Värmen tar sannerligen tid på sig för att bli fallet i år! Och inte vet jag om den tar sig fram i snigelfart eller om den aldrig tänker ha vägarna förbi i år? Våren är svinkall och så kan sommaren också bli. Men fåglar och växtliv bekymrar sig tydligen inte utan snarare tvärtom: Jag hör fler näktergalar än vad jag någonsin gjort tidigare här i Kvarnby; ett par stycken mot Husie mosse, några längs cykelstigen till bokskogen och åtminstone en i Gyllins trädgård stämmer upp de karaktäristiska högljudda vansinnestrudeluttarna. Och de träd och buskar som blommar på våren har kunnat göra det ovanligt länge på grund av kylan. Så det finns väl fördelar med att inte klaga…

Jag tänker på det när jag ser fjällklematisen slingra sig stark runt uteplatsen. Jag vet inte hur många klematis jag en gång försökte mig på, jag planterade dem vid rätt vägg med rätt skötsel, etc och de dog alla. En dag började istället den här på bilden växa upp av sig självt, frösådd av vinden, rotad i den mylla som enbart består av sand under plattorna och endast omskött av myrorna som bor där…