Lördagspromenad 14 augusti 2010

Blåhallon i Gyllins trädgård Blåhallonen svämmar över Gyllins gamla trädgård i Kvarnby som aldrig förr! Man äter sig igenom strövområdet och kommer ut med blåa händer. Bären är perfekt mogna nu medan björnbären, som växer i mindre populationer, fortfarande är lite sura.
Jag ser fram emot att på måndag få ha premiär för världens finaste cykelväg till nya jobbet: Genom Gyllins naturpark till hållplatsen på Toftanäs där nya snabbussen till Lund stannar. Från dörr till dörr bör resan gå på runt 30 minuter.
Lustigt det där med att det fysiska avståndet mellan  Malmö och Lund går att erövra snabbare än nästan vart man än ska inom Malmö, men att få städerna att känna samhörighet kommer aldrig att ske, det psykiska avståndet ligger där det ligger…

Misskött sten över skjutna

Det var inte lätt att hitta den: minnesstenen som restes 1991 av Baragillet. över dem som sköts ihjäl av militären vid bondeupproret i Klågerup 1811. Ingen skylt utan det var social kompetens som gällde för att hitta stenen och stigen till densamma vid sidan av åkern som man tvingades klafsa igenom till sist. Väl framme går det med möda under mossan att läsa: “Vid bondeupproret den 15 juni 1811 stupade ca. 23 drängar och bönder på Klågerups gård. De jordades här på denna avsides belägna plats.” Om formuleringarna kan man säga mycket. Och det ska bli intressant om nästa år innefattar något så kallat högtidlighållande på grund av att det då är 200 år sedan människor i Sverige summariskt sköts till döds av militär: husarer och infanteri beväpnat med bland annat kanoner, för att de inte ville bli utskrivna till ett krig. Det var långt fler av de 1500 upproriska som dödades än vad stenen anger enligt en artikel; anhöriga hämtade kroppar på natten för att dessa inte skulle slängas i ovannämnda ovigda massgrav vid bygränsen. 400 togs till fängsligt förvar på Malmöhus där en tredjedel dog av rödsot, resten dömdes hårt varav tre fick dödsstraff. Jaja!

Platsen är vacker precis som de andra fälten för de gamla skånska slagen och upproren. I bakgrunden Hyby nya kyrka.  Kör du från Bara mot Klågerup ska du ta till höger på Flängevadsvägen, fråga dig vidare. 🙂
Men alltså: Svedala kommun borde inte bara sköta ovannämnda sten bättre och skylta till den utan även ta sig an pågarna nedan! Så här får det bara inte se ut!

Ser du att det står “Hugg icke, niding” på den högra stenen? Fortsättningen bör vara något på “ty då ska handen falla av”. En uppmaning att låta bli skogen med andra ord. Stenarna är utflyttade från skogen och står vid vägkanten mellan ovan minnessten och Hyby. Vad det står på vänstra stenen har försvunnit i vanvården…

Fi donc! Raskt vidare och in i Hyby gamla kyrka, det som återstår i varje fall efter en brand som bara lämnade koret kvar. Men det räcker fint och här finns roliga katolska kalkmålningar. Som allas vår sanna välgörare: Sankt Nicolaus avbildad på skyddshelgonsplatsen nere till vänster med säck och allt. Den enda sakrala framställningen av förebilden till jultomten i någon svensk kyrka?

Hyby utgörs av en vägkrök mellan och söder om Bara och Klågerup vars hela befolkning åtminstone numer verkar få plats i en minibuss. Det bekymrade givetvis inte Helgo Zetterwall som runt förra sekelskiftet ritade en ny kyrka i sedvanlig megalomanisk och kitschig stil i ersättning för den gamla nerbrunna. Han lyckades betydligt bättre med Sveriges förmodligen enda arkitektritade storkbo. Det står vid sidan av det gamla bränneriet efter den gamla kyrkan. En värdig avslutning.

Byalaget bakom mysteriestenen träder fram!

Östra Skrävlinge Byalag

Mysteriet med den märkliga stenen och dess konstiga placering har klarats upp. Och jag har fått träffa en riktig ålderman och kvinnan som näst intill dubblerade medlemsantalet med sin anslutning. Möt Östra Skrävlinge Byalag i Kvarnby, Malmö, kanske ett av landets äldsta?!

Jörgen Nilsson, tredje generationen odlare i Kvarnby, Malmö på Dammstorps Handelsträdgård är den senaste i en lång rad av åldermän för Östra Skrävlinge Byalag. Numer är det ämbetet inte så betungande, mer än att stå och hålla i bylådan då kanske när en fotograf är på plats. 🙂
Men förr hade åldermannen en seriös samhällsfunktion: han skulle ta upp böter om det bedrevs otukt i byn, om det bullrades i kyrkan och om det förekom oljud på byvägen. Den sistnämnda torde vara Klågerupsvägen; Östra Skrävlinge sträckte sig över stora delar av Riseberga och Kvarnby och gränsade i öster till Södra Sallerup längs med Tullstorpsvägen. Åldermannen bestämde också över vilka pigor drängarna skulle gifta sig med. Allt enligt statuterna. Till tjänsten hörde en bylur, en rak kopparlur som tyvärr försvunnit, vilken åldermannen skulle blåsa i för att till exempel kalla till möte.

Östra Byalags historia är inte helt utredd, 1800-talets bokföring har tyvärr brunnit upp, men i lådan finns den mesta informationen från förra seklet i alla fall. Ö. Skreflinge Bys Låda, som det står på sidan, är en rekonstruktion från början av 1900-talet utförd av en lokal snickare, Julius Bergkvist. Lådan är konstfullt målad av den likaledes lokala konstnären Elvin Duckert. Särskilt locket, som “Fru Ålderman” Jenny Nilsson visar, är vackert kurbitsdekorerad. Jenny Nilsson blev själv medlem i byalaget först sedan hon för några år sedan blev jordägare även hon, då först uppfyllde hon kraven: medlem i byalaget kan bara den vara som äger jord. Så har reglerna varit sedan Hedenhös.
– Därför är vi bara två familjer kvar i byalaget, säger Jörgen Nilsson. För Malmö stad har köpt upp all övrig mark här ute.

Östra Skrävlinge Byalag tog förr upp avgifter för dem som på olika sätt kom att utnyttja de två allmänningar som hörde till byalaget. Och det är nu vi närmar oss stenen…Varför  stenen står som den gör på en liten avskild  tomt vid Femtorpsvägen bredvid LV 4:as gamla övningsområde vid Husie Kyrkoväg  förklaras av att den marken är en av byalagets två allmänningar! 1961 restes stenen som en hyllning till detta ärofyllda byalag vars historia sträcker sig åtminstone ner i början av 1800-talet. Den som vet mer ombedes kontakta bloggen!

Att det står Långbjer på stenen har att göra med placeringen på allmänningen som i sin tur ligger på något som förr tydligen kallades Långebjersbacken. Här fanns förr även ett grustag.
-Den andra allmänningen finns vid Husie Församlingshem. Det står en elstation på den byamarken, berättar Jörgen Nilsson.
Byalaget fick in arrendeavgifter från dels Malmö Energiverk, dels från bybor som behövde lite mer mark att odla på. På årsmötena, som hölls vartannat år, bestämdes vad man skulle göra av intäkterna. 1944 när det fanns 944 kronor i kassan bestämdes att Rädda Barnen skulle få 400 kronor. 1946 skänktes 300 kronor till Svenska Europahjälpen. Byalaget höll även gillen, företrädesvis runt Mårten Gås.
-Den traditionen kunde man ju återuppliva, säger halva byalaget som funderar på vad mer Östra Skrävlinge Byalag skulle kunna uträtta.
Innehållet i lådan tror jag skulle kunna utgöra källmaterial för mången universitetsuppsats. Hugade kan höra av sig till Ålderman med fru!

Jag vill bara säga…

… att det är hemskt roligt få respons på min blogg i allmänhet, men i synnerhet när det gäller “det gamla Kvarnby”. Plötsligt ringer en av två kvarvarande medlemmar i Östra Skrävlinge Byalag och skrattar i luren och säger att hon kan berätta allt om stenen. Det vill jag höra! Och tack alla ni andra som förgyllt min tillvaro – speciellt sista halvåret – med bilder och berättelser om hur livet levdes i Kvarnby förr. Nu vandrar jag under mina dagliga hundpromenader genom byns alla årslager, känns det som. Från flintgruvorna till kritbrotten och över handelsträdgårdarna till dagens villamattor. Jag går i spåren efter dem som levde här förr och de kommer bara allt närmare ju mer jag får veta.
Hör av dig du också! Kvarnby är både värd att dokumentera på alla sätt och vis och fortsätta älska att bo i, eller hur?
P.S. Glöm inte besök Stadshuset eller Stadsdelsförvaltningens kontor och se det färdiga förslaget till omvandlingen av  Gyllins trädgård. Eller kolla in förslaget i datorn direkt. Fredag 6 augusti är sista dagen planen är utställd och som det går att lämna in synpunkter.

Sommar är klassikerläsning

Har just läst Truman Capotes Frukost på Tiffanys och Francoise Sagans Bonjour Tristesse. Den första skrevs 1950 och den andra var den 19-åriga författarens debutverk när den gavs ut 1954. Kvinnan i Capotes roman bär drag av Marilyn Monroe-myten i skildringen av den glättigt lustfyllda tillvaron en varelse vid namn Holly Golightly kan leva. Fasaden hade väl inte börjat spricka än för Norma Jeane Baker så det är möjligt det finns angöringspunkter. Efter Joyce Carol Oates Blonde är det omöjligt skriva sådana berättelser i vilket fall. Jag vet inte hur Capotes roman togs emot för 60 år sedan, men idag känns det som om jag redan har läst den här typen av prosa och den här typen av porträtt, etc. Lite besviken, med andra ord. Fattar alltså inte vari romanens ryktbarhet ligger. Upplys mig gärna.
Däremot dräglar jag över Sagans Bonjour Tristesse. Den berättelsen har jag aldrig läst förut: prosan, gestaltningen, atmosfären, allt är lysande fräscht! Henne ska jag läsa mer av! (Truman Capotes Med kallt blod är bättre än den ovannämnda.)
Kvar annars på sommarens klassikerlista är Dorothy Parker. Ber att få återkomma!

Quizen i onsdags 28 juli 2010

Har egentligen lagt av att efterreferera hur det gick på quizen för ingen verkar bry sig. Men i kväll bara måste jag skriva. Pickwick Pub i Malmö kör Sveriges äldsta quiz på grund av att en amerikan sökte jobb hos en skotte där på 80-talet. Eller nått. Och vi som är stammisar bland lagen har hängt med i vad jag förstår mellan fem och tio år. Ikväll fyllde Anders i Spitfire Psychopaths 35 och hade släpat med sig en hel braspanna hembakad jordgubbstårta till puben som glatt kom med servetter, tallrikar och bestick. Osvenskt tänker jag och inser att nej, typiskt svenskt.  Att tänka så vill säga.

Neil höll en bra quiz, vi kommer att överleva när nu Meghan tyvärr slutar, hennes sista quiz blir i augusti under Malmöfestivalen. Team Stella trea, vi hade behövt vår engelsman för att svara på vad den engelska maträtt heter som går ut på att koka korvar i fett i ugnen en halvtimme eller hur nu det motbjudande så kallade receptet gick ut på. Och vi svarade 1991 som året då Irak gick in i Kuwait, men det var året då USA gick in i Irak, attans också. Två poäng ytterligare hade vi kanske fixat därmed men även om det hade lyft oss från den delade tredjeplatsen med General Mortars hade ändå psykopaterna vunnit. För en gångs skull: Grattis! Och tack för tårtan!

Fridhems Folkhögskola Forever

Jag vet inget bättre sätt att tillbringa en sommarvecka på än att gå en kurs på Fridhems Folkhögskola. Utbudet av skapande och utvecklande kurser är rikt och omväxlande. Och blir man inte fullmatad där blir man det av helpensionens utbud av dagliga kulinariska läckerheter. Bara det att det är en vecka utan handla/städa/fixa/dona gör den oerhört rimliga kostnaden än mer värd. Ifall man vill koppla av fullständigt alltså och låta ett annat fokus, en ny känslighet och en större kreativitet ta plats inom en. För det senare räcker inte badstrand och vanlig lättja till för. Testa Fridhem, säger jag bara för jag vet inget bättre! På bilden dansar den orientaliska magdanskursen ringdans med stompkursen, silkscreenstryckarna, de som målade modell med akvarellfärg, skrivarkursen, betongarbetarna och alla andra som gick där den veckan jag var där. Senare på kvällen uppträdde Emil Jensen i det fortsatt vackra vädret. Längtar redan till nästa år!

Arbetssökning pågår, del 16: Inte längre!

Jag har fått jobb. Efter drygt fyra månaders arbetsfri uppsägningstid då jag hann söka 20 jobb blev det napp. Och det på ett jobb som står ut bland de andra som det jag helst vill ha, nu när jag kan unna mig att tänka efter. Men hade jag fått ett av de andra hade det säkert funkat också och så hade jag blivit glad för det, för de flesta av dem rör sig på olika sätt inom samma hemisfär: kommunikation, information, interaktivitet, etc. Sådant brinner jag för. Tror mycket på raka rör och sociala medier i sammanhanget.
En god vän skriver och undrar om jag fått någon hjälp av de “offentliga jobbsökarinstitutionerna”. Jag vet inte riktigt vad han menar för jobbsökning är en fråga mellan dig och din dator i första hand. Att själv vara aktiv, det är det enda som gäller egentligen. Men nästa månad hade jag behövt börja stämpla och då tror jag Arbetsförmedlingen blir en aktiv kompis som kan bistå den rådville med hur man skriver ett CV, fixar praktikplatser och couch, etc. Du som har erfarenhet får gärna berätta!
Själv tror jag mina tre anställningsintervjuer är belysande för vad som gäller för en arbetssökande: Första intervjun gällde ett sommarvik som skötare  inom vården där jag möttes av frågan “Hur kan det komma sig att en journalist söker sig till äldreomsorgen i Eslöv”, andra intervjun var på ett bemanningsföretag inför en kommunikationstjänst på ett företag. Bemanningsföretaget förordade mig men företaget hade redan innan de träffat mig slagit till på en som jobbat hos dem tidigare. Tredje gången blev det bra, varför? Jo antagligen för att jag dels intervjuas inför ett jobb inom mitt eget kompetensområde, dels intervjuas direkt av mina blivande chefer.

Så det är mitt råd: Även om du känner dig flexibel och vill ställa upp och jobba inom vitt skilda områden så stanna vid din läst för du gör bara arbetsgivaren nervös annars (Gunter Wallraff-syndromet) och se till att få direktkontakt med din presumtive arbetsgivare!
Lycka till!

Ett skydd i vår tid?

När kunskapen tenderar att förgöra oss och vi bara inte orkar med att förstå mer om oss själva, livet och universum, då är det skönt att veta att hjälp finns att köpa för en relativt billig penning på ett specialvaruhus i Malmö. Sök på trädgårdsavdelningen och du ska finna det vassa botemedlet mot fördjupad kunskap.
Besväras du däremot av insyn i trädgården får du nog försöka med terapi av något slag…

När kärleken blomstrade på trädgårdsmästeriet

Så här såg det ut på en handelsträdgård i Kvarnby för drygt 90 år sen. På bilden Anders Perssons verksamhet belägen på nuvarande radhusområdet vid Östra och Västra Stationsgatorna. Anders Perssons dotter som sitter på vagnen skulle komma att gifta sig med en viss Bertil Muhr vars namn är mer bekant för det här trädgårdsmästeriet i Kvarnby i östra Malmö.
Kolla texten på vagnen: A. Persson Kvarnby Tel 14. Att ange telefonnumret på den tiden var väl som att kasta ur sig en hemsidesadress i början av 1990-talet: rätt häftigt med andra ord. Hos Anders Persson arbetade bland andra Axel och hos Anders bror trädgårdsmästare Johannes arbetade Selma. Vad som hände när Axel mötte Selma kan du läsa om på nya bidraget till avdelningen Kort från det gamla Kvarnby: Handelsträdgårdar i Kvarnby.

Har du något att berätta från gamla tider i Kvarnby? Kontakta hemskt gärna bloggen!