Lördagspromenad 11 april 2009

svalört

Svalörten blommar i Kvarnby, och det fenomenet fotograferade jag i fjol den 20 april. Här blommar den tillsammans med vårstjärna, nedan, i en grässträng mellan cykelstigen mot Torup och Dahlqvists bilverkstad som är inrymt i ett jättestort trevånings rött trähus, väl hundra år gammalt.

 

blåstjärna

 Jag har ännu inte sett att det från Sandbys horisont noterats några motsvarande blomningar, men den därifrån utsände har ju redan noterat vitsippor i Dalby Söderskog. Och de lyser fortfarande med sin frånvaro här nere. Så det står kanske ett-ett. 🙂

Lördagspromenad 4 april 2009

blåsippor i kvarnbyBlåsipporna blommar vid det enda stället i Kvarnby som jag känner till: bredvid cykelstigen mot Torup precis efter fästet av bron över Yttre Ringvägen. Längs slänten upp mot golfbanan där, snett emot Wovragården. I fjol såg jag den lilla skaran första gången 12 april så de är en vecka tidigare i år. Motsatsen till tussilagon alltså för den som hängt med. 🙂

img_0911-largeScillorna bildar mattor både här och där, de ser ut att sväva över ytan tycker jag. Nu är allt som bäst: det är fräscht och fyllt av förväntan ute, man blir glad bara man slipper mössa och vantar. Inga pretentioner på någonting utan bara förnöjsamhet, eller hur?

Lördagspromenad 21 mars

tussilagoTussilagon har slagit ut i Kvarnby! Mellan cykelstigen till Bokskogen och golfbanan hukar den här lilla gruppen. Men de ser på bilden ut (när man klickar på den så den blir stor) som om de bryter sig upp ur mark och sten och det gör de kanske.

Jag har haft den här lokala naturbloggen i ett år nu: började den 15 mars i fjol. Och nu kan jag jämföra! I fjol fotograferade jag tussilago redan på premiärdagen, men i år först en vecka senare. Hoppas jag hann före naturbloggaren i Södra Sandby som jag länkar till i blogglisten till höger! Han har redan dokumenterat blåsippor i Södra Sandby! I fjol blommade de på det enda ställe jag känner till i Kvarnby så att de hamnade i min blogg först den 12 april och jag ser inte tillstymmelse till att de tänkt sig något anorlunda i år. 

Snödroppar och vintergäck växer sig allt fetare och krokusen poppar upp som popcorn, fåglarna kvittrar allt intensivare och ljuset ökar, nu är det är bara värmen som fattas. Om två veckor är det påsk, då brukar det bli fint oavsett när påsken infaller, hoppas det går att sitta ute då!

Lördagspromenad 14 februari 2009

img_0886-largeSå här har vi det i Kvarnby, strålande sol och snö som håller för skidor och pulka. Bilden visar golfbanan och byggnader från det före detta kritbruket. Jag är likgiltig till golfsport -i bästa fall. Men golfbanor är jag ibland djupt tacksam över att de finns. Som här där man kan njuta av att se ett böljande och öppet backlandskap. Hade inte golfklubben funnits hade hela området varit exploaterat och föremål för småhusbebyggelse varvid inte en kvadratmeter av landskapet funnits kvar.

Jag försöker tänka på ovanstående när jag känner mig väldigt oförstående inför golf. För det är lätt att göra tankefelet och tro att om inte golfklubben ägt marken så hade marken legat där orörd och ännu vackrare och möjlig för ännu fler att ströva omkring i.

Vegetarianer gör ibland samma tankefel. I alla fall om de menar att de inte äter kött för att de tycker synd om djuren. Djuren skulle få ett bättre liv om människor slutar äta kött, tycks en del vegetarianer mena. Djuren får inget liv alls, skulle jag istället vilja säga. För om vi slutar äta kyckling finns det ingen anledning föda upp dem överhuvudtaget. Och om den klassiska frågan om det är bättre att leva än inte leva alls besvaras med ja har vegetarianen målat in sig i en hörna -och det är ju synd.

Jag tror alltså inte att djurhushållningen blir bättre av att fler blir vegetarianer, det ena har inte med det andra att göra. Utan vill vi att det både ska finnas grisar och att dessa ska ha drägliga livsvillkor ska vi fortsätta äta dem, men kräva och bara köpa kött och köttprodukter som framställts på för djuren bättre villkor. Det kostar säkert lite mer. Då är det så klart billigare att bara äta vegetariskt.

Lördagspromenad 7 februari 2009

img_0878-large

Där cykelstigen till Bokskogen möter Fårabäcksvägen är infrastrukturen synnerligen komplex.

 

 

img_0884-large-2

Vintergäcken ser lika förskrämd ut den, där den nu har gått i dagen längs med häcken utanför Södra Sallerups prästgård, ett troget ställe för vårblommor. De fanns där inte för en vecka sedan. Men de slog ut ännu tidigare i Södra Sandby enligt Joachims blogg.
 

img_0885-largeKyrkogården vid Södra Sallerup kantas av både en vacker mur och en märklig trädparad. Vad är det för sorts, någon som vet?

Lördagspromenad 24 januari 2009

img_0867-large

Det började i förmiddags (när jag vaknade): fåglarna i trädgården lät som publikens mingelsorl innan föreställningen ska börja; det fanns glädje och förväntan i det intensiva tjattrandet och höga tonfallet, för att nu tillskriva så kallat själlösa djur mänskliga egenskaper. Men så här har det inte kvittrat på hela vintern så kanske är våren på väg? På min sedvanliga lördagspromenad till Södra Sallerup kan jag dock inte rapportera om några andra vårtecken. Har du sett några? Dropparna på bilden hängde där de hängde, allt var stilla, inget hände. Skönt.

Lördagspromenad 13 december 2008

img_0788-large

Byvägen i Södra Sallerup är säkert tusen år gammal, kyrkan är ju från 1100-talet, så dagens trafik behöver hjälpmedel för att ta sig runt i kurvorna. Den här vidsyntheten i backspegeln fick mig att tänka på uttrycket “i eftertankens kranka blekhet”. I hela mitt liv har jag använt det fel. Tills jag fick en vänlig reaktion från en väldigt härlig och tålmodig korrekturläsare på min arbetsplats.

Jag har alltid trott att Shakespeare-citatet ovan betydde att om man först under funderingar i efterhand upptäckte att något man tidigare gjort eller sagt var ett felaktigt agerande, så kunde man blekna av insikten. Eller så tänkte jag mig att man för sent kom på hur man borde ha agerat i en viss situation och att den upptäckten inte kunde bli mer än en blek insikt i betydelsen verkningslös.

Men så är det icke. För poängen ligger snarare i ordet krank än blekhet. Det förra kommer från fornsvenskans kranker och betyder sjuk eller dålig och nått liknande heter det väl än på tyska. Eftertankens sjuka blekhet handlar därför om vad som händer med en när man inte kan komma loss och besluta sig utan lider av en överdriven försiktighet inför att just fatta ett beslut. Man kommer alltså aldrig till skott och denna oföretagsamhet kan ju vara påfrestande psykiskt, men jag måste säga att steget ändå känns längre mellan att använda uttrycket eftertankens kranka blekhet rätt än fel. Det är väl också lättare att agera överilat än inte alls så det rätta användningsbehovet för uttrycket föreligger nog mer sällan – i alla fall är det så för mig…

Jag tror aldrig jag ser uttrycket användas på rätt sätt heller. Och det beror säkert på dubbeltydigheten i ordet eftertanke: dels tankar i efterhand, dels mer genomtänkta tankar. För min del så kan jag inte längre använda det som tidigare, det känns fånigt nu när jag vet, men jag vill inte mista citatet i min vokabulär så antingen får jag börja säga “i som det inte heter eftertankens kranka blekhet” eller försöka bli mer handlingsförlamad och klaga på mitt eget beteende.

Suck. Jaja, det finns fler härliga citat att rycka loss från Shakespeare så på något sätt ska jag väl klara av att Hamlet säger att “så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över”. I annat fall hamnar jag ju själv, etc. Det gäller alltså att inte tänka efter för mycket före. Utan efter. Fast då gäller inte citatet. Hjälp jag loopar.

Lördagspromenad 29 november 2008

bild-002-large
Snön är borta och det är tyvärr skönt för då kan man promenera obehindrat igen. Utkanten av Malmö skiftar mer drastiskt vilka villkor som gäller på väg- och gångbanor än inne i stan så fort det kommit lite nederbörd och frusit till… Livet här ute på kanten är mer dramatiskt överhuvudtaget så klart! Men plötsligt har Gränsen flyttat på sig: för inte fanns det en Malmöskylt här för två veckor sedan då jag gick här sist? (Förra lördagen rådde oframkomlighet.) Jag vet i alla fall att när jag flyttade till Kvarnby 1991 fanns skylten längre in mot stan, men minns inte var. Nu är det något skumt igen. Men spelar det någon roll? Antagligen inte.

Lördagspromenad 22 november 2008

img_0749-large
Snövitt och kritbruk passar ihop. Vädret ändrades dramatiskt igår, snön föll i flera omgångar och la sig! Längst till vänster skymtar det lilla gamla huset jag tidigare bekymrat skrivit om enär det verkade förfalla vilket verkade synd för det ser ut att ha något att göra med kritbrukens historia här ute i Kvarnby. Men sedan en tid tillbaka pågår renoveringsarbete med nytt tak också, tror jag. Fint! Jag borde ha spelat in ljuden som hördes när jag gick förbi backen utanför bild till vänster för de är så sällsynta här nere: barn som skriker av skratt när de åker pulka och de senares dova läte när plast  skär genom snön.

img_0752-large
En som också tycker om snön är Tippen som även denna gång verkar mer alert av att ha blivit klippt. All päls åkte av i onsdags på det fantastiska trimmet jag anlitar där damerna med en fast och kärleksfull hand får Tippen att ställa upp på saker han aldrig skulle acceptera att jag gjorde… Jag trodde den lille spinken dock skulle vägra gå ut i den hastigt påkomna vinterkylan eller i varje fall bete sig som om han frös, för jag har bara låtit klippa honom på försommaren tidigare. Men icke. Tippen verkar närmast posera när vi är ute av lättnad att slippa pälsen.

Lördagspromenad 8 november i nytt ljus

En dag av promenader. Hundpromenad i rena vårsolsljus och dito värme ut mot backlandskapet österut. Sedan inomhusspankulerande på Arbetarrörelsens Arkiv på Porslinsgatan i Malmö med anledning av det årliga novemberevenemanget Arkivens Dag, som för första gången inte sedvanligt höll till på Stadsarkivet. I magasinet i källaren ligger fanorna i högar sen fornstora dagar jämte sekelgamla protokoll från hetlevrade medlemsmöten i olika fackförbund, här är material att gräva i för mången forskning.

En trappa upp hölls bildsatt föredrag om hur malmöborna roade sig på 1800-talet och så fick man titta på porslin som tillverkats i den fabrik som på 1870-talet fanns på samma plats som dagens arkiv. Fabriken gick dock i konkurs efter bara två år, tror jag. Det enda det senare verkar ha varit en bra affär för är dagens antikhandlare som kan ta 400 kronor för en kaffekopp från Malmö Porslinsfabrik…

Efter mörkrets inbrott var det dags att “Se natten i nytt ljus” eller :by light som evenemanget heter. Från förra helgen och till och med den här lyser olika sorters ljus- och ljudinstallationer upp Mariedalsparken, Slottsparken och slottet Malmöhus. (Hade ingen aning om att parkområdet mellan Kung Oscars väg och Regementsgatan/Mariedalsvägen inte också hette Slottsparken utan fått ett eget namn. När hände detta?)

Riktigt roligt inte bara att uppleva de här aparta fenomenen utan också att parkområdet, som vanligtvis en novemberkväll är en synnerligen enslig plats, var uppfyllt av glada människor i alla åldrar som vallfärdade från ljuspunkt till ljuspunkt. Mycket tråkigt ljusshowerna liksom bara flammade upp en kort stund i höstmörkret. Imorgon söndag sista chansen alltså!

Fnissigast: Till synes klassiska ljuskronor som hängde på rad i en liten allé nära Stadsbiblioteket. Först när man gick under dem syntes det vad prismorna var gjorda av… Har tyvärr ingen bild. 🙂