Jag gjorde en utflykt idag med kompisen M. Vi åkte bland annat till minnesstenen över Klågerupsupproret 1811. Jag var där i fjol och bloggade då om det miserabelt dåliga skick stenen var i och att det var näst intill omöjligt hitta dit. Nu är stenen tvättad och en krans ligger kvar från högtidlighållandet av att det är 200 år sedan militären sköt ihjäl och högg ner fattigt folk i Skåne för att de inte ville bli tvångsutskrivna till ett krig. Också ett sätt sköta rekryteringen på…
Vi fikade på platsen, utsikten är vidunderlig, och vill du göra sammaledes bara följ den nyuppsatta fornminnesskylten till Döängen när du är på den lilla väg som går från Pudesjön utanför Hyby in mot Malmö och som efter några kilometer, en liten bit efter sevärdhetsskylten, mynnar ut i Malmövägen. Kommer du från Malmö ska du ta in till höger på den här lilla vägen som leder rakt ut i åkerlandskapet från Malmövägen precis innan den senare når fram till bebyggelsen vid Klågerup och där korsas med väg 108.
Svedala kommun har en sorts vägbeskrivning också: men den anvisar stenen till vänster fast den ligger till höger om man kommer österifrån. Det är ingen idé att försöka kommunicera med Svedala kommuns kultursekreterare som har hand om sådana här saker; hon har aldrig svarat på mina epost i varje fall då jag i fjol återkommande undrade om minnesplatsens dåliga skick och liknande. Jag har frågat henne även om två andra roliga stenar jag skrev om på bloggen vilka också var i erbarmerligt skick, se bilden från i fjol:

Nu är även de tvättade och ser hjälpligt bättre ut, men texten kunde väl ha fyllts i på den till vänster så det går att läsa? På stenen till höger gick det i fjol att läsa “Hugg icke niding”. Genom att det faktiskt röjts vid fundamentet har nu en fortsättning framkommit: “Handen skall wisna”.
De som avrättades efter Klågeruppsroret fick först högerhanden avhuggen. Och jag tycker det är fascinerande att moderna stoppmärken för att objudna inte ska tränga in på privat mark oftast visar en hand. På ovannämnda sten handlar det om att varna den som tänkte ge sig på att hugga ner i skogen för eget olovandes bruk: handen ryker. Finns det ett samband här mellan gamla och nya varningsskyltar?

Väl hemma igen möttes jag vid dörren av en påse innehållandes de här jätteknippena rödlök och färsk gul lök. Observera att den traditionsenliga tändsticksasken som används för storleksjämförelse är en hushållsask!
Det var grannkompisen Lillian som grävt upp lite från sin egen trädgård och kommit över med. Jag hade ju berättat för henne det märkliga att det inte går att köpa  svenskodlad rödlök och gul lök utan sådan importeras från andra världsdelar just nu! I går fick jag dock i den stora livsmedelsaffären tag på ett knippe färsk svenskodlad lök, se den lilla bunten längst till vänster…

Vad har hänt med våra svenska handelsodlare?