Sväng till höger på Klågerupsvägen vid Södra Sallerup och du tar Fårabäcksvägen mot Skabersjö. Det sistnämnda är något av det mest skånska ortnamn jag vet. Men det är för att jag är så gammal att jag som barn kunde se repriserna av gamla Edward Persson-filmer på den enda och svart-vita tevekanal som fanns då. Jag ser alltså mer än en avståndsangivelse till en ort av något slag. Jag ser en tillbakablick, en värdering, ett minne. Det är mer det jag ser än en vägskylt. Det finns en verklighet, sägs det, men upplevelsen av den är lika många som antalet medvetanden. Och det är ju det som är det intressanta.

Därför är det bekymmersamt med att mediabolagen blir större och färre; det gör att antalet gentemot varandra självständiga tidningar och journalistiska uppdrag blir färre. Malmö, till exempel, bör speglas i mer än en nyhetstidning. Det ser man tydligt vid en genomläsning av pappersutgåvorna och webbplatserna för Sydsvenskan, Efter Arbetet och Skånska Dagbladet. Det är inte tre olika städer som framkallas, men det är olika fokus, resurser och syften med publikationerna vilket gör att bilden av Malmö blir mer mångfacetterad och stan sätts in i fler sammanhang.

Det finns mycket att säga om de här tre pressrösterna, deras styrka och svagheter och liknande. Men precis som spegelbilderna på Olles välputsade båge gör så ger oss fler pressröster fler uppfattningar. I och för sig av en verklighet vi inte till fullo kan greppa, bara försöka förhålla oss till; men ju fler åskådningar som kan komma fram desto bättre kan  vårt grepp ändå bli!