Höstfärgerna slår allt. Bulltoftaparken fin. Undrar om det är uttänkt från början att det inne bland björkarna ska blixtra till av gult och rött?

Det är trevligt att kvigorna är tillbaka i hagen, jag skrev ju om det förra söndagen också då jag även undrade varför en av dem plötsligt hade ring i näsan. Det är den som står längst bort för sig själv: se pilen…

…men nu förstår jag bättre om man säger så. Fast fråga mig inte varför det inte längre är sex vita kvigor utan fyra sådana plus en tjur istället. Han ser inte ut att ha kul heller utan verkar vara lite utanför. Det är inte precis som när tupparna sprätter med sina hönsharem. Ack ja, hem och spela Mahler; han begrep sig på själens obotliga längtan!