Det var i går terminsavslutning i föreläsningsserien Tredje rummet, Vilken framtid? som håller till i nedre plan av restaurang La Couronne i Malmö. Det var knökfullt. Och precis som på stadsbibliotekets filmvisningar bestod publiken till 90 procent av damer och folk över 50. Därför anses inte sådana här aktiviteter för lika folkliga i jämförelse med sport där de flesta är yngre och manligare (sic!).
Anders Wijkmark var föredragshållare under rubriken En annan ekonomi och han började med var han skulle göra halt: hur man ekonomiskt kan organisera ett samhälle som är hållbart för både människor och planet. Det är där det börjar bli intressant i och för sig, men den förre moderate påläggskalven, generalskreteraren i Röda Korset, medlemmen av Europaparlamentet och biträdande generalsekreteraren i FN höll ändå en givande utläggning om sakernas tillstånd.
Tillväxtsamhället är inte hållbart för planeten, men nerväxtsamhället är inte hållbart för människan. Så hur mötas i något hålbart för båda? Anders Wijkmark lämnade alltså den frågan öppen, men gick igenom förutsättningarna: 2/3 av livsviktiga ekosystem är utnyttjade bortom sin kapacitet och ett allt surare hav absorberar allt mindre koldioxid, etc. Samtidigt har naturkapital inget värde i världsekonomin om det inte exploateras och det råder dåliga tider med massarbetslöshet som följd: I Spanien är 46 procent av de unga utan jobb. Ett lands bruttonationalprodukt ökar här vid katastrofer och liknande på grund av återuppbyggnadsarbetet.
Vad finns det för hållbara vägar? Ja, kan vi gå över till tjänster istället för produkter är en del vunnet, att EU för samman miljöarbetet med arbetet för en bättre europeisk ekonomi är nödvändigt och att vi pratar mer om klimatet i termer av risk. Det går heller inte att komma ifrån att oljan är basen för dem som lever i välstånd på planeten, och att de som lever i underutvecklade länder har rätt till utveckling.
Vi måste dock mäta rätt sak för att kunna göra rätt sak, sa Anders Wijkmark som tillade: Djävulen är i detaljerna!
Wovragården med Södra Sallerups kyrka i bakgrunden. Plåtad från cykelbanan mot bokskogen. Det finns ett hembygdsmuseum i gården. Det visar allmogens redskap från det gamla bondesamhället. Helt obegripliga saker. Företrädesvis tillverkade av trä och metall. De förklarande skyltarna ökar avståndet. Det kan stå saker som Harvkarvplog för att skäktahäkta linstängelhänget innan det skulle skråddsteglas för att bli melass. Typ.
Wovragården från Klågerupsvägen. Bedövande vackert. Ligger precis bredvid Yttre Ringvägen, men bullervallarna ska vara anlagda så gården får mindre oväsen av trafiken än de som bor längre bort. Det finns alltså några hyresgäster i den kommunalägda anläggningen. Men kunde inte museiverksamheten utökas och poppas upp?
Kort från Kvarnby 