Söndagspromenad 3 maj 2009

Den gamla affären i Kvarnby Mina bästa Kvarnby-vänner ska flytta, tradigt! De bor i det här fina huset som varit lanthandel i Kvarnby. Bredvid finns en bilverkstad som en gång hette Olssons Karosseri&Vagnfabrik. Den byggde brandbilar till hela södra Sverige. Och på nästa bild…

 

centrum i Kvarnby Station

…ses på höger sida den gamla telegrafstationen (den står precis till vänster om bilfabriken på ovan bild) där  angöringsfästena för telegraftrådarna finns bevarade på omstående gavel. Snett över gatan ses det gula hus som inrymmer cykel- och tevehandlarens verksamhet, en bastion i bygden. Bredvid därefter först bilhandlaren och sedan Tillysborgs Värdshus. Det senare har tyvärr stängt verksamheten, men den trevliga innehaverskan bor kvar. Och så längst bort Rondellen i Kvarnby! Ett oslagbart landmärke när man ska förklara för folk hur de ska hitta i Kvarnby. Så bilden sammanfattar väl hur det ser ut i Centrum av Byn. För att finna ett trafikljus får man ta sig en 2-3 kilometer inåt stan…

strandskataDen sedvanliga söndagspromenaden till Riseberga innebar den här gången ett sorts möte med en strandskata också. Vill inte säga att strandskator är sällsynta, men så här långt från vattendrag eller i Riseberga har jag aldrig sett någon sådan förut. Usel bild, jag vet, men iallafall!

Lördagspromenad och svininfluensa en fredag, 1 maj 2009

Bortom FårabäcksvägenUtsikt från cykelstigen till Torup mot Fårabäcksvägen som går på tvären i bilden och kan anas. Närmast en grundvattensdamm. Och så det där gula i fonden. Kan inte vara finare.

 

blodlönn

Blodlönnen vid Prästgården  är en av mina favoriter.

 

 

img_0992-large

Vid Södra Sallerups kyrka, bredvid Klågerupsvägen, slingrar sig den här personligheten.

 

 

 

img_0996-large

Gångstigen vid före detta Kvarnby ängar. Adressen för att hitta blommande träd kan annars vara: se-dig-omkring. Naturen har närmast exploderat. I onsdags hade vi också varmast i Europa: 25 grader. Say no more. Det behöver ju inte vara mer komplicerat än så här egentligen.

Men så var det det där med svininfluensan. Konstigt, det dör folk hela tiden i svält och sjukdomar, speciellt i Afrika. Och i krig och terror, särskilt i Asien. Men när USA och Europa hotas, då klämtar domedagsklockorna i våra massmedia som aldrig annars. Helt utan proportioner; enligt de senaste rapporterna ska – förutom Mexiko som drabbats värst med 15 döda- inte fler än 10 personer ha dött runt om i övriga världen där folk har smittats i sammanlagt elva olika länder. Jag önskar inte att fler ska dö, så klart. Men en mer global värdering av läget får gärna ta över det journalistiska anslaget.

Quizen i onsdags 29 april 2009

Det är hemskt att vara en halv poäng från segern! Vi delade den nesliga andraplatsen med Spitfires medan Simple Mind väl gjorde comeback i de här sammanhangen. Hade vi kunnat göra annorlunda? Vi pratade om Ella Fitzgerald på frågan om vem som kallas för The First Lady of Song, men vi var rörande överens om att Ella kallades för The First lady of Jazz. Vi chansade istället på Edith Piaf och jag tycker fortfarande att det stämmer bättre! Men jag får ge mig: alla uppslagvserk på nätet inklusive Library of Congress anger Ella…

Då var det det här med i vilket land som en del uppfinningar såg dagens ljus och så räknade Steve upp akvedukt, öl, hjulet, skolor, bibliotek, etc. Frågan har fällts tidigare, men vi mindes inte vad vi svarade, etc. Vi tyckte bibliotek uppmanade till att ange Egypten. Men svaret är Irak. Hade vi stannat upp så kunde nog ingen säga att vi hört att det var de gamla egyptierna som uppfann hjulet, men att därifrån i tanken ta oss till tvåflodslandet hade vi nog inte fixat just då ändå.

The Tower of London var heller inte rätt svar på vilken betalande turistattraktion som drog in mest pengar i England förra året. Vi var inne på alternativ och just nu minns jag inte (har väl förträngt det) om det rätta svaret också nämndes: Millenniumhjulet.

Det var de tre ovannämnda frågorna som maler ifall vi hade kunnat svara rätt där. För annars svarade vi rätt på resten; det kan inte förekomma tornados vid ekvatorn, cardiac, skeleton och en till är exempel på muskler, Obamas popularitet är 65-procentig på en skala Sydsvenskan publicerat och vår alfahanne kunde namnet på Elvis Presleys manager, Colonel Tom Parker, etc. Varför hade det känts bättre om vi förlorat med hundraåtta poäng istället för ett halvt?

En dramatikers dagbok

Idag har jag läst ut Lars Noréns En dramatikers dagbok. Det har tagit ett halvår; boken är på drygt 1600 bibeltunna sidor innefattade i en (sic!) dramatiskt  svart utgåva. Den omfattar fem års dagboksskrivande och jag har läst den som en sorts daglig postilla.

Jag trodde jag skulle få tillgång till dramatikerns verkstad och få läsa om hur Lars Norén tänker och skriver när han skapar sina dramer och att det är de senare han i detalj går igenom. Men den boken är inte skriven med den här dagboken.

Utan En dramatikers dagbok handlar egentligen om allt annat än att skriva pjäser. Den handlar om det som tvingar sig på oss, det som kallas livet och består av allt från så kallade trivialiteter till existenstiell ångest:  istället för att vi sitter där och är tillfredställande bortkopplade från våra liv och bara skriver, den enda situation Lars Norén riktigt kan förlika sig med. Lars Norén mejslar med ord ut sig  ur tillvaron och de som klagar över hans hugg ser inte att han bara är ute efter sig själv.

Det finns mycket att säga om dagboken. Den vackraste recensionen står Carl-Johan Malmberg i Svenska Dagbladet för. Den sämsta står Nils Schwartz i Expressen för, det är som man skrattar högt hur den senare uppfyller Lars Noréns nidbild av honom, journalister och kvällstidningsgenren i en av de ynkligaste recensioner jag har läst. Hade ingenting emot N.S. tidigare och har bara låtit Lars Norén spy hur han ville i sin dagbok över kreti och pleti utan att jag blev upprörd någon gång, kanske fnissig som värst. Men N.S. bekräftar tragiskt Lars Noréns dagboksanteckningar.

Jag kommer till sist att tänka på att när en slagen hund blottar strupen för antagonisten upphör kampen och den överlägsne skyggar och ger den underlägsne livsrummet tillbaka. När en text till synes blottlägger en människa ända in i den blödande tarmen, havererade relationerna, maniska habegäret, etc, så böjer man som läsare snarast sin nacke i respekt och ger författaren en hög grad av integritet. Men den som försöker skriva fram en förutbestämd bild över sig, etc, den tappar man snarast aktning för.

Det handlar inte om att det är bättre att skriva om sina nederlag och svagheter än om sina förtjänster. Utan om att skala av förkonstling och söka mellanrumsformerna.

Quizen i onsdags 22 april 2009

Eftersom vi bara vinner varannan onsdag och vi vann förra så blev det som det blev nu. Vår alfahanne, som alltid prickar in när det är Meghan, missade hennes quiz igår och det grämer säkert honom. För quizen var omväxlande och bra, men utan för många och krångliga “multiple choice” som quizmistress gärna excellerar i. Vi var därför klara rekordtidigt för att vara en Meghan-quiz.

Vi var tre tappra i Team Stella som kämpade väl och kom på både det ena och det andra i bra laganda, men vad hjälper det när General Mortars bara blir stöddigare och stöddigare? Min ungdoms hjältar, Spitfire Psychopaths, är inte längre vad de varit så det är bara till att applådera uppkomlingarna…

Litet axplock: att utan en engelsman i laget komma på att gem heter paper clip kräver sinnesnärvaro när det handlar om sekunder, det fixade Anna, men jag kom aldrig på att ersättning per dag vid tjänsteresor kallas per diem. Däremot har jag tydligen för hundra år sedan inte varit FNL-are förgäves utan kammade hem ett poäng åt laget genom att veta att Vietnam gränsar till Kina, Laos och Kambodja.

Sherlock Holmes dödsfiende heter inte Mortimer som vi fick till det utan Moriarty, men var fick jag Mortimer ifrån? Det var väl inte en på puben som inte visste vilken roman Meghan läste inledningsraderna till, Liftarens guide till galaxen, men inte fullt lika många som gissade rätt på antalet självporträtt Rembrandt målat: 62. Vi gissade på 122 och så många är det säkert om man utvidgar självporträtt till att innefatta även sådana i andra tekniker än målade i olja. Men nu handlar ju quizen om att märka ord och bli vansinnig…

Fallet Annika Östberg

Det finns tre offerkategorier länkade till den hemförda fången Annika Östberg: mordoffren och deras anhöriga, Annika Östberg och hennes anhöriga samt konsumenter av svensk massmedia.

Så länge Annika Östbergs livstidsstraff var det som gällde omskrevs hon i de svenska dagstidningar, där jag kom att läsa om henne, som ett offer. Hennes enda brott, vad jag minns, var att ha haft dåligt omdöme i valet av pojkvänner. Hon hade varit passiv vid dödsskjutningen av en polis, men fått den amerikanska domstolens strängaste straff. Det var synd om henne. Så såg massmediabilden ut.

Och, givetvis, det är synd om henne av många anledningar. Hennes liv är en tragedi. Men det är i en annan skala synd om svenska massmediakonsumenter också som undantagslöst har blivit manipulerade av vinklad framställning. (Rätta mig dock gärna om jag har fel och det genom åren har funnits en mer faktariktig redogörelse för hennes fall någonstans.)

För när svenska staten i vår bekostar hemtransporten av sagda Annika Östberg som till slut  får kaliforniskt godkännnande för flytten så skrivs hennes historia om kapitalt i svenska tidningar. Plötsligt får jag läsa att det fanns fler mord. Och att Annika Östberg varit aktivt behjälplig vid dem. Jämte att hon straffats själv för olika grova förseelser tidigare. Etc.

Svensk massmedia kovänder som på befallning från en inre röst och börjar ifrågasätta regeringen för att den lägger ut drygt en halv miljon eller vad det var på att transportera hem en mördare. Innan hette det att svenska staten sket i att det satt en oskyldigt dömd svenska på livstid i USA.

Det här är inte journalistik, det här är att anpassa faktaredogörelsen på skamligast och lägsta möjliga sätt. Det är att skapa en illusion av att journalistik har begåtts, men det är snarare mordet på även den vi har tagit del av.

Wikipedia har en utmärkt artikel om fallet Annika Östberg med redogörelse  för hur svensk massmedia hanterat ärendet.

Söndagspromenad 19 april 2009

vitsipporÄntligen blommar vitsipporna och det  på samma ställe som jag fångade dem på bild i fjol, men två veckor senare i år! Går man på Tullstorpsstigen längs med Gyllins trädgård ser man dem.

 

slån i blom

Bredvid blommade slån, lite tidigt kanske.

 

 

 

img_0941-large

Så här kunde det nästan se ut på senare år på cykelstigen mot bokskogen och då var det mördarsniglar som krälade. De försvann i fjol, häpp!, och det är tydligen så att fåglar lärt sig tycka om dem. Nu är marken istället på liknande sätt täckt av någonting jag borde kunna namnet på och veta vilket träd det är som kastar ut dem, men icke! Någon som inte sov på biologilektionerna?

 

img_0945-large

Ta gärna hand om det här fenomenet också som blommar i Tullstorp just nu på en gammal öppen soldattorpstomt.

 

 

kejsarkrona

På min egen tomt i Kvarnby blommar kejsarkronan så här vackert, den är inte riktigt riktigt utslagen än. Växten kom till Skåne på okända vägar på 1870-talet och härstammar från västra Himalaja. De ser lite tibetanbuddhistiska ut, tycker jag.

Quizen i onsdags 15 april 2009

Vi vann igen! Varannan vecka fyra gånger har Team Stella gjort det! Sanslöst roligt! Nu kan vi gå och äta buffé på Sankt Markus hela laget. Men vi väntar och vinner några gånger till så vi får drickat och desserterna betalade också, eller hur?

Det var Bryan som höll i det hela och det här var ingen typisk Bryan-quiz.Det var försåtligt lätta svar på några ställen vilket vi föll på, marginalen mot tvåan var också bara en halv poäng. Till exempel så när Bryan frågar efter hur kristna “commemorates” långfredagen så svarar vi att de högtidlighåller den genom att äta fisk. Men vi hörde fel. frågan löd VAD kristna firar minnet av på Good Friday… Bryan kunde lika gärna frågat vad ett plus ett var och vi hade svarat fel för vi hade vägrat tro på vad vi hörde med tanke på svårighetsgraden vanligtvis på hanses frågor. Sedan missade vi anagrammet också…

Men vi satte jäklar i det hur många som får plats på Malmös nya fotbollsarena (24 000), att de fina ryska äggen heter Fabergé, att seden med påskharen stammar från hednisk fertilitetskult eller vad man ska kalla det och att hönor givetvis kan vara väldigt stolta över att lyckas lägga ett ägg om dagen. Om det senare svaret rådde det slutstrid vill jag lova jämte platsen för Jesu korsfästelse,det fanns två bibliska namn och det var rena rama Maginotlinjeidiotin vad vi skulle svara där. Vi tog bara poäng på Golgata, det andra har jag förträngt… Sedan trodde vi att gudinnan som gett namn åt easter var gudinna över månen och inte våren. Jaja. Men vi vann. Igen!

Söndagspromenad 12 april 2009

skogsbingelSolen skiner, humlorna surrar, våren blommar och grönskar allt mer, en härlig påsk med andra ord. På bilden den lilla oansenliga skogsbingeln, skåda de motstående sågade bladen och blommorna som skjuter ut på långa  skaft i några av växterna. De här växer i kanten av Gyllins trädgård längs med Tullstorpsstigen. Här har jag travat år ut och år in och aldrig sett dem förut förrän idag. Och det beror på att jag inte visste att de fanns och hade ett namn. Eller som det också kan vara: inte visste att de hade ett namn och därför fanns.

Det är skogsbingeln som med sina olika han- och honblommor är avbildade jämte Carl von Linné på de svenska hundrakronorssedlarna. Jag har innan tyckt det varit något sympatiskt med ett land som har gråsparvar (eller om det nu är pilfinkar) på sina sedlar (och det har eller hade vilket land?), men nu tycker jag det är minst lika charmigt att den här lilla växten hamnat på våra sedlar.

P.S. Bingel? Slog upp det i ne.se och fick läsa ren och grön poesi!