Igår var det midsommarafton och både dansarna i Tornabygdens Folkdanslag och vädret svängde hit och dit, ömsom skurar ömsom hambo.
Kulturens Östarp är inte bara fin i sig utan vägen dit är perfekt också om man vill fira att sommarledigheten är i antågande och att världen är ljus och vacker; det gröna sköna och öppet böljande landskapet förstärker sådana tankar i allafall. Men medan midsommardagen lunkar på i vilsamt tempo slår vi redan över mot mörkare tider. Vemod! Ve mod! Ve!
Är inte med på quizen ikväll för jag har fullt upp med att dels ta igen mig från konstig förkylning, dels förbereda en liten midsommarfest här hemma. Var idag och handlade den heliga sillen, gräddfilen, gräslöken, jordgubbarna och andra nödvändiga utensilier där dryckjomen inte är att förglömma. Kände mig oerhört begåvad av att ha kompat ut tidigt från jobbet så jag kunde segla omkring hur jag ville inne på systemet och välja vilken folktom kassa jag skulle betala mina varor i. Tack kära A. för att du rådde mig att handla idag, imorgon är det säkert knökat.
Om jag skulle komma till skott och berätta om bilden? Jo, det var en gång för fyra-fem år sedan en quizfråga på Pickwick som löd: Var görs likören Kahlua? “Danmark” sa jag spontant och blev utskrattad av mina så kallade lagkamrater. Men då berättade jag att när jag besökt Mexiko och fått syn på kaffelikören i en affär och köpt en flaska så hade jag sedan på hotellrummet blivit full av skratt (inte på vätskan för jag tror ingen människa ens orkar dricka sig berusad på den) när jag läst på etiketten att likören var gjord i Danmark. Ögonvittnesskildringar väger tungt i såväl domstolssammanhang som quizomgångar så vi skrev såklart broderlandet i väster.
Men rätt svar var Mexiko och det har jag fått äta upp många gånger genom åren. Därför är bilden jag tog idag på Systemet en av de bästa jag såklart har tagit även om den blev suddig både på grund av att jag använde mobilen och att jag blev lite nerövs för man får kanske inte plåta spriten hos bolaget?
(Det var kanske så att frågan löd var likören kommer ifrån, men då vill jag säga att både Mexiko, som ursprungsproducent, och Danmark, som licenstillverkare, är rätt. Så fort något extra roligt hänt oss i laget eller jag förlorat något nytt vad har jag tvingats bjuda de andra stropparna på kahluashottar. Det var förresten riktigt roligt stanna hemma från quizen och skriva något helt annat istället. Hä-hä)
(25 augusti skriver Sydsvenskans kulturchef om nästa reclaimaktion i Malmö som inträffade några dagar tidigare i Rosengård. Rakel Chukri tar just upp den sexism och bristande jämlikhet som jag själv överraskades av vid nedanstående händelse.)
På 
Gustav Adolfs Torg samlades tidigt ikväll, se till höger, ett demonstrationståg för att protestera mot att det inte byggs tillräckligt med bostäder. Tågets mål var Västra Hamnen där en fest skulle hållas. De som bor i det området fruktar förstörelse. Inte helt ogrundat eftersom aktivisterna stått bakom sådant tidigare.
Grupperingen i fråga arbetar enbart utomparlamentariskt i en sekteristisk struktur där avstånd mot det etablerade samhällets maktapparat poängteras, våldshandlingar legitimeras, insyn i beslutsprocesser saknas och den arbetarklass man säger sig representera är inte, vad jag känner till, tillfrågad om den är intresserad av detta företrädande. Grupperingen måste sägas utgöra en antidemokratisk falang.
Intressant är att studera de patriarkala manschauvinistiska maktstrukturer som anhängarna inordnar sig i. Till exempel klär de sig strikt utefter en genusladdad klädkod. Och ju mer anonymt deltagaren framträder desto högre rangordning med möjlighet att vidröra kultföremålen verkar också vara fallet; nästan enbart maskerade stod främst vid banderollerna eller var vid rekvisita-lastbilen med öppet flak som körde sist. Men observera att det enbart var manliga deltagare som kom i fråga att kunna utöva sådana rituella funktioner. Noterbart är dock den kvinnliga megafonrösten som förbjöd demonstranterna att prata med polis eller media, de senare hänvisades till informationskontakten på lastbilen.
Till vänster har vi den så kallade ordningsmakten, polisen. De uppträder identifierbart genom numrerade hjälmar och både män och kvinnor besatt till synes på lika villkor de olika roller som fanns: till fots, i piketbuss eller till häst. De verkade få prata med vem de ville.
Kvällen var vacker och det var skönt eftersom vädret bjudit på de kallaste junidagarna på 50 år. Media rapporterar om lugn fest i hamnen. Jaja, även traditionella fascister kan väl få ha roligt.
Jag tror vi behöver plugga lite på Sgt Peppers-omslaget, skrev alfahannen lakoniskt i ett uppföljande e-post. Ja, jag tror inte vi har haft rätt någon av de gånger slaktaren från Skottland släppt en sådan omslagsfråga. Den här gången gällde det vilken trettiotalsskådis som visades där. Vi gissade på Marlene Dietrich, men rätt svar är Shirley Temple. Det rätta svaret skulle också vara namnet på en drink, men den drinken har jag aldrig stött på. Dietrich var ju med i Blå Ängeln och den titeln tror jag återkommer på en drink också, men jag har väl fel, suck. Googlar och ser att båda har gett namn åt en drink, men Shirley direkt med sitt eget namn och inte via filmtitel så då är det väl så då. Hennes drink är för övrigt alkoholfri, därför kanske okänd…
De engelska benämningarna på kroppsdelarna ger fem som bara har tre bokstäver. Vi klarade tre och missade jaw och gum.
Jätteklurigt var det att ange vilka av USAs stater som är västligast, östligast, nordligast respektive sydligast. Västligast var självklart Alaska, och kanske Hawaii var sydligast, ansåg vi, men det senare kändes som en fälla så det ändrade vi till Florida. Minns inte våra andra svar. Det rätta svaret slår dock ut allt: Alaska, Alaska, Alaska och Hawaii. 🙂
Skylten Hollywood står på berget Mount Lee, det vi bråkade om var ifall skyltplatsen verkligen kunde kallas berg, men eftersom vi inte hittade något annat tänkbart som Mount Lee kunde förknippas med av landmärke, vilket var frågan, så skrev vi det och det var rätt. Fel hade vi däremot om tredje största urbana europeiska ort. Efter London och Berlin var jag tvärsäker på Paris, men det är Madrid. Ja,ja,ja som spanjorerna säger.
Vart räknas van Gogh, ja vanligtvis är han ju portalfigur för expressionismen, men i Bryans fråga var det beteckningen postimpressionist som gällde och det funkade eftersom han knappast kan kallas impressionist, abstrakt expressionist eller fauvist. Vi parade hop rätt gubbe där av de fyra som förutom ovannämnda inkluderade Matisse, Monet och Pollock.
Ingen pallplats och segern knep Spitfires vilket väl var på tiden att de lite grand kom tillbaka i de sammanhangen.
Nu blommar näckrosorna i dammen till Södra Sallerups prästgård. Här i östra Malmö samsas åkermark, backlandskap, uråldriga byar, motorvägar och ny bebyggelse i, skulle jag vilja säga: harmoni. Och ett hot mot detta är förhoppningsvis undanröjt genom det beslut stadsdelsfullmäktige tog i förra veckan. Husie stdfm (orkar inte skriva ut, men du fattar) sa nej till Stadsbyggnadskontorets förslag att den mark Kvarnby Golfklubb disponerar kan övergå till att bli tomtmark och bebyggas.
Stadsbyggnadskontoret har tre alternativ till hur stan ska kunna härbärgera en växande befolkningsmängd: förtätning av innerstan och hamnområden, tillväxt i ytterområdena eller en kombination av de två första där stan växer 1/3 utåt och 2/3 inåt. Förtätning av innerstan skulle utföras genom a) omvandling av småhus och (obs!) koloniområde till flerbostadsområden, b) förtätning genom att vindar görs om till lägenheter och att hus byggs in i till exempel glesare byggnationer i miljonprogrammets områden och c) överdäckning av spårområden och vägområden. Tillväxten utåt skulle i huvudsak ske söderut, men även ett konkret utpekande av golfklubbens område i Kvarnby finns med.
Fi donc, tänkte jag och plitade ihop ett brev till Husie stdsfm där jag undrade hur de ställde sig. Jag skrev, som jag gjort på bloggen tidigare (med bild), att jag själv varken spelade golf eller kunde tänka mig att göra det, men att jag är tacksam för att golfklubben finns där den finns eftersom den håller det kulturhistoriskt värdefulla backlandskapet öppet. Den sistnämnda tjusiga formuleringen har jag snott mer eller mindre rakt av. Från Stadsbyggnadskontoret… Det var inför projekteringen av Yttre Ringvägen som det i den stadsplanen angavs hur viktigt det var att bevara bla, bla, bla. 🙂
Är ni helt historielösa var därför den fråga jag dristade mig att ställa till Bertil Johansson, enhetschef på Stadsbyggnadskontoret, som i likhet med mig inställde sig till stadsdelsfullmäktigemötet den 27 maj. Han gick då igenom Stadsbyggnadskontorets Dialog-pm 2009:1 Hur kan Malmö växa – hållbart? Bertil johanssons svar var att villkoren förändrats och att staden nu behövde utrymme för att växa och i det perspektivet kunde man tänka sig flytta på golfklubben för att bebygga marken.
Det var ett mycket intressant stdfm-möte och det är klart det kändes kanon att mötet beslöt i enlighet med mitt, som det heter, medborgarförslag: att det är viktigt med grönytor inom staden i allmänhet och att den mark ärendet handlar om är en del av ett kulturlandskap som inte bör bebyggas.
Nu gäller det att hålla ställningarna!
Det här var mitt andra stdfm-bevistande sedan jag flyttade till Kvarnby för 18 år sedan och den här gången var jag ensam besökare. Det är skämmigt att inte bättre ta tillvara på att vi lever i en demokrati, jag ska försöka bättra mig! Och du, när gick du senast på ett fullmäktigemöte…
Eric var tillbaka som quizmaster och med det litteraturfrågorna särskilt! Och inga lätta heller. Litteraturvetaren i laget hade dock koll på vilka poeter som räknades till romantikerna och vilka som inte gjorde det. Men vad fyra titlar hade gemensamt klurade vi inte ut, rätt svar var tydligen att de alla ingick i dikter, så det är mycket med poesi just nu.
Kollade i Wikipedia och där står att det det är T.S. Eliot som skrivit I will show you fear in a handful of dust där de fyra sista orden är titeln på en roman av Evelyn Waugh. Jahaja, precis som författarna lånar uttryck av varandra så lånar quizmastrar frågor; som namnen på alla Ninja-figurerna vilka vi den här gången kunde och att fyra amerikanska presidenter kom i följande kronologisk följd: T.Roosevelt, W.Wilson, C.Coolridge, FDR.
Att översätta romarnas Helvetia till Schweiz gick bra, och att Lusitania var Portugal, men Hibernia trodde vi var Skottland när det var Irland. Om uppgiften är att ordna sex ostron, 175mml rödvin, ett stekt ägg och en banan utefter hur mycket kalorier det är i dem så står de i rätt ordning. Vi satte ägget sist…
Hamnade utanför pallen, men grattis till Turboapa som vann!
Vet att jag tjatar om att jag bor bredvid cykelstigen till bokskogen i Torup, men själv tar jag bilen dit. Längesedan sist, men stock och sten låg där jag mindes dem. Dock har skylten på bilden tillkommit. Civilisation när den är som mest absurd.
Det är kul med blixtfotografering: oskyldiga företeelser dramatiseras. Som här syns det ju tydligt att det är polisrazzia i exkrementhögen och svartabörshajarna flyr fältet. Undrar vad det är för stora djur som bajsar sådana jättehögar på skogsstigar där inga hästar eller kor går…
Det händer fortfarande nya blomningar, som den här busken i Kvarnby vid cykelstigen mot Torup. Även om alltså den stora störtskuren av vårblommor fullständigt dragit förbi. Jag såg prästkragar och vallmo också. Så det går säkert att få ihop sju sorters blommor att lägga under huvudkuden. Men om det är för att drömma om sin tillkommande eller om vad man ska rösta i EU-valet nästa söndag kan ju bero på vad man funderar mest på. Jag har i allafall ingen aning om vad jag ska prioritera i EU-valet. Djurhushållningen lär vara gräsligare utanför Sverige, eller är det bara Danmark som beter sig som svin mot grisarna? För då skulle man kanske prioritera det. Och vem ska jag rösta på då? Hur ser arbetsvillkoren ut europeiskt sett just nu och vem av dem som jag kan rösta på tänker fokusera på att sådant blir bättre inom EU? Tryck- och yttrandefrihet och medborgarnas insyn i myndigheternas arbete är väldigt olikt garanterat inom EU, ska jag prioritera de frågorna och vem ska jag i så fall rösta på? Kommentera gärna!
Det var synd om Meghan -som gjort en sedvanligt bra quiz med typiska Meghan-inslag som fobier på latin- för vi var så få på puben på grund av en fotbollsmatch någonstans att en av de andra bartendrarna sa till oss att puben borde avbryta och skicka alla som pristagare till Elysee (vinnarlaget får ju annars en middag för fyra personer dit) för det här var ju glest!
Men Vi De Inbitna satt där och bevakade våra platser; och mycket riktigt: vi kom på delad andra plats med psykopjattarna och General No-Leg vann. Undrar om det inte var det andra generallaget som kom trea: General Mortars. Det var bara ett halvt till ett poäng som skilde nivåerna åt. Och då är det läge för att gräma sig och hacka på varandra. Till exempel blev två personer tillsagda att inte sitta och prata socialt utan fokusera bättre på att vi kommit för att vinna. Han som sagt Bagdad som svar på var Bibelns Babel låg vred sig i plågor av hur han kunnat missa att rätt svar var Babylon varvid lagets religionsvetare inte sågs med blida ögon. Men hallå: om Bagdad-gurun säger sig bestämt veta så är det lite jobbigt att bara ifrågasätta och Babel/Babylon/Bagdad går lite ihop geografiskt så nått större konstigt med det svaret lade inte jag märke till. Eller har jag missat frågan?
Vi missade grovt på fyra sätt att få en bebis att sluta skrika, otroligt. De “rätta” svaren var inte helt övertygande, tycker jag. Vi valde: sjunga, vagga, bära, ge mat. Jag tror bara ett gav oss poäng och det var nog maten. Ett rätt svar skulle vara byta blöjor och sådant funkar nog på en vuxen, men en helförbannad bebis kan fullkomligt strunta i det (skita i det, f´låt) liksom ett annat rätt svarsalternativ: nappen.
Ja,ja,ja. Inte klarade vi heller vad det är som katolska biskopar får sju av, katolska präster fem och vanliga katoliker ett av. Efter att ha gått igenom en del snuskiga förslag valde vi beviljade audienser hos påven. Men rätt svar skulle vara antal kors på gravstenen. Otroligt!
Lustig gång mellan Herr Lyktstolpe och Fröken Paraply…
Tog en promenad i Slottsparken för jag trodde jag kunde kombinera hundens rastande med att jag själv därefter slank in på biblioteket. Men på det sistnämnda är det stängt alla söndagar i sommar.
Så jag slank in på köpcentret istället och köpte fyra nya pocketböcker när nu den sistinköpta kvartetten är färdigläst. De jag är färdiga med är: J.M. Coetzees Onåd (obehaglig och mycket bra), Paulo Coelhos Elva minuter (så sann så sann, men är han en psykologiserande författare eller en psykolog som skriver skönlitterärt inom sina bestämda syften?), Orhan Pamuks Mitt namn är röd (för omständligt och långt om intressant konflikt mellan estetik och politik i sultanväldets medeltid) och Joan Didions Ett år av magiskt tänkande (om att leva efter att ens liv tagit slut, starkt, hon kunde skrivit längre).
De nya är: J.M. Coetzees Pojkår (måste läsa mer för att se om förra var symtomatisk), Paulo Coelhos Häxan från Portobello (måste läsa mer för att se om jag blir klok på vilken sorts författare han är och hur man ska ta hans prosa), Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter (Oates är alltid Oates, dvs makalös och ojämn) samt J.M.G. Le Clezios Öken. Har aldrig läst den sistnämnde, men Nobelpristagare kan ju visst det vara riktigt läsbara…
Kort från Kvarnby 