Statistiken är halva nöjet med bloggen. Här kan jag se vilka skumma saker folk söker på och “vem” som hittar till min blogg.
Den vanligaste anledningen är någonting relaterat till min jämförelse av tre badhus: Burlövs, Kockum Fritid och Aq-va-kul. Näst vanligast är begreppet “eftertankens kranka blekhet” och därefter kommer catalpa bignonioides eller trumpetträd som det heter på svenska varav Sveriges största växer granne med mig. På den sista länken här ovan, vilken går till ett inlägg från i somras, så ser man vad som då var populärast att söka på.
Så är det i år 2009, får se vad det söks på i fortsättningen!
Category Archives: Kultur
Malmö stad har ny hemsida
Malmö stad har ny hemsida och därför har en del länkar ballat ur. Som den till Malmös Ljus som jag bloggade om häromveckan. Vad gör man då? Jo epostar Malmö stad som både fixar adresserna och skriver trevligt svar tillbaka:
Hej!
Angående din fråga om var du hittar Malmös ljusguidningar på webben malmo.se. Som du kanske sett så har Malmö stads hemsidor helt och hållet byggts om. Den nya malmo.se såg dagens ljus för mindre än en vecka sedan. Direktadresserna har inte fungerat förrän precis nu och vissa adresser fungerar inte längre eftersom de så att säga “pekar fel” när de är länkade till en sida som inte längre finns. Men jag har ringt Gatukontoret som svarar för ljusguidningarna och adressen till dem numera är:
Bästa hälsningar
Eva Klamméus, informatör, Malmö stad,Kulturförvaltningen
Är det nu det börjar?
Är det nu den riktiga ålderdomen börjar?
När man relativt nyligen överputtad till döhalvan av livet får hem reklam för hörapparater? Fick första sådant erbjudande igår. Idag spelas introt till Star Wars i ett radioprogam med klassisk musik. Den musiken kvalar tydligen in där och själv får man väl glad över att man kan höra den utan hjälp. Ännu.
Och när värdegemensakapen vandrar vidare och lämnar mig som ett gammalmoraliskt bananskal vid vägkanten?
Jag fick nämligen 15 procents rabatt, 251 kronor, tillbaka av mitt hemförsäkringsbolag, if, för att jag med en blygsam summa som dras varje månad är fadder i Rädda Barnen. Jag fattar inte kopplingen och det känns helt fel. Som om man kan tjäna pengar på att skänka till behövande. En sak är rabatter på grund av relevanta insatser från hemförsäkringstagaren. Som typ att installerat larm ger lägre avgift eller att man även har andra försäkringar i samma bolag. Men Rädda Barnen? Jag tänker sätta in de här 251 kronorna, så klart, till en hjälporganisation. Men inte RB. Antagligen är jag väldigt gammalmodig. Får se vad nästa bevis för det blir?
Bok att läsa som medvandrare i ämnet: Elsie Johanssons senaste Sin ensamma kropp. Merete Mazzarella skrev i en Sydsvenskankrönika att hon kom på sig med att inte vilja visa, där hon satt och läste på kaféet, vilken bok det var när det nu var ovannämnda. Nä-nä, jag är inte heller sån!
En lördagkväll i Malmös parker…
Malmö ljussätter här och där broar, skulpturer, fastigheter, gångstråk, etc på lite mer spektakulära sätt än att bara ge ledljus i mörkret. Jag tror det började med broarna längs inre ringvägen på 90-talet. Sedan har det tillkommit mer och mer och igår kväll bjöd staden på guidad promenad i de centrala parkerna.
Vi var många som på sista lördagkvällen i oktober slöt upp och en del var säkert med i fjol på evenemanget :by light som gick i samma tema och som var en mycket lyckad vandring i samma parkmiljö. Så icke årets!
Guiden körde powerwalk-tempo från ljusfenomen till ljusfenomen och började omedelbart prata så fort hon var framme vid en station varvid bara de först anlända fick höra någonting. Och vi var många i går kväll: en lång orm av intresserade slingrade sig fram i parkgångarna. Eftersom guiden var, måste jag tyvärr säga, förbluffande okunnig om saker och ting hade hon inte så mycket att säga utan när alla hunnit fram gick hon raskt vidare till nästa ljussättning. Det här med att uppleva ljussättningen och se sig omkring kunde man glömma…
Däremot kan den intresserade gå in på Malmö stads hemsida och lyssna i fåtöljen eller ladda ner till mp3-spelare och höra på plats en mer omfattande inspelad guidning som täcker stora delar av innerstadens alla upplysningar. Gör det!
Avslutar med en bild jag tog EFTER språngmarschen: Liggende pige av Gerhard Henning. Verket står/ligger i Slottsparken och den blir häftigt dramatiserad av blixten rätt ut i nattmörkret. En detalj är att man även ser vad den taktila upplevelsen har fokuserat på, om man säger så…
Söndagspromenad 11 oktober 2009
Se världen upp och ner genom droppen. I bakgrunden Kvarnby Golfklubbs spelfält samt byggnader som en gång använts av Malmökritan.
Igår upplevde jag ännu en av Metropolitans globala direktutsändningar av sina operaföreställningar till biografsalonger runt om i världen, från Höör till Canberra. Den här gången var det Tosca. Helt suveränt ljud och felfri bildöverföring till Spegeln i Malmö. Artister i världsklass i uppsättningar få operahus kan prestera. Kameran följer smidigt dramat och de agerande med ständiga närbilder vilket ökar närvarokänslan. Nu sent omsider ska tydligen svenska nationalscener följa efter på liknandé sätt och åtminstone distribuera till orter inom Sverige.
Metropolitan borde få Nobels Fredspris annars för sitt sätt att genomföra The Global Village. (Jag vet teven är uppfunnen, men skillnaden mellan att sitta ensam hemma som kabelkedjefånge framför skärmen eller komma ut bland folk och se föreställningen på bioduk är enbart till biografens fördel.)
Söndagspromenad 4 oktober 2009
Världens äldsta graffiti i modern tappning; sprajburk på bajstunna. En installation i Kvarnby, vid gångvägen som går under Kvarnbyvägen mellan Hörlanders gata och Nummertrevägen. Kan vara samma konstnär som även sprajat “Röv” vid en närliggande viadukt under Sallerupsvägen. Det sistnämnda ordet har jag aldrig sett som graffiti innan.
Igår målades en del elskåp i Malmö med elbolagets goda minne. Lokala konstnärer smyckade sådana anläggningar runt Sevedsplan. Istället för “gråa och trista” uppenbarelser gjordes de om till konstnärliga uttrycksplattformar.
Frågan är om det finns en skillnad mellan de båda ovannämnda fenomenen och i så fall till vems fördel i alla lägena? Klotter-konst, förstörelse-försköning, kraftuttryck-menlöst, på rätt plats – på fel plats.
Den offentliga konsten kan knappast ha det sämre än nu. Inga anslag jämte att reklambudskap fullständigt ohämmat har tagit över stadsbilden. Att upplåta byggnader, som är avsedda för annan funktion med därtill anpassad arkitektur, till att utgöra plats för målerisk utsmyckning är att göra konsten en björntjänst. Det offentliga rummet dignar under alla intryck. Rensa upp istället så den konst och arkitektur som finns, och det på rätt plats i rummet, kan få framföra sina budskap med starkare kraft. Montera hellre ner reklamen där det går än att börja upplåta fler ytor till tillfällighetsövningar.
Har konsten ett värde?
Min bästa kompis Ann Löwenstein i Göteborg är konstnär. Hon tog sig före att ställa sig vid Konsthallen på Götaplatsen häromveckan och be folk svara på en enkät. Till tack skulle de få ett grafiskt blad av henne. Projektet hette också Gratis Konst och hon medförde egen sandwichman.
30 personer (vilket var önskat antal) svarade på hennes fem frågor och så här löd frågor och svar:
Sonic Youth på Konsthallen
Länge sedan jag så försjönk i en utställning som i den som pågår på Malmö Konsthall till den 20 dennes: Sonic Youth etc.: Sensational Fix. Ett gitarrband hemmahörande i punkrytmer vilket redan från början för 30 år sedan experimenterade med utsvävningar i andra konstformer. Och som med New York som hemmabas genomgående kunnat samarbeta med andra intressanta kulturutövare: Cindy Sherman, Allen Ginsburg och William S. Burroughs, bland annat.
Resultatet har bland annat blivit den här vandringsutställningen som åtminstone jag fick stor behållning av. Här redovisas de spretiga utflykterna i video, installationer, bild, teater, prosa och poesi, etc, jämte att man i hörlurar kan lyssna på bandets egen musik också. Sonic Youth är still going strong och de spelade tydligen på vernissaget.
Malmö konsthall ser ut som vindskontoret hos en excentriker med gott om utrymme, men så ska jag inte säga för det är en elitistisk hängning, mycket fin. Men myllret, hjärnvindlingarna, associationerna, etc, var upplyftande och inspirerande: det finns alltid ett nu att ta nytt avstamp från. Såg på ett bord där Gender Trouble av Judith Butler från 1990, bara en sån sak!
Funderar på hur mycket mitt gillande av utställningen beror på att deras 70-tal var mitt. Tänker att utställningen kanske är platt för någon yngre. Inser då att alla ser allting genom sitt eget perspektiv och att ingenting finns i sig. Härligt!
Lördag 29 augusti 2009 mitt i livet
Vaknar tidigt, ingen tidning, haveri i tryckeriet. Får två timmar mer att skriva på istället. Tidningsläsning tar för lång tid. Tar en promenad i ett välmående landskap. Äter lunch och bloggar receptet. Får en bloggkommentar av vad dricker man till? Jag drack ingenting alls, men ett gott rödvin sitter säkert inte fel. Åker in till stan och ser en fin film på Panora om italienska gamla mammor och deras medelålders söner: Augustilunch i Rom. Rörande rolig. Tar ett glas vin på stamkrogen och tjuvlyssnar på omgivningen. Kommer hem och läser signaturen A:s senaste kommentar till min blogg om de autonoma gruppernas aktiviteter. (Kolla det hysteriskt parodiska filmklippet A länkar till i kommentaren!)
Jag var också ett sådant barn A skriver om. Som såg orättvisorna och ville eliminera dem. Drogs till rörelser jag trodde hade verktygen, blev besviken och värnar därefter andra värden istället. Och det är säkert bra och moget. Men det finns en fara i att befinna sig långt innanför gränserna hela tiden och att inte sätta något på spel längre. Så tack A för att du skriver till mig på det sätt som du gör, du hjälper mig att inte stelna fullständigt i ett skyddande fördömande. Du får mig att minnas. Och kanske leva lite bättre!
P.S. Vår brevväxling är ett intressant tidsdokument på flera sätt, fortsätter vi kan vi kanske ge ut den…
Fler intryck Malmöfestivalen 2009
Bilden visar Malmöfestivalens urämne; utan munkar skulle nog allt avstanna. De har ingen konkurrens av de brända mandlarna som funnits med lika länge eller de långa lakritsremmarna i olika smaker. Men de spanska friterade våffelsmetsormarna kommer starkt liksom de belgiska våfflorna.
Tälten för blues och jazz vid Södertull håller ställningarna liksom scenen på Gustav för mer etniska grejer som magdans eller som igår söndag: underbar tangomusik där den stora upplevelsen var att se på dem som gick upp och dansade helt gudomligt skickligt! Tango och folkdans är de enda pardansformer det är kul att vara åskådare av.
På Gustav fins också världens minsta scen: Oasen. Den har storlek som en busskur på landet. I lördags stod författaren Jan Sigurd där och läste ur sina böcker och dagen efter visade kocken och matforskaren Jan Boris Möller med hela kroppen varför det är totalt meningslöst att marinera kött. Båda Janarna höll på i över en timme och alla satt kvar!
I år finns det tygbanderoller längs med broar, över gator eller i lyktstolpar och de har ett mer eller mindre begripligt innehåll. Bakom mig slutar festivalen i en portal med devisen Välkommen till verkligheten. Vad det står på andra sidan ser du i det tidigare blogginlägget från festivalen. Från lågt till högt: från mage till hjärna. Malmöfestivalen har något för alla, I love it!

