Söndagspromenad 14 mars 2010

Inte en blomj-vel i hela Bulltoftaparken, bara fint väder och skön promenad. Tussilagon slår väl ut när man vänder ryggen åt antagligen. Gick i ett ytterspår som tog 50 minuter runt hela parken -trodde jag. Men såg på en karta att stigen på bilden inte bara går upp till den himmelska kohagen utan fortsätter bakom längs med Riseberga i ett område nästan lika stort som parken för övrigt; stigen går ända ut till den inhägnade hundrastplatsen vid Toftanäsvägen strax bredvid på- och avfart för väg 11. Hade jag ingen aning om.
De få jag mötte i parken gjorde som jag: vi hälsade eller nickade eller åtminstone tittade på varandra. Jag befinner mig således fortfarande i Husie. Men någonstans på vägen in mot centrum upphör ovannämnda kommunikation. För de som hälsar på vilt främmande personer på Stortorget -de är på något sätt lite rubbade, eller hur?
Jag tror att när vi blir för många så stänger vi av, men när vi bara möter en människa i kvarten så orkar vi vara närvarande i mötet. Eller har det med utkant-centrum att göra? För även om det skulle vara tomt och öde inne i stan så inte hälsar vi där när vi slutligen möter någon, det funkar inte.
Jag undrar vad fenomenet beror på och jag undrar var kritstrecket kan dras.

This entry was posted in Söndagspromenad and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s