Heidi Avellans chefskap över Sydsvenskans ledarredaktion har gjort att jag läser de sidorna som aldrig förr. Att debattredaktören är filosof är såklart genialiskt även det, en given yrkesroll för stringenta analytiker.Opinionssidorna tillhör därmed de starka korten i tidningen.
Idag skriver Avallan om yttrandefrihet kontra religioner och utlovar fortsatt bevakning i en del aktuella fall av konflikter i ovannämnda ärenden, låter bra.
För inte så länge sedan delade Avallan ut en råsop mot vulgärborgerligheten gestaltad av småbarnsföräldrar som invaderar kaféerna med sina megadyra barnvagnar där ungen verkar vara en accessoar. I lördagsbilagan, som vänder sig till näringslivsbranschen, finns nu plötsligt en sida Teknik och Prylar vilken “Presenteras i samarbete med” en grupp utomstående intressenter, mycket märkligt rent publicistiskt om man säger så. Och idag behandlar sidan i fråga “Håll koll på bebisen” och så tipsas det om olika elektroniska övervakningsarrangemang som kan tillgripas gentemot den sovande bebisen när föräldrarna är upptagna på annat håll med: “spontanmiddagar som drar ut på tiden eller kanske på resan”.
Gruppen påstår också att “Nästan alla föräldrar har en babymonitor till sitt barn”. Snacka om att ha barnet som pryl. Som läsare tror jag att sidan är ett utslag av infam samhällssatir. Men icke!
Övriga prylar på sidan om Teknik och prylar är en Iphonehållare till barnvagnen jämte en digital apparat som utreder barnets skrik och berättar varför vederbörande låter. “Kräver fyra AA-batterier”.
Förfärligt, säger jag bara. Vilka monster till föräldrar vill ha sådana här saker! De som den politiske chefredaktören var kritisk mot antagligen. Och som nu har fått en egen sida i tidningen. Tragikomiskt är bara förnamnet.