Julafton 2008

img_0800-large

Klockan är tolv och dörrarna öppnas till balkongen på Rådhuset, ut kommer musikerna och blåser in julfriden med några beprövade låtar. Vädret är milt, men instrumenten verkar ändå påverkade av klimatet vad det gäller träffsäkerheten. Strax ska vår “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, ta över uppmärksamheten och hålla sitt sedvanliga julaftonstal iklädd den pampiga borgmästarkedjan. Idag hade han även hatt och var så stilig. Ritualen har anor sedan medeltid och var förr juridiskt bindande; började folk slåss på krogen efter att julfriden hade inletts och fram till trettonhelgen var det dubbelt straff.

Landgren brukar alltid börja med “Kära malmöbor” och sedan håller han ett kortare tal om året som timat och vad det betytt för oss i Malmö. I år höll han det saftigaste politiska lovtal till demokratin jag hört honom hålla. Och det på grund av de antidemokratiska krafter som härjade i stadsdelen Rosengård i förra veckan.

Jag kom att tänka på den gamla teckningen av Lars Hillersberg där en karl ligger på en trottoar och försöker skydda sig mot en polisman som står över honom med en batong i handen. “Slå mig inte”, säger karln, “jag är antifascist.” Polismannen svarar nått i stil med: “Jag ger väl fullständigt fan i vad för sorts fascist du är”.

Tyvärr har polismannen rätt och Kjell-Arne Landgren ska ha en eloge för att ha dragit upp var rågången går mellan ett agerande i demokratins tjänst och ett därutanför.

Lillejulafton 2008

 

 

 Malmö: Trafiken flyter, folk rör sig vänligt, hetsen finns någon annanstans. Det verkar bli en riktigt skön, grön jul.  Ett digitalt julkort anländer och motivet passar in i hur det är i stan på något sätt. Fast bilden har något mer – eller ska jag bara lära mig se min egen verklighet bättre? För fotografiet förevisar synvillornas synvilla; kamelerna är inte där du tror… Jag letar mig fram till källan och länkar här till den, klicka bara på bilden. George Steinmetz säger: Fotografera verkligheten och inte dina förutfattade meningar om densamma.

Okey, lätt att säga! Men vackert att titta på och med det vill jag önska alla mina läsare (jag har installerat besöksräknare som lagrar en jäkla massa data över varifrån, hur, när och vad) en riktigt God Jul!

Quizfinalen för året 2008 blev mörk…

img_0791-large

…dvs ljuset gick, och det blev tydligen svart i går kväll söndag för fler; 300 abonnenter runt Gustav drabbades läste jag i Sydsvenskan på nätet idag måndag. Då hade quizfinalen tagit sig igenom alla frågorna och var på rättandet. Brian bjöd alla på öl för att kompensera, men jag tror det var få som orkade efter fyra timmars quizande. Själv var jag på Pickwick från klockan fem för att först med Den Store Köttätaren smygäta ännu en sanslös portion spenatfyllda cannelloni i ostsås; quizen startade därefter halv sju för att inte vara klar med rättandet och segrarutropandet förrän lite i elva.

Och där satt vi fast i pubens biblioteksdel hela kvällen, alla sju lagen som klarat sig till detta årets final. För oss i TLA var det andra gången, för General Mortars premiär medan psykona inte gör annat. Alla quizmastrarna plågade oss med frågor som dels hade anknytning till respektive quizmasters hemland, dels var uppdelade i olika ämnesområden. De normala 24 frågorna var utökade till 36 och den eventuellt enstaka “hands-outen” var så multiplicerad att Brian hotade med att en av frågorna skulle vara just hur många hands-out vi fått. En av dem vägrar jag att ta hand om i fortsättningen: rituppgiften. Humpf, passar för andra året i rad inte mina streck så får det vara.

Annars var det omväxlande, på sina håll så seriöst så det kunde kallas bildande jämte ömsom huvudstupa knasigt och roligt. Och äntligen: 32 års filosofistudier har inte varit förgäves; för första gången på de fem år jag slavat på onsdagsquizarna dök en filosofifråga upp! Det handlade till och med om att man skulle kunna haspla upp fem filosofer på raken så jäkla vad lönande det är med universitetsstudier. En superquiz, men alltså så här dagen efter är jag tacksam det är ett år till nästa. Och stöddigast vann, eller vad sägs om General Nolegs tröja?

Lördagspromenad 13 december 2008

img_0788-large

Byvägen i Södra Sallerup är säkert tusen år gammal, kyrkan är ju från 1100-talet, så dagens trafik behöver hjälpmedel för att ta sig runt i kurvorna. Den här vidsyntheten i backspegeln fick mig att tänka på uttrycket “i eftertankens kranka blekhet”. I hela mitt liv har jag använt det fel. Tills jag fick en vänlig reaktion från en väldigt härlig och tålmodig korrekturläsare på min arbetsplats.

Jag har alltid trott att Shakespeare-citatet ovan betydde att om man först under funderingar i efterhand upptäckte att något man tidigare gjort eller sagt var ett felaktigt agerande, så kunde man blekna av insikten. Eller så tänkte jag mig att man för sent kom på hur man borde ha agerat i en viss situation och att den upptäckten inte kunde bli mer än en blek insikt i betydelsen verkningslös.

Men så är det icke. För poängen ligger snarare i ordet krank än blekhet. Det förra kommer från fornsvenskans kranker och betyder sjuk eller dålig och nått liknande heter det väl än på tyska. Eftertankens sjuka blekhet handlar därför om vad som händer med en när man inte kan komma loss och besluta sig utan lider av en överdriven försiktighet inför att just fatta ett beslut. Man kommer alltså aldrig till skott och denna oföretagsamhet kan ju vara påfrestande psykiskt, men jag måste säga att steget ändå känns längre mellan att använda uttrycket eftertankens kranka blekhet rätt än fel. Det är väl också lättare att agera överilat än inte alls så det rätta användningsbehovet för uttrycket föreligger nog mer sällan – i alla fall är det så för mig…

Jag tror aldrig jag ser uttrycket användas på rätt sätt heller. Och det beror säkert på dubbeltydigheten i ordet eftertanke: dels tankar i efterhand, dels mer genomtänkta tankar. För min del så kan jag inte längre använda det som tidigare, det känns fånigt nu när jag vet, men jag vill inte mista citatet i min vokabulär så antingen får jag börja säga “i som det inte heter eftertankens kranka blekhet” eller försöka bli mer handlingsförlamad och klaga på mitt eget beteende.

Suck. Jaja, det finns fler härliga citat att rycka loss från Shakespeare så på något sätt ska jag väl klara av att Hamlet säger att “så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över”. I annat fall hamnar jag ju själv, etc. Det gäller alltså att inte tänka efter för mycket före. Utan efter. Fast då gäller inte citatet. Hjälp jag loopar.

Söndagspromenad 7 december 2008

img_0768-large

Andra advent och julen kan komma när den vill, allt är klart. Hade som vanligt öppet hus med hembakt första advent, en bra tillställning för att få julstädningen avklarad. Och få träffa alla goa vänner på ett bräde, som det heter. Och slippa gåbortspresenter, men göra en liten liten vettig sak: Mina gäster informeras i förväg att tar de med sig något kommer jag omedelbart att lägga presenterna i en stor sopsäck i hallen. 🙂

I år kunde jag, precis som i fjol, dagarna efter kaffekalaset köra till Stadsmissionen med en handfull kassar med synnerligen vettigt innehåll. En av mina få bra idéer: Folk vill ge, jag vill inte ha någonting (gå-bort-presenter är, trots artigheten, ta inte illa upp, oftast som de flesta souvenirer: mer eller mindre smaklösa och opersonliga och gjorda av barnarbetare i Taiwan), men Stadsmissionen behöver få in värmande klädesplagg för deras klienter.

Så blir julen kanske lite lite bättre för några fler. Annars har Stadsmissionen Gåvobankgiro 900-3252, och deras klädintag på Korsgatan 2 har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, se www.stadsmissionen.nu. Men ta inte bilen en och en, bjud hem dina vänner och samla ihop byltena där så en kör iväg med dem istället. Både trevligt och miljöbesparande.

Nu ska jag ut och ta min söndagspromenad!

Mozart och reklam bättre än lokalradion

Jag orkar inte längre ha lokalradion på i bilen eller vid frukosten. Tyckte innan det var viktigt med tanke på trafikrapporter och akut info om hur det stod till med min kära stad.
Men skallen svämmade över av ointressant musik som låtsades vara äkta och sann och meddelanden som var äkta och sanna, men enbart ointressanta.
Så nu lyssnar jag på P2 i bilen; Mozart spelar på mina hjärnvindlingar så de kalibreras till större harmoni, det känner jag helt klart. 🙂
Eller så har jag den helt kommersiella radiokanalen på. Musiken är bättre än i lokalradion och snacket “sämre”. Det vill säga reklamen är helt förljugen och därmed enkel att stänga av, mentalt sett, medan mellansnacket inte har någon intention alls av att vara samhällsviktig och därför kan passera som ärligt underhållande dösnack.
Det är ibland bättre med antingen eller, som Mozart och reklam istället för det som är varken eller. Typ lokalradion som försöker vara informativ, men tyvärr ofta landar i något tandlöst, menlöst. Och det tror jag är “farligare” för ens egen intellektuella kapacitet att okritiskt umgås med. Det bombardemanget pratar vi också för lite om: det samhällspretentiösa skvalet. Att dagiset i Harlösa har problem med möss i köket binder min uppmärksamhet, det är klart jag lyssnar, men till vad nytta? Varför ska jag veta, vad förväntas jag göra av informationen? När en elfirma vill kränga varor kan jag däremot helt likgiltigt filtrera bort tills autopiloten hör det är musik igen. Eller att radiovärdarna fortsätter bråka om varandras taskiga smak.

Quizen 3 december

Vår alfahanne som kan alla låttexter från anno dazumal ligger nerbäddad i influensa, men vi gjorde bra ifrån oss ändå! Jag tänker på frågan Brian ställde hur svaret lyder i Hotel California när någon frågar efter vin. Den strofen kan jag utantill! The Eagles ska till Malmö till våren och det ska bli jättekul att sjunga med i alla deras låtar! Hoppas de andra i publiken också tycker det, men jaja det blåser alltid på toppen.

Vi hamnade utanför pallen, och även om vi fixat två frågor till där vi hade svaren utan att tro på dem hade vi ändå inte vunnit så det är inget att gräma sig över. Som när det gällde att berätta vilken citrus som ingår i Earl Grey. Bergamottolja ingår, säger jag, men det är ju ingen citrus. Ridå! Eller när det gäller att bestämma vilket land som är världsstörst på att odla om det nu var humle eller malt till öl. USA svarade vi förra gången den här frågan dök upp. Ja, det gjorde vi, men var det inte fel, var det inte Tyskland som var rätt? Äsch vi svarar samma som förra gången. Ridå. Blir man full om man lägger sig i ett badkar med sprit? Det har jag alltid undrat och på en tråkigare fest för länge sedan  la jag handen i ett glas vin, men fick inte roligare för det. Så vi svarade fel. Ridå igen. Annars kunde vi att den häftigaste vinsten i backgammon just också heter backgammon och att Mae West är den mest slängda i käften-typen som verkar ha funnits, etc. Brian levde inte riktigt upp till Slaktaren från Skottland utan det här var rätt mänskligt!

Lördagspromenad 29 november 2008

bild-002-large
Snön är borta och det är tyvärr skönt för då kan man promenera obehindrat igen. Utkanten av Malmö skiftar mer drastiskt vilka villkor som gäller på väg- och gångbanor än inne i stan så fort det kommit lite nederbörd och frusit till… Livet här ute på kanten är mer dramatiskt överhuvudtaget så klart! Men plötsligt har Gränsen flyttat på sig: för inte fanns det en Malmöskylt här för två veckor sedan då jag gick här sist? (Förra lördagen rådde oframkomlighet.) Jag vet i alla fall att när jag flyttade till Kvarnby 1991 fanns skylten längre in mot stan, men minns inte var. Nu är det något skumt igen. Men spelar det någon roll? Antagligen inte.

Quizen 26 november

Vi kom tvåa! 1,5 poäng efter vinnarlaget TSP. Det känns jättebra att vi fått tillbaka formen inför den stora finalen söndag 14 december då vi är sju lag som kvalificerat oss. Vi har själva begått den nödvändiga, men smärtsamma, laguppställningsurtagningen eftersom lagen bara får bestå av fem medlemmar under slutomgången. Vi säger som så att vi med åren alla får turas om att sitta på reservhyllan. 🙂

Det var Megan som höll quizen och den tog tiiid, inte första gången. Men den var trevlig. Vi klarade det mesta, svarade på allt och missade som sagt lite. Jag undrar om något lag svarade rätt på vad följande hade gemensamt: Alexandre Dumas, Alexander Pusjkin, Barak Obama och så en skådis jag glömt namnet på.

 Vi hade fel på vilket land som 1960 hade världens första kvinnliga premiärminister. Vi gissade på Israel och Golda Meir, men hon var premiärminister först 1969 ser jag nu på ne.se så det är säkert rätt att Sri Lanka hade den första som TSP skriver på sin blogg. En rolig fråga vi klurade rätt på var det gemensamma namnet på ett hotell i London, en kålsort och en region i Frankrike. Svaret var Savoy, precis som hinduismen är den äldsta av världsreligionerna, etc. En lugn quiz med andra ord, gick bara lite för långsamt. Vi tog en voucher också, dvs av någon underlig anledning visste C vilken färg Megan hade på sockorna…