Mamma, du har fel om Gyllins Trädgård

Beklagade mig för närstående idag om varför inte Gyllins Trädgård kunde få vara i fred. Fick inget medhåll utan ättelägget lät som broschyren om den blivande naturparken. Det kan inte fortsätta se så där risigt ut, menade han, det är ju inget de som flyttar in i de nya husen vill ha inpå sig, det ska se fint ut! Det här är en stad. Men du lekte där ju själv som barn, försökte jag. Och det hade tydligen varit jättekul, men jag skulle samtidigt veta att det fanns mycket glas och skräp på marken.
Jag kan förstå landskapsarkitekternas iver att omskapa och förverkliga ideer, fast jag tror fortfarande andra stadsdelar bättre behöver deras naturpark. Det hade också varit bättre vi omkringboende blivit indragna i processen långt tidigare. Och handgripligen delaktiga så långt det bara går. Då kan samhörighet och bekräftelse ta över och naturparken rentav vara värd sitt pris i det avseendet.
När jag i veckan strosade genom Gyllins visade arboristerna mig naturporten skolbarn hade byggt. Fint, mer sånt!
Jag tycker också Gyllins gamla handelsträdgård ser igenvuxen och övergiven ut. Men det stör mig inte utan snarare tvärtom. Och det är väl här stötestenen ligger: var passar vad in? Jag skrev tidigare om hur tokigt det skulle vara om den strikta Kungsparken bytte plats med den friare Bulltoftaparken: de båda tillhör sina olika sammanhang. Här ute i Kvarnby passar Gyllins Trädgård in. Parkifieras den som om den låg närmare centrum påverkas hela omgivningen, på gott och ont, det är naivt att tro något annat. And who´s next att inte passa in då? Åkermarken?
Varför tillåts köpcentrum slå upp enorma  lådlador? Som Stora Bernstorp: en gigantisk förfulning av hela landskapsbilden. Det accepteras medan en snårig markvegetation stressar stadsplanerare till motaktion. Och ett bostadsområde jag känner till fick spader av att ha en lekstugestor kompost inom synhåll och skrev protestlista, men att bilar står uppradade en masse störde ingen.
Var skapas våra preferenser för vad som går an?
De här frågorna vill jag fortsätta diskutera. Och jag fick något väldigt bra med mig från informationsmötet igår: arrangörernas uppmaning att vi som var där skulle bilda ett byalag. Till fromma för  dialog och framtida samarbeten med stadens olika instanser. Jag skulle gärna vilja ingå i och vara med om att sjösätta ett byalag. Det behövs ett sådant! Är du med på det?

This entry was posted in Malmö, Miljö and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Mamma, du har fel om Gyllins Trädgård

  1. Gunnar says:

    Hörde i något radioprogram för ett par år sedan att det gjorts undersökningar på i vilken mån stadsbor blir lugnare av att komma ut i naturen och vilken natur som fungerar bäst.
    Att det har en lugnande och glädjande effekt kom väl inte som någon överraskning. Däremot att effekten blir starkare ju mindre bearbetad naturen är. En vildvuxen park är effektivare rekreation än en tuktad och genomplanerad. Allra bäst fungerar naturområden som sköter sig själva, en vanlig skog är ett starkare lugnande medel än vilken park som helst.
    Stenåldersmänniskan inom oss längtar hem!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s