Jag cyklar sedan juni från Kvarnby till jobbet i Lund två gånger i veckan. Har hittills gjort det via följande väg: Tillysborgsvägen/Tullstorpsvägen norrut fram till korsningen med Fårabäcksvägen. Där tar jag vänster och cyklar på fram till anslutande liten cykelled som tar en vidare norrut under väg 11 och upp till Starrvägen, där vänster fram till Gamla Segevägen som åt höger tar en ända bort till Arlöv där man tar till höger på Lundavägen vars cykelbana funkar fint fram till cyklisten dumpas i S:t Lars området i södra Lund. Trampandet tar mig oftast en timme och tio minuter från dörr till dörr.

Jag har noterat att jag cyklar i ett u när jag viker av Starrvägen-Gamla Segevägen-Lundavägen och det har gjort mig nyfiken om det går att hålla en mer nordostlig färdriktning hela etappen ända från början. Tullstorpsvägen ingick förr som en del av gamla vägen mellan Trelleborg och Lund så det verkade vara rätt tänkt, men skulle det gå att cykla på landsvägarna idag? Och skulle jag hitta långt där ute bland betfälten?

I morse trampade jag rakt fram genom korset med Fårabäcksvägen, tog av andra vägen på höger sida vilken i en vackert svängd bro med betagande utsikt tar en över Yttre Ringvägen, på andra sidan fortsatte jag norrut på Mor Marnas väg och nu började en odyssé genom små fina byar och pastoral idyll. Först Sunnanå söder om Sege å. Därefter Nordanå, Kyrkobyn, Tottarp, Lilla Uppåkra och slutligen Stora Uppåkra. Bilden är från strax norr om Nordanå med Görslövs kyrka i fonden.

Jag hade gjort en fuskkarta för att veta vad jag skulle satsa på när landsvägen förgrenade sig, så jag blev glatt överraskad av sådana här skyltar. Den här vinkade mig vidare vid Tottarp. Som synes är trafiken ringa.

Och här har jag inte så mycket kvar, befinner mig i höjd med Lilla Uppåkra. Uppe vid Stora Uppåkra var det till att svänga vänster och rulla ner under motorvägen och ta höger på vanliga cykelleden. Det var en vindstilla solig och fin dag att cykla på både dit och hem igen. Jag tog det lugnt och stannade och fotograferade och klockade dagens båda cykelturer till 1 timme och 3 minuter. Bara 7 minuter kortare än vad den andra cykelleden tar? Kändes som en ännu kortare väg egentligen. Nu stannade jag ju också några gånger för att fotografera. Men utan att stanna för att plåta kan jag å andra sidan antagligen hamna i värre vindsituationer här ute än vad den västligare grannvägen kan åstadkomma. Så det stannar kanske vid en tiondel kortare resväg ändå. Fast just nu tycker jag dagens valda rutt är tio gånger vackrare! Man ser hur långt som helst österut i det öppna kuperade fagra landskapet också vilket måste upplevas! Ut och cykla!

Återupptog cyklingen mellan Malmö-Lund efter semestern. Burlövsbadet har öppnat igen, men jag står över så länge årstid och klimat tillåter, tror jag; det var ju annars därför jag började trampa när badet stängde på grund av läcka i juni och min mångåriga vana att morgonsimma där två gånger i veckan tvärt tog slut. Jag saknade ju omedelbart motionen och började fundera vad jag skulle göra istället. Lätt skärrad över vad jag gett mig in på rullade jag iväg till jobbet en morgon för att testa om cykling kunde vara ett alternativ. Jag överlevde och fick en rejäl endorfinkick. Cykla till jobbet är jättehärligt! Att få motionerat samtidigt som jag tar mig till jobbet kostnadsfritt och miljövänligt är ju bara så perfekt också!

Jag sparar 650 kronor i månaden på att inte längre köra bil Malmö-Burlöv-Lund-Malmö två dagar i veckan, inklusive att jag då också slipper betala måttliga men dock 30 kronor i parkeringsavgift i Lund sagda dagar. Hittills i juni och augusti har jag cyklat hela vägen till jobbet två dagar i veckan, övriga dagar cyklar jag som vanligt bara till hållplatsen för regionbussen och njuter av att sitta och läsa under den 18 minuter långa färden Malmö-Lund. Periodkortet är också rena sparbössan jämfört med den stackars bilen som bara är en vinnare när jag ska handla egentligen.

Jag väljer ut vilka två dagar jag ska cykla utifrån väderleksrapporten. Vilken inte stämmer så klart. I torsdags cyklade jag  till och från jobbet i konstant regn. Dagen efter när jag tog bussen var det för ovanlighets skull den här veckan uppehåll…

Men när jag cyklade hem då i blötan under den dryga timme och några minuter som det tar så upptäckte jag att jag ändå var nöjd med tillvaron: Jag frös inte och regnkläderna höll mig torr och tänk: Jag hade ingen motvind! Ärligt talat så trodde jag nog jag blivit lite rubbad av ansträngningen. För att tänka så här positivt – dvs att bara tillmäta det goda en betydelse och strunta i att ge mer negativa faktum, som här att jag var långt hemifrån på en cykel i ösregn, någon som helst vikt i sammanhanget – det är inte riktigt likt mig, har jag en känsla av. Förändringen kändes jättebra!
Pedal och hälsa!