Lustig gång mellan Herr Lyktstolpe och Fröken Paraply…

Tog en promenad i Slottsparken för jag trodde jag kunde kombinera hundens rastande med att jag själv därefter slank in på biblioteket. Men på det sistnämnda är det stängt alla söndagar i sommar.

Så jag slank in på köpcentret istället och köpte fyra nya pocketböcker när nu den sistinköpta kvartetten är färdigläst. De jag är färdiga med är: J.M. Coetzees Onåd (obehaglig och mycket bra), Paulo Coelhos Elva minuter (så sann så sann, men är han en psykologiserande författare eller en psykolog som skriver skönlitterärt inom sina bestämda syften?), Orhan Pamuks Mitt namn är röd (för omständligt och långt om intressant konflikt mellan estetik och politik i sultanväldets medeltid) och Joan Didions Ett år av magiskt tänkande (om att leva efter att ens liv tagit slut, starkt, hon kunde skrivit längre).

De nya är: J.M. Coetzees Pojkår (måste läsa mer för att se om förra var symtomatisk), Paulo Coelhos Häxan från Portobello (måste läsa mer för att se om jag blir klok på vilken sorts författare han är och hur man ska ta hans prosa), Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter (Oates är alltid Oates, dvs makalös och ojämn) samt  J.M.G. Le Clezios Öken. Har aldrig läst den sistnämnde, men Nobelpristagare kan ju visst det vara riktigt läsbara…