Är det nu den riktiga ålderdomen börjar?
När man relativt nyligen överputtad till döhalvan av livet får hem reklam för hörapparater? Fick första sådant erbjudande igår. Idag spelas introt till Star Wars i ett radioprogam med klassisk musik. Den musiken kvalar tydligen in där och själv får man väl glad över att man kan höra den utan hjälp. Ännu.
Och när värdegemensakapen vandrar vidare och lämnar mig som ett gammalmoraliskt bananskal vid vägkanten?
Jag fick nämligen 15 procents rabatt, 251 kronor, tillbaka av mitt hemförsäkringsbolag, if, för att jag med en blygsam summa som dras varje månad är fadder i Rädda Barnen. Jag fattar inte kopplingen och det känns helt fel. Som om man kan tjäna pengar på att skänka till behövande. En sak är rabatter på grund av relevanta insatser från hemförsäkringstagaren. Som typ att installerat larm ger lägre avgift eller att man även har andra försäkringar i samma bolag. Men Rädda Barnen? Jag tänker sätta in de här 251 kronorna, så klart, till en hjälporganisation. Men inte RB. Antagligen är jag väldigt gammalmodig. Får se vad nästa bevis för det blir?
Bok att läsa som medvandrare i ämnet: Elsie Johanssons senaste Sin ensamma kropp. Merete Mazzarella skrev i en Sydsvenskankrönika att hon kom på sig med att inte vilja visa, där hon satt och läste på kaféet, vilken bok det var när det nu var ovannämnda. Nä-nä, jag är inte heller sån!