Informationskriget som visar hur den ryska björnen egentligen är en trojansk häst!

Patrik Oksanen är en omstridd samhällsdebattör och ledarskribent i liberala sammanhang. Efter att ha läst Skarpa skärvor – om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället (Bertil Ohlins Förlag, 2018) är det lätt att förstå varför. Det här är en djupt omskakande läsning. Jag trodde jag som journalist och samhällsintresserad var förberedd, känner ju väl till trollfabriker, fejkade nyheter, dataintrång och liknande. Men icke, jag hade ingen aning om att informationskriget bedrevs i mycket större omfattning på närmare håll och i andra sammanhang.

Patrik Oksanen går i fristående kapitel genom olika mediahändelser och visar upp samband som förskräcker. Fokus ligger på Rysslands agerande i andra länder för att ändra attityder och rubba maktbalanser och Patrik Oksanen visar dels hur trådarna ständigt löper bakåt till rysk maktpolitik, dels vem som i Sverige håller i andra änden. Exemplen som anförs är som thrillers med tragikomiska inslag som när Patrik Oksanen visar aningslösheten hos svenska medie- och samhällsinstanser jämte att informationskriget till synes obekymrat kan förena politiska grupperingar på yttersta vänster- och högerkanten.

Är du mer eller mindre marginaliserad i ett land kan så klart ett annat maktcentrum dra nytta av det och erbjuda dig ett högre värde, en position ditt samhälle tycks förneka dig, om du bara faller in i deras varma åsiktsfamn. Det gäller inte bara för religiösa sammanslutningar utan Patrik Oksanen visar i Skarpa skärvor på ett övertygande sätt hur just Ryssland agerar här. Följdriktigt uppvisar också Vänsterpartiet, Feministiskt parti och Sverigedemokraterna likheter i politiska ställningstaganden, som gentemot EU, till exempel.

När fienden heter Nato och Ryssland påstås vara en förtalad fredsvän, kommer i alla fall jag att vara mer uppmärksam på vem som tjänar på sådana uttalanden, jag har nog slentrianmässigt varit mer skeptisk för när motsatsen till ovan inställning har gällt. Nu förstår jag bättre hur illa det kan vara när det gäller den ryska björnen, den är mer att betrakta som en trojansk häst!

Som slutkläm vill jag bara uppmana till: 1) Läs boken! 2) Googla på recensioner av Skarpa skärvor och iaktta här vilka som har recenserat och vilka som inte har gjort det… 3) Notera att av dem som har recenserat och inte gillat så argumenterar dessa vad jag har funnit precis så som Patrik Oksanen redogör för hur de som låter sig omfamnas av rysk propaganda gör. 4) Givetvis: vilka värden försvarar författaren, vad utesluter han i sina analyser och kan man kolla hans faktapåståenden? Nummer 4 här bör vi ha med oss i all mediekonsumtion vilket Skarpa skärvor sannerligen har skärpt mitt medvetande om!

Posted in Journalistik och massmedia, Religion och politik | Leave a comment

Att stå upp för klarsyn borde belönas istället för “funktionell dumhet”.

Det skulle vara intressant se ett foto från ett arbetsplatsmöte i offentlig verksamhet där det samtidigt i pratbubblor gick att se vad personalen tänkte när en chef eller så kallad kommunikatör visade ännu en power point-presentation över styrdokument och värdegrunder, etc. Jag tror att på fotot skulle de klarsynta kritiska tankar synas som de flesta aldrig yttrar. Jag tror inte folk är dumma, vi är kanske bara för anpassningsbara. Som en överlevnadsstrategi förmodligen. För så länge lojalitet mot arbetsgivaren stavas tystnad blir det därefter. Och så accepterar vi meningslösa utvecklingssamtal, onåbara visioner och en dysfunktionell ledning som ikläds påfågelsfjädrar av de städse krälande kommunikatörerna. Fi donc!

Mats Alvesson arbetar som professor i arbetsorganisation vid LU. Han säger som det är. I en artikel i fackförbundet Visions medlemstidning beskrivs fyra begrepp han gärna använder sig av: Dumhetsledning, Negativ kapacitet, Normativ press och Självfördumning. Tre av dem handlar om det som händer med en organisation där floskler får råda oemotsagda. Negativ kapacitet är vägen ut ur det. Begreppet betyder att inta en kritisk hållning och dito tänkande, att ställa frågor och reflektera. Problemet, som jag ser det, är bara att de organisationer som mest behöver en negativ kapacitet hos personalen är de som tillåter den allra minst -därav problemen på de arbetsplatserna också.

Mats Alvesson och André Spicer går djupare in på det dumhetspräglade arbetslivet i debattboken Dumhetsparadoxen (Fri Tanke förlag, 2018). Har man jobbat på en arbetsplats som styrs av det här tänket känns allt igen…

Lojalitet, tycker jag, är att protestera mot “funktionell dumhet”, invändningarna ska premieras och inte nertystas och förtryckas. Det finns mycket att komma tillrätta med här inom speciellt offentlig förvaltning tror jag.

Läs gärna “Professor på dumhetsjakt” i Vision 6/2018

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Källor till “När kriget drog genom Husie på 1600-talet”

Screenshot_20180910-223548.png

Jag har precis hållit ett föredrag på Husiebiblioteket, se bilden 🙂 , om när krigen slog ner i våra trakter under 1600-talet. För att kunna berätta och visa bilder om de här krigen och vad de betydde för människorna i Malmö och i byarna runtom, särskilt då Husie och Västra Skrävlinge som drabbades värst, har jag gått igenom en del material av olika slag samt besökt några institutioner.
Här redovisar jag mina källor och ger lite tips för dig som vill veta mer!
Hör gärna av dig om du har frågor!

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Du missar väl inte höstens roliga berättarcaféer på Husiebiblioteket?

Berättarcaféer på Husiebiblioteket hösten 2018
20 september, kl 15-16, Om affärerna som fanns förr i Husie. Vilka minns du och kanske saknar? Läs mer och anmäl dig här.
25 oktober, kl 15-16, Om skolorna i Husie. Var gick du och hur var det?
Läs mer och anmäl dig här.
22 november, kl 15-16, Om kyrkorna i Husie och då speciellt om Sikem.
Läs mer och anmäl dig här.

P.S. Jag har uppdaterat min webbsida över var du kan läsa, se bilder och filmer eller prata mer om gamla Husie och Malmö stads historia.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Makt korrumperar och religionen är dess verktyg

Kommer ni ihåg upproret mot Shahen av Iran och hans styre? Och hur befrielsen tog gestalt av inkommande religiösa ledare från exilvistelse. Sen var det slut med revolt och uppror, locket lades på och förtrycket blev hårdare än någonsin.

Religion är ett utmärkt redskap för maktordning. Inte bara när det gäller islam, självklart inte! Ovan händelse är en direktkopiering av vad som hände när kristna gjorde uppror mot en korrupt katolsk kyrka och skapade en kraftfull reformert rörelse som drog genom Europa på 1500-talet. Drevet hade gått i och med att Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg 1517 och protestantismen såg dagens ljus. I Schweiz hälsades Jean Calvin och hans anhang som befriare när de drog in i landet; samhället skulle nu styras och genomsyras av en ny anda. Och visst blev det nytt. Det vill säga som innan, men värre. Calvin lät avrätta och bränna på bål meningsmotståndare, angiveriverksamheten kunde inte vara större och samhällsfriheten mindre. Jean Calvin regerade religiöst och politiskt så som den värsta islamistiska mulla och terroristledare gör i dag. Ingen skillnad.

I Serveto och den eviga elden (Bokförlaget Korpen, 1998) behandlar Eva Dahlbeck (1920-2008) ämnet. Efter att ha medverkat i en stor mängd svenska filmer, bland annat som en lysande rapp och kvicktänkt motspelare till Gunnar Björnstrand i Ingmar Bergmans komedi En lektion i kärlek lämnade skådespelaren Eva Dahlbeck scenen och gick över till författarskap. Och vilken intressant penna hon förfogade över! I Serveto och den eviga elden berättar hon stilistiskt effektivt om mannen som höll fast vid sin tro gentemot Calvin och vad det ledde till för honom, Miguel Serveto, och samhällets fortsatta utveckling. En fängslande roman där Eva Dahlbeck håller upp de eviga frågorna som en spegel vår samtid snarast schavotterar i.
Ett citat ur boken: “Ingenting är lättare att glömma under frihetsruset än den överallt och ständigt lurande diktaturen, främst därför att förändringen oftast sker stegvis och utan åthävor och i synnerhet utan att man justerar skylten: frihetsbaneret. Men maktmänniskan dör aldrig.”

Makt korrumperar och religion hjälper bra till här.

Wikipedia:
Eva Dahlbeck
Miguel Serveto
Jean Calvin

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Se namnet!

Det är inte första gången: när ett fenomen får ett namn, det vill säga jag lär mig vad egenheten i fråga heter, så ser jag det som aldrig förr. Det gäller allt från djur och natur till sociala händelser och strukturer. Nu har jag till exempel plötsligt lärt mig namnet på ett 60-tal växter. Det hände härom helgen då jag följde med på en vandring med Vilda Malmö, naturguidningar i stadsmiljö i Klagshamns fascinerande naturområde.

En ganska rask promenad med kunnig ledare som anförde liten grupp och berättade om de där som stod där nere på marken och som jag egentligen aldrig hade sett utan bara anonymt och kontaktlöst passerat. Men guiden besvärjde fram växterna ur deras för mig namnlösa töcken, jag antecknade och fotograferade och har lagt ut bilderna på mitt Flickr-konto där du också kan se vad arterna heter. 🙂

När jag nu ger mig ut på promenad eller cykeltur är världen plötsligt befolkad av en massa växter som hälsar på mig och jag nickar tillbaka och mumlar “färgreseda”, “kungsljus”, “bitterkrassing” och häpnar. Jag har vadat mig fram omgiven av dem alla under mycket mer än ett halvsekel, men det är bara en handfull jag vetat namnet på. Dessa såg jag, men de andra, namnlösa, har jag egentligen inte varit medveten om att de också fanns. Språkets betydelse kan aldrig underskattas…

 

Rosenvial, havssäv, bitterkrassing och gulmåra…

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En bild över gamla och nya religioner

40085016500_ba15e640d0_z.jpg

Santiago de Compostela, katedralen, en mässa och två olika tillbedjanden. Eller hur? Officianterna läser, svänger rökelsekaren och utövar katolicismens riter i den kristne gudens namn. Mannen i rött höjer sina händer och lovprisar. Vad gör delar av församlingen? Jo höjer sina mobiltelefoner och fotograferar -för att tillförsäkra sig lycka, mening med sina liv och evighetens odödlighet. Eller hur…

Bilden tagen härom veckan av min gode vän Joachim Krumlinde som är nyss hemkommen efter vandring längs pilgrimsleden. Fler bilder från den och framförallt: bilder från vandringsleder i Skåne där blommor och svampar står i fokus finner du på hans jättefina blogg Från Sandbys horisont.

Posted in Bilder, Religion och politik | Leave a comment

Dagens skörd från naturen

koslapp.jpg

Här kommer kvigorna för att under förskolebarnens överinseende släppas ut i den stora hagen i Bulltoftaparken. Det årliga evenemanget hände idag och de sex stora vita djuren klev, lunkade och småsprang bara lite och väldigt lugnt när de väl kommit ut ur traktorsläpet. Och det är väl ett bra tecken: De har alltså inte saknat rörelsefrihet under vintern!? För om “kosläppet” visar galet krumbuktande kor kan man ju undra hur det haft det sen de släpptes ut sist…

blomlöst.JPG

Här brukar jag plåta blåsippor om våren, i år missade jag dock att titta efter under förra månaden då de brukar slå ut på Kvarnbys enda ställe för Anemone hepatica: vid östra brofästet för cykelstigen mot Torup vid bron över Yttre Ringvägen. Men jag undrar om det har funnits några blåsippor här i år? Det ser väldigt kalt ut när jag kollade idag plus dessa hålor som inte funnits här tidigare eller är det gryt…

gransångare.JPG

Raskt över till något trevligare: en gransångare vid cykelstigen underhöll med sitt envetna “tjötande” när jag gick förbi i dagens högsommarvärme. Tack och lov för fåglarna!

Posted in Fåglar, Miljö | Leave a comment

Sena vårblommor i år

tussilago.JPG

Vårblommorna är sena i år: tussilagon på bilden fotograferades igår den 7 april. 2017 dök de upp den 25 mars, 2016 den 20 mars, 2015 den 28 mars, 2014 den 8 mars medan de 2013 var rekordsena och syntes först den 13 april. Allt dokumenterat vid västra brofästet för cykelstigens bro över yttre ringvägen vid Kvarnby golfklubb.
Snödropparna blev i år dock synliga vid det ställe där jag brukar titta efter dem, rondellen vid Klågerupsvägen, redan den 25 januari. Missade notera vintergäcken men det brukar vara samtidigt. I fjor syntes båda omkring den 18 februari. Däremot blommade blåsipporna vid Kvarnbys enda sådan backe, också vid brofästet över ringvägen, men på östra sidan, redan den 9 april i fjor 2017 och det tror jag dröjer i år.
Se mer statistik under taggarna nedan för de olika blommorna.

Posted in Lördagspromenad | Tagged , , | Leave a comment

Bry er inte om mig, jag sitter bara här och chillar…

Näsbyholm_3.JPG

Ser inte mycket ut för världen, pluppen i toppen på trädet, eller hur? Men den förändrade totalt tillvaron med sin ankomst. Platsen är Näsbyholmssjön utanför Skurup och tidpunkten senaste lördageftermiddag. Våtmarken var välbesökt av olika sorters sjöfågel som studerades av oss fågelskådare.

Plötsligt lyfte alla fjäderfän under tumultartade skrän och drog åt ett håll. Från andra hållet kommer en mörk bräda inseglande och landar i trädet: en havsörn. Sen sitter han där och liksom: Bry er inte om mig, jag bara chillar. Men de pö om pö återvändande små liven betedde sig som semestersvenskar på väg hem genom tullen…  Fast värre; okey jag överdriver säkert när jag uppfattade en lågmäldhet i ljud och rörelser som jag tillskrev: Tagning! Dödsfara råder! Den som visar ett svaghetstecken i vinge och kropp kan hälsa hem!

Ingenting mer hände så vi körde en liten bit bort för att kolla terrängen bortom sjön. Efter ett tag där upprepades entrén, vi tror det var samma havsörn som bara liksom släntrade in på scen igen under de andras högljudda skräckflykt. Sen när han satt sig, den här gången på marken, blev allt lugnt. Som typ: Bry er inte om mig…

Posted in Fåglar | Leave a comment