mindre koldioxid, etc. Samtidigt har naturkapital inget värde i världsekonomin om det inte exploateras och det råder dåliga tider med massarbetslöshet som följd: I Spanien är 46 procent av de unga utan jobb. Ett lands bruttonationalprodukt ökar här vid katastrofer och liknande på grund av återuppbyggnadsarbetet.

Vad finns det för hållbara vägar? Ja, kan vi gå över till tjänster istället för produkter är en del vunnet, att EU för samman miljöarbetet med arbetet för en bättre europeisk ekonomi är nödvändigt och att vi pratar mer om klimatet i termer av risk. Det går heller inte att komma ifrån att oljan är basen för dem som lever i välstånd på planeten, och att de som lever i underutvecklade länder har rätt till utveckling.
Vi måste dock mäta rätt sak för att kunna göra rätt sak, sa Anders Wijkmark som tillade: Djävulen är i detaljerna!

Nu ska havet bli stadsmässigt och upplevelsebart!

“Allra bäst fungerar naturområden som sköter sig själva, en vanlig skog är ett starkare lugnande medel än vilken park som helst.” redogör Gunnar för i en kommentar här på min blogg att en utredning har kommit fram till om vad stadsbor mår bäst av att ha tillgång till.

Varför har det då kommit att bli en motsättning mellan stad och naturen i sig? Naturen kan omsluta en stad, men staden kan inte härbärgera vissa odefinierade ytor, verkar det som. Barriärer i form av motorleder går an, men vildvuxen natur gör det inte.
Staden är ett socialt konstruerat påfund från början till slut där murarna angav gränsen för det som kungen bestämt skulle vara en handelsplats. Sedan har staden fått fler betydelser och “rum”. Nu verkar den även vara forum för upplevelsecentrum av olika slag. I en kulturnotis i dagens morgontidning talas det om att visionärerna drömmer om att framkalla en högre grad av stadsmässighet än vad som alltid är fallet inom en stad. Och på annan plats i tidningen presenteras en förening som säger sig bedriva “pedagogisk upplevelseverksamhet för skolor och allmänheten om miljö, natur, kultur och hav”. Företrädaren för föreningen får komma till tals med anledning av Malmös stadsbyggnadsdirektörs idé om att anlägga en konstgjord skärgård mellan Ribban och Turning Torso. Företrädaren är positiv till förslaget och säger: “Det som är roligt är att havet har fått en betydelse”.

Suck! Havet har redan en betydelse, precis som Gyllins trädgård! De är sig själva nock! Däremot kan det vara ekonomiska orsaker till att en stad inte har råd låta mark och vatten vara i det skick de är idag, men då ska det klarspråket kommuniceras. Både ordet naturpark och upplevelseverksamhet gränsar till orwellianska motsägelser om jag ska hårdra det. I alla fall är det något fel på dem. 🙂

Det intressanta är hur ovannämnda fenomen och rörelser har uppstått inom urbanismen och jag efterlyser en fortsättningskurs på Malmö Högskola i ämnet Stadens historia, det behövs en tredje termin, minst!

Mamma, du har fel om Gyllins Trädgård

Beklagade mig för närstående idag om varför inte Gyllins Trädgård kunde få vara i fred. Fick inget medhåll utan ättelägget lät som broschyren om den blivande naturparken. Det kan inte fortsätta se så där risigt ut, menade han, det är ju inget de som flyttar in i de nya husen vill ha inpå sig, det ska se fint ut! Det här är en stad. Men du lekte där ju själv som barn, försökte jag. Och det hade tydligen varit jättekul, men jag skulle samtidigt veta att det fanns mycket glas och skräp på marken.
Jag kan förstå landskapsarkitekternas iver att omskapa och förverkliga ideer, fast jag tror fortfarande andra stadsdelar bättre behöver deras naturpark. Det hade också varit bättre vi omkringboende blivit indragna i processen långt tidigare. Och handgripligen delaktiga så långt det bara går. Då kan samhörighet och bekräftelse ta över och naturparken rentav vara värd sitt pris i det avseendet.
När jag i veckan strosade genom Gyllins visade arboristerna mig naturporten skolbarn hade byggt. Fint, mer sånt!
Jag tycker också Gyllins gamla handelsträdgård ser igenvuxen och övergiven ut. Men det stör mig inte utan snarare tvärtom. Och det är väl här stötestenen ligger: var passar vad in? Jag skrev tidigare om hur tokigt det skulle vara om den strikta Kungsparken bytte plats med den friare Bulltoftaparken: de båda tillhör sina olika sammanhang. Här ute i Kvarnby passar Gyllins Trädgård in. Parkifieras den som om den låg närmare centrum påverkas hela omgivningen, på gott och ont, det är naivt att tro något annat. And who´s next att inte passa in då? Åkermarken?
Varför tillåts köpcentrum slå upp enorma  lådlador? Som Stora Bernstorp: en gigantisk förfulning av hela landskapsbilden. Det accepteras medan en snårig markvegetation stressar stadsplanerare till motaktion. Och ett bostadsområde jag känner till fick spader av att ha en lekstugestor kompost inom synhåll och skrev protestlista, men att bilar står uppradade en masse störde ingen.
Var skapas våra preferenser för vad som går an?
De här frågorna vill jag fortsätta diskutera. Och jag fick något väldigt bra med mig från informationsmötet igår: arrangörernas uppmaning att vi som var där skulle bilda ett byalag. Till fromma för  dialog och framtida samarbeten med stadens olika instanser. Jag skulle gärna vilja ingå i och vara med om att sjösätta ett byalag. Det behövs ett sådant! Är du med på det?

Gyllins trädgård i händerna på postkolonialismen

Informationsmöte igår om framtiden för Gyllins trädgård. Det var viktigt att höra vad vi som bor i Kvarnby tycker, samtidigt var allting klart. Broschyr delades ut där omgörningen redogjordes in i minsta detalj. Men vi kunde påverka och komma med egna förslag. När vi var flera som sa att vi inte ville ha deras naturpark utan fortsätta ströva omkring i området som det var, så gick det inte. Naturparken är så klart inte vår, utan det ska kunna komma folk från hela Malmö till denna unika naturpark som ska innehålla mängder av saker och möjligheter den saknar idag. Naturparken kommer att bli platsen för upplevelser! Idag finns här ju bara en igenväxt handelsträdgård som barn och vuxna älskar för vi fattar väl inte bättre.
Två landskapsarkitekter har därför sett till att jag aldrig ska glömma var jag befinner mig om jag sätter min fot i den blivande naturparken efter att ha anträtt den genom en av de  två ingångar som ska ordnas. I deras förtänkta och noga uträknade naturpark ska jag kunna inse vad de anser att jag bör uppleva i varje kvadratmeter.
Förlåt att jag tjatar om naturpark, men det gjorde de själva i går. Bort, bort med Gyllins trädgård, nu ska det heta naturpark. Och det förstår man ju själv att i en sådan måste det finns lekplatser och evenemangsplatser av olika slag, naturen i sig räcker ju inte. Och bänkar så klart, för sitta på marken eller på nerfallna träd går ju inte för sig. De nerfallna träden kommer hädanefter att fraktas bort också, förstod jag det som. Däremot var det osäkert om det även i fortsättningen skulle vara tillåtet att plocka med sig fläderblommor hem för att göra egen saft.
Hela naturparken måste också vara bättre tillgänglig så det kommer att anläggas en annan typ av gångbanor där så behövs. Etc.
Det var väl så här det gick till när Afrika koloniserades; rita upp gränserna på kartan, använd natur, djur och infödingar till högre ändamål, det som finns där är bara råmaterial som den vita människan har oinskränkt fullmakt att göra som hon vill med.
Naturparken måste bli mer tillgänglig, tjatades det också om. Jag tror att rådjuren och vildsvinet och alla fåglarna som häckar tycker strövområdet är alldeles lagom tillgängligt som det är.
Är det här bra budskap att lära barnen i alla de skolor som gränsar till naturparken: här fanns en oordnad natur befolkad och genomströvad hur som helst, vad folk tänkte och använde området till fanns det ingen som hade full koll på. Men nu har det vildvuxna tillrättalagts så du ska veta både hur du ska bete dig och vad du kan förvänta dig. Och du kan vara alldeles lugn: allt är utträknat på förhand. Vi pratar ju om stad och civilisation!

Det kommer att bli jättefina och trevliga saker i naturparken. Det är inte det. Utan: varför Gyllins Trädgård? Det finns andra områden i Malmö som en sådan här anläggning skulle innebära ett lyft för. Och inte en nermontering av sådant livsrum som en stad också behöver inhysa. Men det krävs ett annat synsätt än det postkoloniala då.

Söndagspromenad 11 april 2010

Hemkommen från en timslång promenad i Bulltoftaparken bortom den vanliga Bulltoftaparken. Här finns snåriga stigar, en än så länge tom, men välbevuxen, kohage, stans högsta och bredaste ängsbacke, en avskild damm med smygande träbro över och en liten ö. Riktigt exotiskt!
Bulltoftaparken fungerar fint med att  både tillhandahålla slingor och banor för olika aktiviteter och låta andra kunna gå och skrota i sina egna stråk. Här finns inga stadsrabatter och ett vält träd ligger där det ligger i snåren.
Jag tror det är viktigt att en park, eller ett grönområde, i en stad står i förhållande till var någonstans den är placerad. Hade Bulltoftaparken och Kungsparken bytt plats hade ingen av dem “fungerat” som mentalt asylum för besökaren, tror jag. Alieneringen hade varit för stor, parkerna skulle nog bara kännas konstiga och just “felplacerade”.
Det är därför det inte ser klokt ut, i mitt tycke,  när hus långt ute på landet, eller på strandnära sandområden, etc, har en tomt som verkar utklippt från ett hårt hållet villakvarter i ett medelklassghetto.

Fyll i enkäten om Gyllins Naturpark!

Boende runt Gyllins gamla trädgårdsanläggning i Kvarnby har fått en enkät att fylla i på nätet av Malmö stad: Hur vill vi att naturparken ska omhändertas? 
På informationskvällen i april ska ämnet  diskuteras vidare och i maj får vinnande förslag en picknickkorg. Den kan bättre avnjutas i parken om den får fortsätta att vara ett tyst och lugnt ställe för naturupplevelse och avkoppling. För om det som enkäten ger som alternativ genomförs tappar naturområdet sin poäng, anser jag. Det vill säga att här ges plats för allehanda sociala aktiviteter och andra organiserade upplevelser. För då försvinner dagens naturpark: ett oplanerat strövområde där var och en kan gå i sina tankar och inte i någon annans för-tänkta spår.
Jag tycker vi ska vara rädda om det som finns omkring oss av övergivet, överblivet, lämnat därhän-områden, etc. Barn brukar dras till sådana ytor för att där kan de leka fritt. 
Ju fler köpcentrum en stad angrips av desto viktigare tror jag också de icke-kommersiella och de icke-konstruerade ytorna blir där en människa kan få lov att definiera sig utifrån andra kriterier än köpstyrkan och var hon befinner sig i stadens sociala konstruktionsmönster.
Gå in och rösta och skriv vad du tycker, gärna som jag så klart! 🙂

Vatten och vetande 9

Livsmedelsverket säger i dag ett epost till mig: 
“Vad gäller dosering av tvättmedel är det en miljöfråga som rimligen borde hanteras av Naturvårdsverket.”
Så då får jag väl låta frågan gå vidare till det verket istället om att kan det inte införas en vettig struktur och allmängiltig standard som alla aktörer måste hålla sig till när det gäller hur vattenhårdheten indelas. Det här i syfte att underlätta för konsumenten att fatta hur mycket tvättmedel som behövs. Livsmedelsverket har ju en standard, men den följs inte av alla vilket det verket tydligen inte tycker är deras bord att följa upp…