Förföljer journalister kristna?

I nyutkomna antologin Värstingkristna i drevet (Artos & Norma 2010) diskuterar sex författare massmedias behandling av några i Sverige timade fenomen inom den kristna sfären: Pingstkyrkans och de katolska klostrens intåg i landet för hundra år sedan, kvinnoprästmotståndet på 70-80-talet samt  frikyrkliga Livets Ord och katolska Opus Dei. Syftet är att visa på massmedias fördomsfullhet och allt annat än objektiva bevakning av de här rörelserna.
Problemet med boken är flera. Att de negativa tidningsskriverierna har fel för sig är ett genomgående tema. Men det utreds generellt inte vari felen består i sak utöver att texterna inte verkar vara så värst snyggt skrivna stilistiskt sett och att kvällstidningarna har sin koreografi och iscensättning vilken skenar iväg ibland så det så klart saknar proportioner. Utan det är som om läsaren bara ska inse att självklart är de olika utslagen av kristen religiositet utan skuld till vad de anklagas för; bevakningen har per definition varit rena förföljelsen. Det är tidningarnas hetsjakt på kvinnoprästmotståndarna som är förfärlig, inte kvinnoprästmotståndarna, etc.
Det jag kan hålla med om är bristen på kritiska specialister inom journalistkåren när det gäller att rapportera om händelser med religiösa förtecken. Här gäller drev-mentaliteten: Vinkeln läggs på bästa storyn och ingenting annat. Därför kan mediarapporteringen pendla kraftigt från att se det religiösa agerandet som utslag från en extrem och därmed farlig sekt till ett utövande alla människor har en grundläggande rättighet till och därför ska försvaras – beroende på hur artikeln blir mest “touching” som man gärna säger. Det här gör att nutida politiska motsättningar som utnyttjar olika religioner som maktmedel blir svåra att blottlägga för den oinsatte journalisten: vederbörande saknar kunskap varvid medias agerande blir hållningslöst och därmed ett utmärkt verktyg för dem som vill utnyttja situationen för egen vinning.
Kristna kyrkor och samfund, måste dock precis som utomkristna företeelser och dito profana maktutövare tåla att granskas istället för att dyrkas. Så Värstingkristna i drevet borde göra upp med vad de anklagas för istället för att klaga på massmedia. Om perspektivet för reportern inte är hovsamt är det för att vederbörande ska ta den enskildes sak till sin: den så kallat lilla vanliga människan som gärna blir utnyttjad av skenheliga instanser…

This entry was posted in Kultur, Religion och politik. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s