Idag medgav Sydsvenskans formchef på sidan 2 (det är rätt mycket egenintervjuer nuförtiden i den tidningen) att det inte var så lyckat med små versaler i källhänvisningen under de feta citaten. Så layouten kanske tar sig. Innehållet har jag inte sett någon självkritik av. Tvärtom. Samme formchef lovordar nya söndagsbilagan inte bara för dess form utan även för det nya anslaget och urvalet i innehållet. Bilagan innehöll reportage om mode, parfym, mat, resor samt en bröstspecial. Vad var det för nytt med det? Kan det vara mer utslätat, inkrökt och ointellektuellt? Var finns vetenskapen, samtidskritiken, omvärldsanalysen och essäerna, till exempel? Krävs kanske att featurechefen klär på sig i så fall först.

Igår och idag ägnades de första, och vanligtvis de viktigaste, nyhetssidorna i tidningens A-del åt ett featureuppslag, i går var det fyra sidor om en enkät bland folk om vad de trodde att de gjorde 2020 och idag ägnades, jag tror tre sidor, åt hur vi bor 2020 i Malmö och Lund då stadsmiljöerna har förändrats genom nybyggnation, bland annat. Båda dagarnas förstasidor har helt tagits upp av temat som sägs vara en serie så eländet är antagligen inte slut. Igår täcktes framsidan nästan helt av ett foto på ett öga och texten: Låt oss se framåt. Det här materialet hade kunnat passera som söndagsläsning i en featurebilaga, men som palmemordsproportion i en dagstidning för sydsverige? Den anspråksfulla tonen passar inte någonstans, vill jag säga.

Fler synpunkter lämnar Joachim på sin blogg, särskilt nämner han nyhetsbevakningen…