Se namnet!

Det är inte första gången: när ett fenomen får ett namn, det vill säga jag lär mig vad egenheten i fråga heter, så ser jag det som aldrig förr. Det gäller allt från djur och natur till sociala händelser och strukturer. Nu har jag till exempel plötsligt lärt mig namnet på ett 60-tal växter. Det hände härom helgen då jag följde med på en vandring med Vilda Malmö, naturguidningar i stadsmiljö i Klagshamns fascinerande naturområde.

En ganska rask promenad med kunnig ledare som anförde liten grupp och berättade om de där som stod där nere på marken och som jag egentligen aldrig hade sett utan bara anonymt och kontaktlöst passerat. Men guiden besvärjde fram växterna ur deras för mig namnlösa töcken, jag antecknade och fotograferade och har lagt ut bilderna på mitt Flickr-konto där du också kan se vad arterna heter. 🙂

När jag nu ger mig ut på promenad eller cykeltur är världen plötsligt befolkad av en massa växter som hälsar på mig och jag nickar tillbaka och mumlar “färgreseda”, “kungsljus”, “bitterkrassing” och häpnar. Jag har vadat mig fram omgiven av dem alla under mycket mer än ett halvsekel, men det är bara en handfull jag vetat namnet på. Dessa såg jag, men de andra, namnlösa, har jag egentligen inte varit medveten om att de också fanns. Språkets betydelse kan aldrig underskattas…

 

Rosenvial, havssäv, bitterkrassing och gulmåra…

En bild över gamla och nya religioner

40085016500_ba15e640d0_z.jpg

Santiago de Compostela, katedralen, en mässa och två olika tillbedjanden. Eller hur? Officianterna läser, svänger rökelsekaren och utövar katolicismens riter i den kristne gudens namn. Mannen i rött höjer sina händer och lovprisar. Vad gör delar av församlingen? Jo höjer sina mobiltelefoner och fotograferar -för att tillförsäkra sig lycka, mening med sina liv och evighetens odödlighet. Eller hur…

Bilden tagen härom veckan av min gode vän Joachim Krumlinde som är nyss hemkommen efter vandring längs pilgrimsleden. Fler bilder från den och framförallt: bilder från vandringsleder i Skåne där blommor och svampar står i fokus finner du på hans jättefina blogg Från Sandbys horisont.

Dagens skörd från naturen

koslapp.jpg

Här kommer kvigorna för att under förskolebarnens överinseende släppas ut i den stora hagen i Bulltoftaparken. Det årliga evenemanget hände idag och de sex stora vita djuren klev, lunkade och småsprang bara lite och väldigt lugnt när de väl kommit ut ur traktorsläpet. Och det är väl ett bra tecken: De har alltså inte saknat rörelsefrihet under vintern!? För om “kosläppet” visar galet krumbuktande kor kan man ju undra hur det haft det sen de släpptes ut sist…

blomlöst.JPG

Här brukar jag plåta blåsippor om våren, i år missade jag dock att titta efter under förra månaden då de brukar slå ut på Kvarnbys enda ställe för Anemone hepatica: vid östra brofästet för cykelstigen mot Torup vid bron över Yttre Ringvägen. Men jag undrar om det har funnits några blåsippor här i år? Det ser väldigt kalt ut när jag kollade idag plus dessa hålor som inte funnits här tidigare eller är det gryt…

gransångare.JPG

Raskt över till något trevligare: en gransångare vid cykelstigen underhöll med sitt envetna “tjötande” när jag gick förbi i dagens högsommarvärme. Tack och lov för fåglarna!

Sena vårblommor i år

tussilago.JPG

Vårblommorna är sena i år: tussilagon på bilden fotograferades igår den 7 april. 2017 dök de upp den 25 mars, 2016 den 20 mars, 2015 den 28 mars, 2014 den 8 mars medan de 2013 var rekordsena och syntes först den 13 april. Allt dokumenterat vid västra brofästet för cykelstigens bro över yttre ringvägen vid Kvarnby golfklubb.
Snödropparna blev i år dock synliga vid det ställe där jag brukar titta efter dem, rondellen vid Klågerupsvägen, redan den 25 januari. Missade notera vintergäcken men det brukar vara samtidigt. I fjor syntes båda omkring den 18 februari. Däremot blommade blåsipporna vid Kvarnbys enda sådan backe, också vid brofästet över ringvägen, men på östra sidan, redan den 9 april i fjor 2017 och det tror jag dröjer i år.
Se mer statistik under taggarna nedan för de olika blommorna.

Bry er inte om mig, jag sitter bara här och chillar…

Näsbyholm_3.JPG

Ser inte mycket ut för världen, pluppen i toppen på trädet, eller hur? Men den förändrade totalt tillvaron med sin ankomst. Platsen är Näsbyholmssjön utanför Skurup och tidpunkten senaste lördageftermiddag. Våtmarken var välbesökt av olika sorters sjöfågel som studerades av oss fågelskådare.

Plötsligt lyfte alla fjäderfän under tumultartade skrän och drog åt ett håll. Från andra hållet kommer en mörk bräda inseglande och landar i trädet: en havsörn. Sen sitter han där och liksom: Bry er inte om mig, jag bara chillar. Men de pö om pö återvändande små liven betedde sig som semestersvenskar på väg hem genom tullen…  Fast värre; okey jag överdriver säkert när jag uppfattade en lågmäldhet i ljud och rörelser som jag tillskrev: Tagning! Dödsfara råder! Den som visar ett svaghetstecken i vinge och kropp kan hälsa hem!

Ingenting mer hände så vi körde en liten bit bort för att kolla terrängen bortom sjön. Efter ett tag där upprepades entrén, vi tror det var samma havsörn som bara liksom släntrade in på scen igen under de andras högljudda skräckflykt. Sen när han satt sig, den här gången på marken, blev allt lugnt. Som typ: Bry er inte om mig…

Fåglar versus snö och kyla

De burrar upp sig, gömmer sig och verkar gå in i nån sorts dvala, fåglarna. De anpassar sig dels till den osedvanlig kyla som vi har nu och som har varit nere på minus nio och vänt, dels väl också till att det måste vara svårare hitta föda i det tjocka snölager vi också fått.

28februari_3.JPGSå här ser de flesta koltrastar ut just: som svarta uppblåsta gräddbullar sitter de stilla nere på marken.

wovramatplats_3.JPG
Här har en ormvråk och två skator hittat en hare på ängen vid Wovragården i Södra Sallerup.

Cykelturer från jätterondellen

20180218_112810

Tycker du om att cykla i Malmös utkanter samt spana efter fågel kommer här några måhända lite röriga tips :-). Du kan ta dem en i taget eller göra alla på samma utflykt, avstånden är överkomliga om du kan tänka dig trampa runt några timmar.

  1. Följ Risebergabäcken från exempelvis undergången vid Sallerupsvägen och rakt norrut in i och genom Bulltoftaparken. Fortsätt ut ur parken rakt fram mot Vattenverksvägen, ta till vänster längs den och korsa vägen där det går vid cykelbaneskylten som pekar mot Segemölla. Följ den cykelbanan och du kommer in i ett sorts koloniområde där det ganska omedelbart finns en cykelskylt på vänster sida mot Segevångsbadet, följ den stigen och när den tar slut vid en infartsväg tar du till vänster och korsar därefter Segemöllegatan som du på dess andra sida följer norrut till Segekarusellen, cykla på, du ska under motorvägen i en viadukt där, och bara fortsätt tills du är framme vid de stora dammarna vid Västkustvägen och den ännu större rondellen där. En rondell för alla trafikslag och vägar.
  2. Dammarna vid Västkustvägen: En lång stor och en liten precis norr om den förra,  du kommer rätt på dem från cykelbanan ovan och du kan ta in på gångstigar som löper längs med dammarna.
  3. Fortsätt till rondellen och du har tre val: Cykla (tillbaka om du kom därifrån) till dammarna och därefter Bulltoftaparken, på vägen kan du kolla in Sege å lite mer vid golfområdet på Valdemarsro; eller cykla rakt igenom rondellen ner till Östra hamnen och kolla in de miljöerna där; eller cykla norrut mot Spillepengen och därefter Lommabukten och Alnarp om du vill. Du kan också cykla Västkustvägen ner till Frihamnsviadukten, då cyklar du tyvärr på andra sidan av Västkustvägen än var den stora dammen finns. Kommer du från stan så håll utkik vid Frihamnsviadukten efter cykelbaneskylten som pekar mot Arlöv och Lomma så kommer du till den här rondellen.
  4. Cykla norrut från rondellen och du korsar Sege å en sista gång och kommer ganska snart att på vänster sida se skylten Spillepengens fritidsområde. Cykla in där, och gör vad du vill så klart, men jag tar gärna omedelbart till höger och fortsätter rakt norrut genom skogspartiet tills Spillepengsudden tar slut och Lommabukten och Tågarps hed istället öppnar sig framför en. Där omedelbart till vänster går “Strandstigen” längs med Spillepengsudden ända ut till havet. Väl längst ute kan du trava upp till en utsiktshöjd om du vill och närmare än så här kommer man inte Tågarps hed: Dessa översvämmade strandängar är stängda för andra än fåglar och kor större delen av året och när det är tillåtet att gå här under vintern är det inget som lockar precis. Däremot kan man ta sig tillbaka till cykelbanan och fortsätta den rakt norrut mot Lomma och hålla utkik efter de två tillåtna och mer torrskodda stigar ner till stranden som dock finns genom Tågarps hed. Det är också trevligt att fortsätta cykla norrut och ta av på landsvägen som dyker upp på höger sida och är skyltad att den går till Alnarp, hålla sig på den vägen genom Alnarp och in i Åkarp där vägen efter att ha korsat järnvägen kommer att ta en i en kurva upp mot en ljusreglerad korsning med Lundavägen som, ifall man tar åt höger här, på en utmärkt cykelled tar en ner till Burlöv, Arlöv, Segekarusellen och Lundavägen ner till Värnhem eller Västkustvägen till Frihamnsviadukten.

Ha en fin cykelrunda! Här kommer lite bilder, klicka på dem för förstoring.

 

Från vänster: Lilla dammen vid Västkustvägen, stora dammen (tre bilder), stora rondellen vid Västkustvägen (två bilder), sothönor i Sege å vid bron över densamma norr om stora rondellen, Tågarps hed och Lommabukten. Bäcken på sista bilden är nog en nordlig utlöpare av Sege å som annars i huvudsak rinner ut i Öresund söder om Spillepengen.

En slinga i bokskogen

Spankulerade mig genom bokskogen häromdagen längs en av de slingor som ringlar sig runt i Torup utanför Malmö. Gick lite fel och möttes då av en riktig julgran samt såg en pinne vid stigen där håris sprang ut från innandömet. Så ingenting som inte ger någonting. Jag fotograferar ofta och gärna och publicerar fortlöpande mina bilder på Flickr där mina bilder finns här.

Slumpens gravvårdar i Skåne och Marocko?

När jag gick på upptäcktsfärd i Sven Rosborns senaste verk, se förra blogginlägget, hajade jag till över fotot på romanska gravvårdar från 1000-talet på kyrkogården vid Stehags kyrka i Skåne. Gravarnas kortsidor avslutas av resta runda stenar. Sådana har jag aldrig sett innan förrän nu i år, i februari, då jag befann mig i Nordafrika, uppe i de södra Atlasbergen i Marocko, i en berberby. Där fotograferade jag följande gravar:

Kvinnogravar har vinklade stenar. Begravningsplatsen sades vara urgammal.

Jämför med bild från Bosarps kyrka  och från Stehags kyrka

En slump eller en yttring av spridning och influenser mellan olika kulturer? Den romanska arkitekturen som spreds inom Europa på sin tid vilade på antika ideal från gamla Rom som säkert i sin tur hade tagit in från andra, etc. Berberkulturen gäckar med sina associationer och likheter. Och det är inte första gången. Jag glömmer aldrig när jag klev in på Berbermuséet i La Majorelle-trädgården i Marrakech och möttes av Bockstensmannens kåpa och samernas filigranarbeten, metallsmyckeskonst och trolltrumma. Det gick inte att värja sig från de slående likheterna. Länk till Berbermuseet.

Spänningen blir inte mindre av vad jag läste i Min Europeiska familj, de senaste 54 000 åren. Här skriver Karin Bojs om vad som hände när isen drog sig tillbaka för typ 30 000 åre sen; de som hade kurat i grottorna i södra Frankrike i väntan på blidväder bröt då upp och gav sig iväg åt i huvudsak två håll. En grupp vandrade rejält norrut och deras gener återfinns idag hos samerna. Samma gener finns även, och enbart även där, i ättlingarna till dem som istället gick söderut, som tog sig över till Nordafrika, och idag utgör gissa vilken folkgrupp… Länk till recension av boken.

Kanske inte så konstigt om jag känner mig hemma i Marocko. Även om jag inte är vare sig same eller berb alltså, men vi alla hänger säkert ihop ändå. 🙂