Har just läst Truman Capotes Frukost på Tiffanys och Francoise Sagans Bonjour Tristesse. Den första skrevs 1950 och den andra var den 19-åriga författarens debutverk när den gavs ut 1954. Kvinnan i Capotes roman bär drag av Marilyn Monroe-myten i skildringen av den glättigt lustfyllda tillvaron en varelse vid namn Holly Golightly kan leva. Fasaden hade väl inte börjat spricka än för Norma Jeane Baker så det är möjligt det finns angöringspunkter. Efter Joyce Carol Oates Blonde är det omöjligt skriva sådana berättelser i vilket fall. Jag vet inte hur Capotes roman togs emot för 60 år sedan, men idag känns det som om jag redan har läst den här typen av prosa och den här typen av porträtt, etc. Lite besviken, med andra ord. Fattar alltså inte vari romanens ryktbarhet ligger. Upplys mig gärna.
Däremot dräglar jag över Sagans Bonjour Tristesse. Den berättelsen har jag aldrig läst förut: prosan, gestaltningen, atmosfären, allt är lysande fräscht! Henne ska jag läsa mer av! (Truman Capotes Med kallt blod är bättre än den ovannämnda.)
Kvar annars på sommarens klassikerlista är Dorothy Parker. Ber att få återkomma!