Ser inte mycket ut för världen, pluppen i toppen på trädet, eller hur? Men den förändrade totalt tillvaron med sin ankomst. Platsen är Näsbyholmssjön utanför Skurup och tidpunkten senaste lördageftermiddag. Våtmarken var välbesökt av olika sorters sjöfågel som studerades av oss fågelskådare.

Plötsligt lyfte alla fjäderfän under tumultartade skrän och drog åt ett håll. Från andra hållet kommer en mörk bräda inseglande och landar i trädet: en havsörn. Sen sitter han där och liksom: Bry er inte om mig, jag bara chillar. Men de pö om pö återvändande små liven betedde sig som semestersvenskar på väg hem genom tullen…  Fast värre; okey jag överdriver säkert när jag uppfattade en lågmäldhet i ljud och rörelser som jag tillskrev: Tagning! Dödsfara råder! Den som visar ett svaghetstecken i vinge och kropp kan hälsa hem!

Ingenting mer hände så vi körde en liten bit bort för att kolla terrängen bortom sjön. Efter ett tag där upprepades entrén, vi tror det var samma havsörn som bara liksom släntrade in på scen igen under de andras högljudda skräckflykt. Sen när han satt sig, den här gången på marken, blev allt lugnt. Som typ: Bry er inte om mig…