Tag Archives: Sydsvenskan

Söndagspromenad 10 maj 2009

Posted on by
Reply

SkabersjöSväng till höger på Klågerupsvägen vid Södra Sallerup och du tar Fårabäcksvägen mot Skabersjö. Det sistnämnda är något av det mest skånska ortnamn jag vet. Men det är för att jag är så gammal att jag som barn kunde se repriserna av gamla Edward Persson-filmer på den enda och svart-vita tevekanal som fanns då. Jag ser alltså mer än en avståndsangivelse till en ort av något slag. Jag ser en tillbakablick, en värdering, ett minne. Det är mer det jag ser än en vägskylt. Det finns en verklighet, sägs det, men upplevelsen av den är lika många som antalet medvetanden. Och det är ju det som är det intressanta.

img_1032-largeDärför är det bekymmersamt med att mediabolagen blir större och färre; det gör att antalet gentemot varandra självständiga tidningar och journalistiska uppdrag blir färre. Malmö, till exempel, bör speglas i mer än en nyhetstidning. Det ser man tydligt vid en genomläsning av pappersutgåvorna och webbplatserna för Sydsvenskan, Efter Arbetet och Skånska Dagbladet. Det är inte tre olika städer som framkallas, men det är olika fokus, resurser och syften med publikationerna vilket gör att bilden av Malmö blir mer mångfacetterad och stan sätts in i fler sammanhang.

Det finns mycket att säga om de här tre pressrösterna, deras styrka och svagheter och liknande. Men precis som spegelbilderna på Olles välputsade båge gör så ger oss fler pressröster fler uppfattningar. I och för sig av en verklighet vi inte till fullo kan greppa, bara försöka förhålla oss till; men ju fler åskådningar som kan komma fram desto bättre kan  vårt grepp ändå bli!

Andra veckan med nya Sydsvenskan

Posted on by
Reply

Layouten är fortsatt bänglig och oharmonisk på sina håll och hyllningarna till sig själva fortsätter samt den till förakt gränsande envisheten med att inte bry sig om läsarna i fallet Blondie, men för att för omväxlings skull vara lite snäll så var det ett välmatat måndagsnummer. Och i går hade både featurechefen och söndagsbilagan klätt på sig; form och bildmaterial var fräscht och det fanns mer att läsa. Dagens recept är i all sin anspråkslöshet en riktig liten pärla, något som jag saknat från andra tidningar, kul att Sydsvenskan hänger med här.

Det största problemet med Sydsvenskan är väl grundinställningen till läsarna, ibland känner man sig idiotförklarad, ibland finns det tydligen hopp med mig eftersom tidningen lägger an en sådan didaktisk nit, men sällan blir jag utmanad…

Dag fem med nya Sydsvenskan

Posted on by
Reply

Idag skrev läsarnas ombudsman att det rått folkstorm mot tidningens beslut att kasta ut Blondie från serierna. Han nämner i förbigående att även Baby Blues fått lämna och det har gått mig helt förbi, det har inte nämnts i tidningen heller att den skulle upphöra och varför vet jag inte. En habilt gjord serie om ett föräldrapar som försöker få vardagspusslet att gå ihop med tre småbarn. Kanske också otidsenlig?

Men okey: givetvis måste serier bytas ut ibland, det är bara urval och motiv för sådana utrensningsaktioner en tidning bör vara skicklig i att hantera. Och att plocka bort Blondie med den motivering som gjorts är bara klumpigt och retar självfallet läsarna. Vi vill inte bli grötmyndigt behandlade, det är inte det vi betalar ett par tusen för! 

Chefredaktören vidhåller dock även idag sitt tidigare beslut och motivering, se mitt tidigare blogginlägg. Här tycker jag att ett fel begås av ett annat skäl också. Tidigare har nämligen läsarreaktioner lovordats av Sydsvenskan; tidningen har pekat på hur fantastiskt det är när läsarna verkligen använder “sin” tidning och är interaktiva på dess webbversion. Det har gällt alla kommentarer som vällt in vid en del nyheter, till exempel när det var jordbävning.

Men nu när det enligt läsarnas ombudsman väller in läsarprotester om en serie de saknar (inte på webbversionen förstås för där finns ingen möjlighet att lämna kommentarer vare sig om Blondie eller något annat om Sydsvenskans innehåll och form -plötsligt är det inte alls intressant att se hur interaktiva läsarna kan vara) så får dessa önskemål inte betyda någonting. En sketen serie kan tyckas, men det pekar på något principiellt: vad är läsarna värda?

Idag fanns det en annons i Sydsvenskan om att prova fyra nummer gratis av Riksdag & Departement. Den klippte jag ut.

Dag tre och fyra med nya sydis

Posted on by
Reply

Idag medgav Sydsvenskans formchef på sidan 2 (det är rätt mycket egenintervjuer nuförtiden i den tidningen) att det inte var så lyckat med små versaler i källhänvisningen under de feta citaten. Så layouten kanske tar sig. Innehållet har jag inte sett någon självkritik av. Tvärtom. Samme formchef lovordar nya söndagsbilagan inte bara för dess form utan även för det nya anslaget och urvalet i innehållet. Bilagan innehöll reportage om mode, parfym, mat, resor samt en bröstspecial. Vad var det för nytt med det? Kan det vara mer utslätat, inkrökt och ointellektuellt? Var finns vetenskapen, samtidskritiken, omvärldsanalysen och essäerna, till exempel? Krävs kanske att featurechefen klär på sig i så fall först.

Igår och idag ägnades de första, och vanligtvis de viktigaste, nyhetssidorna i tidningens A-del åt ett featureuppslag, i går var det fyra sidor om en enkät bland folk om vad de trodde att de gjorde 2020 och idag ägnades, jag tror tre sidor, åt hur vi bor 2020 i Malmö och Lund då stadsmiljöerna har förändrats genom nybyggnation, bland annat. Båda dagarnas förstasidor har helt tagits upp av temat som sägs vara en serie så eländet är antagligen inte slut. Igår täcktes framsidan nästan helt av ett foto på ett öga och texten: Låt oss se framåt. Det här materialet hade kunnat passera som söndagsläsning i en featurebilaga, men som palmemordsproportion i en dagstidning för sydsverige? Den anspråksfulla tonen passar inte någonstans, vill jag säga.

Fler synpunkter lämnar Joachim på sin blogg, särskilt nämner han nyhetsbevakningen…

Dag två med nya tidningen…

Posted on by
Reply

Dag två och det blev inte bättre, se gårdagens blogginlägg och läs framförallt den lysande kommentaren jag fått in!
Vissa textpartier är svårlästa eller oläsbara: ingressernas alltför “ögliga” stil, citatens alltför feta och täta sättning kopplat till alltför liten versal vid citatkällan, etc. Formgivningen är en sak. Innehållet en annan. Och här blir det bara värre och värre: personalen pratar om sin produkt som om det handlade om Oscarsgalan. Idag uppenbarar sig Feature-chefen i nattlinne (var kommer dessa hemska halvfigursbildbyliner från?) och öser lovord över en söndagsbilaga som jag tyvärr inte fann något läsvärt i.

Alltså hallå: var tar uppdraget vägen med journalistiken? När var en sydsvenskan-journalist sist och kollade posten till våra lokala makthavare? Vad händer ute i förvaltningarna, på Stadsbyggnadskontoret, hos Region Skåne, etc? Varför får jag inte läsa om detta förrän någon medborgare reagerat och vänt sig till tidningen? Varför är det tydligt att kommunens egen information till tidningen är den som ligger till grund för vad som står i bladet också? Hur slö och självuppblåst får man vara? Märk väl: jag tar inte ens upp inrikesbevakningen…

Jag önskar det fanns konkurrens så kanske murvlarna i Segevång kavlade upp ärmarna och gjorde det jobb som en dagstidning är till för: granska makten -inte bli en själv!

p.s. givetvis händer det bra saker också, bla, bla, bla

Blondie utkastad ur Sydsvenskan

Posted on by
1

Sydsvenskan har idag premiär för ny formgivning av papperstidning och webbplats och det blir säkert bra med tiden. Vissa typsnitt passar uselt till vad de används för i papperstidningen och gör vissa texter svårlästa, men det ordnar sig nog. Det hoppas jag det gör för Blondie också som är utkastad från seriesidan. Chefredaktörens argument är som följer:
” Ibland måste man fatta beslut som kan reta läsarna när sådana beslut är nödvändiga för utvecklingen. Allt har sin tid, så även Blondie som skildrar en förlegad verklighet väsensskild från det samhälle vi lever i.”

Jag tror jag börjar reta mig på allvar på pompöseriet från Sydsvenskan. Vilka är vi i citatet ovan, till exempel? Antagligen en vit svensk medelklassman, det brukar det vara. Med lätt åldersnoja antagligen som hellre vill läsa Rocky än Blondie så att han kan drömma sig bort att han är betydligt yngre och friare från de vedertagna sociala bojorna. För i Blondie är mannen en tjänsteman som hela tiden försöker komma undan omgivningens krav såsom de presenteras av en kolerisk chef eller kvinnan han lever med. Han jagas ständigt av att försöka göra någonting kraftfullt, men misslyckas. Han får inte ens vara ifred när han badar och tro att han är någonting då heller. Som alla neurotiker tröstäter han. Hon är å andra sidan en driftig företagare som tillsammans med en väninna driver en egen rörelse med framgång. Det är beundransvärt att de lyckas hålla ihop sitt äktenskap, men Dagoberts passionerade kyssar talar sitt tydliga språk. Blondie handlar i högsta grad om en verklighet som hör hemma i ett samhälle väldigt många kan kalla “vårt”.

Sydsvenskans serier är bra, även om Ernie verkar ha sett sina bästa dagar, men skulle någon serie ut så är det väl i hela fridens namn Laban. Snacka om otidsenlig, här finns bara konserverade könsroller. Ett medelålders barnlöst par vegeterar sig fram i stereotypier och inskränkthet. Alla fördomar uppfylls. Hunden Laban iakttar deras tillvaro och fäller en och annan kommentar lite distanserat putslustigt så där med ett öga mot läsaren. Vem är han egentligen…

Lördagspromenad 13 september

Posted on by
2

Funderar under min sedvanliga lördagspromenad Kvarnby – Södra Sallerup tur och retur på vad Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström skrivit i dagens tidning. Han anser frihet kräver ansvar, det här med anledning av att The Pirate Bay länkat till en allmän handling. TPB må ha juridiskt på fötterna, menar Sandström, “men ur ett moraliskt perspektiv är bristen på hänsyn helt oacceptabel. Liksom bristen på ansvar.”. Det här för att TPB medverkat till att sprida materialet genom att länka till det.

Filen det handlar om är åklagarens förundersökningsmaterial inför rättegången rörande mordet på två barn. I materialet förekommer obduktionsbilder. TPB lär enligt Sydsvenskan försvara sin vägran  att fimpa länken med att det var upp till åklagaren att sekretessbelägga handlingarna. Eftersom detta inte gjordes så bör man inte skjuta budbäraren, verkar TPB mena. Alltså att källan till informationen är det som bör diskuteras inte spridningssättet.

Mot ovanstående resonemang vänder sig då Sydsvenskans nye chefredaktör och säger vidare: Det är vår skyldighet att se till att vi har en etik som är i takt med tiden. Därför påbörjar vi nu ett policyarbete som ska göra oss redo att möta de utmaningar som internet ställer oss inför.

Inte ett ord om den grundlagsfästa yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Inte ett ord om att ifall inte journalister värnar om det öppna samhället, vem ska då göra det? Inte ett ord om att skilja mellan subjektiva moraliska värderingar om vad som passar sig och en lag som är lika för alla. Inte ett ord om att en dagstidning i en demokrati är, om den fullföljer det journalistiska uppdraget, både en förutsättning och en upprätthållare av ett öppet samhälle. Däri ingår att bevaka de grundlagsfästa fri- och rättigheterna. Inte att hjälpa till att krympa dem eller lägga moraliska värderingar på dem som inte har samma goda smak som en själv.

När Daniel Sandström skriver att “ur ett moraliskt perspektiv är bristen på hänsyn helt oacceptabel” så ger han sig tolkningsföreträde för vad som går an att publicera och låter den diskussionen följa ett helt annat sammanhang än vad som rör journalistik och tryckfrihetsförordning. Och är det vad Sydsvenskans inre policyarbete ska handla om är det enbart att beklaga.