Folkdans är global kultur

Läser senaste numret av Hembygden (4/10) som man kanske skulle kunna tro ges ut av vårt senaste riksdagsparti. Men det sistnämnda skulle knappast nöjt rapportera om vad som händer på Lunds studenters folkdanslags nybörjardans: Fler utländska studenter än svenska på folkdansen.

Det är Svenska Folkdansringen som står bakom publikationen och i det lågmälda förs här fram ett stycke kulturhistoria med omnejd. För folkdans inbegriper dans, musik, dräkt, bygdehistoria, utbyte med andra kulturer och övriga influenser, inte minst. Till exempel rapporteras om ett välbesökt tvådagarsseminarium i oktober på Armémuseum i Stockholm över ämnet Uniform och folklig dräkt. Det kom tydligen folk från hela Sverige samt Finland och Norge. Deltagarna gick igenom hur modet böljat genom tiderna i sagda klädedräkter och hur armé och allmoge påverkat varandras persedlar. (Jag har förstått att just Tornabygdens folkdräkt för män i hög grad efterliknar karolinens uniform eller om det nu är den senare som lånat från den förra?)

Jag gillar den raka pekpinnefria rapporteringen från nybörjarkursen i folkdans i Lund. Budskapet går så fint hem bara genom uppräkningen av var dansarna kommer ifrån: “Tyskland, Nederländerna, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Polen, Litauen, Estland, Ryssland, USA, Kina och Japan.”

Jag undrar vem som har folkdräkt på sig nästa gång riksdagen har sitt högtidliga öppnande för året…

Valsöndag 19 september 2010

Alla vrider sig i plågor just nu i radions valvaka, 21.57 söndagkväll. Ack ja. Som slagna till marken, fallna från skyn.

Så här fint var det innan idag, i Bulltoftaparken i Malmö. Svårt just nu att tro att världen kommer att vara sig lik imorgon. I radion skriker alla kommentatorer upphetsat som om man hittat en utomjording på Konsum. Istället handlar det om att folk har röstat fel och antagligen valt in det fulaste partiet. Vems skuld är det? Folkets? Medias? De andra partiernas?

I Malmö har alla broar en nummerskylt: nummer 150 spänner några få och skrangliga trämeter över en väl dold damm i Bulltoftaparkens bortre vilda del, se bilden ovan. Bron löper över vattensamlingen där den senare smalnat av som om någon dragit åt den med ett skärp.
Det finns de som letar upp alla registrerings-id på bilar från 001 till 999. Undrar om det är mindre nördigt att ge sig ut och samla på bro-id? Hur många broar finns det i Malmö? Har Öresundsbron  nummer 1?

Gammal tidningskärlek rostar tydligen aldrig

Jag sysslar en hel del med sociala medier på olika sätt -och i augusti ges förhoppningsvis även en antologi ut i ämnet där jag är en av medförfattarna. Men hur kul det än är med digitala interaktiva medier så går lyckan aldrig över tydligen när de här nämnda företeelserna antar skepnad av tidning – gammal hederlig… Som http://paper.li/annamiwendel Bakom den URL:en döljer sig en gratistjänst som gör en tidning av twitterinlägg från dem jag följer. Den trycks inte så klart men uppdateras en gång om dagen som nätupplaga. Min egen helt personaliserade twittertidning. Självklart oemotståndligt!

När journalistiken sitter i knät hos makten

Det är inte ofta det händer, men så välgörande varje gång: En redaktör informerar om extraknäck, privata insyltningar och liknande vilka har tentakler in i den journalistiska yrkesrollen. Behöver alls inte betyda jävighet eller åsiktspåverkan, men tilltron ökar om skribenten kör med öppna kort och journalistik kan i högre grad fortsätta betraktas som ett hedersbegrepp. Det är Populär Astronomis redaktör Robert Cumming som i ledaren för senaste numret 2/2010 berättar att han på grund av andra åtaganden egentligen sitter i knät på de makthavare som han som representant för Populär Astronomi är satt att granska. Vad göra? Robert Cumming kan bara konstatera att “Branschen är liten och jäv är priset man betalar för att ändå kunna rapportera från insidan.” Så ser ofta dilemmat ut, men heder åt den som berättar, det har hela yrkeskåren gagn av. Ledaren avslutas också optimistiskt med: “och vi lovar att bita den hand som matar oss när det behövs.” Heja på!

Inga kvinnor till Mars, såklart!

Så har det återigen hänt: en kvinna klagar på sexuella trakasserier från en man varvid gärningsmannen går fri, men alla kvinnor straffas.
Jag läser i dagens Sydsvenskan om det ryska experimentet i Moskva som nu startar med att låsa in sex personer i en rymdstation under 520 dagar. Det här för att simulera nästa rymdmål: att kunna resa tur och retur Mars. Alla deltagarna är män. Varför? Jo, vid tidigare inlåsningsexperiment uppgav en kvinnlig kanadensisk astronaut enligt Sydsvenskan: “att en manlig rysk kollega inte kunde hålla fingrarna i styr”.
Först vill jag protestera mot formuleringen för den låter ju bara trevlig, det är väl så en gärningsman formulerar sig, knappast offret. Därefter vill jag invända mot logiken: eftersom en kvinna utsatts för någon form av övergrepp av en man får inga kvinnor deltaga i testet. Det här är samma logik som i sin förlängning ger att en våldtagen kvinna i vissa länder kan erhålla dödsstraff på grund av att hon därmed gjort sig skyldig till utomäktenskapligt sex. Offret är den skyldige.
Och nu ska alltså det dyra rymdexperimentet utesluta kvinnor därför att en man begått en klandervärd handling. Det hade varit en ur moralisk synpunkt mer logisk konsekvens om övergreppet resulterat i att alla män uteslöts eftersom de tydligen inte kan bete sig, men att döma alla efter en är fel. Och det är inte vanligt heller när en man gjort något… När man även skrattat färdigt över att kvinnor skulle få räknas som fullvärdiga representanter för människan i ett rymdexperiment så är det säkert bara att erkänna att det blir mycket lugnare med bara killar i låtsasrymdskeppet, eller hur? För bögar finns väl inte i ryssens värld?

Snacka om att ha barnet som pryl…

Heidi Avellans chefskap över Sydsvenskans ledarredaktion har gjort att jag läser de sidorna som aldrig förr. Att debattredaktören är filosof är såklart genialiskt även det, en given yrkesroll för stringenta analytiker.Opinionssidorna tillhör därmed de starka korten i tidningen.
Idag skriver Avallan om yttrandefrihet kontra religioner och utlovar fortsatt bevakning i en del aktuella fall av konflikter i ovannämnda ärenden, låter bra.
För inte så länge sedan delade Avallan ut en råsop mot vulgärborgerligheten gestaltad av småbarnsföräldrar som invaderar kaféerna med sina megadyra barnvagnar där ungen verkar vara en accessoar. I lördagsbilagan, som vänder sig till näringslivsbranschen, finns nu plötsligt en sida Teknik och Prylar vilken “Presenteras i samarbete med” en grupp utomstående intressenter, mycket märkligt rent publicistiskt om man säger så. Och idag behandlar sidan i fråga “Håll koll på bebisen” och så tipsas det om olika elektroniska övervakningsarrangemang som kan tillgripas gentemot den sovande bebisen när föräldrarna är upptagna på annat håll med: “spontanmiddagar som drar ut på tiden eller kanske på resan”.
Gruppen påstår också att “Nästan alla föräldrar har en babymonitor till sitt barn”. Snacka om att ha barnet som pryl. Som läsare tror jag att sidan är ett utslag av infam samhällssatir. Men icke!
Övriga prylar på sidan om Teknik och prylar är en Iphonehållare till barnvagnen jämte en digital apparat som utreder barnets skrik och berättar varför vederbörande låter. “Kräver fyra AA-batterier”.
Förfärligt, säger jag bara. Vilka monster till föräldrar vill ha sådana här saker! De som den politiske chefredaktören var kritisk mot antagligen. Och som nu har fått en egen sida i tidningen. Tragikomiskt är bara förnamnet.

Förväxla inte religion och utövare!

“Skånepartiets ordförande Carl P Herslow visade upp antimuslimska affischer under ett torgmöte. Nu åtalas han för hets mot folkgrupp. (…) Bilderna visade profeten Mohammed naken med en nioårig hustru.” skriver Sydsvenskan 20 maj 2010.

“Skånepartiet satte i april upp en valaffisch med en mindre affisch som sades föreställa profeten Muhammed tillsammans med sin nioåriga hustru. Båda avbildades nakna. Under stod texten “Han 53 och hon 9. Är det sådana bröllop vi vill se i Skåne?”” skriver Skånska Dagbladet  samma dag.

Den information som går att läsa i Skånskan framkommer inte alls i Sydsvenskans version. I den senare är dels Herslow dömd på förhand genom formuleringen “antimuslimska” affischer, dels tycks hets mot folkgrupp förväxlas med kritik av religioner vilket är tillåtet.
I Sydsvenskans framställning förleds läsaren därmed lätt att tro att det var bilden och vad den påstods föreställa som är det åtalbara; en livsfarlig sammanblandning i våra tider av för mycket hätska angrepp på den svage, men där vi bedriver på tok för lite kritisk granskning av alla religioner och deras plats i samhälle och det offentliga rummet.
Skånska Dagbladets mer objektiva och sakligt korrekta redogörelse ger bättre vid handen vad det är frågan om: Att den åtalade kan ha hetsat mot folkgrupp. Ska bli intressant följa den fortsatta rapporteringen och själva målet i sig.

Ännu en hjärnmosbilaga född!

Sydsvenskan har gjort det igen! De lyckas skapa ännu en renodlat antiintellektuell bilaga jämte Söndag som firar orgier i hjärnmosmaterial. Lördag såg dagens ljus idag och passar fint ihop med Söndag: Positiva okritiska reportage från reklambyråvärlden där en vd får säga att de väljer att ha roligt framför att tjäna pengar och att de har så nöjda kunder, etc. Flera inkrökta texter till om affärsbranschen samt den inbakade motordelen där frågesporten tydligen inte var fin nog att få följa med. Ett udda ofärdigt reportage om en viktig medicinsk uppfinning som presenteras som Innovation och där själva affärsidén är vinkeln.
För säkerhets skull redovisas också att lanseringen av Lördag föregåtts av en smygpremiär för ett par hundra minglande näringslivsrepresentanter i torsdags. Det är väl dem bilagan är gjord för i stort sett.

Tema: Ta plats

“Om att våga inta sin självklara plats i tillvaron, med hela sig”, förklarar Nike Linn i ledaren till årets första nummer av Insikt att temat handlar om. “Hur man skapar utrymme för att vara sig själv, utan att försöka passa in i för trånga mallar”, fortsätter hon. Insikt är en fin liten medlemstidning för en av våra riksföreningar -gissa vilken?
Jag bidrar med min novell Modellen. Den handlar om när jag  på den konstskola jag som tonåring kommit in på ska måla modell för första gången. Kvinnan som bestiger podiet ser inte ut som jag förväntat mig: hon är rejält fet vilket inte alls tycks besvära henne. Utan hon står där stolt och kraftfull. Och det var jättestörigt!  Det blev en lektion på flera plan och den kom att utgöra en livsomvändelse för den skitsura eleven…
Tidskriften (som påminner om Vår Lösen, om nu någon minns den, genom samma lilla nätta fickformat) är som sagt väldigt fin. Den innehåller prosatexter, recensioner, intervjuer och reportage vilka på olika sätt förmedlar ett psykosocialt budskap alla mår bra av att ta del av!
Det är därför så tragikomiskt att prenumeranten utlovas att tidningen alltid skickas hem i ett anonymt vitt kuvert. Det borde vara Vecko-Revyn som distribuerades på det sättet istället!

Vatten och vetande 8

Har fått svar från Livsmedelsverket. Det jag frågade om hittar du längre ner i “Vatten och vetande 7” där jag kort och enkelt formulerar om det inte är dags att införa EN standard olika aktörer bör följa när det gäller indelning av vattenhårdhet och dosering av tvättmedel. Det för att underlätta för konsumenter och därigenom bättre skydda miljön.
Kanske är det nu inte Livsmedelsverkets bord att tycka och propagera, kanske är det en politisk fråga? Jag ställer följdfrågan tillbaka till Livsmedelsverket.
Under tiden kan du ju läsa det svar jag dock fått. Och jag är ledsen Livsmedelsverket, men jag tycker inte det är ett svar på vad jag frågade efter alls. Och är det så här verket brukar formulera svaren på folks inkommande enkla frågor så uppmuntrar det inte heller precis till någon större dialog mellan myndighet och medborgare, som jag ser det. Är jag dum?

“Hej!

Vattnets hårdhet bestäms av halterna av kalcium (Ca) och magnesium (Mg) i vattnet. Det finns olika typer av hårdhet, totalhårdhet och karbonathårdhet. I olika länder använder man olika skalor för att uttrycka hårdhet. I Sverige använder vi vanligtvis antingen totalhårdhet uttryckt i Ca mg/l (= Totalhårdhet, summa Ca+Mg) eller tyska hårdhetsgrader °dH i dricksvatten. Totalhårdheten uttryckt i Ca beräknas från kalcium och magnesium. För att få hårdheten i tyska hårdhetsgrader används omräkningsfaktorn 0,14. Totalhårdhet, summa Ca+Mg = 14 mg/l motsvaras alltså av 14 x 0,14 = 1,96 °dH.

Den vanligaste skalan i Sverige för att bedöma vattnets hårdhet är den som angavs i Meddelanden från Kungliga Medicinalstyrelsen Nr 122 Fysikalisk-kemiska vattenundersökningar, även Nationalencyklopedin hänvisar till den skalan:

  Totalhårdhet, summa Ca+Mg mg/l Omräknat till tyska hårdhets-grader, °dH Avrundat, °dH
Mycket mjukt 0 -15 0 – 2,1 0 – 2
Mjukt 15 – 35 2,1 – 4,9 2 – 5
Medelhårt 35 – 70 4,9 – 9,8 5 – 10
Hårt 70 – 150 9,8 – 21 10 – 21
Mycket hårt 150 – 21 – 21 –

 Andra länder kan använda andra indelningar.

 I Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) finns separata gränsvärden för kalcium (100 mg/l) och magnesium (30 mg/l), men inget gränsvärdet för totalhårdhet.

 Vänliga hälsningar

 Agneta Tollin
Statsinspektör
Enheten för inspektion

Box 622, 751 26 UPPSALA
Tel. 018-17 55 00
http://www.livsmedelsverket.se”