Jag orkar inte längre ha lokalradion på i bilen eller vid frukosten. Tyckte innan det var viktigt med tanke på trafikrapporter och akut info om hur det stod till med min kära stad.
Men skallen svämmade över av ointressant musik som låtsades vara äkta och sann och meddelanden som var äkta och sanna, men enbart ointressanta.
Så nu lyssnar jag på P2 i bilen; Mozart spelar på mina hjärnvindlingar så de kalibreras till större harmoni, det känner jag helt klart. 🙂
Eller så har jag den helt kommersiella radiokanalen på. Musiken är bättre än i lokalradion och snacket “sämre”. Det vill säga reklamen är helt förljugen och därmed enkel att stänga av, mentalt sett, medan mellansnacket inte har någon intention alls av att vara samhällsviktig och därför kan passera som ärligt underhållande dösnack.
Det är ibland bättre med antingen eller, som Mozart och reklam istället för det som är varken eller. Typ lokalradion som försöker vara informativ, men tyvärr ofta landar i något tandlöst, menlöst. Och det tror jag är “farligare” för ens egen intellektuella kapacitet att okritiskt umgås med. Det bombardemanget pratar vi också för lite om: det samhällspretentiösa skvalet. Att dagiset i Harlösa har problem med möss i köket binder min uppmärksamhet, det är klart jag lyssnar, men till vad nytta? Varför ska jag veta, vad förväntas jag göra av informationen? När en elfirma vill kränga varor kan jag däremot helt likgiltigt filtrera bort tills autopiloten hör det är musik igen. Eller att radiovärdarna fortsätter bråka om varandras taskiga smak.