Söndagspromenad 14 november 2010

Idag fick tjuren Ferdinand, eller vad han nu kan tänkas heta, vara med kvigorna, (se förra söndagens inlägg för motsatsen). De stod alla och skulade i snåren under snålregnet i sin hage i Bulltoftaparken. Jag gillar det dialektala gamla ordet skula. För att inte tala om det fornsvenska ordet kura i att kura skymning.

Jag gillar Bulltoftaparken också, men det har jag nog tjatat om. Här parken så långt ögat ser och benen når. Signaturen Maria skriver ny underfundig kommentar om skillnaden mellan att se och titta. Hon lånar orden från Sven Fagerberg som man kanske ska titta, f´låt, se närmare på.

Körde förresten på Sallerupsvägen idag. Såg fler snöpinnar där än vad jag sett i hela mitt liv, tror jag. Kvack? Mona Sahlin hoppar av i vår, men det är ju världsliga saker som går att förstå sig på, inget att grubbla på med andra ord.

Söndagspromenad 31 oktober 2010

Höstfärgerna slår allt. Bulltoftaparken fin. Undrar om det är uttänkt från början att det inne bland björkarna ska blixtra till av gult och rött?

Det är trevligt att kvigorna är tillbaka i hagen, jag skrev ju om det förra söndagen också då jag även undrade varför en av dem plötsligt hade ring i näsan. Det är den som står längst bort för sig själv: se pilen…

…men nu förstår jag bättre om man säger så. Fast fråga mig inte varför det inte längre är sex vita kvigor utan fyra sådana plus en tjur istället. Han ser inte ut att ha kul heller utan verkar vara lite utanför. Det är inte precis som när tupparna sprätter med sina hönsharem. Ack ja, hem och spela Mahler; han begrep sig på själens obotliga längtan!

Söndagspromenad 17 oktober 2010

Satte in grillen och trädgårdsmöblerna i förrådet samt öppnade säcken med solfrosfrön och utfodrade pippiarna för första gången i höst. Idag visade termometern flera minusgrader så det var lika bra att inse att fåglarna nu behöver lite extra näring och att det knappast skulle bli tillräckligt varmt igen för att sitta ute. Alla träd har chockats av den plötsligt påkomna kylan och fällt sina blad en masse från en dag till en annan.

Kvigorna i Bulltoftaparken som jag inte sett sedan början av augusti var dock plötsligt på plats igen idag i sin stora hage med den höga backen i. Jag trodde bara tjurar hade ring i nosen, men här var en piercad dame. Solen strålade och blir inte vintern värre så ska man väl klara eländet.

Och tack och lov för Bulltoftaparken, där jag vågar gå med min kopplade hanhund för där gör andra hundägare likadant. Så ej i Gyllins trädgård, tallbacken runt skjutbanan vid Husie Kyrkoväg eller runt Husie mosse. Där springer hanhundarna lösa. Ägarna ställer sig ofta frågande till varför de ska koppla dem, de har tolkningsföreträde till utrymmet tycks de flesta mena. Vi andra som är rädda för lösa hundar, trötta på att våra hundar blir överfallna eller bara känner oss kränkta av att det är vi som  måste be dem koppla sina hundar och inte de som frågar om de kan släppa sina lösa vi kan inte gå i de här naturområdena. För det är inte ens säkert att de kopplar sina hundar heller när man ber om det. Jag har varit med om alla varianter och har fått nog. Men det känns sorgligt att inte ha säkert tillträde till sådana vackra strövområden som de nämnda. I år har jag haft förmånen att kunna gå i områdena flera gånger i veckan genom att jag varit ledig dagtid vardagar, det har varit underbart. Men nu är den tiden förbi för nu är jag bara ledig när “alla andra” är det, så bye-bye Gyllins och tallbacken…
Hörde av en kvinna nyligen att hennes tik som löpte fått två lösa hanhundar efter sig under promenad i ett av ovan nämnda områden. När hon ber hanhundarnas ägare att kalla på sina hundar och koppla dem för att hennes tik löpte möttes hon av svaret att hon inte borde gå just där med sin tik…

Vad kallar man sån inställning, sån människosyn?

Gatukontorets projektgrupp för Gyllins naturpark kallar intresserade till möte i Stadshuset den 17 november. Det för att ta upp vilka aktiviteter som kunde passa i Gyllins. Jag tänkte ta upp vad jag skulle önska inte var tillåtet att göra..

Valsöndag 19 september 2010

Alla vrider sig i plågor just nu i radions valvaka, 21.57 söndagkväll. Ack ja. Som slagna till marken, fallna från skyn.

Så här fint var det innan idag, i Bulltoftaparken i Malmö. Svårt just nu att tro att världen kommer att vara sig lik imorgon. I radion skriker alla kommentatorer upphetsat som om man hittat en utomjording på Konsum. Istället handlar det om att folk har röstat fel och antagligen valt in det fulaste partiet. Vems skuld är det? Folkets? Medias? De andra partiernas?

I Malmö har alla broar en nummerskylt: nummer 150 spänner några få och skrangliga trämeter över en väl dold damm i Bulltoftaparkens bortre vilda del, se bilden ovan. Bron löper över vattensamlingen där den senare smalnat av som om någon dragit åt den med ett skärp.
Det finns de som letar upp alla registrerings-id på bilar från 001 till 999. Undrar om det är mindre nördigt att ge sig ut och samla på bro-id? Hur många broar finns det i Malmö? Har Öresundsbron  nummer 1?

Söndagspromenad 15 augusti 2010

Så här nära att kunna kallas för något i stil med “ett dånande vattenraseri” etc har nog Risebergaån sällan varit. Men så har det också regnat rejält de senaste dagarna. Vattendraget både syns och hörs mer än hittills överallt där det dyker upp, bland annat på sin slingrande väg mellan Jägersro och Valdemarsro. Jag rekommenderar en cykeltur mellan utposterna, det finns relativt angränsande cykelbana hela vägen, dvs bara siktet är inställt på målet så kommer ån att göra en sällskap hastigt och lustigt då och då under hela turen. Förutom den fina passagen genom Bulltoftaparken är det vackra sträckor genom andra parkområden i Riseberga och Kvarnby och Jägersro. Färden från LV4 under Amiralsgatan fram till Jägersro koloniområde och köpcentrum erbjuder flera cykelvägsalternativ och jag cyklar alltid vilse vid den sträckan, men det är bara roligt att hitta ännu en cykelled och grönområde.
Ett annat fenomen dök dock aldrig upp idag under vandringen runt kohagen i Bulltoftaparken: själva korna om man säger så. Har de sex kvigorna redan tagits in för vintern? Skyddats från att stå ute i dessa yttersta åskregnsdagar? Eller kan de verkligen gömma sig i hagen?
Alla svar emottages tacksamt.

Söndagspromenad 11 april 2010

Hemkommen från en timslång promenad i Bulltoftaparken bortom den vanliga Bulltoftaparken. Här finns snåriga stigar, en än så länge tom, men välbevuxen, kohage, stans högsta och bredaste ängsbacke, en avskild damm med smygande träbro över och en liten ö. Riktigt exotiskt!
Bulltoftaparken fungerar fint med att  både tillhandahålla slingor och banor för olika aktiviteter och låta andra kunna gå och skrota i sina egna stråk. Här finns inga stadsrabatter och ett vält träd ligger där det ligger i snåren.
Jag tror det är viktigt att en park, eller ett grönområde, i en stad står i förhållande till var någonstans den är placerad. Hade Bulltoftaparken och Kungsparken bytt plats hade ingen av dem “fungerat” som mentalt asylum för besökaren, tror jag. Alieneringen hade varit för stor, parkerna skulle nog bara kännas konstiga och just “felplacerade”.
Det är därför det inte ser klokt ut, i mitt tycke,  när hus långt ute på landet, eller på strandnära sandområden, etc, har en tomt som verkar utklippt från ett hårt hållet villakvarter i ett medelklassghetto.

Söndagspromenad 21 mars 2010

Äntligen! Inte en dag för tidigt! Bredvid gång- och cykelbanan längs med Toftanäsvägen mellan Toftanäs köpcentrum och viadukten under Sallerupsvägen har idag områdets enda tussilago slagit ut, verkar det som. Vi är flera udda typer som gått och letat…

Det lustiga är att medan vintergäck och snödroppar varit sena i jämförelse med tidigare år så slog tussilagon ut först den 21 mars även i fjol! 2008 tittade den upp en vecka tidigare. Så nu har våren antagligen hunnit i kapp. Fåglarna har det definitivt, värsta röjarpartyna nästan dygnet om numer…

Även Gyllins trädgård kan uppvisa exotiska träsk, se gårdagens notering, och i det här verkar en björkalligator lurpassa.

Söndagspromenad 14 mars 2010

Inte en blomj-vel i hela Bulltoftaparken, bara fint väder och skön promenad. Tussilagon slår väl ut när man vänder ryggen åt antagligen. Gick i ett ytterspår som tog 50 minuter runt hela parken -trodde jag. Men såg på en karta att stigen på bilden inte bara går upp till den himmelska kohagen utan fortsätter bakom längs med Riseberga i ett område nästan lika stort som parken för övrigt; stigen går ända ut till den inhägnade hundrastplatsen vid Toftanäsvägen strax bredvid på- och avfart för väg 11. Hade jag ingen aning om.
De få jag mötte i parken gjorde som jag: vi hälsade eller nickade eller åtminstone tittade på varandra. Jag befinner mig således fortfarande i Husie. Men någonstans på vägen in mot centrum upphör ovannämnda kommunikation. För de som hälsar på vilt främmande personer på Stortorget -de är på något sätt lite rubbade, eller hur?
Jag tror att när vi blir för många så stänger vi av, men när vi bara möter en människa i kvarten så orkar vi vara närvarande i mötet. Eller har det med utkant-centrum att göra? För även om det skulle vara tomt och öde inne i stan så inte hälsar vi där när vi slutligen möter någon, det funkar inte.
Jag undrar vad fenomenet beror på och jag undrar var kritstrecket kan dras.

Söndagspromenad 28 februari 2010

Nu smälter snön efter två och en halv månads varaktighet. Marken som blottas är inte grann: lera, lera, hundbajs, cigarettpaket och ölburkar befolkar ytorna. Inte en blomma i sikte. Men väl en stackars nyckelpiga. Vet inte om den lever eller är död; om den är det första vårtecknet eller det sista vinterbudskapet. Penséerna i krukan utanför mitt hus har klarat sig bra. Ser du att det skymtar blått från en knopp i bakgrunden?

Söndagspromenad 20 december 2009

granngranpratGranna granngranar pratar över staketet. De ser ut som ett äldre par. Han är till vänster, eller hur?
Läste i tidningen idag att granar har sju gånger så mycket arvsmassa, DNA, än människan. Undrar vad det betyder. Egentligen.

Samtidigt verkar det ha kommit sju gånger så mycket snö som jag sett här i Kvarnby tidigare. Det är inne på fjärde dygnet av vackra snöflingors nerdansande nu. Mysigt!